Sverigedemokraterna gråter krokodiltårar för att den privatägda TV4 har stoppat deras reklamfilm. Men det verkar som att de är slugt beräknande, eftersom filmen fått större uppmärksamhet utan att SD behövt lägga ut ett nickel på reklamtidsavgift.
Att den har lånat/stulit formspråk från Försvarsmaktens extremt påkostade rekryteringsfilmer kan möjligen leda till någon debatt om upphovsrätt och mönsterskydd, men det får vara för den här gången.
1. "Pensionsbromsen" finns inte i statsbudgeten. Det är inte riksdagens statsbudget som styr pensionsbeloppen. De beror på pensionsfondernas värdeutveckling.
2. Invandring är ingen nettoutgift. Statsbudgeten avsätter cirka 6 miljarder per år (mindre än 1%) för migration. Dessa pengar används för Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas hantering av de asylsökande. De går inte till folk som redan har uppehållstillstånd eller medborgarskap, och därför kan man inte spara in de här pengarna genom att "ta in" färre invandrare. Snarare är det en direkt kostnad i att avvisa folk. Det intressanta är i stället utgifter för människor som faktiskt bor i Sverige. En nyinvandrad person får i genomsnitt jobb sju år efter ankomsten till Sverige. En nyfödd svensk börjar jobba först efter 19 år eller ännu senare, och har innan dess kostat samhället föräldrapenning, barnbidrag, barnomsorgspeng, skolpeng och diverse andra utgifter för 2-3 miljoner kronor. Förresten vill SD också minska arbetskraftsinvandringen, det vill säga människor som nästan direkt vid ankomsten till Sverige börjar tjäna egna pengar och betala svensk skatt.
3. Burkor är mycket sällsynta. Inte fler än ett par hundra kvinnor i Sverige täcker ansiktet till vardags, men det har jag nämnt förut.
4. Det finns ingen befolkningsexplosion bland invandrare. Svenska kvinnor föder i genomsnitt 1,9 barn, vilket är något färre än vad som behövs för att återskapa befolkningen, men trenden är ökande. Utlandsfödda kvinnor föder i genomsnitt 2,2 barn, vilket ger en mycket svag befolkningsökning. Men skillnaden i födelsetal är större mellan svenskfödda kvinnor i olika delar av Sverige (landsbygdsfamiljer föder fler barn än innerstadsfamiljer), än mellan svenskfödda kvinnor, och kvinnor födda i medelutvecklade länder som Chile, Irak och Iran. Den enda talrika nationalitet som har avvikande höga födelsetal, är somalier, som föder 3,8 barn per kvinna. I Sverige bor cirka 25 000 personer födda i Somalia, betydligt färre än chilenarna, irakierna och iranierna. Landsbygd och fattiga länder har höga födelsetal; bland somalier som bor kvar i Somalia är genomsnittet 6 barn per kvinna. Men när invånarna flyttar till städer eller rika länder sjunker födelsetalen, och i andra generationen är födelsetalen inte nämnvärt högre än bland de infödda i mottagarlandet. Här förklarar Hans Rosling att födelsetalen i världen stabiliseras runt 2 barn per kvinna, i synnerhet bland de folkgrupper som fått det bättre.
5. De som är födda i fattiga länder har det lägsta valdeltagandet i Sverige, om de ens har rösträtt. I det sista klippet sträcker sig flera burkamammors händer efter "pensionsbromsen" medan den ensamma pensionärens hand sträcker sig efter "invandringsbromsen", för att antyda att de skulle ha större politiskt inflytande än pensionärerna. För det första måste man vara svensk medborgare för att över huvud taget få rösta i riksdagsvalet. För det andra är det i miljonprogrammet som valdeltagandet är lägst.
Den här dagen har jag ägnat åt att flytta min dementa mormor till ett boende där det jobbar massor av invandrare. Det här är personligt. Sverigedemokraternas valfilm är en skymf mot många, inte minst brukare och anställda i äldreomsorgen.
Tur att SD är en så tacksam måltavla för satir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar