Angående Halloween

I slutet av oktober tvingas vi hederliga människor se hur ljus- och blombutikerna basunerar ut den nordiska allhelgonahelgens ytliga, kommersiella budskap. Det är en skymf mot alla oss som ser halloween som en av årets viktigaste och allvarligaste högtider. Ingenstans kan man komma undan allhelgona-pesten - nyhetsprogram och tidningar dränker oss i vulgära bilder av lyktor på gravar.

Förstör inte barnens uppväxt genom att lära dem allhelgonahelgens skadliga seder. Låt barnen i stället växa upp till starka fria medborgare, genom att fira halloween med pumpor, huggtänder och 'bus eller godis'. Sverige behöver mer amerikansk kultur!

Konstiga nomineringar inför Fotbollsgalan

Fotbollsgalan närmar sig, och förbundet har presenterat flera av nomineringarna. Liksom många sportkrönikörer blir jag förundrad över urvalet. De manliga kandidaterna är en blandning av landslagselit i kontinentala storklubbar med inkvoterade allsvenska spelare. Vi måste förlika oss med grundproblemet - att svenska klubbar kan utveckla spelare till världsklass, men inte har råd att anställa dem. Inte undra på att Fredrik Ljungberg inte hämtade priset för årets forward i fjol - det har ganska litet värde för honom. Damerna har motsatt problem - flera av gästspelarna i deras allsvenska är bättre än sina svenska kamrater utan att bli uppmärksammade.

Lösningen borde vara att helt reservera de mindre priserna för svenska spelare i svenska (eller möjligen nordiska) klubbar. Guld- och diamantbollen ska fortfarande gå till den bästa svenska spelaren oavsett klubbadress (Zlatans frånvaro lär ha andra orsaker). Dessutom borde de bästa utländska spelarna i herr- och damallsvenskan belönas.

(Tio mot ett att både Zlatan och Källström är nominerade till Guldbollen och att Kim vinner. Det skulle få tyst på allt gnäll.)

Tidernas mål är också en märklig prisklass som uppenbart är införd för publikens, inte branschens, skull. Juryn har tyvärr koncentrerat sig på historiskt avgörande mål som sällan är vackra, imponerande eller roliga, och pliktskyldigt slängt in några dam-mål som är långt från det bästa som fotbolls-Sveriges växande halva kan erbjuda.

Mer lämpligt vore ett presspris till den bästa fotbollsjournalisten, -kommentatorn eller -redaktionen. För att ge svenska folket bra fotbollsupplevelser behövs inte bara spelare, tränare och domare, utan också massmedier. (Undrar om ett reality-tv-program skulle vara valbart?)

Resten av galan verkar mer spännande än förra året. Take That är ju klassiska och Orup är en av mina barndomsfavoriter. Melody Club är tyvärr lite för smala för en galapublik. Dogge och Tomten har inslag enligt ungefär samma format som jag och Carolina på Formel 1. Adam Alsing blir en perfekt värd, och ryktet säger att det är han, inte Jessica, som står för bröstchocken i år. Eftersnacket blir förhoppningsvis mer seriöst än TV400:s partycrashing på Kristallen.

Matteuseffekten - ett hot mot all mänsklig gemenskap?

"Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har." - Matteus 25:29

Ett av mina favoritämnen är visdomsord och lagar uppkallade efter personer. I kväll snubblade jag över Matteuseffekten - ett begrepp som jag känner igen från många skilda situationer men inte förrän nu kunnat sätta ett namn på.

Det finns många tillfällen i vårt samhälle där den redan framgångsrike har lätt att skaffa sig nya fördelar. I alla fotbollslag inklusive FCZ är det de bästa spelarna som får mest bollkontakt under träningar och matcher, och som på så sätt utvecklas ännu mer. I skolan är det de barn som läser snabbast som tar sig genom flest böcker och lär sig läsa ännu snabbare. Under en fjällvandring får de vältränade ett försprång och kan vila ut sig medan de väntar in sina trötta vandringskamrater. På banken kan den som har mest besparingar ta större risker och på så sätt bli ännu mer förmögen.

Denna effekt ger mig ångest.

fortsättning följer