Och det kommer det bli. Det enda realistiska av alla regeringsalternativ är nämligen Alliansen tillsammans med Miljöpartiet. Efter att Socialdemokraterna svikit Miljöpartiet i tolv år, så kan nog Miljöpartiet tänkas vara beredda att svika Socialdemokraterna, om de har chansen att nå sitt efterlängtade mål, att sitta med i en majoritetsregering. Men som regeringens näst största parti, kommer de begära några av de tyngsta ministerportföljerna.
De statsråd som sitter ganska säkert i regeringen är
Statsminister: Fredrik Reinfeldt (m)
Utrikesminister: Carl Bildt (m)
Finansminister: Anders Borg (m)
Kulturminister: Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Försvarsminister: Sten Tolgfors (m)
Migrationsminister: Tobias Billström (m)
Biståndsminister: Gunilla Carlsson (m)
EU-minister: Birgitta Ohlsson (fp)
Utbildningsminister: Jan Björklund (fp)
Högskole- och forskningsminister: Tobias Krantz (fp)
Integrations- och jämställdhetsminister: Nyamko Sabuni (fp)
Jordbruksminister: Eskil Erlandsson (c)
Infrastrukturminister: Åsa Torstensson (c)
Socialminister: Göran Hägglund (kd)
Några skulle få finna sig i en befordran eller degradering, beroende på hur man ser det.
Folkhälso- och sjukvårdsminister (ny post): Ewa Björling (m) (idag handelsminister)
Socialtjänst- och äldreminister: Maria Larsson (kd) (idag även folkhälsominister)
Näringsminister: Maud Olofsson (c) (idag även vice statsminister)
Nykomlingar skulle bli
Vice statsminister och miljöminister: Maria Wetterstrand (mp)
Justitieminister: Bodil Ceballos (mp)
Arbetsmarknadsminister: Peter Eriksson (mp)
Socialförsäkringsminister: Gunvor G Ericson (mp)
Handelsminister: Anna Kinberg Batra (m)
Finansmarknadsminister: Per Schlingmann (m)
Kommunminister: Annelie Enochson (kd)
Polis- och kriminalvårdsminister (ny post): Hillevi Engström (m)
Dessa ministrar kan tänkas avgå med ålderns rätt, eller för att justera antalet statsråd per parti.
Cristina Husmark Pehrsson (m)
Beatrice Ask (m)
Andreas Carlgren (c)
Mats Odell (kd)
Deal or no deal?
Lätt redigerat 21 september. Nytt rött.
3 kommentarer:
Intressant, men Karin Svensson Smith kommer aldrig bli infrastrukturminister. Hon är den mest rabiata miljöpartisten i infrastrukturfrågor.
"Vi måste inte bara transportera oss hållbart, vi måste även hushålla med de transporter vi gör. Den bästa transporten är den som inte behöver ske alls." (http://efterarbetet.etc.se/29044/nej-till-nolltaxa?results=204)
I avsnitten om flyg och tåg i den här rapporten (http://www.timbro.se/innehall/?isbn=9175667713&flik=4) tydliggörs hennes inställning ytterligare.
Hej, Tore och suck!
Du tror att politik är det samma som fotboll, hockey och innebandy!
Men kolla här om Sveriges lataste parti!
Svenska Dagbladet publicerade under valdagen en intressant artikel om de sju dödssynderna i förhållande till riksdagspartierna.
Enligt den träffsäkra analysen ryms KD i dödsynden: Lättja! Eftersom KD lutar sig tillbaka och nöjer sig med att räkna till en, två, tre, fyra, fem procent, och att talet om verklighetens folk mest handlar om att
politiken ska dra sig tillbaka från det offentliga livet.
Jag menar att den attityden passar bättre för folk som vill predika eller filosofera. Inte för människor som tycker att politik är handling och vilja att ta ledning för ett land!
Den kloke författaren och konvertiten, G K Chesterton, sa en gång att "Den tolerante är en människa utan övertygelse".
För att sätta dessa ord i ett sammanhang, betyder det att KD tolererar att Alliansen vill korsfästa tio tusentals svenskar och utförsäkra 40 000 under kommande mandatperiod!
Var det inte Göran Hägglund som en gång talade om civilcurage? Och om en lagstiftning att det är en skyldighet att ingripa, om man bevittnar när en människa far illa?
@Johan: Jag kan nog hålla med om att det finns bättre kandidater än Svensson Smith. Något motförslag? Eller ska man låta C behålla infrastrukturposten? Vad ska då MP få i stället?
@Johannes: Det är svårt att hitta någon substans i din kritik, och därför väljer jag att inte bemöta den.
Skicka en kommentar