mars 05, 2016

Svenska nationalsymboler är yngre än man tror

De senaste åren har politiken handlat mycket om svenskhet. De som tycker att det är viktigast med svenskhet, är ofta de som har svårast att definiera den.

Men svenskhet kanske handlar om att samlas kring uråldriga symboler? Språket? Flaggan? Nationalsången? Dalahästen?

Sverige är en av världens äldsta nationalstater. Även om vi hoppar över Sverige före Kalmarunionen, och sätter grundandet så sent som till Gustav Vasas tillträde 1523, är det bara ett dussin länder som funnits kontinuerligt i Europa sedan dess. Men hur är det med nationalikonerna?

Sverige har ingen officiell nationalsång. Du gamla, du fria har de facto-status som nationalsång, men aldrig fastställt genom något politiskt beslut, även om förslag funnits. Texten skrevs av Richard Dybeck 1844; han valde Norden för att främja skandinavismen; en rörelsen för att bilda en union av Sverige, Norge och Danmark. Den enda nationalsång som nämner Sverige, är Polens. Många tror felaktigt att Du gamla du fria är förbjuden på svenska skolor, eller att den har tagits bort från skolavslutningsprogram. Det är fel; tvärtom ingår den i läroplanen.

Sveriges flagga finns belagd sedan 1562, även om legender säger att den är från 1100-talet. Dock var det länge bara arméer och fartyg som bar flaggor, och de svenska flaggorna och fanorna var två- eller tretungade; länge utan något särskilt reglemente. Det var först på slutet av 1700-talet som flaggor började användas som national- och statssymboler. Sveriges flagga fick sin nuvarande utformning 1906, efter unionsupplösningen. Allmänna flaggdagar infördes så sent som 1982.

Sveriges nationaldag är en ung högtid. Svenska flaggans dag infördes 1916, i konkurrens med Gustav Adolfsdagen den 6 november och Karl XII:s dödsdag den 30 november, och har inte varit behäftad med några särskilda traditioner. Det var först 1983 som Svenska flaggans dag fick rollen som nationaldag. Helgdag blev den först 2005. 

Sverigedräkten för damer började utvecklas 1902, och var avsedd för den svensk-norska unionen, som upplöstes tre år senare. Den föll i glömska under världskrigen, och återupptäcktes på 1970-talet. Den fastställdes som nationaldräkt på nationaldagen 1983. 

Dalahästar har tillverkats i Dalarna åtminstone sedan 1600-talet. I i trehundra år var dalahästen ett hemslöjdsföremål bland andra, och var knappt känd utanför Dalarna. Det var New York World's Fair 1939 som gjorde dalahästen till en svensk ikon.

En vanlig uppfattning om midsommardagen är att den skulle ha ursprung i fornnordisk religion, men vi saknar belägg för att den skulle ha firats i Norden före kristendomens intåg. (Eller så var folk så fulla att ingen kom ihåg något.) Däremot vet vi att kyrkan införde Johannes Döparens dag, som sammanfaller med midsommarhelgen. Stången infördes från Tyskland på 1300- eller 1400-talet och är inte en fallossymbol. Från medeltiden finns det belägg för inslag av nordisk folktro kring midsommarfirandet, men fram till 1925 kallades dagen Johannes Döparens dag i kalendern. Sedan bytte den namn till midsommardagen. Den inföll alltid den 24 juni fram till 1953, då den flyttade till närmaste lördag.

Svenska språket fick status som huvudspråk i Sverige så sent som 2009, tillsammans med svenskt teckenspråk. Det var nio år efter att vi utnämnde de fem officiella minoritetsspråken: finska, samiska, meänkeäli, romani chib, och jiddisch. I Finland var svenska officiellt språk redan under den ryska tiden, på 1800-talet.