Det var manliga svenska industriarbetare som grundade Socialdemokraterna, som en del av kampen mot företagarna för att få rättvisa löner, sjukvård och arbetsrätt. Sedan Sverige fick allmän rösträtt 1921, har partiet varit Sveriges största.
Idag handlar socialdemokrati inte bara om arbetsrätt. Det brukar också omfatta åsikten att staten har ett särskilt ansvar för att främja jämlikhet mellan könen, olika sexuella läggningar, och olika nationaliteter och religioner. De andra rödgröna partierna, och Feministiskt Initiativ, har ungefär samma uppfattning.
Nästan alla tycker ju att jämlikhet är bra, men många tycker att sossarna gick för långt redan när Göran Persson var statsminister. Kvotering, genuspedagogik, pappamånader, integrationsprojekt och förbud mot hets mot folkgrupp kan kännas som överdrivna åtgärder, som inskränker folks privatliv. De kan också kännas svårt att kritisera de här reformerna. "Är du rasist/kvinnohatare/homofob, eller?"
En infödd svensk man som jobbar i industrin, som alltid framstått som en samhällsviktig vardagshjälte, kan plötsligt känna sig utmålad som förtryckare.
Samtidigt kan invandringen göra svenskar oroliga, för att invandrare tar våra jobb, inte tar våra jobb, tar svenska kvinnor, bara lever med andra invandrare, är ensamkommande flyktingbarn som egentligen är vuxna, är familjer med massor av småbarn, är för fattiga, eller köper för dyra bilar. Jag har redan berättat varför invandring är bra för Sverige.
När Mona Sahlin blev partiledare, var det många som fått nog. Hon har kommit att symbolisera det som brukar kallas politiskt korrekthet: att man måste vara för pappamånad, flyktingmottagande och allt annat, annars är man en obehaglig människa som måste tystas.
Saken är den att varken Mona Sahlin eller någon annan kan förbjuda folk att föreslå minskad invandring. Det går utmärkt att göra, så länge man har några vettiga argument. Orsaken till att man inte vill ge invandringsmotståndarna utrymme i debatten, är att de inte har några bra argument. Om man saknar argument, är det enklare att skylla på åsiktsförtryck och politiskt korrekthet, och på så sätt göra sig själv till offer. Och om Brottsförebyggande Rådet eller andra myndigheter eller organisationer visar statistik som slår hål på fördomar om invandring, så kan man dra till med att det bara är statlig propaganda, och på så sätt spela vidare på idén om åsiktsförtryck.
När (s) inte längre framstår som den svenska arbetarklassens beskyddare, utan i stället som deras förtryckare, så är det självklart att folk väljer andra partier. Vissa väljer Sverigedemokraterna, ett parti som inte tänker lösa Sveriges stora problem, bara göra dem värre, med kaos i riksdagen, ökad statsskuld och försämrat EU-samarbete.
Men SD behövs inte. Det finns redan en regering som har lyckats utmana Socialdemokraterna. De bekämpar extremism och religiöst förtryck oavsett ursprung, och förespråkar hårda straff mot våld och maffia. En regering som satsar på yrkesgymnasier och lärlingsjobb för unga män och kvinnor. En regering som står upp för yttrandefrihet och mångfald av åsikter. En regering som bevarar välfärdsstaten, samtidigt som de belönar hederligt arbete och sparande. Alliansen är en sådan regering.
Brasklapp: Det här inlägget skrevs inför valet 2010. Mycket har förändrats sedan dess. Framför allt ger jag inte längre okritiskt stöd till Alliansen.
Idag handlar socialdemokrati inte bara om arbetsrätt. Det brukar också omfatta åsikten att staten har ett särskilt ansvar för att främja jämlikhet mellan könen, olika sexuella läggningar, och olika nationaliteter och religioner. De andra rödgröna partierna, och Feministiskt Initiativ, har ungefär samma uppfattning.
Nästan alla tycker ju att jämlikhet är bra, men många tycker att sossarna gick för långt redan när Göran Persson var statsminister. Kvotering, genuspedagogik, pappamånader, integrationsprojekt och förbud mot hets mot folkgrupp kan kännas som överdrivna åtgärder, som inskränker folks privatliv. De kan också kännas svårt att kritisera de här reformerna. "Är du rasist/kvinnohatare/homofob, eller?"
En infödd svensk man som jobbar i industrin, som alltid framstått som en samhällsviktig vardagshjälte, kan plötsligt känna sig utmålad som förtryckare.
Samtidigt kan invandringen göra svenskar oroliga, för att invandrare tar våra jobb, inte tar våra jobb, tar svenska kvinnor, bara lever med andra invandrare, är ensamkommande flyktingbarn som egentligen är vuxna, är familjer med massor av småbarn, är för fattiga, eller köper för dyra bilar. Jag har redan berättat varför invandring är bra för Sverige.
När Mona Sahlin blev partiledare, var det många som fått nog. Hon har kommit att symbolisera det som brukar kallas politiskt korrekthet: att man måste vara för pappamånad, flyktingmottagande och allt annat, annars är man en obehaglig människa som måste tystas.
Saken är den att varken Mona Sahlin eller någon annan kan förbjuda folk att föreslå minskad invandring. Det går utmärkt att göra, så länge man har några vettiga argument. Orsaken till att man inte vill ge invandringsmotståndarna utrymme i debatten, är att de inte har några bra argument. Om man saknar argument, är det enklare att skylla på åsiktsförtryck och politiskt korrekthet, och på så sätt göra sig själv till offer. Och om Brottsförebyggande Rådet eller andra myndigheter eller organisationer visar statistik som slår hål på fördomar om invandring, så kan man dra till med att det bara är statlig propaganda, och på så sätt spela vidare på idén om åsiktsförtryck.
När (s) inte längre framstår som den svenska arbetarklassens beskyddare, utan i stället som deras förtryckare, så är det självklart att folk väljer andra partier. Vissa väljer Sverigedemokraterna, ett parti som inte tänker lösa Sveriges stora problem, bara göra dem värre, med kaos i riksdagen, ökad statsskuld och försämrat EU-samarbete.
Men SD behövs inte. Det finns redan en regering som har lyckats utmana Socialdemokraterna. De bekämpar extremism och religiöst förtryck oavsett ursprung, och förespråkar hårda straff mot våld och maffia. En regering som satsar på yrkesgymnasier och lärlingsjobb för unga män och kvinnor. En regering som står upp för yttrandefrihet och mångfald av åsikter. En regering som bevarar välfärdsstaten, samtidigt som de belönar hederligt arbete och sparande. Alliansen är en sådan regering.
Brasklapp: Det här inlägget skrevs inför valet 2010. Mycket har förändrats sedan dess. Framför allt ger jag inte längre okritiskt stöd till Alliansen.
3 kommentarer:
Ehh, snarast finns det ju inge vettiga argument FÖR att fortsätta med nuvarande vansinniga invandrings/integrationspolitik som sammantaget är ett fiasko på alla områden! Alliansen är knappast eller ett alternativ om man önskar en mer värdekonservativ politik. Samtliga partier (till och med Kd) har ju slängt i princip alla konservativa värderingar över bord och för nu samma kulturradikala identitetspolitik som vänster gjorde tidigare.
Invandringen lönar sig, det är tack vare den som huvuddelen av Sveriges befolkning fortfarande är i arbetsför ålder, och äldreomsorgen inte har brakat ihop trots att antalet pensionärer ökar.
Vad är så bra med värdekonservatism? Det är bättre att få god tillgång till barnomsorg, och att man får gifta sig med vem man vill.
Nej, det finns inga seriösa nationalekonomiska beräkningar som visar att nuvarande invandringspolitik ”lönar sig”, se t.ex. här för en sammanställning av forskningsläget:
Länk
Det finns eller inga demografiska skäl till omfattande “humanitär” invandring från tredje världens mest underutvecklade länder om man tittar närmare på vad den akademiska forskningen faktiskt säger:
”Den demografiska bomben är en myt. Visserligen ökar antalet äldre över 65 år. Men den yrkesverksamma grupp som ska försörja oss har mer eller mindre varit konstant sedan mitten av 1700-talet.
- Vi måste vara väldigt kreativa med statistiken för att få fram den här bomben, säger sociologiprofessor Lars Tornstam vid Uppsala universitet.
Han tillbakavisar bilden av att det svenska samhällets åldersstruktur innebär att vi går en dyster framtid till mötes.”
(UNT 2007-03-07)
”… Föryngringseffekten på landets totalbefolkning av invandring är ganska liten. Exempelvis har invandringen till Sverige under efterkrigstiden endast obetydligt verkat återhållande på den åldringsprocess som ändå skett i Sverige. Samma sak gäller framtida invandring. Om vi med hjälp av framtida invandring skulle konstanthålla kvoten mellan antalet förvärvsarbetande och antalet åldrings och förtidspensionärer krävs en orealistiskt stor invandring …”
Länk
Den politiska korrekthet som Alliansen nu också står för har ju legat som en våt filt över all offentlig debatt och förhindrat en förutsättningslös diskussion om t.ex. invandring, integration och islam. Denna politiska korrekthet (dvs. Frankfurtskolans kultur- eller västmarxism) har kommit att bli minst lika totalitär som den ekonomiska marxism som rådde i de forna kommunistdiktaturerna. Har svårt att se något som helst positivt med detta ...
Skicka en kommentar