Apropå den ständiga debatten om vem som ska buntas ihop med Sverigedemokrater, terrorister, massmördare och andra obehagliga människor. Det här är en genomgång som jag tagit upp här och där, och det är lika bra att posta alltihop på bloggen.
Politiska tillmälen är ofta förrädiska, särskilt "höger" och "vänster", och används flitigt för att skuldbelägga motståndare. Ofta används ord som "höger" eller "populism" för att beskriva de invandringskritiska partierna i norra Europa. Men de har väldigt olika bakgrund och idéer.
Det norska Fremskrittspartiet var från början ett enfrågeparti för skattesänkningar, som i efterhand har tagit till sig de liberala och konservativa idétraditionerna. FrP ville först begränsa invandring på ekonomiska grunder, men har sedan tagit efter andra partier med liknande åsikter.
PVV i Nederländerna är också ett skattesänkarparti. De har, likt föregångaren Pim Fortuyn, utgått från att bryta det tvåpartistyre och den konsensuskultur som präglat landet, och ta upp de sakfrågor som de två stora partierna anses ha missat. Invandringen är den fråga som haft störst politisk sprängkraft, och den som gjort partiet mest känt och ökänt. Partiet framställer sig som liberalt, och förespråkar yttrandefrihet, men ledaren Geert Wilders hycklar, när han inte tål att avbildas i skämtteckningar.
Dansk Folkeparti är ett värdekonservativt och euroskeptiskt parti, som är neutrala på den ekonomiska skalan. De anför framför allt kulturella skäl mot invandring.
Av uppenbara skäl har inget av dessa tre länder haft någon betydande nazistisk rörelse efter 1945. Det har däremot Sverige haft, och det var där som Sverigedemokraterna har sina rötter. SD sedan 1990-talet utvecklats från att ha nationalsocialister som funktionärer, till att värna om homosexuellas och judars rätt att slippa förföljelse. Men om det finns någon ambition bland Sverigedemokrater att rensa ut öppen rasism från integrationsdebatten, så har den inte nått långt. Det är bara att läsa twittertaggarna #svpol, eller den kapade #blatteriot, för att se retoriken från Der Stürmer återuppväckt.
NPD i Tyskland härstammar, likt SD, från nynazister. De hävdar "den tredje positionen", som är en gammal fascistisk slogan för avståndstagande från både kapitalism och socialism.
Sannfinländarna har fokus på språkfrågan, som är ett dilemma som är ganska unikt för Finland. Deras skatte- och välfärdspolitik är närmast socialdemokratisk. Invandringsmotståndet är något de plockat upp på vägen.
På så sätt är det slarvigt att försöka svepa in dessa rörelser i något konstruerat begrepp. I stället är det intressant att diskutera varför vissa människor driver vissa sakfrågor.
februari 13, 2012
februari 03, 2012
"Många av mina bästa vänner är invandrare" 2.0
Texten uppdaterad 13 februari.
Invandrarvänner räcker inte som vaccin mot fördomar
Ett stödargument som är nästan lika vanlig som Jag är inte rasist men... är Jag har många nära vänner som är invandrare/bögar/transpersoner/frikyrkliga eller någon grupp som man inte vill stämplas som fientlig emot. Det är ett ganska ihåligt sätt att komma undan med fördomar och generaliseringar, som innehåller flera tankevurpor. Om du frivilligt umgås med någon människa från en viss grupp, så tyder det åtminstone på att du inte har någon direkt avsky mot folk från den gruppen. Men det är i sig inte värt någon applåd; man kan vara fördomsfull utan att vara hatfull.
Tankevurpa 1: Hur många vänner har du?
Låt oss först anta att vissa grupper kan tillskrivas vissa egenskaper och värderingar. Du har ju fått lära dig en del om det, genom dina invandrarvänner, som du så gärna pratar om. Vilka vänner är de egentligen?
De flesta människor har bara en handfull nära vänner åt gången. Din tandläkare, vaktmästaren på jobbet, eller din granne, är inte dina vänner, om ni inte umgås privat. De här människorna som du anser dig veta så mycket om: utgör de verkligen en så stor del av bekantskapskretsen som du påstår? Tänk dig att du har födelsedagsfest eller gifter dig. Hur stor andel av de gäster som du bjuder in, och som kommer på festen, är muslimer? Flator? Funkisar? Ryssar? Eller vilken grupp du nu påstår dig vara så väl bekant med.
Tankevurpa 2: Har dina vänner ens försökt lära dig något?
Nåväl, låt oss anta att du faktiskt har flera förtroliga vänner med utländsk bakgrund. Har du lyckats lära dig något av dem?
Om din mexikanske vän är lat, skulle det vara bevis nog för att mexikaner i allmänhet är lata? Det kanske är så att mexikaner i allmänhet är flitigare än svenskar, men din mexikanska vän råkar vara ovanligt lat, och därför tycker det är skönt att bo i Sverige, där hans lättja är mer accepterad? Spontana intryck från en person, är sällan nog för att beskriva hela etniciteten. Det är svårt att föreställa sig någon homo- eller bisexuell som skulle säga Alla straighta gillar hårdrock, mina straighta vänner gör det. Enda sättet som du verkligen får veta något av dina vänner, är om de berättar om sitt eget folk.
Tankevurpa 3: Har dina vänner rätt?
Nåväl, låt oss anta att dina utländska vänner faktiskt har berättat om sin ursprungliga kultur. Litar du blint på dem?
Om din kinesiska vän beskriver kineser som skrytsamma, så kan det mycket väl bero på att hon ogillar skrytsamhet i allmänhet. Eller att hon är skrytsam själv, men ursäktar det med att andra kineser skulle vara likadana. Eller att flera av hennes kinesiska vänner råkar vara skrytsamma på ett sätt som inte är typiskt kinesiskt. Eller att hon driver med dig. Eller flera andra anledningar som inte har med kinesers faktiska skrytsamhet att göra.
Tankevurpa 4: Hur många av världens länder vet du något om?
Nåväl, låt oss anta att ryssen, mexikanen och kinesen i ditt kompisgäng har lärt dig det mesta om hur deras landsmän är som personer, och att det visar sig vara sant.
Men i världen finns ungefär 200 länder. Sverige är ett. Och det finns fortfarande 196 nationaliteter, och ännu fler etniciteter utan eget land, där du inte har någon nära vän. Den som helt saknar vänner med utländsk bakgrund, och den som har flera vänner som de har lärt sig mycket av, är alltså ungefär lika okunniga om vilka värderingar och beteenden som är typiska för olika länder.
Eller omvänt: Säg att du är infödd svensk, men bosätter dig i Istanbul. Du blir god vän med en turk, som levt hela sitt liv i Turkiet. Skulle er vänskap göra turken till expert på svenskar, eller västerlänningar? Din turkiska vän uttalar sig sedan nedsättande och generaliserande om andra västerlänningar, till exempel spanjorer, kanadensare eller ungrare. Och säger "jag är inte rasist, jag har en svensk vän." Skulle det uttalandet göra din vän mer trovärdig?
Invandrarvänner räcker inte som vaccin mot fördomar
Ett stödargument som är nästan lika vanlig som Jag är inte rasist men... är Jag har många nära vänner som är invandrare/bögar/transpersoner/frikyrkliga eller någon grupp som man inte vill stämplas som fientlig emot. Det är ett ganska ihåligt sätt att komma undan med fördomar och generaliseringar, som innehåller flera tankevurpor. Om du frivilligt umgås med någon människa från en viss grupp, så tyder det åtminstone på att du inte har någon direkt avsky mot folk från den gruppen. Men det är i sig inte värt någon applåd; man kan vara fördomsfull utan att vara hatfull.
Tankevurpa 1: Hur många vänner har du?
Låt oss först anta att vissa grupper kan tillskrivas vissa egenskaper och värderingar. Du har ju fått lära dig en del om det, genom dina invandrarvänner, som du så gärna pratar om. Vilka vänner är de egentligen?
De flesta människor har bara en handfull nära vänner åt gången. Din tandläkare, vaktmästaren på jobbet, eller din granne, är inte dina vänner, om ni inte umgås privat. De här människorna som du anser dig veta så mycket om: utgör de verkligen en så stor del av bekantskapskretsen som du påstår? Tänk dig att du har födelsedagsfest eller gifter dig. Hur stor andel av de gäster som du bjuder in, och som kommer på festen, är muslimer? Flator? Funkisar? Ryssar? Eller vilken grupp du nu påstår dig vara så väl bekant med.
Tankevurpa 2: Har dina vänner ens försökt lära dig något?
Nåväl, låt oss anta att du faktiskt har flera förtroliga vänner med utländsk bakgrund. Har du lyckats lära dig något av dem?
Om din mexikanske vän är lat, skulle det vara bevis nog för att mexikaner i allmänhet är lata? Det kanske är så att mexikaner i allmänhet är flitigare än svenskar, men din mexikanska vän råkar vara ovanligt lat, och därför tycker det är skönt att bo i Sverige, där hans lättja är mer accepterad? Spontana intryck från en person, är sällan nog för att beskriva hela etniciteten. Det är svårt att föreställa sig någon homo- eller bisexuell som skulle säga Alla straighta gillar hårdrock, mina straighta vänner gör det. Enda sättet som du verkligen får veta något av dina vänner, är om de berättar om sitt eget folk.
Tankevurpa 3: Har dina vänner rätt?
Nåväl, låt oss anta att dina utländska vänner faktiskt har berättat om sin ursprungliga kultur. Litar du blint på dem?
Om din kinesiska vän beskriver kineser som skrytsamma, så kan det mycket väl bero på att hon ogillar skrytsamhet i allmänhet. Eller att hon är skrytsam själv, men ursäktar det med att andra kineser skulle vara likadana. Eller att flera av hennes kinesiska vänner råkar vara skrytsamma på ett sätt som inte är typiskt kinesiskt. Eller att hon driver med dig. Eller flera andra anledningar som inte har med kinesers faktiska skrytsamhet att göra.
Tankevurpa 4: Hur många av världens länder vet du något om?
Nåväl, låt oss anta att ryssen, mexikanen och kinesen i ditt kompisgäng har lärt dig det mesta om hur deras landsmän är som personer, och att det visar sig vara sant.
Men i världen finns ungefär 200 länder. Sverige är ett. Och det finns fortfarande 196 nationaliteter, och ännu fler etniciteter utan eget land, där du inte har någon nära vän. Den som helt saknar vänner med utländsk bakgrund, och den som har flera vänner som de har lärt sig mycket av, är alltså ungefär lika okunniga om vilka värderingar och beteenden som är typiska för olika länder.
Eller omvänt: Säg att du är infödd svensk, men bosätter dig i Istanbul. Du blir god vän med en turk, som levt hela sitt liv i Turkiet. Skulle er vänskap göra turken till expert på svenskar, eller västerlänningar? Din turkiska vän uttalar sig sedan nedsättande och generaliserande om andra västerlänningar, till exempel spanjorer, kanadensare eller ungrare. Och säger "jag är inte rasist, jag har en svensk vän." Skulle det uttalandet göra din vän mer trovärdig?
januari 29, 2012
Modebloggande om skor
Hemma har jag fem par Ecco-skodon, vissa i nyskick, andra mer patinerade. Tyvärr har de inte börjat sponsra mig än.
Ingen är profet i sitt eget land: En lärorik motgång
Fysikalen är en spexförening för studenter eller före detta studenter från fysikprogrammet på Kungliga Tekniska Högskolan. Sedan 1999 har jag, till och från, skrivit manus och sångtexter, med ödmjukhet och beundran inför dem som agerar, sjunger (video) och dansar (video) på scenen.
Jag har länge närt en ambition om att uppträda själv. Under 2011 har jag hittat in på Stockholms standupscen, och fått förmånen att köra (uppträda) på många stora klubbar och evenemang, inklusive Skrattstock-festivalen och Svenska Standupgalan. Tillsammans med Leone Milton har jag också drivit en egen klubb, med bland andra Evelyn Mok (video) och Zeid Andersson (video) på scenen. Väl medveten om att jag än så länge är en nykomling, fortsätter jag skriva, repa och köra på klubbarna i Stockholm.
Mitt första gig i högskolevärlden var i december, hos Ingenjörssektionen på KTH i Södertälje, och ett av dem som gått bäst. Ikväll (lördag den 28 januari) var det middag med 40 andra Fysikalare, efter en workshopdag. På de här festerna framförs gyckel, det vill säga sånger och sketcher med varierande innehåll och kvalitet. Alla på festen, oavsett talang, får framträda på lika villkor.
Mitt bekväma val, var att använda några av mina mest beprövade rutiner. Novisen kan anteckna att en rutin är en inövad monolog, som innehåller några komiska poänger, och ger visst utrymme för improvisation.
Som väntat, blev jag häcklad av mina gamla spexkamrater. En del av spexkulturen, är att från publikplats driva med gamla kollegor som uppenbart tål det (vilket jag gör). För en standupkomiker är det också viktigt att lära sig hantera häcklare. Inte heller var jag förvånad över att responsen var svagare än den brukar vara på klubbgig. En publik som samlats för att höra ett framträdande, brukar vara mer tacksam än en publik som hamnat i lokalen i andra syften. Därför är det svårare att köra standup på fester och evenemang, än att köra på klubb. Men ändå kändes publikresponsen positiv, fram till den sista rutinen.
Vi kan kalla den tennisrutinen. Kaxigt men ärlig kan jag säga att på vissa gig, bland annat på KTH i Södertälje, har jag tvingats vänta ut publikens skrattsalvor för att kunna fortsätta den. Enligt skråreglerna bör material inte publiceras som text. Men här finns en video, där jag avslutar med tennisrutinen. Rutinen har fler sexuella anspelningar än något annat i min repertoar. Den innehåller också några klichéer kring könsroller. Ikväll lade det sordin på feststämningen, och jag lämnade scenen till spridda, krystade applåder.
Efter showen kom en av festdeltagarna fram och påpekade att det fanns folk som kan ta illa upp. Denna deltagare passade också på att nämna andra saker jag gjort bra. Men den omedelbara protesten var tydlig.
En spexpubliks starkaste hyllning till ett nummer är att skandera "Omstart!". Då förväntas artisten ha förberett ett extranummer. Om jag hade fått en omstart, hade jag tänkt framföra en annan av mina rutiner, som handlar om den vanligaste frågan till komiker: gränsen för vad man kan skämta om (video).
Överskrider tennisrutinen gränsen för vad som går att framföra inför tekniska fysiker? Frågan är inte retorisk, utan uppriktig.
En del av sammanhanget, är att många av klubbkomikerna i Stockholm har så grova rutiner att det blir rent obehagligt. Att driva med tabun är viktigt, och vissa proffskomiker, som Jason Rouse, kan dra det obscena till sin spets (video), men när materialet är offensivt utan att ha komisk poäng, så undrar man om sådana komiker förtjänar mer scentid. Min kollega Daniel Nord skrev en debattartikel där han tycker det gått för långt. Magnus Betnér, å andra sidan, påpekar att allt är känsligt för någon, och att det inte går att förbjuda allt (video).
Över huvud taget är det viktigt att anpassa sitt material efter publiken. Det är särskilt viktigt när man uppträder inför en publik som väntat sig något annat.
Det finns andra trådar i denna berättelse, men nu är jag för trött för att skriva ner dem.
Imorgon söndag ska jag se genomdraget av akt 1 i Fysikalen. Det är en helt annan underhållningsform än den som levereras på Big Ben eller andra standupklubbar. Vilken som är roligast, är kanske bara en smaksak.
Jag har länge närt en ambition om att uppträda själv. Under 2011 har jag hittat in på Stockholms standupscen, och fått förmånen att köra (uppträda) på många stora klubbar och evenemang, inklusive Skrattstock-festivalen och Svenska Standupgalan. Tillsammans med Leone Milton har jag också drivit en egen klubb, med bland andra Evelyn Mok (video) och Zeid Andersson (video) på scenen. Väl medveten om att jag än så länge är en nykomling, fortsätter jag skriva, repa och köra på klubbarna i Stockholm.
Mitt första gig i högskolevärlden var i december, hos Ingenjörssektionen på KTH i Södertälje, och ett av dem som gått bäst. Ikväll (lördag den 28 januari) var det middag med 40 andra Fysikalare, efter en workshopdag. På de här festerna framförs gyckel, det vill säga sånger och sketcher med varierande innehåll och kvalitet. Alla på festen, oavsett talang, får framträda på lika villkor.
Mitt bekväma val, var att använda några av mina mest beprövade rutiner. Novisen kan anteckna att en rutin är en inövad monolog, som innehåller några komiska poänger, och ger visst utrymme för improvisation.
Som väntat, blev jag häcklad av mina gamla spexkamrater. En del av spexkulturen, är att från publikplats driva med gamla kollegor som uppenbart tål det (vilket jag gör). För en standupkomiker är det också viktigt att lära sig hantera häcklare. Inte heller var jag förvånad över att responsen var svagare än den brukar vara på klubbgig. En publik som samlats för att höra ett framträdande, brukar vara mer tacksam än en publik som hamnat i lokalen i andra syften. Därför är det svårare att köra standup på fester och evenemang, än att köra på klubb. Men ändå kändes publikresponsen positiv, fram till den sista rutinen.
Vi kan kalla den tennisrutinen. Kaxigt men ärlig kan jag säga att på vissa gig, bland annat på KTH i Södertälje, har jag tvingats vänta ut publikens skrattsalvor för att kunna fortsätta den. Enligt skråreglerna bör material inte publiceras som text. Men här finns en video, där jag avslutar med tennisrutinen. Rutinen har fler sexuella anspelningar än något annat i min repertoar. Den innehåller också några klichéer kring könsroller. Ikväll lade det sordin på feststämningen, och jag lämnade scenen till spridda, krystade applåder.
Efter showen kom en av festdeltagarna fram och påpekade att det fanns folk som kan ta illa upp. Denna deltagare passade också på att nämna andra saker jag gjort bra. Men den omedelbara protesten var tydlig.
En spexpubliks starkaste hyllning till ett nummer är att skandera "Omstart!". Då förväntas artisten ha förberett ett extranummer. Om jag hade fått en omstart, hade jag tänkt framföra en annan av mina rutiner, som handlar om den vanligaste frågan till komiker: gränsen för vad man kan skämta om (video).
Överskrider tennisrutinen gränsen för vad som går att framföra inför tekniska fysiker? Frågan är inte retorisk, utan uppriktig.
En del av sammanhanget, är att många av klubbkomikerna i Stockholm har så grova rutiner att det blir rent obehagligt. Att driva med tabun är viktigt, och vissa proffskomiker, som Jason Rouse, kan dra det obscena till sin spets (video), men när materialet är offensivt utan att ha komisk poäng, så undrar man om sådana komiker förtjänar mer scentid. Min kollega Daniel Nord skrev en debattartikel där han tycker det gått för långt. Magnus Betnér, å andra sidan, påpekar att allt är känsligt för någon, och att det inte går att förbjuda allt (video).
Över huvud taget är det viktigt att anpassa sitt material efter publiken. Det är särskilt viktigt när man uppträder inför en publik som väntat sig något annat.
Det finns andra trådar i denna berättelse, men nu är jag för trött för att skriva ner dem.
Imorgon söndag ska jag se genomdraget av akt 1 i Fysikalen. Det är en helt annan underhållningsform än den som levereras på Big Ben eller andra standupklubbar. Vilken som är roligast, är kanske bara en smaksak.
januari 20, 2012
Vad är framgång?
Framgång är...
...för en treåring, att slippa kissa på sig.
...för en sjuåring, att kunna läsa.
...för en tolvåring, att ha vänner.
...för en 18-åring, att kunna köra bil.
...för en 24-åring, att kunna ha sex när man vill.
...för en 30-åring, att ha ett bra jobb.
...för en 40-åring, att ha en bra familj.
...för en 50-åring, att ha ett bra jobb.
...för en 60-åring, att kunna ha sex när man vill.
...för en 70-åring, att kunna köra bil.
...för en 80-åring, att ha vänner.
...för en 85-åring, att kunna läsa.
...för en 90-åring, att slippa kissa på sig.
...för en treåring, att slippa kissa på sig.
...för en sjuåring, att kunna läsa.
...för en tolvåring, att ha vänner.
...för en 18-åring, att kunna köra bil.
...för en 24-åring, att kunna ha sex när man vill.
...för en 30-åring, att ha ett bra jobb.
...för en 40-åring, att ha en bra familj.
...för en 50-åring, att ha ett bra jobb.
...för en 60-åring, att kunna ha sex när man vill.
...för en 70-åring, att kunna köra bil.
...för en 80-åring, att ha vänner.
...för en 85-åring, att kunna läsa.
...för en 90-åring, att slippa kissa på sig.
januari 19, 2012
Big Ben och Copycat Singers ikväll kl 20
Standupkalendern börjar fyllas av klubb- och företagsgig. Snart kommer en webbplats för Heart Comedy där jag, Leone och Björn kan samla allt vi sysslar med i humorväg. Till dess kommer jag köra den här bloggen.
Ikväll klockan 20 ska jag blanda nytt och beprövat på Big Ben. Samtidigt är det Copycat Singers i TV3, med Christer Sandelin. Så ni har svårt att undvika mig!
Ikväll klockan 20 ska jag blanda nytt och beprövat på Big Ben. Samtidigt är det Copycat Singers i TV3, med Christer Sandelin. Så ni har svårt att undvika mig!
januari 18, 2012
Svart blogg för slacktivism
Idag har jag härmat Wikipedia och gjort bloggen svart. Vete sjutton om någon amerikansk politiker bryr sig. Men snyggt är det väl?
januari 16, 2012
År 2032: Programmeringsbranschen fortfarande patriarkal
Statens Nyheter (Genuscertifierad) den 16 januari 2032
Jämställdhetsverkets nya statistik för programmerare är ingen munter läsning. Trots årtionden av hedervärt jämställdhetsarbete, är fortfarande 55 procent av yrkeskåren män. Andelen manliga chefer och projektledare i programvarubranschen är hela 59 procent. Det är mer ojämställt än i tekniksektorn i stort, där anställda med eftergymnasial kompetens till 63 procent är kvinnor.
"Programmerare är en maktposition, med högre lön än genomsnittet", säger Jämställdhetsverket generalsekreterare Beatrice Gudrunsdotter. "Dessutom öppnar programmeraryrket för missbruk. Vi har flera brottsfall där män med sina programmeringskunskaper kunnat kringgå licenssystemet för porr och datorspel." Licensen för destruktiva medier infördes 2021 för att förebygga mäns våld och sexuella övergrepp, som en utökning av den statliga internetlicensen. "Jag tänkte påminna om att det bara är två år sedan Nackafallet. En man kvinnomisshandlade en kvinna, och vi vet att han hade sett det pornografiska tv-programmet 'Tutti Frutti' åtminstone en gång." Gudrunsdotter hänvisar till regeringens vision för våld i samhället: att mäns våld mot kvinnor ska upphöra helt, och att mäns våld mot män ska hållas på samma nivå som på sent 1900-tal. Antalet våldsbrott utförda av kvinnor ökade kraftigt fram till 2019, då en lagändring omdefinerade många av dessa handlingar som nödvärn.
Remissinstansen Genusinstitutet har studerat programmerarkulturen och identifierat en patriarkal subkultur med rötter i förra århundradet. Ett av deras förslag är att det tillfälliga befordrans- och anställningsförbudet för män, som idag endast har kunnat användas offentlig sektor, ska kunna påföras de kooperativ och statsföretag som fortfarande har patriarkala problem. Direktör Valerie von Crusenstierna berättar för SN att förbudet medförde att polisen och kriminalvården idag har en majoritet av kvinnor bland de anställda, och kvalificerad majoritet av kvinnor bland cheferna. Men åtgärden var inte tillräcklig för att skapa jämställdhet bland brandpersoner. Där fick männen i befälsposition omplaceras till återvinningsbranschen, tills jämställdhet var uppnådd. "Exproprieringen av privata storbolag fick gubbkapitalisterna att lämna landet, detta kan vara en lika betydelsefull reform" säger von Crusenstierna. Robin Inezdotter, institutets manlige representant, håller med. Men något totalförbud mot programmering tror inte Crusenstierna på. Det är bara motiverat i verksamheter som visat sig omöjliga att göra jämställda, som ishockeyindustrin. Den sista ishockeymatchen i Sverige spelades 2025. Crusenstierna är inte orolig för svårigheter att omplacera männen. "Inte många känner till att Sverige redan på 1900-talet hade läger för unga män, där de under ett år fick utföra hårt, farligt och ofta okvalificerat arbete med spartanskt boende, mot nästan ingen betalning alls. Tänk så mycket av mäns löner vi kunde spara in genom att återinföra dem. Med sådan effektivisering går det inte längre att skylla på att feminism är dyrt."
En annan åtgärd är att införa ytterligare en obligatorisk termin i genusvetenskap på ingenjörsprogrammen, även för de ingenjörer som redan är yrkesverksamma. Den föreslås finansieras med en höjning av manstillägget på inkomstskatten. Victoria Lillienhök på fackförbundet Genusvetarna är nöjd, och räknar med ytterligare ett hundratal arbetstillfällen i branschen.
Jämställdhetsverkets nya statistik för programmerare är ingen munter läsning. Trots årtionden av hedervärt jämställdhetsarbete, är fortfarande 55 procent av yrkeskåren män. Andelen manliga chefer och projektledare i programvarubranschen är hela 59 procent. Det är mer ojämställt än i tekniksektorn i stort, där anställda med eftergymnasial kompetens till 63 procent är kvinnor.
"Programmerare är en maktposition, med högre lön än genomsnittet", säger Jämställdhetsverket generalsekreterare Beatrice Gudrunsdotter. "Dessutom öppnar programmeraryrket för missbruk. Vi har flera brottsfall där män med sina programmeringskunskaper kunnat kringgå licenssystemet för porr och datorspel." Licensen för destruktiva medier infördes 2021 för att förebygga mäns våld och sexuella övergrepp, som en utökning av den statliga internetlicensen. "Jag tänkte påminna om att det bara är två år sedan Nackafallet. En man kvinnomisshandlade en kvinna, och vi vet att han hade sett det pornografiska tv-programmet 'Tutti Frutti' åtminstone en gång." Gudrunsdotter hänvisar till regeringens vision för våld i samhället: att mäns våld mot kvinnor ska upphöra helt, och att mäns våld mot män ska hållas på samma nivå som på sent 1900-tal. Antalet våldsbrott utförda av kvinnor ökade kraftigt fram till 2019, då en lagändring omdefinerade många av dessa handlingar som nödvärn.
Remissinstansen Genusinstitutet har studerat programmerarkulturen och identifierat en patriarkal subkultur med rötter i förra århundradet. Ett av deras förslag är att det tillfälliga befordrans- och anställningsförbudet för män, som idag endast har kunnat användas offentlig sektor, ska kunna påföras de kooperativ och statsföretag som fortfarande har patriarkala problem. Direktör Valerie von Crusenstierna berättar för SN att förbudet medförde att polisen och kriminalvården idag har en majoritet av kvinnor bland de anställda, och kvalificerad majoritet av kvinnor bland cheferna. Men åtgärden var inte tillräcklig för att skapa jämställdhet bland brandpersoner. Där fick männen i befälsposition omplaceras till återvinningsbranschen, tills jämställdhet var uppnådd. "Exproprieringen av privata storbolag fick gubbkapitalisterna att lämna landet, detta kan vara en lika betydelsefull reform" säger von Crusenstierna. Robin Inezdotter, institutets manlige representant, håller med. Men något totalförbud mot programmering tror inte Crusenstierna på. Det är bara motiverat i verksamheter som visat sig omöjliga att göra jämställda, som ishockeyindustrin. Den sista ishockeymatchen i Sverige spelades 2025. Crusenstierna är inte orolig för svårigheter att omplacera männen. "Inte många känner till att Sverige redan på 1900-talet hade läger för unga män, där de under ett år fick utföra hårt, farligt och ofta okvalificerat arbete med spartanskt boende, mot nästan ingen betalning alls. Tänk så mycket av mäns löner vi kunde spara in genom att återinföra dem. Med sådan effektivisering går det inte längre att skylla på att feminism är dyrt."
En annan åtgärd är att införa ytterligare en obligatorisk termin i genusvetenskap på ingenjörsprogrammen, även för de ingenjörer som redan är yrkesverksamma. Den föreslås finansieras med en höjning av manstillägget på inkomstskatten. Victoria Lillienhök på fackförbundet Genusvetarna är nöjd, och räknar med ytterligare ett hundratal arbetstillfällen i branschen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)