http://www.svenskalag.se/fcz

Kolla in vår nya hemsida!

Kamerorna ur funktion, yeah right...

Ett av Stockholms mest ökända stekarställen hade lägligt nog problem med kameran när en av deras vakter sparkade en gäst i huvudet...

Prefixkändis

Jag är FCZ-Tore, alltså är jag prefixkändis.

Men det sjukaste prefixkändisnamnet står Aftonbladet TV:s reporter för idag, när han beskriver Frida Muranius som "Dunka mig-Frida".

Där är tvålen!

Det var för något halvår sen jag kom på att man kan göra en sketch där man framför salig Povel Ramels Var är tvålen i en fängelsedusch. Myggan på Kanal 5 har uppenbarligen snott idén.

Fortsättning på yttrandefrihetstemat

När staten censurerade muhammedbilder så teg jag, för jag klarade mig utan satir mot religioner.
När staten censurerade webbplatser som försvarar pedofili så teg jag, för jag var inte pedofil.
När staten censurerade våldsamma filmer så teg jag, för jag klarade mig utan våldsamma filmer.
När staten censurerade förnekande av Förintelsen så teg jag, för jag visste att historien var sann.
När staten censurerade bilder på naken kvinnohud så teg jag, för jag klarade mig utan kvinnohud.
När staten censurerade rasister så teg jag, för jag var inte rasist.
När staten censurerade forskning om biologiska olikheter mellan könen så teg jag, för jag trodde inte på forskningen.
När staten censurerade drogliberal propaganda så teg jag, för jag tyckte knark var bajs.
När staten censurerade fildelningsnätverk så teg jag, för jag klarade mig utan fildelning.
När staten censurerade propaganda mot homoäktenskap så teg jag, eftersom jag var för homoäktenskap.
När staten censurerade mina åsikter så fanns ingen kvar som protesterade.

Fritt efter Martin Niemöller

Dryga företags-telemarketers

Telemarketing är ett otyg. Jag har inget emot att ibland få begränsade mängder reklam per fysisk post eller e-post. Men min telefon tillhör min privata sfär - jag vill bara bli uppringd av folk som jag redan känner, eller som har något seriöst ärende.

"Vanliga" telemarketers går att undvika genom att man anmäler sig till Nix-registret. De mer sluga köper nummerlistor från föreningar - något man kan åtgärda på föreningspolitisk väg genom att avsätta den föreningsstyrelse som gått med på sådana dumheter.

Om man, som undertecknad har företag, så blir det svårare. Många av de telemarketers som ringer företagare är dokumenterat oseriösa, och räknar med att den stressade näringsidkaren ska betala bluff-fakturor av misstag. Dessutom är de betydligt mer påstridiga och dryga än de blyga extrajobbande ungdomar som tillhör branschens huvudfåra.

Idag blev jag uppringd av en telemarketer som jobbade för Mobilpunkten. Han var påstridig och hade svårt för att ge upp samtalet. En firma med så uselt sinne för service förtjänar inga kunder.

Tillägg 7 september: Idag ringde en telefonbettlare från Mobilpunkten igen. Han hade i och för sig vett att be om ursäkt när jag berättat att jag redan blivit uppringd.

Aftonbladet väljer att blanda ihop högskole- och gymnasienollning

Den mindre dåliga av Sveriges två kvällstidningar anstränger sig för att blanda ihop seriös, positiv högskolenollning med förnedrande gymnazienollning. (Notera att alla de positiva exemplen är från högskolor och de negativa är från gymnasier.) Läsaren uppmanas till källkritik.

Kan det bero på att journalister är bittra på ingenjörer för att ingenjörerna har lättare att få jobb?

Tillägg 20.32:

Och Metro är inte främmande för att fejka "nollningsskandaler". Att de kan vara så desperata.

Yttrandefriheten hotad?

En fascistisk diktator påstår att Nerikes Allehanda styrs av sionister, för att de trycker en bild som han inte gillar.

Sloggi i Sverige stänger en fototävling som riktar sig till män och kvinnor över 18 år, eftersom det kan hända att pedofiler ser bilderna. I övriga Europa fortsätter tävlingen.

Justitieministern vill censurera svenska anstalter från osedligt material.

Dagens Nyheter vägrar låta de berörda komma till tals i debatten om sexköpslagen.

Vissa verkar tycka att yttrandefrihet är överflödigt.

Fejsbuck igen, och dvd

Nu är det mycket snack om kändisar som blir utsatta för identitetsstöld på fejsbuck.

Jag blev identitetsbestulen på Lunarstorm förra året. Det tog bara ett par dagar innan bedragaren åkte fast, och hn hann inte ställa till men någon skada. Därför är jag inte särskilt rädd för att råka ut för samma sak igen. Det jag inte begriper är varför folk bluffar, när de vet att de kommer bli ägda.

Jag leker med en tanke, nämligen att registrera mig på lite olika communities, bete mig riktigt fult mot folk jag inte gillar (ja, det finns faktiskt några såna) och sen när jag blir varnad säga "nä, det var inte jag!" men det är nog bäst att låta bli.

När det gäller mitt fejsbuck-konto (som är äkta och seriöst) så addar jag just nu bara människor som jag träffat i verkliga livet. Ni andra är varmt välkomna att skriva epost eller bloggkommentarer.

DVD? Jag har inte hört några planer för att ge ut säsong 2 på DVD, men man kan ju alltid leka sjörövare.

Jag vill inte höra mer om Madeleine!

En helt vanlig engelsk flicka som har försvunnit i Portugal är totalt ointressant ur ett svenskt perspektiv.

Sluta skriva, jag orkar inte mer!

Go Glenn!

Alla kan inte alltid vara nöjda. Några som inte vill höra vår tränare Glenn Hysén tala på Stockholm Pride på onsdag har fått mycket utrymme. Jag tänker fatta mig kort och meddela att åtminstone jag står upp för Glenn, och hänvisar till andra bloggar för fortsatt debatt.

Ett annat perspektiv på den aktuella händelsen:

Facebook, communityn som ska göra slut på alla communities?

Under 00-talet har många communities kommit och gått på nätet. Jag lekte lite med Lunarstorm, men kände inte att jag tillhörde målgruppen.

Sen hittade jag student.se. Det kändes till en början mycket vettigt, och så länge det höll sig litet så var forumen gemytliga (och mina trådar går fortfarande att läsa).

Student.se tappade mig som stamgäst eftersom de saknade trollkontroll. Det gick bara att anmäla trakasserier via epost (vilket är en rejäl omväg) och utpräglade sabotagekonton kunde få flera varningar innan de fick känna på någon teknisk åtgärd. Denna alltför höga tolerans för skitsnack gjorde att jargongen blev hård och otrevlig även bland "normala" användare.

Under första sommaren i FCZ testade jag olika communities som Sockerdricka, Helgon och Qruiser men fann att deras målgrupper var ännu smalare. I samma veva hade svenska Wikipedia blivit så pass välorganiserat att det ibland liknar en community. Engelska Wikipedia har kommit ännu längre och är nästan "färdigt", så det håller på att bli något av ett nörd-Lunarstorm.

I veckan har jag registrerat mig på Facebook. Det är väldigt förvirrande till en början (det har m a o brant inlärningskurva) men efter ett tag börjar man få koll. Dess styrka ligger i att det är användarna som står för materialet - man slipper allt grafiskt lull-ull som bland annat Lunarstorm utmärker sig för.

Nåja, risken är att smekmånaden tar slut.

Låt vuxna leka krig

Ser att SVT har ett inslag om ett krigslajv i Härnösand, som till en liten del sponsras av kommunen, vilket får miljöpartiets fd språkrör Eva Goës att förfasas.

Den som vill hindra myndiga människor att i underhållningssyfte iscensätta krig har mycket att göra.

Jordnötter - billigaste energin?

Den första kursen på teknisk fysik heter "termodynamik" (eller hette så förr), och har åtminstone fram till nu getts av den legendariske professor Göran Grimvall. Den handlar inte bara om termodynamik i betydelsen värmelära, utan också om att räkna ut lite vad som helst; som med hur många atomradier ett skäggstrå växer under en sekund, lite som i Grimvalls miniproblem i Ny Teknik.

En återkommande uppgift är att jämföra energi av olika slag, t ex hur mycket en kilowattimme kostar i form av grädde jämfört med priset för hushållsel.

Jag köpte häromdagen en enkilospåse med salta jordnötter för 21.90. Enligt påsen innehåller den 25 megajoule (en megajoule är en miljon joule, eller ungefär den energi som krävs för att lyfta 100 ton en meter; som fysiker använder jag ogärna enheten "kalori") vilket ger ungefär en MJ per krona. Detta borde vara överlägset för de flesta ätklara livsmedel; jag räknar inte socker, mjöl eller andra halvfabrikat. Hushållsel kostar enligt Grimvall 60 öre per kWh (kilowatt-timme), och en kWh är 3,6 MJ, så om man var robot skulle det förvisso vara sex gånger billigare att ladda sig med sladd, men el passar inte lika bra till öl.

Om du tycker det är kul med såna här uträkningar kan du gärna titta in på Vetenskapsnytt.

kanon

Titta på (eller spela) fotboll 6 juni i stället för att slåss!

Stockholms länspolismästare Carin Götblad skriver idag att fotbollsstjärnor borde ta avstånd från huliganism. Jag gör det gärna.

Hon bekymrar sig också över att politiska huliganer försöker ta över vår nyaste helgdag. Med reservation för att jag inte tycker att "högerextremister" är rätt ord att beskriva nationalsocialister och deras allierade, så håller jag med henne om att de 99% av landets befolkning som inte gillar gatuslagsmål måste "muta in" nationaldagen.

Hur ska då alla snälla människor kunna samlas i Sveriges namn den 6 juni? De flesta uttryck för nationalism är ganska obehagliga, men sport är (för det mesta) rumsrent.

Passande nog kommer många fotbollsmatcher spelas denna dag, åtminstone i 08-området. Klockan 14 spelar FCZ i Åkersberga. Klockan 16 spelar Umeå IK mot AIK på Skytteholms IP. Klockan 20.15 spelar Sverige mot Island på Råsunda (som en liten aptitretare inför det riktiga mötet i Reykjavík den 6 juli).

Jag har tidigare i den här bloggen varit lite elak mot fotbollspublik. Emellertid finns hat, huliganism och andra otrevliga värderingar nästan bara på herrallsvenskans matcher. Landslaget är emulgeringsmedlet som får djurgårdare, bajare och gnagare att blandas som olja och vinäger i en majonnäs.

Om vi alla samlas på och kring små och stora idrottsarenor så tappar nazisterna och anarkisterna sin publik och sin herostratiska ryktbarhet. De förstnämndas retorik skulle falla platt av ett blågult Råsunda som gör vågen för ett hattrick av Zlatan.

Låt den 6 juni bli Sveriges idrottsdag!

I Iran är året 1428

Jag tycker synd om kvinnorna i Iran, som inte får vare sig titta på fotboll eller spela, ens om de har slöja på sig.

Storbrand i oljeraffinaderi

När något i ett svenskt kärnkraftverk inte fungerar enligt schemat - må det bara vara en reservlampa som måste bytas eller en pump som gnisslar - så blir det en riksnyhet med krav på avveckling.

Stora bränder och explosioner i fossilkraftverk blir, trots personskador och stora utsläpp, bara notiser som går de flesta tidningar förbi.

Jag tycker det är orimligt att granska kärnkraften så mycket hårdare än andra energisystem.

Bekräftelse och dementi

Det cirkulerar ju en del påståenden om mig på det världsomspännande datornätverket Internet.

Ja, jag blev headhuntad till Daniel Fridells film Säg att du älskar mig.
Nej, jag har inte varit i Carolina Gynning.
Ja, jag är brylling till Peter Haber.
Nej, jag är inte diagnosticerad för Aspergers syndrom.

Gör en Muhammedglass, GB!

I veckan har det blivit en del rabalder kring den nya glassen Girlie, som enligt den för mig tidigare okända lobbyorganisationen "Sveriges Konsumenter". Jag minns Nogger Black och 88:an, och tycker att det hela är ganska lustigt.

Jag utmanar alla att komma på förslag till nya, politiskt inkorrekta GB-glassar.

Muhammed - dadelglassbomb med grön pistageturban.
Red Light District - neonröd jordgubbsglass formad som en kvinnokropp.
Ghetto - gul sexuddig stjärna med smak av citron.

Dags för tomma läktare?

Idag nås vi av nyheten att någon gett falska dödsbud till anhöriga till AIK:s hockeyspelare. (anm: AIK Hockey i Härnösand, inte den där Solnaklubben.) Även om Herostratos skulle känna sig smickrad av uppmärksamheten, så tycker jag det här är värt att ta upp som ett slående exempel på att herrfotbolls- och dito -hockeyläktare inrymmer människor som inte förtjänar någon som helst medmänsklighet.

De är inte i majoritet.

Men det är de "seriösa" fansen som låter sina fascistkompisar hållas. Det är de "vanliga" fansen som idoliserar sina "firmor". Det är de "schyssta" fansen som hellre skyller på frispråkiga sportjournalister än på huliganer. Det är de "vettiga" fansen som under en match ropar "vi hatar djurgårn" femtio gånger men inte "vi hatar våld" en enda gång.

Camp Granada coolare än kolonien

I somras var det en del prat om upprättandet av en svensk litterär kanon. I så fall skulle en hel del äktsvenska sångtexter ha sin givna plats där, som Så lunka vi, Trettifyran, Sånt är livet och Brev från kolonien. Eller? Alla utom den första är översättningar av engelska låtar under den epok då vi svenskar trodde att vi inte kunde skriva egen musik.

Just Brev från kolonien, känd för sin fyndiga text, har faktiskt förlorat en hel del i översättning. Alan Shermans original Camp Granada är minst dubbelt så bra, säger jag och är lite originalspråkspretto.

En annan sak också. Cornelis Vreeswijk dog 1987. Hans verk kommer vara upphovsrättsskyddade fram till 2057 - fram till dess är det något skivbolag med jättebläckfisken IFPI i ryggen som har rätt att stämma alla som sjunger hans sånger eller skriver ner texterna vid fel tillfälle. Kom inte dragande med argumentet att artister måste försörja sig; TV- och radiokanaler kan klara sig utan att ta ut avgifter. Vår tids perverterade upphovsrätt dödar musiken.

Häpp, nu blev jag sådär politisk igen.

Google lägger rabarber på Blogspot

Det verkar som att Google har tagit över Blogspot genom den senaste uppgraderingen. Det sägs ju att vi om några år kommer köra vår Google till Googleaffären för att köpa mer Google till vår Google.

Den nya versionen verkar funka bättre, bortsett från att de nordiska tecknen blir foobar på vissa ställen.

Nåja, så länge de inte rör Wikipedia klarar jag mig.

Bilder på mig

Här har jag lagt in ett par bilder på mig.

De är tagna av mig, Tore Kullgren. Bilderna i just detta inlägg är public domain, vilket innebär att jag har avsagt mig all upphovsrätt till dem.

Varför är det okej att inte kunna naturvetenskap och teknik?

I dagens DN finns en artikel om fildelning. Jag har en del att säga om den debatten, men det som jag tyckte var intressant var grafiken, som förklarade begreppen fildelning, uppladdning och nedladdning. Dessa begrepp är triviala och används till vardags i miljontals svenskars arbete och fritid.

Kan man tänka sig att varje DN-reportage om fotboll åtföljs med en grafik som definierar begreppen fotbollsplan, mål och domare? Eller att varenda teaterrecension beskriver vad manus, akt och replik är?

Sport, kultur och ekonomi har varsin egen del i tidningen varje dag. Vetenskap har en sida i veckan, och seriös IT-rapportering finns bara lite då och då i tidningar som vill skaffa en cool image. De enda sätten för svenska fysiker att komma med i tidningen verkar vara realityprogram eller rymdfärder.

I väntan på bättre teknik- och vetenskapsjournalistik kan man till exempel vända sig till bloggen Vetenskapsnytt.

Hur känns det?

Så här i galasäsonger hör man journalister gratulera glada vinnare. Frågorna är ganska innehållslösa.

"Hur känns det?" är en fråga som åtminstone de flesta framgångsrika idrottare hinner bli så trötta på så att det känns överflödigt att ta upp den som exempel.

"Hur ska du fira?" är en annan fråga där man undrar vilket svar journalisten förväntar sig. Handlar det om att vinnaren ska fördärva sitt goda rykte genom att skryta om de mängder av etanol som kommer flyta genom strupen efter att mikrofonen stängs av, med alternativet att framstå som tråkig?

"Vad betyder det här för dig?" "Inte ett skit, det här är ändå en b-gala som jag går på för bufféns skull."

Frågan är då om segerintervjuer har något existensberättigande över huvud taget. Självklart vill journalisterna erbjuda tittarna tillfälle att se och höra sina idoler, och idoler vill ju - i viss mån - synas. Men de kanske ska ägna lite av tiden åt kandidater som är populära men ändå inte vann? Och oavsett om det är vinnaren eller någon annan som man pratar med, så kanske man kan försöka få vinnaren att fortsätta på det alltid så förkortade tacktalet.

Varför är frågan om charm så känslig?

Många tjejer runt min ålder verkar känna starkt obehag inför frågan om vad de tycker är attraktivt hos en kille. De använder ofta begrepp som "charm", "utstrålning" eller "karisma", men när man frågar vad som ligger i begreppet börjar vissa slingra sig, medan andra blir rent upprörda.

What's in it for me?

En av kändisskapets konsekvenser är att folk hör av sig, och vill att man ska göra saker för dem utan kompensation. Det finns två typer av sådana människor.

Dels är det den sluga typen, som har någon näringsverksamhet och behöver publicitet. Att sådana dyker upp är inte särskilt förvånande. Dem kan man vara ganska hård mot utan att skämmas.

Dels är det den naiva typen. Det är oftast en helt "vanlig" människa som inte själv har någon egen erfarenhet av massmedier eller kändisliv. Varför kan då människor kontakta sina idoler för att på fullt allvar tigga tjänster och prylar?

1: Kändisar syns ofta på välgörenhetsgalor, och kan framstå som självuppoffrande.
2: Vissa får lätt för sig att alla som syns i TV är rika. Denna fördom borde vara lätt att slå hål på.
3: De flesta kändisar framstår offentligt som glada och lyckliga.
4: Många betraktar sin idol som en kompis. Kompisar brukar hjälpa varandra och göra saker tillsammans, och räknar med att tjänster återgäldas.

Det är ju ganska självklart att den som vill ha något ber en snäll, rik och glad kompis om hjälp. Men jag är inte din kompis och inte särskilt rik. Glad och snäll är jag för det mesta, men långt från alltid.