I dagens DN finns en artikel om fildelning. Jag har en del att säga om den debatten, men det som jag tyckte var intressant var grafiken, som förklarade begreppen fildelning, uppladdning och nedladdning. Dessa begrepp är triviala och används till vardags i miljontals svenskars arbete och fritid.
Kan man tänka sig att varje DN-reportage om fotboll åtföljs med en grafik som definierar begreppen fotbollsplan, mål och domare? Eller att varenda teaterrecension beskriver vad manus, akt och replik är?
Sport, kultur och ekonomi har varsin egen del i tidningen varje dag. Vetenskap har en sida i veckan, och seriös IT-rapportering finns bara lite då och då i tidningar som vill skaffa en cool image. De enda sätten för svenska fysiker att komma med i tidningen verkar vara realityprogram eller rymdfärder.
I väntan på bättre teknik- och vetenskapsjournalistik kan man till exempel vända sig till bloggen Vetenskapsnytt.
4 kommentarer:
Jag var tvungen att kolla in grafiken efter att ha läst din blogg. Visserligen håller jag med dig i sak men... det hade varit mer relevant om inte grafiken hade varit felaktig och dessutom hänvisat till något "internet" som finns vid sidan om de uppkopplade datorerna.
Vid de få tillfällen jag hinner läsa även sportdelen i tidningen brukar jag alltsomoftast konstatera att det inte ens nämns vilken sport det är fråga om. Inte nog med att man förutsätts kunna reglerna, man ska också veta vilka personer som är inblandade (och deras bakgrundshistorier, gamla skador etc) och från det dra sig till minnes vilken sport det är. Från mitt sportanalfabetperspektiv känns det... underligt. Speciellt jämfört med nivån på vetenskapsartiklarna.
(jag studsade över exakt samma fildelningsgrafik i morse i tidningen, för övrigt)
Grejen är väl den att begrepp som fildelning inte är så himla spritt som vissa vill tro...det har bara använts av "vanligt folk" i ett par år och långt ifrån alla vet vad det betyder. Däremot bör alla veta vad tex. ett manus är.
Under 1900-talets första hälft var naturvetenskapen en radikal kraft i samhället, med återkoppling både från amatörforskare, politiker och debattörer. På Einsteins tid innehöll tidningarna inga sportsidor, men väl långa vetenskapssektioner.
Debatten gällde inte bara forskningen i sig, inte heller enbart en instrumentell syn på vetenskap, utan själva de mål som vetenskapen skulle sträva efter och även vilka värden som naturvetenskapen uppenbarade för samhället.
En mer värdeladdad vetenskapsdebatt skulle nog hjälpa till att få tillbaka intresset
Skicka en kommentar