Sammanfattning av 4 års debatt

Ungefär så här har den politiska debatten låtit sedan förra riksdagsvalet.

Anna Hedenmo: 
Vilken migrations- och integrationspolitik ska vi ha? Det sägs också att man i Sverige inte får prata om invandring, eftersom man kan bli stämplad som rasist. Är det sant?

Vänstern:
Vi vill inte prata om invandring eller integration, eftersom det gynnar rasisterna. Problemet är rasism. Sverigedemokraterna är rasister. Alliansen är smygrasister eftersom SD har röstat på alliansens förslag.

Alliansen:
Det är ingen som hindrar någon att prata om invandring. Vi gör det ju nu. Vi tycker att invandring...

Vänstern:
Sluta prata om invandring, det gynnar rasisterna! Prata i stället om de enorma bristerna i skolan och välfärden. Hela skol- och vårdbudgeten hamnar i skatteparadis, arbetslösa svälter ihjäl på gatorna, och dödssjuka människor blir satta i tvångsarbete av försäkringsläkare.

Alliansen:
Det där är ju inte sant. Välfärden är jättebra.

Vänstern:
Välfärden är jättedålig! Den kommer bli bra igen med en rödgrön regering, det är bara att höja skatterna.

Alliansen:
Okej, det finns problem i välfärden. Men de är Göran Perssons eller socialdemokratiska kommunpolitikers fel. Och vi kan fixa dem om vi får fyra år till på oss.

Anna Hedenmo:
Ni kanske kan svara på frågan om vilken invandringspolitik vi ska ha?

Vänstern:
Ni journalister gynnar rasisterna genom att framställa invandring som det stora problemet. Problemet är att Sverige är ett rasistiskt land.

Alliansen:
Nej, Sverige är inget rasistiskt land.

Vänstern:
Ni borgare vet inget om rasism. Vita borgare är för privilegierade för att se strukturell rasism. Och rasifierade borgare är husnegrer som springer de vitas ärenden.

Alliansen:
Vad betyder rasifierad? Och vad är en husneger?

Vänstern:
Lol n00b... skaffa er en postkolonial analys.

Anna Hedenmo:
Ni kanske kan svara på frågan?

Alliansen:
Vi ska ta emot flyktingar. Även om det i ett inledande skede kan kosta någon procent av statsbudgeten, vinner Sverige på det i slutändan. Och då kan vi sänka skatterna ännu mer.


Vänstern:
Sluta påstå att invandring kan vara en kostnad för staten. Ni spelar rasisterna i händerna! Påstå inte heller att någon kan göra vinst på invandring, det är cynisk nyliberalism. Och förresten är välfärden URUSEL! Det var bättre på Palmes tid.


Jimmie Åkesson: 
Vi har fått bekräftat att massinvandringen urholkar Sveriges ekonomi. Vi har också fått veta att inget av blocken kan rädda välfärden. Vi kan återupprätta ett idylliskt folkhem som aldrig funnits, genom att stoppa invandringen av muslimer. Då blir vi dessutom av med terrorister, tjuvar och våldtäktsmän.

Vänstern:
Rasister!

Alliansen:
(...)

Jimmie Åkesson:
Vad var det vi sa? Vi vill bara föra en ansvarsfull invandringspolitik för att rädda välfärden, och hindra våldtäkter, kriminalitet och terrorism. Det enda ni har att komma med, är att brännmärka oss som rasister.


...och så undrar folk varför folk röstar på Sverigedemokraterna.

Försvarstal för det autonoma våldet, och bemötande

Den senaste tiden har det varit mycket debatt om de autonoma nätverkens (AFA, Revolutionära Fronten, Allt åt Alla m fl, ibland kallade "våldsvänstern") aktioner mot rasister. Jag tänkte kortfattat ta upp några av de argument som används för att försvara det autonoma våldet.

"Nazisterna är värre, vi borde kritisera dem i stället"
Den svenska vitmaktrörelsen har flera liv på sitt samvete; de autonoma har ännu inte mördat någon. Nazism och rasism innebär i sin essens att hata små oskyldiga barn; något motsvarande går inte hitta i någon autonom vänsterideologi. Så ja, nazisterna är värre på fler än ett sätt.

Men det spelar ingen roll, eftersom det är ett tu quoque-argument, som inte spelar någon roll för sakfrågan. Två fel gör inte ett rätt. Framför allt bör vi ställa högre moraliska krav på antirasister, än på rasister.

"Strukturell rasism, sexism eller något annat samhällsproblem är värre än det autonoma våldet, vi borde kritisera det i stället"
Ytterligare ett tu quoque-argument som inte har med debatten att göra. Det går att engagera sig mot olika former av våld och förtryck samtidigt, utan att förminska något av dem.

"AFA och RF skyddar fredliga antirasister"
När vissa Ung Vänster-distrikt och andra etablerade politiska organisationer tar ställning för AFA och RF, hörs ibland argumentet att AFA och RF skulle ha agerat "livvakter" eller på annat sätt skyddat fredliga vänsterorganisationer eller antirasister från rasistiskt våld.

Det finns tyvärr en verklig hotbild mot vissa antirasister. Men det finns inga belägg för att AFA eller RF skulle ha någon personskyddsverksamhet. Den som vet något alls om hur livvaktsskydd fungerar kan ställa några enkla följdfrågor, som kan betraktas som retoriska.

• Är arbetet ren välgörenhet? Förväntar de sig någon motprestation? Eller skickar de faktura?
• Utför de beprövade metoder för personskydd, som att köra klientens bil, hämta post och sköta annan korrespondens åt klienten, eller söka av lokaler som klienten ska besöka?
• Personskydd består typiskt av minst en heltidsanställd livvakt per klient; fler livvakter om hotbilden är stark. Ungefär hur många autonoma kan tänkas utföra livvaktsskydd, och hur många klienter känner vi till?

Påståendet att de autonoma nätverken extraknäcker som vaktbolag, är med andra ord orimligt.

"Fredliga kampmetoder räcker inte"
Det finns massor av enkla, fredliga metoder för att bekämpa rasism. Har svårt att tänka mig att de som väljer att ta till våld, har hunnit pröva den mjuka vägen.

"Nazismen växer"
Gör den verkligen det? Förr lockade Salemmarschen, som hölls en vinterkväll i en ytterförort till Stockholm, 2000 nazister och pro-nazister, flera år i rad. Idag lyckas varken Svenskarnas Parti, eller någon annan nationalistisk organisation utanför Sverigedemokraterna, dra ihop i närheten så många deltagare. När SvP fick Gustav Adolfs torg för sig själva, en lördag eftermiddag på sensommaren, var de inte ens 80 stycken. Nationaldemokraterna började som en mer extrem utbrytargrupp ur Sverigedemokraterna, samarbetade öppet med nazister, och blev invalda i flera kommunfullmäktige. ND lades ner i våras.

"Den organiserade rasismen växer; Sverigedemokraterna sitter ju i riksdagen"
Det fanns rasister i rikspolitiken långt innan Sverigedemokraterna gjorde sitt intåg i riksdagen 2010. Minns valstugereportaget 2002, som visade att rasistiska och främlingsfientliga åsikter var vanliga i de stora partierna. Minns Ny Demokrati, som satt i riksdagen 1991-94, hade fler mandat än SD, och som deltog i regeringssamarbetet. Och jargong som idag skulle ha ansetts rasistisk eller åtminstone fördomsfull, var vardagsmat för ett par årtionden sedan. Med vår tids måttstock, satt förmodligen fler rasister i riksdagen på 1970-talet, än det gör idag.

"Om vi inte stoppar nazisterna, så återuppstår en regim som liknar Nazityskland"
I Weimarrepubliken fick nazisterna sympatier på grund av att kommunisterna och den radikala vänstern eskalerade våldet. Särskilt mordet på Horst Wessel bidrog till att svetsa samman nazistpartiet.

"Det är borgare, vita och andra privilegierade människor som kritiserar de autonoma, utan att förstå rasism eller annat förtryck"
En orsak till att jag själv har en skräckblandad fascination för de autonoma nätverken, är att deras bakgrund liknar min egen. De består framför allt av etniskt svenska killar (utom i djurrättsrörelsen, där tjejerna är fler) från akademikerhem i storstadsområdena. Enligt traditionella rasbegrepp är de "vita", precis som undertecknad. Människor som åtnjuter nästan alla de strukturella privilegier som brukar åberopas i intersektionell maktanalys, borde veta bättre än att ta till våld. De här nätverken består av män som slår och hotar män och kvinnor, men ändå har mage att kalla sig feminister.

Jämför med vitmaktrörelsen. Den typiska vitmakt-aktivisten är uppväxt i en socialt och ekonomiskt ansträngd familj i ett område med hög arbetslöshet. Den som vill förklara extremism med utsatthet, hittar ett tydligare mönster hos nazister, och borde förvånas av den autonoma miljön.

"Parlamentarism är ingen demokratisk struktur"
Den som vill kritisera det nuvarande parlamentariska systemet från vänsterhåll, kan organisera kritiken i till exempel Kommunistiska Partiet eller SAC. Våld är inte nödvändigt för att ha en intern idédebatt.

Sammanfattningsvis:
Den autonoma miljön är en av tre politiska våldsrörelser i Sverige, bredvid vitmaktrörelsen och jihadism. När det gäller våld eller värderingar, är de långt från värst. Det som är obehagligt med de autonoma nätverken är i stället att artister, kulturprofiler och politiska rörelser, envisas med att försvara och trivialisera dem. De borde veta bättre än så.

20 sätt att motverka rasism, innan du tar till våld

De flesta tycker att rasism är dåligt. Men hur vi ska bekämpa rasism? Det finns faktiskt många metoder.

De flesta är gratis eller billiga, och tar inte alltför lång tid. Och alla är öppna för dig oavsett dina politiska åsikter, så länge du tar ställning mot rasism.

1. Delta i någon fredlig manifestation mot rasism (gratis, en timme)
2. Bli medlem i något av de partier eller ungdomsförbund som motverkar rasism, och som passar med dina åsikter i övrigt (gratis eller billigt, några minuter)
3. Rösta på politiker som motverkar rasism (gratis, några minuter)
4. Skriva om antirasism i insändare eller sociala medier (gratis, några minuter)
5. Bära knappar eller andra märken mot rasism (billigt, någon minut)
6. Gå med i facket och arbeta fackligt mot rasism (varierande)
7. Anmäla diskriminering till polis eller DO (gratis, mindre än en timme)
8. Uppmärksamma krogar och andra företag som diskriminerar (varierande)
9. Delta i Invitationsdepartementet (självkostnadspris, en kväll)
10. Stödja Sveriges nationella minoriteter (varierande)
11. Stödja Expo (varierande)
12. Stödja Inte rasist, men (varierande)
13. Kontakta Rättviseförmedlingen för att uppmärksamma eller åtgärda skev representation av olika befolkningsgrupper (gratis)
14. Skaffa kunskap om andra etniciteter och kulturer än din egen (varierande)
15. Uppmärksamma och ta avstånd från rasistiskt språkbruk (gratis)
16. Uppmärksamma och ta avstånd från rasistiska åsikter i vardagliga konversationer "i fikarummet" (gratis)
17. Städa bort rasistiskt klotter, rasistiska klistermärken och liknande (gratis, några minuter)
18. Stödja folkbildningsrörelsen (ABF, Medborgarskolan, Sensus m fl) och deras arbete mot rasism (varierande)
19. Delta i något religiöst samfunds (t ex Svenska kyrkans) eller någon sekulär organisations (t ex Humanisternas) arbete mot rasism (varierande)
20. Rannsaka dig själv. Hur pratar du om andra grupper av människor? Kan ditt sätt att beskriva människor, ge grund för rasistiska idéer? (gratis men lite jobbigt)

Ett fåtal självutnämnda "antirasister" vill bekämpa rasism genom att använda våld mot människor som de anser vara rasister. Ett argument är att våld skulle vara enda möjliga utvägen, eftersom fredlig kamp inte räcker. Men testa gärna några av punkterna på listan. Som sagt är de enklare, billigare och mer bekväma, än att ta till våld. Du bör åtminstone ha klarat av nästan alla, innan det blir ett intressant alternativ att plocka fram stenar och knallskott.

Och varför kritiserar jag antirasism i stället för rasism? För det första har jag redan kritiserat rasism (läs blogghistoriken). För det andra förväntar jag mig bättre av antirasister, än av rasister.

Hemlis: AFA och RF gillar egentligen rasism. De tycker bara det är kul att slåss, och behöver en förevändning.

Är du fjortishipster?

Fjortishipster är ett lite elakt uttryck som jag använder för en grupp av människor som lämnat tonåren (och alltså inte är bokstavliga fjortisar) men ändå beter sig som om de var tonåringar, men med en vuxens slughet.

Nästan ingen anser sig vara hipster, så det finns olika uppfattningar om vad det är. För mig är hipsters det en typ av unga vuxna i storstäder, som är hyfsat privilegierade, och försöker vara medvetna och trendiga, men som egentligen är inskränkta och stereotypa.

Många av hipsterns stereotypa attribut (surdeg, mikrobryggande, skägg, ekoturism och vinylskivor) kommer med mognad, eller trägen utveckling av en livsstil. Men i kombination med vuxenfjortisens omogna och lite dubbelmoraliska beteende, har det blivit en sorts personlighet som jag kan störa mig på, och ibland göra mig lite lustig kring.

Testet förutsätter som sagt att du fyllt 20 år. Tonåringar får förstås göra testet, men då kanske  resultatet "du beter sig som en tonåring" är mindre intressant.

1. Du gillar inte uttrycket hipster.
2. Fem pluspoäng om du tycker att hipster-begreppet blev ute för några år sedan.
3. Du tycker illa om alliansen, men röstar eller har röstat borgerligt i smyg.
4. Du är kritisk mot kapitalism och du brukar använda uttrycket "white trash" för att beskriva människor som tillhör en lägre samhällsklass.
5. Du är uppväxt i medel- eller överklass och skäms för att berätta om din klassbakgrund.
6. Din familj är helt etnisk svensk och vit och du brukar säga att du har "invandrarkompisar".
7. Du är heterosexuell cisperson och brukar säga att du har "bögkompisar".
8. Du har aldrig varit ute efter att ha en sexuell relation med någon av samma biologiska kön, och har alltid identifierat dig med ditt biologiska kön, men du har ändå någon gång ansett dig vara "queer" eller "HBTQ".
9. Du gillar burlesk eller pinuppor och anser att det är en feministisk uttrycksform.
10. Du är man (du identifierar dig som man) och berättar om dina feministiska åsikter för att få kvinnors uppmärksamhet.
11. Du är kvinna (du identifierar dig som kvinna), anser dig vara feminist och går på krogen med en förväntan om att bli bjuden på drinkar av okända män.
12. Du har på sistone sagt något som i bokstavlig mening är rasistiskt och utgått från att folk tar det som en kul grej, eftersom de fattar att du inte är rasist.
13. Du kan listan på härskartekniker utantill, och använder dem.
14. Du har under någon period varit vegan och samtidigt rökt tobak.
15. Du brukar använda uttryck som "CP", "mongo" eller liknande som skällsord eller kraftuttryck, utan att tänka på att de syftar på någon medicinsk diagnos.
16. Du har, eller anser dig ha, någon diagnos (dyslexi, ADHD, Aspergers syndrom etc) som inte kräver vård, medicinering eller hjälpmedel, och som du inte lider av, men som du brukar hänvisa till för att ursäkta att du beter dig störande.
17. Du skriver chattspråk, med uttryck som vrf eller vsg, i texter som inte är chatt eller SMS.
18. Du skriver ironiskt i sociala medier att du älskar saker som du egentligen tycker illa om.
19. DU CAPSLOCKAR HELA MENINGAR OCH INLÄGG.
20. Du använder "fett" som kraftuttryck, till exempel "Snus har blivit fett dyrt."
21. När du pratar eller skriver svenska använder du uttrycken fucking, swag eller hata på (till exempel Varför hatar du på hipsters?) fast du inte har engelska som modersmål. Du har engelska som modersmål om du eller någon förälder har bott i ett engelskspråkigt land i minst ett år.
22. Du pratar miljonprogramssvenska ibland, antingen seriöst eller på skoj, men du är vit etnisk svensk och har aldrig bott i miljonprogrammet. 
23. Du gillar hiphop eller någon annan icke-vit musikstil och du undviker vissa nattklubbar där det finns för många invandrare.
24. När du inte kommer in på en nattklubb, klagar du på att kroglivet är för segregerat eller på att vakterna är trångsynta. När du kommer in, tycker du att du är coolast i stan.
25. Du har mössa fast det inte är kallt eller gassande sol.
26. Du gör fingergester på fotografier, antingen seriöst eller ironiskt.
27. Du beskriver dig själv som nörd. Inte bara när någon frågar, utan du trycker nästan ner din nördtitel i halsen på folk.
28. Du pratar gärna om hur mycket bättre det är i Berlin, New York eller någon annan storstad. Eller i Stockholm, när du inte är i Stockholm.
29. Du har någon piercing utom i örsnibben eller någon hyfsat stor tatuering och tycker att skönhetskirurgi är ett samhällsproblem.
30. Du kallar dig discjockey eller fotograf men du har aldrig fått mer betalt än några hundralappar för ett sådant jobb.
31. Du har på sistone pratat om att du ätit någon trendig maträtt innan den blev trendig.
32. Extrapoäng om maträtten är pulled pork.

Om du svarar ja på minst hälften av frågorna, så är du förmodligen fjortishipster.

"Inatt jag drömde", SD-versionen.

En sverigedemokrat i Dalarna har gjort sig ökänd, särskilt för påståenden om att somalier som invandrat till Sverige skulle ha fått gratis körkort. Det är förstås inte sant. Hennes bärande bevisning var att hon hade drömt det. Här kommer en variant på berättelsen, till välkänd melodi:

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut
Jag drömde det var budgetkris och alla pengar var slut.
Jag drömde om en bilskola, där somalier satt på rad
Så fick de ut ett körkort var, och reste sig och sa:

"Nu finns det ingen avgift mer, nu finns det inga krav
och svenskarna på bilskolan, de måste hoppa av
På gatorna kör folk omkring, varannan afrikan
Men röstar ni på SD så ska somalier få se på fan"

Felparkering med varningsblinkers: Att göra medvetet fel

Om fula knep fungerar, så används de ofta. Några exempel är de som i nordisk samhällsvetenskap kallas härskartekniker. Från början hade listan nio punkter, men den version som är spridd genom feministisk folkbildning, har bara fem. Oavsett vad du tycker om nutida svensk feminism, är listan över härskartekniker nyttig allmänbildning. En fempunktslista (skuldbeläggning, dubbelbestraffning, osynliggörande, förlöjligande och undanhållande av information) är enkel att hålla i huvudet, och användbar för att känna igen de tjuvnyp vissa människor tar till för att trycka ner andra.

På sistone har jag börjat känna igen ett annat fult trick. I brist på begrepp som redan finns, vill jag beskriva det genom en liknelse från körkortsteorin:

En förare parkerar bilen ute i körbanan. Föraren sätter på bilens varningsblinkers, och tänker att "Om jag visar att jag vet att jag parkerar fel, så kanske både medtrafikanterna och parkeringsvakterna ursäktar mig."

Men varningslampor gör det inte lagligt att parkera i körbanan. Tvärtom är det ett erkännande, och medvetna brott är värre än omedvetna.

Det finns många varianter på det här beteendet, i debatter och vardagsliv, när folk kastar in en brasklapp som uttrycker att jag vet att jag gör fel, därför blir det rätt när jag gör det. Ett skolexempel är den som säger "Det här kanske kan låta lite rasistiskt, men..." och räknar med att det ska förlåta något uttalande som snuddar till rasism.

Eller så kan det vara en heterosexuell person som med flit säger något uppenbart homofobt till sin homosexuella kompis, och väntar sig att alla uppfatta det som ett skämt på homofobins bekostnad. "Alla vet ju att jag inte tycker så här på riktigt."

Och så kan det vara olika kampanjer mot (strukturellt) förtryck, som utgår från att uttrycka en härskarteknik. Dagens exempel är Twitter-taggen #smalaförtrycker (kanske inspirerad av #mänförtrycker, som förtjänar en egen diskussion). Syftet sägs ha varit att uppmärksamma de fördomar som drabbar människor med övervikt.

Det finns många positiva kampanjer för att återge människovärde till alla som har en kroppsform som ligger utanför de sociala normer som gäller för tillfället, men taggen #smalaförtrycker är inte positiv. Den har, mycket riktigt, provocerat många. Flera "smala" människor är inte tillfreds med sina kroppar, eller med det sätt som andra människor ser på dem. "Smala" människor kanske också kämpar både mot de fördomar och skevheter som drabbar både "smala" och "tjocka". De som försvarar taggen, tycker att den inte ska läsas bokstavligt, och att alla borde inse att den som använder taggen har goda avsikter. De är ju medvetna om strukturellt förtryck.

Men det är just det som är problemet. Den här kampanjen, och liknande kampanjer, sjösätts av människor som bevisligen kan härskarteknikerna på sina fem fingrar och använder dem som verktyg fast de vet vilken skada de gör. Det handlar uppenbart om skuldbeläggning som inte kan försvaras med att "vi säger inte att alla smala förtrycker". Det duger inte. Påståendet "muslimer är terrorister" utgör skuldbeläggning även om det inte nämner ordet "alla". Det är osynliggörande av alla problem som drabbar smala, vare sig de är biologiskt, kulturellt eller socialt grundade (och ingen vill nog utlysa en tävling om huruvida det är smala eller tjocka som har det värst). Det är dubbelbestraffning i och med att de gör det skamligt att vara smal också. Att uttrycka tre härskartekniker i en hashtag som består av två ord, verkar vara någon sorts världsrekord.

Den som anser sig kämpa mot strukturellt förtryck, är bevisligen medveten om det här. Att skylta med medvetna regelbrott ger inget frikort, ens om det är "uppenbar satir" eller om "det får folk att reagera", lika lite som när bilförare drar till sig uppmärksamhet genom att sätta på varningslamporna.

Hur huliganism kan bekämpas

I samband med bomben på Tele2 Arena, som hyllades i sociala medier, och den massiva vreden mot att Djurgården och Hammarby genomförde en vänskapsmanifestation på arenan, hamnade jag i många intressanta diskussioner i sociala medier med både fredliga och mindre fredliga fotbollssupportrar, som ledde fram till idéer om hur samhället kan stoppa huliganism.

Huliganregistret har dröjt för länge. Om det kommer till användning så finns många andra åtgärder som behövs. Här är några idéer.

Kommuner
Kommunerna kan, i egenskap av ägare till arenor och idrottsplatser, införa nolltolerans mot huliganism hos de föreningar som hyr anläggningar. Det innebär bland annat krav på riskföreningarna och deras officiella supporterklubbar, att stänga av medlemmar som finns med i huliganregistret från alla föreningens möten och aktiviteter. Föreningarnas revisorer kan samköra registren.


Polis
Huliganism utgör grov organiserad brottslighet. Därför bör Säkerhetspolisen bedriva kvalificerad spaning mot nyckelpersoner i firmorna. Det kan handla om telefon- eller rumsavlyssning.


Polisen och kommunerna ska stödja avhopparverksamhet för huliganer, liknande Exit. Det kan behövas vittnes- och identitetsskydd för avhoppare som känner sig hotade. På så sätt kan de också vara strikta med vittnesplikten. Polisen kan också anlita informatörer.

Åklagare
Åklagare kan utgå från lagar och prejudikat för att skärpa åtalen mot huliganer. Bland annat finns domar där den som söker upp en annan person, iklädd en kriminell organisations emblem, eller berättar om kontakter i en kriminell organisation, kan fällas för till exempel olaga hot. Att i ett konfrontativt sammanhang bära kläder eller synliga tatueringar med en firmas emblem, eller berätta om sina firmakontakter, ska kunna utgöra olaga hot, övergrepp i rättssak eller utpressning. Kläder och banderoller med en kriminell organisations emblem är egendom som används för att begå brott, och ska kunna förverkas enligt BrB kap 6 3§.

SD, rasism och avhumanisering

Debatt i torsdags handlade bland annat om Sverigedemokraterna, och hur de bemöts av omvärlden. Den debatten handlade inte om tårtor. Det gör inte heller det här inlägget. Att det är dumt att kasta tårtor på politiker, är vi redan överens om.

SD:s partisekreterare Björn Söder sade att många etablerade röster kallar hans parti för rasister. Han påstod att rasistanklagelserna skulle avhumanisera sverigedemokrater och göra dem till lovliga mål för attentat. Jag skrev ett inlägg på Twitter, som fick viss uppmärksamhet redan under sändningen.

Dagen efter skrev Inte rasist men (vi kallar dem IRM) en artikel som bemötte Björn Söders påståenden i debatten. Hans tes att rasistanklagerna bidrar till avhumanisering av SD (och i förlängningen till våld) besvarade de med att citera min tweet ovanför, tillsammans med mitt namn.

IRM har utsatts för många DDOS-attacker, Efter att artikeln publicerades har de varit extra intensiva, och i skrivande stund är hemsidan nere. Flera välbesökta bloggar har visat sitt stöd genom att publicera en kopia av artikeln, senast Aftonbladets ledarblogg. Med andra ord har mitt namn nog aldrig tidigare fått så stor spridning i ett politiskt sammanhang.

Jag har aldrig haft någon relation med IRM, annat än några ytliga kontakter i sociala medier. Alltså är jag inte delaktig i artikeln på annat sätt än att den citerar mig. Egentligen har debatten om SD och rasism tagit upp alltför stor del av min tid. Men stolt som jag känner mig, får jag nog låta ansvar följa ära, genom att förklara vad jag egentligen menade.

Är Sverigedemokraterna ett rasistiskt parti?
För mig är det en ganska ointressant fråga. Jag kan tycka att stämpeln rasist är överanvänd; till exempel anser jag inte, som vissa mer radikala skribenter, att Sverige år 2013 skulle vara "ett rasistiskt land"; däremot förekommer rasism i Sverige, och det är ovärdigt ett modernt, rikt demokratiskt land. Men vad vi än kallar SD, är det deras politik, och deras förtroendevaldas värderingar, som ska granskas.

Det är också skillnad mellan att vara rasist, och att säga/göra något rasistiskt. Även den om inte är rasist i ordets rätta mening, kan säga eller göra något som uttrycker idé om att vissa människor är mindre värda på grund av sitt ursprung. Det är avhumanisering. Hos SD finns många exempel på det senare; se IRM.

Är det inte ett problem att SD blir kallade rasister och antidemokrater utan att vara det?
Även om anklagelserna vore falska, så skulle det vara ett relativt litet problem. Den politiska jargongen är stundtals grov. Det är vanligt med halmgubbar; överdrivna nidbilder av motståndaren. Den som vill höja en skatt blir kallad "kommunist". Centerpartister kallas "bönder" och kristdemokrater "frimicklare". Den som stöder rätten till abort kallas "mördare", och så vidare. Sådana tillmälen bidrar inte till debatten.

Men deras betydelse bleknar i betydelse i ett sammanhang där kommentarsfält och sociala medier fylls av hot mot antirasister, i Sverigedemokraternas namn, så snart någon kritiserat dem offentligt. Jag har ibland uttalat mig negativt om SD i sociala medier, och flera dagar i sträck har jag bemötts med personangrepp från deras sympatisörer. Vissa har till och med försökt kontakta mig privat fast jag undanbett mig det. Och då kommer jag relativt lindrigt undan, bland annat eftersom jag råkar vara en vit man. Kvinnor och invandrare som aktiverar sig mot främlingsfientlighet, utsätts dessutom för förtryckande maktspråk från SD:s fotsoldater. Och Björn Söder låter dem hållas, i stället för att ryta ifrån.


Men sverigedemokrater drabbas av mer våld än andra politiker.
Det är tragiskt, och en brist i demokratin. Men det finns inte heller några belägg för att bruket att kalla SD för "rasister" skulle orsaka våld. Den autonoma "vänsterextrema" rörelsen, som står för en stor del av våldet och hoten, har även gett sig på liberaler, porrbranschen, pälshandlare och andra institutioner som inte har med vare sig SD eller rasism att göra. Autonoma nätverk är utstötta från de flesta seriösa politiska sammanhang och övervakas av Säkerhetspolisen (medan SD beskyddas av samma säkerhetspolis); de tillhör alltså inte någon abstrakt samhällselit som SD-sympatisörer utnämnt till sina motståndare.

Är det ändå inte avhumanisering att kalla någon för rasist?
Nej, de flesta icke-extremister anser att även den som uttrycker rasistiska värderingar ska behandlas som en myndig medborgare. Att vara en vuxen människa, är att stå till svars för sina åsikter och handlingar.

Är det synd om Sverigedemokraterna?
Som tidigare nämnts, blir SD ibland orättvist behandlade. Men nästan alla partier har varit i en liknande sits, åtminstone någon gång under sin historia. Att det ideella projektet IRM är specifikt inriktat på att granska SD, innebär inte att det är synd om SD. De stora mediehusen i Sverige har producerat dokumentärer och skrifter med betydligt större budget i ryggen, inriktade på att kritisera andra politiska partier än SD. Så länge kritiken inte övergår i hot eller handgripligheter (vilket den inte gör på IRM) är den en del av den yttrandefrihet som SD säger sig ha som sin hjärtefråga. Men uppenbarligen unnar man inte IRM att få ha sin egen webbplats i fred.

Problemet finns alltså hos SD, inte i behandlingen av SD.

Så får vi råd att satsa både på välfärd och sänkt skatt på arbete

I svensk politik finns ett dilemma. Socialdemokraterna och vänstern vill satsa mer på skola, vård och omsorg (och kanske kultur och infrastruktur), genom att höja skatten på arbete. Alliansen vill hålla utgifterna nere, för att kunna sänka skatten på arbete. Men det är ett falskt dilemma; endast 27 procent av de offentliga utgifterna används till utbildning, sjukvård och omsorg.

SSU och LUF har lagt fram ett utförligt förslag till skattereform som tillåter en kraftig minskning av inkomstskatten för låg- och medelinkomsttagare. Det omfattar bland annat höjda utsläppsskatter, återinförd fastighetsskatt, borttagna RUT-, ROT-, rese- och ränteavdrag, höjning av alla momssatser till 25 procent, avskaffat sjöfartsstöd, och avskaffade rabatter på arbetsgivaravgiften. Det är ett lovvärt initiativ, som tyvärr inte alltid träffar målet att stimulera arbete, sparande och entreprenörskap. Bördan på husägare skulle också bli orimlig, om man återinförde Göran Perssons massiva fastighetsskatt, och samtidigt avskaffade ränteavdraget.

Slöseriombudsmannen är ett annat initiativ, som mest riktar in sig på enskilda projekt vars samhällsnytta kan ifrågasättas. Men penningsummorna är inte särskilt stora. Och det är svårt att grunda några långsiktiga beslut på SlösO:s material.

Det finns många andra utgifter som kan undvikas, och nya intäkter som kan uppbäras, så att man antingen kan satsa mer på skolan, vården och omsorgen, bygga hållbar infrastruktur, eller minska beslagen av folkets löner och pensioner. Här är några förslag, utöver de som nämnts ovanför:

Administration och finanser

• Sänk eller avskaffa partistödet. Partierna klarade sig innan de kvalificerade sig för partistöd. Partistödet är totalt 444 miljoner kronor/år.
• Avskaffa stödet till riksdagspartiernas kvinnoorganisationer. Förbunden klarade sig utmärkt innan bidragen infördes 2010. Och om partierna tar sina kvinnoförbund på allvar, kan de själva överföra pengar, i stället för att utnyttja skattemedel. 15 miljoner kr/år.
• Halvera antalet riksdagsledamöter. Riksdagen kostar totalt 1,6 miljarder/år.
• Överför Allmänna arvsfondens medel till statskassan, så medlen används ansvarsfullt. Idag har de svårt att få avsättning för sina resurser. Avkastningen är 600 miljoner/år.

Rättsväsen

• Slå ihop länspolismyndigheterna till en enda. Polisens totala anslag är 20,5 miljarder/år.
• Slå ihop mindre tingsrätter till samma organisation, men behåll verksamheten på alla tingshus. Behandla mängdbrott på varje ort, men samla specialistkompetens på vissa orter. Domstolarna kostar 5 miljarder/år.
• Att avkriminalisera bruk av narkotika, skulle minska belastningen på rättsväsendet, göra personer som använt droger användbara som vittnen, stärka den personliga integriteten, och minska missbrukares utanförskap. Storskaligt innehav, och försäljning, ska fortsätta straffas som förut. Drygt 90 000 narkotikabrott anmäls per år; de flesta är ringa (dvs bruk, eller innehav för eget bruk). Totalt anmäls cirka 1,4 miljoner brott/år. Det är alltså ungefär 6% av alla brott som avkriminaliseras. Rättsväsendets totala anslag är 39 miljarder/år.
• Fler alternativ till fängelse. Idag måste man ha arbete eller bedriva studier för att få intensivövervakning (fotboja). Den som inte uppfyller kraven tvingas i fängelse i stället, men borde kunna delta i dagverksamhet på anstalt, och tillbringa nätter och helger hemma i fotboja; det sparar kriminalvårdens resurser, och förbättrar återanpassningen. Kriminalvården kostar ca 7,7 miljarder/år.
• Lägg ner säkerhetspolisens författningsskydd. Terrorister kan inte hota demokratin, bara ställa till stor skada, och ska därför behandlas som vilka andra brottslingar som helst. Säpo kostar ca en miljard/år.
• Lägg ner FRA. FRA kostar drygt 700 miljoner/år.

Näringsliv och arbete

• Höj åldersgränsen för förmåner till pensionärer. 65-åringar är idag friskare än i någon tidigare generation. Garantipensionen kostar 17 miljarder/år, bostadstillägget 8 miljarder/år och äldreförsörjningsstödet drygt 600 miljoner/år.
• Byt några kyrkliga helgdagar (trettondagen, Kristi Himmelsfärds dag etc) mot förlängd semester. Arbetsgivare kan anpassa arbetsschemat efter behov, och slipper OB-tillägg.
• Sälj statens andelar i SAS och Nordea.
• Avreglera spelmarknaden, och ta ut en ändamålsenlig spelskatt. Öppna något nytt kasino, till exempel i Linköping/Norrköping, Strömstad, Storlien eller Visby. Svenska Spel ger ca 5 miljarder/år i vinst.
• Avskaffa avdragsrätten för alkoholdrycker.
• Höj skatten för utomhus- och direktreklam. Idag ligger reklamskatten på 8 procent. Nyhetstidningar har en lägre skattesats. Reklamskatten inbringar totalt 4 miljarder/år.

Miljö och naturresurser

• Skatt på ekologiskt fotavtryck från energiproduktion. Kärnavfall kan beskattas efter strålningspotential, och vattenkraft efter avlett flöde multiplicerat med fallhöjd (meter upphöjt till 4, bara det gör skattesatsen intressant).
• Skatt på gruvdrift och bergtäkter, per påverkad markyta eller brutet berg. Idag tar staten bara upp en mineralersättning på 0,5 promille; Sverige ska inte skänka bort ändliga resurser nästan gratis.
• Minska utsläppsrätterna. Utsläppen av växthusgaser har minskat, och paradoxalt gjort det billigare att smutsa ner. Koldioxidskatterna ger 25 miljarder/år.
• Belägg Kungliga Djurgårdsförvaltningen med vinstkrav. Omsättningen är ca 130 miljoner/år.
• Höj den kommunala vattentaxan för att finansiera underhåll av infrastrukturen, och det ekologiska fotavtrycket.
• Höj avgiften på orenade avlopp.
• Avskaffa fiskesubventionerna.
• SMHI och Polarforskningssekretariatet kan ersättas av ett internationellt institut under Nordiska Rådet eller EU. Anslagen till SMHI är ca 200 miljoner/år. Polarforskningen får 38 miljoner/år.

Transport

• Återinför fordonsskatten på fordon äldre än 30 år, med undantag för kulturhistoriskt viktiga fordon. De gamla bilarna är smutsigast och farligast. Hobbyfordon kan beskattas per vägsträcka i stället för per år, genom att ett maximalt vägmätartal stämplas på skattemärket; på så sätt kan de leva kvar, men hålls borta från vardagstrafiken. Fordonsskatten ger idag 12 miljarder/år.
• Höj fordonsskatten för tunga bilar, för att bromsa kapprustningen i trafiken.
• Extra fordonsskatt för motorbuller.
• Dubbdäcksavgift för storstadsregionerna. Den kan kvitteras med klistermärke, som kontrolleras när bilarna står still.
• Avskaffad miljöbilspremie. Om något årtionde måste alla bilar ändå vara miljöbilar, enligt nuvarande standard.
• Stoppa Förbifart Stockholm. Förbifarten kommer kosta 61 miljarder med nuvarande finansieringsmodell.
• Höjda spåravgifter för högt belastade järnvägsspår under högtrafik.
• Strama åt förmånsbeskattningen av tjänstebilar.
• Ta ut marknadspris för parkeringar i storstäder, i stället för att subventionera biltrafik. 
• Trängselskatt för båtar i Stockholms inre skärgård. 
• Ersätt trafikpolisen med statligt anställda väktare. Poliser är överkvalificerade för uppdraget.

Jordbruk och livsmedel

• Skatt på handelsgödsel och djurantibiotika. Gödselskatten gav cirka 400 miljoner/år innan den avskaffades.
• Skatt på tomma kolhydrater: Raffinerat socker, stärkelsesirap och ren stärkelse bidrar till övervikt. De används som utfyllnad i industritillverkad mat, för att hålla nere halten kött, fisk, frukt och grönt, som innehåller vitaminer och spårämnen. I Norge ger sockerskatten drygt 1 miljard kronor om året.
• Skatt på natrium i livsmedel, enligt ovan.
• Skattemärken på spritflaskor, för att få bort svartspriten från krogarna. Alkoholskatten ger 12 miljarder om året, varav drygt 4 miljarder för sprit.

Skola, vård och omsorg

• Slå ihop de regionala etikprövningsnämnderna till en enda. Anslagen till de regionala etikprövningsnämnderna är ca 40 miljoner/år.
• Höj maxtaxan i barnomsorgen. Den som har råd att betala, ska också göra det.
• Överlåt ansvaret för hälsoinformation från landstinget till staten. Information är dyr att producera, men billig att sprida.

Kultur

• Slå ihop Operan och Dramaten till samma bolag, med gemensam administration. Bidrag till Operan, Dramaten, Riksteatern, Drottningholms slottsteater, Dansens Hus och Voksenåsen uppgår till drygt 900 miljoner/år.
• Ta bort stödet till trossamfund. Det diskriminerar människor som inte bekänner sig till någon traditionell religion. 82 miljoner år, varav 7 miljoner till administration.
• Överlåt Forum för levande historia till civilsamhället. Staten ska inte bedriva åsiktspropaganda. 44 miljoner/år.

Det finns ganska mycket pengar att hämta, utan att ta pengar från arbetares löner eller välfärden, eller hur?

EDIT: Jag har blivit ombedd att redovisa ungefär hur mycket pengar varje punkt handlar om. Jag har skrivit in totala budgeterade anslag och andra nyckeltal, så får läsaren göra en kvalificerad uppskattning om hur mycket pengar som kan sparas.

Så gör man för att ha roligt på standup

Ståuppkomik är, i konkurrens med spex, kanske den typ av underhållning där publiken betyder mest för sin egen upplevelse. Oavsett om komikerna är bra eller inte, får en bra publik en roligare kväll, än en dålig publik. På små klubbar kan en enskild åhörare lyfta, eller, förstöra, hela kvällen.

Hur blir man då en bra publik?

1. Första raden är häcklarplatser. Det händer att MC:n (konferencieren) eller en komiker gör sig lustig på bekostnad av dem som sitter närmast scenen. De platserna är alltså inte lämpliga för blyga människor. Men den som är lite mer modig kan få en oförglömlig upplevelse.

2. Var generös med skratt och applåder. Gå in för att ha roligt, inte för att sätta betyg på komikerna eller leka Idol-jury. Det är helt okej att skratta på fel ställe, eller av fel orsak. Det bidrar till att bryta isen. Skratt och applåder ger också komikern en liten paus för att hämta andan. Särskilt handlar det om att...

3. Svara på komikernas frågor. MC:n eller komikerna ställer ibland någon enkel fråga till publiken. Om det är en ja/nej-fråga, typ "Är det någon här som har hund?" svara genom att applådera och jubla, även om du inte har hund. Eller så är det en mer specifik fråga till kompisgäng (bra komiker undviker att pressa ensamma stackare på svar) typ "Var bor ni?" "Vad jobbar ni med?" "Är ni på dejt?" Den som av någon anledning inte vill svara, bör hellre ljuga, än att skapa en pinsam tystnad. Om ni inte är beredda att bidra till showen genom att svara på en enkel fråga, sitt längst bak i lokalen, eller stanna hemma.

4. Videofilma inte. Komiker oavsett nivå föredrar att kunna styra över hur de framstår i rörlig bild. För det första vill man inte få sina skämt spoilade. För det andra är komiker sällan helt nöjda med videoupptagningar; det kan finnas brister i ljudet, bilden, materialet, framförandet eller publiken. Det går bra att ta stillbilder. Om du vill använda blixt, bränn av den precis när komikern har äntrat scenen, eller precis när setet är slut. Då kan blixtar bidra till en glamourös stämning på klubben, i stället för att störa.

5. Om ni vill prata med varandra, gå någon annanstans. Det kan förstås hända att du och dina vänner gått till en krog för att samspråka, men att det visar sig vara standupkväll. Många krogar har flera olika rum; flytta dit så att ni inte stör standupen, och standupen inte stör er. Om krogen är för liten, och ni befinner er i en någorlunda stor stad, så finns det ganska säkert andra krogar i närheten. Det är ni som ska flytta på er. Det är liksom lättare för er, än det är för hela standupklubben med publik att vandra iväg till en annan krog mitt under showen.

6. Om du måste växla några ord med din kompis, flytta stolar, passera framför scenen eller gå till baren, stör hellre MC:n än någon av komikerna. MC:n har oftast större tålamod.

7. Nu kanske det börjar låta som att komikerna ställer en massa krav på sin publik. Men det finns något de aldrig kan ta ifrån den som lyssnar. Du har alltid rätt till åsikten att ett set inte är roligt. Det finns massor av möjliga orsaker till att någon i publiken inte uppskattar en komikers set. Komikern kanske är nybörjare. Eller så har hen erfaren, men fortfarande hopplöst dålig. Eller så kan det vara en proffsig komiker som testar nytt material, eller ett nytt uttryck, som visar sig funka dåligt. Eller så passar inte ämnet med publiken. Om du verkligen tycker illa om det du hör: undvik att bua eller häckla, tystnad är bättre. Om du upplever att någon rutin är rasistisk, sexistisk eller obehaglig på annat sätt, kontakta MC:n eller klubbvärden efteråt och säg att den där rutinen var inte rolig. Komiker som får höra att deras material är grovt eller provocerande, kan ta det som intäkt, men om de blir kallade "icke-roliga" så vet de att materialet inte funkar. Du har rätt att framföra din åsikt, men det är förstås inte säkert att komikern eller klubbvärden lyssnar.

Hur ingenjörer tänker

Tre vänner: en präst, en läkare och en ingenjör, spelade golf tillsammans. Under rundan fick de syn på tre personer, som spelade dåligt, till och med för att vara nybörjare. Eftersom de blockerade banan genom sitt långsamma spel, gick vännerna och frågade en vaktmästare vilka de nya spelarna var. Vaktmästaren berättade att det hade brunnit i klubbhuset en månad tidigare. Tre modiga brandmän lyckades släcka elden, men förlorade synen i branden. Golfklubben gjorde brandmännen till hedersmedlemmar, och fast de var blinda ville de lära sig spela golf, och klubben hade överseende med att de förhalade spelet.

Prästen var mycket rörd av berättelsen, och sa:
- Jag ska nämna de här modiga männen i min förbön på söndag.
Läkaren svarade:
- Jag känner en ögonspecialist som kanske kan hjälpa de här männen.
Ingenjören var tyst ett tag, och sade sedan:
- Varför kan de inte spela på natten i stället?

Historiska tragedier med positiva efterverkningar

Uttrycket "inget ont som inte har något gott med sig" kanske inte ska tas på för stort allvar. Men det är intressant med oväntade konsekvenser. Särskilt när man funderar över stora tragedier och katastrofer i världens historia, som faktiskt haft större eller mindre positiva följder för eftervärlden. Här är några observationer från en tråd på Skalman.nu:


Vesuvius utbrott år 79: Pompeji bevarades för eftervärlden.
EDIT: Plundringen av Sigtuna: Stockholm grundas.
Feodalismen: Skogar som bevarats som jaktreservat.
Mongolernas härjningar: Marco Polo lyckas resa till Kina, och ta med sig ny kunskap till Europa
Digerdöden: Katolska kyrkans makt försvagas, vilket leder till renässansen och reformationen
Europas kolonialvälden: Allierade soldater från Amerika, Indien, Australien och Sibirien sätter stopp för nazisternas ambitioner på världsherravälde.
Vasa sjunker: Stockholm får en unik turistattraktion över 300 år senare.
Trettioåriga kriget: Den westfaliska suveränitetsprincipen. Fred blir normalläget i Europa.
Karl XII:s nederlag i Norge: Frihetstiden.
Transatlantiska slavhandeln: USA:s idrottselit, nästan all västerländsk populärmusik.
Rysslands erövring av Finland: Finska språket har överlevt.
Den stora svälten på Irland: Irländska utvandrare till Nordamerika och Australien håller det keltiska kulturarvet vid liv.
Amerikanska inbördeskriget: De konservativa sydstaterna försvinner från kongressen, och öppnar för beslut bl a om telegraf och järnvägar.
EDIT: 1800-talets bränder i Gävle, Sundsvall och Umeå: Effektiv stadsplanering, och stenhus.
Titanic- och Hindenburg-olyckorna: Bättre trafikflyg.
Första världskriget: Kvinnlig rösträtt. Sommartid.
Den stora depressionen: Stora satsningar på infrastruktur i västvärlden.
Nazityskland: Volkswagen. Barnbidrag. De första kampanjerna mot tobak. Och man vet att en debatt har spårat ur, när någon jämför sin motståndare med nazister.
Antisemitism: Judiska komiker.
Andra världskriget: Sportlov. Världens fiskbestånd växer.
Koreakriget: Västtyskland får återuppbygga sina industrier, och blir Europas viktigaste ekonomi.
Kalla kriget: Skyddsrum som kan användas som förenings- och förrådslokaler. Internet. Rymdfart.
Oljekrisen 1973: Sverige minskar sitt oljeberoende, och blir ledande i kampen mot global uppvärmning.
Tjernobylolyckan: Sovjetunionens fall. Naturen har brett ut sig i norra Ukraina.
Malexandermorden: Den svenska vitmakt-rörelsen splittras.
EDIT: Estonias förlisning: Bättre sammanhållning mellan Sverige och Estland, med nya företag som Skype.
Tsunamin i Indiska Oceanen: Ballonglyktor blir populära i Sverige, som ett stilfullt alternativ till fyrverkerier.
EDIT: Korruptionen i Putins Ryssland: Ryska bilister har vindrutekamera för att kunna övervaka korrupta poliser. Hela världen kan därför ta del av ryska videoklipp som visar obehagliga olyckor, meteoritnedslag eller annat intressant.

Recension av Isak Jansson: "Allt är floristernas fel"

En standupkomikers utveckling handlar till viss del om att kunna förlänga sina framträdanden; nybörjaren får 3-5 minuter, men ett proffs förväntas kunna vara rolig i en timme i sträck.

Isak Jansson har kört standup sedan 2007, och har nu tagit det djärva steget att sätta upp en soloshow med Allt är floristernas fel, som han framför både på svenska och engelska. Som de flesta vita, heterosexuella, manliga komiker, utgår han från ganska allmängiltig observationskomik av typen "Har ni tänkt på en sak?", och under dryga 50 minuter får vi höra dussintalet rutiner om snabbköp, ondska, kroppshår och andra vardagsfenomen, där många punchlines blir riktiga fullträffar. Isak har också något som de flesta andra komiker saknar, nämligen förmågan att snabbt kunna gå in i olika rollfigurer. Han bollar skickligt med "brick jokes", där ett skämt försvinner upp i luften, för att landa en kvart senare i ett helt oväntat sammanhang.

Tyvärr får publiken inte lära känna Isak särskilt bra; han avslöjar att han härstammar från Dalarna och har jobbat med telemarketing, men en solist får gärna bli mer personlig än så. Man hade också önskat sig att föreställningens längd kompletterades med djup; Isak ger ett bildat intryck, och han skulle säkert klara av att prata allvar med publiken någon gång under kvällen. Men med det starka materialet och den uttrycksfulla mimiken visar Isak ändå att han är en mogen komiker som platsar på mycket större scener än Kafé Klaver.

Allt är floristernas fel spelas på Kafé Klaver den 18 januari på svenska, och den 25 januari på engelska, båda gånger klockan 19:30. Se även Facebook.

Sju tips till nybörjarkomiker

Här är några misstag som är vanliga bland nya standupkomiker. Om du är en bra komiker så kanske du tycker att allt det här är självklart. Jag skrev artikeln till min förra blogg när jag själv bara hade kört standup ett 20-tal gånger, men nu efter ett hundratal gig, så framstår de här råden som ännu viktigare.

1. Var ingen slöfock. Lägg ner tid!
Det tar flera år att lära sig spela instrument, trolla, eller göra akrobatikövningar tillräckligt bra för att dra en publik. Att bli en bra komiker är lite lättare. Det är kanske därför som komikerscenen har en förmåga att dra till sig slackers (unga män) som gärna vill gå rakt från sofflocket till scenen, och bli stjärnor utan att anstränga sig ett dugg. Men även om det går snabbare att bli en hyfsad komiker än att bli en hyfsad jazzdansare eller operasångare, så går det inte automatiskt. Och även om du uppträder på en gratisklubb, så har publiken lagt ner tid på att gå dit, vänta på dig och lyssna på dig. Därför bör du lägga ner tid på att skriva, repetera, och utbyta kritik, även om du är amatör.

2. Var nykter på scenen.
Det här kanske är en no-brainer, men i alla fall. Du kanske har roligare med alkohol, men ditt material blir knappast roligare. Om du tycker att en öl före giget hjälper dig att slappna av, så behöver du hitta en annan avslappningsmetod, annars kommer du behöva den där ölen varje gång, och du kommer inte ha någon öl att tillgå om du ska köra bil hem, eller uppträder på ett alkoholfritt evenemang. Om du kommer till klubben med dina kompisar, och de dricker öl, så kan du börja imponera på dem redan innan showen börjar, genom att stå emot grupptrycket. Och inget är så respektlöst mot publik och klubbvärd som när en komiker är stupfull på scenen.

3. Fumla inte på klubben. Fumla i förväg inför en liten publik.
Alla komiker fumlar i början av karriären. Du kanske har dåligt material, glömmer bort material, tar skämt i fel ordning, säger fel ord, klantar dig med mikrofonen eller något annat. De flesta fummel gör man bara en gång, kanske två. Samla en liten publik som kan ge konstruktiv kritik, och inte blir besviken om du fumlar, så kommer du klara dig bättre när du går upp på klubben. Vissa säger att det är svårare att uppträda för fem personer än för femtio. Men någon gång måste vara den första.

4. Sex eller andra tabu-ämnen räcker inte, du måste vara rolig också.
När en komiker börjar prata om sex, bajs, knark eller något annat tabu-ämne, så är det oftast några i publiken som skrattar, även om det inte är några skämt i sig. Det betyder inte att det går att bygga upp ett helt set kring att beskriva ett samlag eller ett toalettbesök. Det måste finnas skämt också. Du får bara skratt när du börjar prata om tabu-ämnet, sedan är det förbrukat. Du kan möjligen få ett andra skratt, om du går ett steg till, och pratar om pedofiler, bajsporr eller tidelag. Men sedan har du kommmit till vägs ände. Om du börjar din rutin med att prata om det snuskigaste du kan tänka dig, så är publiken redan avtrubbad, och då är det svårt att fortsätta. Ett beprövat knep är att prata om något helt vardagligt, och att använda en antydan till sex eller något annat tabu-ämne som punchline, utan att egentligen börja prata om det.

5. Hellre nytt och medelmåttigt material, än gammalt och bra.
Så, du har gjort succé på ditt första gig, och är välkommen tillbaka till klubben en andra gång. Du funderar på att köra precis samma material som förut, eftersom du vet att det funkar. Det kan bli ditt största misstag. Även Stockholm är så litet, att många kommer ha hört dig två gånger. Och om man har hört en komiker köra precis samma rutin två gånger, så är man sällan sugen på att höra samma komiker en tredje gång, även om det var bra. Då är det nästan bättre om du skriver något nytt (och kanske behåller dina bästa punchlines). De som hör dig andra gången kommer åtminstone lägga märke till att du har förnyat dig. Och även om det är sämre än ditt gamla material, så är det nytt.

6. Säg inte att du är tråkig, säg att du är nybörjare.
När man drar ett olämpligt skämt till vardags, så brukar man säga "förlåt, det där var inte roligt" och återgå till allvaret. I standup kan man inte återgå till allvaret. Det finns flera sätt att släta över ett opassande eller misslyckat skämt, men om du säger att du inte är rolig, så kommer publiken ta dig på orden, och se dig som en torrboll. Däremot går det bra att säga att du är nybörjare, eller att du är ny på just den här klubben. Då kommer publiken bli positivt överraskad när du verkligen är rolig.

7. Håll dig under fem minuter, dvs under fyra minuter.
På amatörklubbar kan långa listor av komiker som uppträder länge, göra att kvällen blir sen. Visst, proffskomiker kör ofta uppemot en timme, men det betyder inte att det är proffsigt att köra länge. Det beror på att det bara är proffsen som har så genomarbetat material att det räcker länge. De allra flesta komiker klarar bara att hålla stämningen uppe under fem minuter. Använd tidtagarur när du övar, och minns att det kommer ta längre tid på scenen när du är nervös och svamlar och tar pauser, och du förhoppningsvis får några skratt och applåder. Om ditt material är för långt, spara delar av det till nästa gig!

Fortsättning följer...

Svenska Motståndsrörelsen stresstestar riksdagshuset

I skrivande stund står ett flertal medlemmar av den nynazistiska organisationen Svenska Motståndsrörelsen vid Riksdagshusets entréer, med bomb- och vapenattrapper. De deltar i en olydnadsaktion som de kallar "stresstest av den svenska parlamentarismen".

Svenska Motståndsrörelsen har gjort sig känt för att underkänna Sveriges parlamentariska styre, och föreslår övergång till diktatur.

Partiets talesman låter hälsa: "Det finns enorma risker med att samla folkvalda politiker för att stifta lagar. Framför allt är det möjligt att sätta landets styre ur spel genom en terrorattack mot riksdagens lokaler. För att upplysa svenska folket om dessa svagheter i vårt politiska system, har vi genomfört detta icke-våldsamma stresstest där vi med ickevåldsmetoder simulerar en terrorattack, och tyvärr visar det hur omöjligt det är att garantera säkerheten för folkvalda politiker. Därför är det hög tid att Sverige fasar ut demokratin och övergår till säkrare alternativ."

Nej, detta har förstås inte hänt i Sverige. Bara nästan.

EDIT: Greenpeaces manifestation blir ännu mer smaklös om man tänker på att de demokratiska institutionerna i ett skandinaviskt land faktiskt blev utsatta för ett "stresstest" så sent som 2011.

Sydafrikasyndromet

 Sydafrikasyndromet är en situation där en person eller en grupp, som varit engagerad i en samhällsfråga, tar åt sig äran, när det utvecklas i en positiv inriktning, när deras insatser i själva verket har varit ganska oväsentliga.

Exempel
Västerlänningar som anser att de stoppade apartheid i Sydafrika genom att låta bli att köpa sydafrikanska varor. I själva verket demokratiserades Sydafrika av sydafrikanerna själva.

Claes Borgström som ville att Sverige borde bojkotta fotbolls-VM 2006 i Tyskland eftersom prostitution är lagligt där. Under fotbolls-VM var prostitutionen i Tyskland mindre utbredd än väntat. Borgström gissade att det var hans förtjänst.

Storstockholms Lokaltrafik behövde en ny bussdepå för bussarna på Lidingö. De planerade att bygga depån i Lidingös enda industriområde. Lidingöcentern, och några andra, protesterade mot depån eftersom tomten ligger nära natur, och nära bebyggelse. Det är bara det att alla platser på jordytan antingen ligger nära natur, eller nära bebyggelse. Nu vill SL i stället lägga depån i Värtahamnen. Lidingöcentern tycker att det är deras förtjänst att bussarna hamnar i innerstaden i stället.

Min kommentar
Jag har alltid tyckt att epidemier är dåliga. Genom att ta emot vaccin, har jag bidragit till deras utplåning. Därför tycker jag att folk ska tacka mig, i stället för WHO, Röda Korset och Läkare utan gränser, för att polio och mässling snart är utrotade.

Jag tycker också illa om organiserad brottslighet, och brukar inte stödja den. Hylla mig för att Södertäljemaffian sitter bakom galler, och strunta i polisens och vittnenas insatser.

Heart Comedy kör podradio!

Ni kanske har missat det till nu, men på Heart Comedys hemsida finns min och Leones podradio. Hittills har vi tre avsnitt med spännande gäster. Mycket nöje!

Hur andra ser mig

Min tolkning av ett internetfenomen som varit aktuellt senaste veckan:

Recension: Ola Aurells ensamrevy

Den komiske trubaduren Ola Aurell har synts på många standup-scener med sånger som är både nördiga och obscena, någonstans mellan Tom Lehrer och Björn Rosenström. Dessa sånger utgör den stora behållningen i Ola Aurells ensamrevy. Som jag tidigare nämnt, är det modigt, på gränsen till dumdristigt, att sätta upp en egen show, innan man har kommit upp på verklig proffsnivå, och samlat massor av material. Ola har precis kommit upp till den gränsen.

Olas material håller nätt och jämnt stilen de 70 minuter som revyn pågår. Flera av de monologer som fyller ut mellan låtarna, har ett genomgående tema av borgerlig stelhet, som passar Olas framtoning, och är överraskande roliga till en början, men efter en del upprepningar börjar man längta efter nästa musiknummer. Där blandas olika typer av komik på ett mer uppfriskande sätt, och Ola har haft den goda smaken att lägga de mer bisarra texterna sist i programmet, så publiken inte hinner bli helt avtrubbad.

Han kommer bäst till sin rätt med sin gitarr, som oväntad inhoppare i en standup-ensemble, på klubbar eller firmafester. Då kan han matcha de bästa komikerna.

Här är Ola Aurells hemsida och här är hans Myspace, med smakprov på låtarna.

"Många av mina bästa vänner är invandrare" 2.0

Texten uppdaterad 13 februari.

Invandrarvänner räcker inte som vaccin mot fördomar
Ett stödargument som är nästan lika vanlig som Jag är inte rasist men... är Jag har många nära vänner som är invandrare/bögar/transpersoner/frikyrkliga eller någon grupp som man inte vill stämplas som fientlig emot. Det är ett ganska ihåligt sätt att komma undan med fördomar och generaliseringar, som innehåller flera tankevurpor. Om du frivilligt umgås med någon människa från en viss grupp, så tyder det åtminstone på att du inte har någon direkt avsky mot folk från den gruppen. Men det är i sig inte värt någon applåd; man kan vara fördomsfull utan att vara hatfull.

Tankevurpa 1: Hur många vänner har du?
Låt oss först anta att vissa grupper kan tillskrivas vissa egenskaper och värderingar. Du har ju fått lära dig en del om det, genom dina invandrarvänner, som du så gärna pratar om. Vilka vänner är de egentligen?

De flesta människor har bara en handfull nära vänner åt gången. Din tandläkare, vaktmästaren på jobbet, eller din granne, är inte dina vänner, om ni inte umgås privat. De här människorna som du anser dig veta så mycket om: utgör de verkligen en så stor del av bekantskapskretsen som du påstår? Tänk dig att du har födelsedagsfest eller gifter dig. Hur stor andel av de gäster som du bjuder in, och som kommer på festen, är muslimer? Flator? Funkisar? Ryssar? Eller vilken grupp du nu påstår dig vara så väl bekant med.

Tankevurpa 2: Har dina vänner ens försökt lära dig något?
Nåväl, låt oss anta att du faktiskt har flera förtroliga vänner med utländsk bakgrund. Har du lyckats lära dig något av dem?

Om din mexikanske vän är lat, skulle det vara bevis nog för att mexikaner i allmänhet är lata? Det kanske är så att mexikaner i allmänhet är flitigare än svenskar, men din mexikanska vän råkar vara ovanligt lat, och därför tycker det är skönt att bo i Sverige, där hans lättja är mer accepterad? Spontana intryck från en person, är sällan nog för att beskriva hela etniciteten. Det är svårt att föreställa sig någon homo- eller bisexuell som skulle säga Alla straighta gillar hårdrock, mina straighta vänner gör det. Enda sättet som du verkligen får veta något av dina vänner, är om de berättar om sitt eget folk.

Tankevurpa 3: Har dina vänner rätt?
Nåväl, låt oss anta att dina utländska vänner faktiskt har berättat om sin ursprungliga kultur. Litar du blint på dem?

Om din kinesiska vän beskriver kineser som skrytsamma, så kan det mycket väl bero på att hon ogillar skrytsamhet i allmänhet. Eller att hon är skrytsam själv, men ursäktar det med att andra kineser skulle vara likadana. Eller att flera av hennes kinesiska vänner råkar vara skrytsamma på ett sätt som inte är typiskt kinesiskt. Eller att hon driver med dig. Eller flera andra anledningar som inte har med kinesers faktiska skrytsamhet att göra.

Tankevurpa 4: Hur många av världens länder vet du något om?
Nåväl, låt oss anta att ryssen, mexikanen och kinesen i ditt kompisgäng har lärt dig det mesta om hur deras landsmän är som personer, och att det visar sig vara sant.

Men i världen finns ungefär 200 länder. Sverige är ett. Och det finns fortfarande 196 nationaliteter, och ännu fler etniciteter utan eget land, där du inte har någon nära vän. Den som helt saknar vänner med utländsk bakgrund, och den som har flera vänner som de har lärt sig mycket av, är alltså ungefär lika okunniga om vilka värderingar och beteenden som är typiska för olika länder.

Eller omvänt: Säg att du är infödd svensk, men bosätter dig i Istanbul. Du blir god vän med en turk, som levt hela sitt liv i Turkiet. Skulle er vänskap göra turken till expert på svenskar, eller västerlänningar? Din turkiska vän uttalar sig sedan nedsättande och generaliserande om andra västerlänningar, till exempel spanjorer, kanadensare eller ungrare. Och säger "jag är inte rasist, jag har en svensk vän." Skulle det uttalandet göra din vän mer trovärdig?