april 13, 2014

Felparkering med varningsblinkers: Att göra medvetet fel

Om fula knep fungerar, så används de ofta. Några exempel är de som i nordisk samhällsvetenskap kallas härskartekniker. Från början hade listan nio punkter, men den version som är spridd genom feministisk folkbildning, har bara fem. Oavsett vad du tycker om nutida svensk feminism, är listan över härskartekniker nyttig allmänbildning. En fempunktslista (skuldbeläggning, dubbelbestraffning, osynliggörande, förlöjligande och undanhållande av information) är enkel att hålla i huvudet, och användbar för att känna igen de tjuvnyp vissa människor tar till för att trycka ner andra.

På sistone har jag börjat känna igen ett annat fult trick. I brist på begrepp som redan finns, vill jag beskriva det genom en liknelse från körkortsteorin:

En förare parkerar bilen ute i körbanan. Föraren sätter på bilens varningsblinkers, och tänker att "Om jag visar att jag vet att jag parkerar fel, så kanske både medtrafikanterna och parkeringsvakterna ursäktar mig."


Men varningslampor gör det inte lagligt att parkera i körbanan. Tvärtom är det ett erkännande, och medvetna brott är värre än omedvetna.

Det finns många varianter på det här beteendet, i debatter och vardagsliv, när folk kastar in en brasklapp som uttrycker att jag vet att jag gör fel, därför blir det rätt när jag gör det. Ett skolexempel är den som säger "Det här kanske kan låta lite rasistiskt, men..." och räknar med att det ska förlåta något uttalande som snuddar till rasism.

Eller så kan det vara en heterosexuell person som med flit säger något uppenbart homofobt till sin homosexuella kompis, och väntar sig att alla uppfatta det som ett skämt på homofobins bekostnad. "Alla vet ju att jag inte tycker så här på riktigt."

Och så kan det vara olika kampanjer mot (strukturellt) förtryck, som utgår från att uttrycka en härskarteknik. Dagens exempel är Twitter-taggen #smalaförtrycker (kanske inspirerad av #mänförtrycker, som förtjänar en egen diskussion). Syftet sägs ha varit att uppmärksamma de fördomar som drabbar människor med övervikt.

Det finns många positiva kampanjer för att återge människovärde till alla som har en kroppsform som ligger utanför de sociala normer som gäller för tillfället, men taggen #smalaförtrycker är inte positiv. Den har, mycket riktigt, provocerat många. Flera "smala" människor är inte tillfreds med sina kroppar, eller med det sätt som andra människor ser på dem. "Smala" människor kanske också kämpar både mot de fördomar och skevheter som drabbar både "smala" och "tjocka". De som försvarar taggen, tycker att den inte ska läsas bokstavligt, och att alla borde inse att den som använder taggen har goda avsikter. De är ju medvetna om strukturellt förtryck.

Men det är just det som är problemet. Den här kampanjen, och liknande kampanjer, sjösätts av människor som bevisligen kan härskarteknikerna på sina fem fingrar och använder dem som verktyg fast de vet vilken skada de gör. Det handlar uppenbart om skuldbeläggning som inte kan försvaras med att "vi säger inte att alla smala förtrycker". Det duger inte. Påståendet "muslimer är terrorister" utgör skuldbeläggning även om det inte nämner ordet "alla". Det är osynliggörande av alla problem som drabbar smala, vare sig de är biologiskt, kulturellt eller socialt grundade (och ingen vill nog utlysa en tävling om huruvida det är smala eller tjocka som har det värst). Det är dubbelbestraffning i och med att de gör det skamligt att vara smal också. Att uttrycka tre härskartekniker i en hashtag som består av två ord, verkar vara någon sorts världsrekord.

Den som anser sig kämpa mot strukturellt förtryck, är bevisligen medveten om det här. Att skylta med medvetna regelbrott ger inget frikort, ens om det är "uppenbar satir" eller om "det får folk att reagera", lika lite som när bilförare drar till sig uppmärksamhet genom att sätta på varningslamporna.

Inga kommentarer: