Övergår till toretippar.se

Denna blogg kommer vila ett tag. Läs mina fortsatta inlägg på www.toretippar.se

Tittarsiffror och Fråga Olle

Det har kommit olika tittarsiffror från olika håll för Hjälp, jag är med i en japansk tv-show. Enligt MMS (Mediamätning i Skandinavien) hade vi 1 105 000 tittare, och var alltså påskhelgens fjärde största program i Sverige, och det största i TV4. Reprisens resultat var något mer blygsamt med 119 000 tittare.

Den typiska tittaren är en kvinna över 60 år. Intressant på sitt sätt. Intressant också är att kvällspressen verkar fått för sig att programmet heter "Hjälp, Carolina har ny pojkvän".

Imorgon bitti ska jag fråga Olle i Vakna med the Voice.

Mitt allsvenska tips gick rätt bra den här omgången.

Förnedrings-tv eller förbrödrings-tv?

Jag skulle ha varit med i Nyhetsmorgon i TV4 tillsammans med Anna Book i morse för att prata om Hjälp, jag är med i en japansk tv-show (som jag föredrar att kalla för det mer behändiga arbetsnamnet Big in Japan). Eftersom Vakna med The Voice sändes nästan samtidigt, men i en annan del av Stockholm, så kom jag inte dit. Det kanske var ett bra val. Jag slapp nämligen den "debatt" om "förnedrings-tv" som Marcus Birro försökte provocera fram över telefonlänk.

Birro vill förstås väl. Han vill att människor ska vara politiskt medvetna och snälla mot varandra. Men han lyckades inte beskriva på vilket sätt Big in Japan skadar dessa ideal.

Serien handlar till stor del om teambuilding - hur man genom tävlingar och utmaningar bygger upp vänskap mellan skilda personligheter. Att Anna och Johannes har hamnat på kant med varandra är bara att beklaga. men 35 av de 36 relationerna i deltagargruppen är faktiskt goda. Men det är klart att rubrikerna "Kjell och Sandra är bästisar" eller "Anna Book bjuder Tore på middag" inte säljer så många lösnummer.

I varje avsnitt finns också resereportage om Japan och dess unika kultur. Inte särskilt djupa, men idén är att folk ska känna sig lockade att lära sig mer om Japan.

Men är Big in Japan förnedrings-tv?

Om människor som skadar sig inför publik och kameror var "förnedrings-tv" skulle Champions League vara det ultimata förnedringsprogrammet.

Om vuxna utklädda till djur och andra varelser var "förnedrings-tv" så skulle Klasse Möllberg ha varit Sveriges mest förnedrade människa redan innan han kommit till Japan.

Det beror förstås på sammanhanget. Begreppet "förnedrings-tv" skapades i en era av sunkdokusåpor som handlade där fylla, sex, äckel och mobbning var huvudteman. Big in Japan handlar inte om något av detta.

En scen som spelas upp som exempel under debatten visar när jag kör ansiktet in i en vägg och börjar blöda i ansiktet. Det ger flashbacks från en scen som visades i FCZ för snart fyra år sedan, där min lagkamrat Farhad hade gett mig näsblod i Paolo Robertos boxningsring.

Att jag inte mådde särskilt bra vid något av de här tillfällena är ganska uppenbart. Men inslaget från boxningsringen har gett upphov till en hel del intressant diskussion om könsroller, graden av våld i kampsporter och tränarmentalitet. I den japanska studion fick jag en direkt erfarenhet av de olika stadier man genomgår i en psykisk kris - chock, förnekelse, vrede, depression och bearbetning - som jag genomgick på tio minuter. Jag har svårt för uttrycket "det som inte dödar härdar", men i det här fallet var det mycket passande.

Nåväl, Big in Japan är faktiskt tänkt att vara ett lättsamt underhållningsprogram utan anspråk på att skapa debatt eller bildning. Men har det verkligen blivit större andel sådana program i tv-rutan de senaste fem eller tio åren? Har det verkligen trängt ut "seriös" kultur, "andlighet" eller politisk medvetenhet?

De stora programgenrer som helt försvunnit från svensk tv under 00-talet var först såpoperor som Rederiet och Tre Kronor, och sedan sex-och-sprit-dokusåpor som Big Brother, Farmen och Paradise Hotel. Jag saknar dem inte. Jag tror inte heller att Marcus Birro, eller någon annan i branschen, gör det.

Välkommen till bloggosfären, Johannes Brost!

Ja, det är alldeles sant!

Vakna med the Voice

Nu börjar det bli en hel del presseri kring Japanprojektet. Imorgon bitti är det presskonferens, och på torsdag morgon är jag med i Vakna med the Voice.

Toretippar.se

Jag har börjat tippa Allsvenskan. Läs allt på toretippar.se

April april, din dumma grill, jag kan lura dig till Skåne

Att spela in ett humorprogram med Glenn Hysén den första april är förmodligen det mest riskfyllda man kan göra.

Det finns mycket att berätta om inspelningen. Men i förbifarten kan jag nämna att jag och Glenn satt i en soffgrupp i ett greenroom och åt stora kycklingmackor, när produktionen ville prata med mig ett par minuter. När jag återkommit till soffan och återigen börjat smaska i mig mackan, upptäckte jag att någon fyllt den med vingummin. Tur att det inte var glas.

Japansk tv-show och Grillad

Hjälp, jag är med i en japansk tv-show har premiär på skärtorsdag den 9 april klockan 20 i TV4. Och på onsdag åker jag till Malmö för att grilla Glenn. Programmet sänds senare i vår.

Årsmötesskämt

Jag har snöat in på en ny kategori av skämt - oneliners om inställda och flyttade årsmötesskämt, som man kan tänkas hitta på anslag på mässcentra.

Spådomsförbundets årsmöte inställt på grund av oförutsedda händelser.
Klaustrofobiförbundets årsmöte flyttat till större lokaler.
Narcissistförbundets årsmöte flyttat till spegelsalen.
Kleptomanförbundets årsmöte inställt på grund av att dokumenten försvunnit.

Stockholm-Malmö-Stockholm på 178 kg koldioxid

I dagarna övernattar jag i Malmö för att vara med i en tv-inspelning.

Folk som jobbar med kultur/underhållning (skillnaden mellan begreppen är oklar) bor helst på samma plats som sina kollegor, det vill säga i Stockholm. Men eftersom Sveriges Television finansieras av skatte- och tv-licensbetalare som är utspridda över hela landet, så har riksdagen beslutat att SVT:s produktion ska vara utspridd över landet.

Följden blir att politiker, artister och såna som jag ibland får ge sig ut på långresa för att vara med i rutan i några minuter.

Denna ordning har folk olika åsikter om. Själv ser jag fram emot att få göra Malmö - en enorm bruksort som på grund av det inklämda läget mellan kulturcentren Köpenhamn och Lund varit ganska andefattig, men som håller på att genomgå en postindustriell revolution, och bejakar utveckling på ett annat sätt än Stockholm. Även om ingen tv skulle göras i Malmö, så är staden nog så intressant att besöka av andra skäl.

Det borde inte vara någon märkvärdighet att resa 50 mil år 2009. Tekniken har ju utvecklats så mycket de senaste årtiondena - eller?

Jag har valt att påbörja resan som ensam passagerare i en plåtburk på 1,5 ton till den centralt belägna stadsdelen Bromma, där ett par kvadratkilometer värdefull mark är besudlad med en asfaltsmatta. Där kommer ett humorlöst Gestapo visitera mig på jakt efter schampo och pincetter som ett led i kriget mot terrorismen, innan jag och mina medresenärer får tränga in oss i kvav luft i ett metallrör, vars motorbuller ger de redan stressade stockholmarna ett antal extra hjärtinfarkter. Efter en startsträcka, ett par minuter på marschhöjd, en landningssträcka och väntan på bagage, är det fortfarande ett par mils resa kvar till Malmö. Min resa ger upphov till 89 kg koldioxid i vardera riktning.

Det finns förstås ett annat sätt att resa mellan Stockholms- och Öresundsregionen - en gammal jernbana från 1800-talet, avsiktligt planerad för att gå fram i så oländig terräng som möjligt. Idag är denna spårsträcka så överbelastad att förseningar är mer regel än undantag. Om tåget ändå skulle komma i tid, och man lyckas få biljett, så tar resan fem timmar i vardera riktning. Det är för sakta. SJ har monopol på sträckan, och kan därför hålla lika höga priser som flyget.

Banverket vill bygga Europabanan, som skulle kunna ta stockholmare till Göteborg på två timmar, till Malmö på tre, och till London och Paris över natten. Då skulle lokaltåg och godståg kunna ta över de gamla ångloksspåren. Även norra Sverige skulle hamna ett steg närmare kontinenten.

Svealandsbanan, Arlandabanan och Öresundsbron har visat att det lönar sig att bygga järnväg och köra tåg i Sverige idag. Finans- och klimatkris gör projekten ännu mer tidsenliga. Varför satsar regeringen då på mer asfalt i ett sådant läge?

Vänsteralliansen har svårt att hitta ett konkret innehåll till sitt valmanifest. Deras första vallöfte borde vara att bygga Europabanan. Men förhoppningsvis inser Åsa Torstensson och Anders Borg att de bör ta tillfället att göra sin regeringstid minnesvärd för kommande generationer, genom att ge Sverige en järnväg värdig 2000-talet.

Se också:
Riksdagsmotion från oktober 2001
Facebookgruppen "Bygg Europabanan"

Rädda det öppna samhället, skämta om bomber på flygplatsen

Ett flygplan på Kastrup fick utrymmas efter att en dansk skämtat om bomber.

Flygplatser ger en försmak av det övervakningssamhälle som vi håller på att skapa i kriget mot terrorister, fildelare och pedofiler. Jag vågar inte säga att dansken som försökte lätta upp polisstats-atmosfären är någon hjälte, men en martyr är han helt klart.

När jag stod i säkerhetskontroll på Kastrup gick jag och nynnade "Allahu akbar" för mig själv när ingen hörde. Jag önskar att fler kunde följa exemplet och busa, för att visa hur orimligt det är att vakterna stjäl deodoranter och nagelsaxar, medan 80-procentig sprit i glasflaskor säljs kring hörnet.

Genom världshistorien har terrorism dödat 0 svenskar i Sverige. Slappna av!

Here's to you, Mrs. Robinson

I förrgår var det som sagt presskonferens, och jag fick träffa tre av Robinson-hjältarna. Nu när jag sett första programmet ser jag på dem med både beundran och medlidande.

Medan de bott i ett träsk och jagat leriga blötdjur, har jag och mina rivaler i Hjälp, jag är med i en japansk tv-show bott på 28:e våningen på lyxhotell med världens största tunnelbanestation runt knuten, och haft tusentals restauranger att välja på. Tack TV4 och Jarowskij!

Nåväl, vi ligger på olika dagar, men samma kanal, och får önska varandra lycka till med rating och recensioner.

Bloggkonferens - hjälp?

Igår var jag, Anna Book och tre deltagare från Robinson på bloggkonferens på TV4.

Jag blev lite förvånad när jag fick höra att en av deras stora produktioner under året var "Hjälp". Sitcomen med Robert Gustafsson? Är inte den säsongen slut?

Men nej, "Hjälp" är TV4:s interna uttryck för "Hjälp, jag är med i en japansk TV-show", som för deltagare och produktion varit känd som "Big in Japan".

Tingeling

Om jag ska dra klyschan att jag var ett fan av någon "innan de var kända", så är det Henrik Dorsin, Erik Wernquist, Michael Lindgren och ett antal andra lidingöbor som varit med i Grotesco.

Fysikalen, "mitt" spex, handlade 2004 om Anastasia, och innehöll en massa ryska klichéer. Ett nummer baserat på Sovjethymnen och Go West innehöll en kör i givakt och en glittrig balett, och därför var det extra roligt att se sina ungdomsidoler producera ett nästan likadant nummer, fast i proffskaliber.



Däremot är det pinsamt att läsa om ryska ambassadens protester mot numret. Expressens ledarsida gör helt rätt som tycker att vi ska stå upp för rätten att göra satir mot globala makthavare som Ryska federationen faktiskt är.

Det skulle bli spännande att få Tingeling recenserad av finnar, balter, georgier och andra folk som haft ett problematiskt förhållande med ryssar.

Parodin på min Japan-reskamrat Dogge var inte dum den heller.

OneSwarm

Det senaste i Web 2.1 (eller vad man nu vill kalla den demokratiska, privatlivsskyddade och fria versionen av Internet) är OneSwarm. Mycket användbar om man vill vara cider med torrénter.

Adda mig så vi kan dela! Min adress är tore punkt kullgren A gmail punkt kom.

Halvvägs genom 183 dagar

Som avdankad realitykändis kan jag förstås inte undvika SVT:s nya dramaserie 183 dagar.

En parodi på ett samhällsfenomen som varit passé i fem år verkar vara dålig timing, men om inte annat så vittnar det om ett av SVT:s stora problem - de behöver på grund av statlig byråkrati oftast 2-3 fler år på sig än de kommersiella tv-kanalerna, för att ta ett projekt från initiativ till premiär. Mycket annat i serien känns daterat; porrbutiker vandaliseras som på Margareta Winbergs tid, tidningar läses helst på papper, och modern elektronik finns enbart i form av SMS-lån och en och annan videokamera.

Vi får bara se ett fåtal scener från "Hus-1", som den fiktiva dokusåpan lite vitsigt kallas. Mycket lämnas därför till fantasin - vi får inte veta vilken tv-kanal som sjösatt projektet. Tydligen vill inte SVT ta tillfället i akt att moralisera över sina konkurrenter, utan snarare driva med underhållningsbranschen i stort.

Trots att Tuva Novotny är dramaseriens affischnamn, och hennes Emma är den som vinner "Hus-1" i öppningsscenen, så får flera karaktärer ungefär lika mycket utrymme i dramat. Lika rättvist fördelar sig inte kvällstidningens uppmärksamhet för de olika tävlande, vilket får Mandy (Sasha Becker) att ta till drastiska metoder. Detta ler jag igenkännande åt, liksom åt scenen där strulpellen Sebastian (Ulric von der Esch) äter middag hos sina oroliga föräldrar i Lidingövillan, och de oroar sig över hur kändisskapet kommer i vägen för hans karriär.

Producentkaraktären är till en början lika hänsynslös som sin kollega "Vonna Jigert" (Lena Endre) i Göta Kanal 2, men båda är mesar jämfört med dem som producerar TV i verkligheten. Det är mer intressant att se honom omvandlas till ett offer för det han skapat.

En minst lika kallsinnig kvällstidningsreporter är förstås nödvändig, men hennes bidragen till handlingen är så förutsägbara att de bara blir transportsträcka. För barturné-agenten och flickfotografen gäller samma sak; ingen skulle kunna göra en hållbar karikatyr på Brinkenstjärna eller Bingo Rimér.

Det stora problemet är alltså att berättelsen, efter halva seriens gång, inte hunnit komma i närheten av sådant vi fått se på riktigt. Ingen målar sig blå och äter upp röstsedlar. Ingen förlovar sig med Sveriges mäktigaste vaktchef. Ingen slåss med järnrör. Och jag och mina lagkamrater har varit på fester som får Emmas och Sebastians bartenderjobb att likna en klostermiddag.

Det enda som är överdrivet är den oro som kvällstidningen skapar kring att Laura (Malin Arvidsson) påstås försumma sin lilla son. Min verkliga kollega Sandra Dahlberg brukar uppleva samma sak, men i mindre dos, och hon kan ge ocensurerat svar på tal i sin blogg. Men Web 2.0 är som sagt inte uppfunnet i 183 dagar.

Realityprogram fick sitt genombrott i Sverige kring 2000 framför allt för att de var billigare att producera än dramaserier, och för att publiken efterfrågade överraskningar. De norska "mockusåporna" Tomtar på loftet och Julbocken slöt cirkeln 2004 och 2005 genom att återinföra manus och regi, och lyckades genom timing och situationskomik bli den satiriska slakt av dokusåpakomplexet som man kan tänka sig att 183 dagar försöker vara.

183 dagar är åtminstone bättre än Big Brother. Småroligt och småspännande, men lite väl smått.

Hemma

Nu är jag hemma från Japan.

Det finns en del att stå i. Och på måndag börjar årets stora nagelbitare - Pirate Bay-rättegången!

Jag är i Japan

Jag är för närvarande i Japan och medverkar i ett program för TV4. Se min japanblogg!

Jag är inte politiskt korrekt ikväll

Jag är otränad utan att skämmas ett dugg.
Jag tycker modern konst är helt meningslös.
Romaner är tråkiga.
Kläder på modevisningar i Paris och Milano är skitfula.
Kvällstidningarnas kultursidor är kommunistpropaganda.
Modern konstmusik borde klassas som tortyr enligt internationell rätt.

Jag gillar bara skräpunderhållning som datorspel, science fiction-filmer, novelty-musik och serier.

Då var det offentligt, äntligen...

De två gamla tabloidtidningarna berättar om projektet som varit hemligt fram till idag.

Skönt att inte längre behöva bita sig i tungan. Fast fortfarande stressigt. Vi åker på fredag, och det är en massa annat som jag ska hinna med innan dess.

Banzai!

Winter's cityside
Crystal bits of snowflakes
All around my head and in the wind
I had no illusions
That I'd ever find a glimpse
Of summer's heatwaves in your eyes
You did what you did to me
Now it's history I see
Here's my comeback on the road again
Things will happen while they can
I will wait here for my man tonight
It's easy when you're big in Japan

Yimby - Yes In My Back Yard

Ni har väl hört talas om Yimby - Yes In My Back Yard? Det är ett tvärpolitiskt nätverk för förnyande av Stockholm. (Det finns en göteborgssektion också.)

Framför allt handlar det om att bryta fastlåsta tankemönster kring att precis varenda tegelsten och träplanka i Stockholm, oavsett ålder, måste bevaras, att staden ska växa genom att man bygger bilberoende bostadsområden utan service i länets utkanter, och att halvmetersbreda klippta gräsremsor skulle vara bra för den ekologiska mångfalden.

Men det handlar också om att främja spårtrafik, både för Stockholm - som Spårväg City, och för hela Sverige - som Europabanan. (Ja, även Norrland har också nytta av järnväg söder om Stockholm.)

Kulturpaket för pirater

Sverige behöver artister. Och artister behöver pengar.

Internet har - enligt skiv- och filmbranschen (som bara är en del av kultursektorn) - gjort det svårare att försörja sig på skivförsäljning, och därför vill regeringen och socialdemokraterna hjälpa till genom att ge multinationella skiv- och filmbolag befogenheter att massövervaka Internet och skicka ogrundade utpressningsbrev till barnfamiljer. Branschorganisationerna är tillräckligt farliga redan idag, när en pizzeria måste gå till rätten på egen bekostnad för att bevisa att de inte spelar radio.

Är det meningen att musiker ska leva på royalties om 7% av intäkterna från en CD (ett format från 80-talet) medan resten går till mellanhänder?

Om politiker verkligen vill bry sig om musiker och andra artister, så finns massor av åtgärder som skulle passa bättre.

• Ökade satsningar på public service och statliga institutioner (SVT, riksteatrar etc)
• Momsbefria all kultur, inklusive dansbandsspelningar och klubbar (som idag har 25% moms)
  
• En ny bolagsform för artister, med möjlighet till schablonavdrag och skattefri grundinkomst
  
• Avskaffa upphovsrätten för dödsbon, så levande artister kan spela covers på deras verk utan att punga ut med royalties till arvingar.
• Kulturcheckar till folket, så de själva får bestämma om de vill gå på opera, schlagershow eller punkkonsert
  
• Och så vidare
  

Pirater gillar kultur, och är beredda att betala för den på ett eller annat sätt. Det är övervakningen och teknikfientligheten som är problemet.

Alla som inte dansar

Man kan undra varifrån Maskinen fick sin idé till förra vinterns slagdänga. Kanske härifrån?

Självslocknande cigarretter

Enligt ett EU-direktiv ska alla cigarretter göras så de slocknar när de inte röks. På så sätt räknar man med att rädda ett antal liv varje år.

Räddar man inte fler liv om cigarretterna är gjorda så de slocknar när de röks?