SD, rasism och avhumanisering

Debatt i torsdags handlade bland annat om Sverigedemokraterna, och hur de bemöts av omvärlden. Den debatten handlade inte om tårtor. Det gör inte heller det här inlägget. Att det är dumt att kasta tårtor på politiker, är vi redan överens om.

SD:s partisekreterare Björn Söder sade att många etablerade röster kallar hans parti för rasister. Han påstod att rasistanklagelserna skulle avhumanisera sverigedemokrater och göra dem till lovliga mål för attentat. Jag skrev ett inlägg på Twitter, som fick viss uppmärksamhet redan under sändningen.

Dagen efter skrev Inte rasist men (vi kallar dem IRM) en artikel som bemötte Björn Söders påståenden i debatten. Hans tes att rasistanklagerna bidrar till avhumanisering av SD (och i förlängningen till våld) besvarade de med att citera min tweet ovanför, tillsammans med mitt namn.

IRM har utsatts för många DDOS-attacker, Efter att artikeln publicerades har de varit extra intensiva, och i skrivande stund är hemsidan nere. Flera välbesökta bloggar har visat sitt stöd genom att publicera en kopia av artikeln, senast Aftonbladets ledarblogg. Med andra ord har mitt namn nog aldrig tidigare fått så stor spridning i ett politiskt sammanhang.

Jag har aldrig haft någon relation med IRM, annat än några ytliga kontakter i sociala medier. Alltså är jag inte delaktig i artikeln på annat sätt än att den citerar mig. Egentligen har debatten om SD och rasism tagit upp alltför stor del av min tid. Men stolt som jag känner mig, får jag nog låta ansvar följa ära, genom att förklara vad jag egentligen menade.

Är Sverigedemokraterna ett rasistiskt parti?
För mig är det en ganska ointressant fråga. Jag kan tycka att stämpeln rasist är överanvänd; till exempel anser jag inte, som vissa mer radikala skribenter, att Sverige år 2013 skulle vara "ett rasistiskt land"; däremot förekommer rasism i Sverige, och det är ovärdigt ett modernt, rikt demokratiskt land. Men vad vi än kallar SD, är det deras politik, och deras förtroendevaldas värderingar, som ska granskas.

Det är också skillnad mellan att vara rasist, och att säga/göra något rasistiskt. Även den om inte är rasist i ordets rätta mening, kan säga eller göra något som uttrycker idé om att vissa människor är mindre värda på grund av sitt ursprung. Det är avhumanisering. Hos SD finns många exempel på det senare; se IRM.

Är det inte ett problem att SD blir kallade rasister och antidemokrater utan att vara det?
Även om anklagelserna vore falska, så skulle det vara ett relativt litet problem. Den politiska jargongen är stundtals grov. Det är vanligt med halmgubbar; överdrivna nidbilder av motståndaren. Den som vill höja en skatt blir kallad "kommunist". Centerpartister kallas "bönder" och kristdemokrater "frimicklare". Den som stöder rätten till abort kallas "mördare", och så vidare. Sådana tillmälen bidrar inte till debatten.

Men deras betydelse bleknar i betydelse i ett sammanhang där kommentarsfält och sociala medier fylls av hot mot antirasister, i Sverigedemokraternas namn, så snart någon kritiserat dem offentligt. Jag har ibland uttalat mig negativt om SD i sociala medier, och flera dagar i sträck har jag bemötts med personangrepp från deras sympatisörer. Vissa har till och med försökt kontakta mig privat fast jag undanbett mig det. Och då kommer jag relativt lindrigt undan, bland annat eftersom jag råkar vara en vit man. Kvinnor och invandrare som aktiverar sig mot främlingsfientlighet, utsätts dessutom för förtryckande maktspråk från SD:s fotsoldater. Och Björn Söder låter dem hållas, i stället för att ryta ifrån.


Men sverigedemokrater drabbas av mer våld än andra politiker.
Det är tragiskt, och en brist i demokratin. Men det finns inte heller några belägg för att bruket att kalla SD för "rasister" skulle orsaka våld. Den autonoma "vänsterextrema" rörelsen, som står för en stor del av våldet och hoten, har även gett sig på liberaler, porrbranschen, pälshandlare och andra institutioner som inte har med vare sig SD eller rasism att göra. Autonoma nätverk är utstötta från de flesta seriösa politiska sammanhang och övervakas av Säkerhetspolisen (medan SD beskyddas av samma säkerhetspolis); de tillhör alltså inte någon abstrakt samhällselit som SD-sympatisörer utnämnt till sina motståndare.

Är det ändå inte avhumanisering att kalla någon för rasist?
Nej, de flesta icke-extremister anser att även den som uttrycker rasistiska värderingar ska behandlas som en myndig medborgare. Att vara en vuxen människa, är att stå till svars för sina åsikter och handlingar.

Är det synd om Sverigedemokraterna?
Som tidigare nämnts, blir SD ibland orättvist behandlade. Men nästan alla partier har varit i en liknande sits, åtminstone någon gång under sin historia. Att det ideella projektet IRM är specifikt inriktat på att granska SD, innebär inte att det är synd om SD. De stora mediehusen i Sverige har producerat dokumentärer och skrifter med betydligt större budget i ryggen, inriktade på att kritisera andra politiska partier än SD. Så länge kritiken inte övergår i hot eller handgripligheter (vilket den inte gör på IRM) är den en del av den yttrandefrihet som SD säger sig ha som sin hjärtefråga. Men uppenbarligen unnar man inte IRM att få ha sin egen webbplats i fred.

Problemet finns alltså hos SD, inte i behandlingen av SD.

Så får vi råd att satsa både på välfärd och sänkt skatt på arbete

I svensk politik finns ett dilemma. Socialdemokraterna och vänstern vill satsa mer på skola, vård och omsorg (och kanske kultur och infrastruktur), genom att höja skatten på arbete. Alliansen vill hålla utgifterna nere, för att kunna sänka skatten på arbete. Men det är ett falskt dilemma; endast 27 procent av de offentliga utgifterna används till utbildning, sjukvård och omsorg.

SSU och LUF har lagt fram ett utförligt förslag till skattereform som tillåter en kraftig minskning av inkomstskatten för låg- och medelinkomsttagare. Det omfattar bland annat höjda utsläppsskatter, återinförd fastighetsskatt, borttagna RUT-, ROT-, rese- och ränteavdrag, höjning av alla momssatser till 25 procent, avskaffat sjöfartsstöd, och avskaffade rabatter på arbetsgivaravgiften. Det är ett lovvärt initiativ, som tyvärr inte alltid träffar målet att stimulera arbete, sparande och entreprenörskap. Bördan på husägare skulle också bli orimlig, om man återinförde Göran Perssons massiva fastighetsskatt, och samtidigt avskaffade ränteavdraget.

Slöseriombudsmannen är ett annat initiativ, som mest riktar in sig på enskilda projekt vars samhällsnytta kan ifrågasättas. Men penningsummorna är inte särskilt stora. Och det är svårt att grunda några långsiktiga beslut på SlösO:s material.

Det finns många andra utgifter som kan undvikas, och nya intäkter som kan uppbäras, så att man antingen kan satsa mer på skolan, vården och omsorgen, bygga hållbar infrastruktur, eller minska beslagen av folkets löner och pensioner. Här är några förslag, utöver de som nämnts ovanför:

Administration och finanser

• Sänk eller avskaffa partistödet. Partierna klarade sig innan de kvalificerade sig för partistöd. Partistödet är totalt 444 miljoner kronor/år.
• Avskaffa stödet till riksdagspartiernas kvinnoorganisationer. Förbunden klarade sig utmärkt innan bidragen infördes 2010. Och om partierna tar sina kvinnoförbund på allvar, kan de själva överföra pengar, i stället för att utnyttja skattemedel. 15 miljoner kr/år.
• Halvera antalet riksdagsledamöter. Riksdagen kostar totalt 1,6 miljarder/år.
• Överför Allmänna arvsfondens medel till statskassan, så medlen används ansvarsfullt. Idag har de svårt att få avsättning för sina resurser. Avkastningen är 600 miljoner/år.

Rättsväsen

• Slå ihop länspolismyndigheterna till en enda. Polisens totala anslag är 20,5 miljarder/år.
• Slå ihop mindre tingsrätter till samma organisation, men behåll verksamheten på alla tingshus. Behandla mängdbrott på varje ort, men samla specialistkompetens på vissa orter. Domstolarna kostar 5 miljarder/år.
• Att avkriminalisera bruk av narkotika, skulle minska belastningen på rättsväsendet, göra personer som använt droger användbara som vittnen, stärka den personliga integriteten, och minska missbrukares utanförskap. Storskaligt innehav, och försäljning, ska fortsätta straffas som förut. Drygt 90 000 narkotikabrott anmäls per år; de flesta är ringa (dvs bruk, eller innehav för eget bruk). Totalt anmäls cirka 1,4 miljoner brott/år. Det är alltså ungefär 6% av alla brott som avkriminaliseras. Rättsväsendets totala anslag är 39 miljarder/år.
• Fler alternativ till fängelse. Idag måste man ha arbete eller bedriva studier för att få intensivövervakning (fotboja). Den som inte uppfyller kraven tvingas i fängelse i stället, men borde kunna delta i dagverksamhet på anstalt, och tillbringa nätter och helger hemma i fotboja; det sparar kriminalvårdens resurser, och förbättrar återanpassningen. Kriminalvården kostar ca 7,7 miljarder/år.
• Lägg ner säkerhetspolisens författningsskydd. Terrorister kan inte hota demokratin, bara ställa till stor skada, och ska därför behandlas som vilka andra brottslingar som helst. Säpo kostar ca en miljard/år.
• Lägg ner FRA. FRA kostar drygt 700 miljoner/år.

Näringsliv och arbete

• Höj åldersgränsen för förmåner till pensionärer. 65-åringar är idag friskare än i någon tidigare generation. Garantipensionen kostar 17 miljarder/år, bostadstillägget 8 miljarder/år och äldreförsörjningsstödet drygt 600 miljoner/år.
• Byt några kyrkliga helgdagar (trettondagen, Kristi Himmelsfärds dag etc) mot förlängd semester. Arbetsgivare kan anpassa arbetsschemat efter behov, och slipper OB-tillägg.
• Sälj statens andelar i SAS och Nordea.
• Avreglera spelmarknaden, och ta ut en ändamålsenlig spelskatt. Öppna något nytt kasino, till exempel i Linköping/Norrköping, Strömstad, Storlien eller Visby. Svenska Spel ger ca 5 miljarder/år i vinst.
• Avskaffa avdragsrätten för alkoholdrycker.
• Höj skatten för utomhus- och direktreklam. Idag ligger reklamskatten på 8 procent. Nyhetstidningar har en lägre skattesats. Reklamskatten inbringar totalt 4 miljarder/år.

Miljö och naturresurser

• Skatt på ekologiskt fotavtryck från energiproduktion. Kärnavfall kan beskattas efter strålningspotential, och vattenkraft efter avlett flöde multiplicerat med fallhöjd (meter upphöjt till 4, bara det gör skattesatsen intressant).
• Skatt på gruvdrift och bergtäkter, per påverkad markyta eller brutet berg. Idag tar staten bara upp en mineralersättning på 0,5 promille; Sverige ska inte skänka bort ändliga resurser nästan gratis.
• Minska utsläppsrätterna. Utsläppen av växthusgaser har minskat, och paradoxalt gjort det billigare att smutsa ner. Koldioxidskatterna ger 25 miljarder/år.
• Belägg Kungliga Djurgårdsförvaltningen med vinstkrav. Omsättningen är ca 130 miljoner/år.
• Höj den kommunala vattentaxan för att finansiera underhåll av infrastrukturen, och det ekologiska fotavtrycket.
• Höj avgiften på orenade avlopp.
• Avskaffa fiskesubventionerna.
• SMHI och Polarforskningssekretariatet kan ersättas av ett internationellt institut under Nordiska Rådet eller EU. Anslagen till SMHI är ca 200 miljoner/år. Polarforskningen får 38 miljoner/år.

Transport

• Återinför fordonsskatten på fordon äldre än 30 år, med undantag för kulturhistoriskt viktiga fordon. De gamla bilarna är smutsigast och farligast. Hobbyfordon kan beskattas per vägsträcka i stället för per år, genom att ett maximalt vägmätartal stämplas på skattemärket; på så sätt kan de leva kvar, men hålls borta från vardagstrafiken. Fordonsskatten ger idag 12 miljarder/år.
• Höj fordonsskatten för tunga bilar, för att bromsa kapprustningen i trafiken.
• Extra fordonsskatt för motorbuller.
• Dubbdäcksavgift för storstadsregionerna. Den kan kvitteras med klistermärke, som kontrolleras när bilarna står still.
• Avskaffad miljöbilspremie. Om något årtionde måste alla bilar ändå vara miljöbilar, enligt nuvarande standard.
• Stoppa Förbifart Stockholm. Förbifarten kommer kosta 61 miljarder med nuvarande finansieringsmodell.
• Höjda spåravgifter för högt belastade järnvägsspår under högtrafik.
• Strama åt förmånsbeskattningen av tjänstebilar.
• Ta ut marknadspris för parkeringar i storstäder, i stället för att subventionera biltrafik. 
• Trängselskatt för båtar i Stockholms inre skärgård. 
• Ersätt trafikpolisen med statligt anställda väktare. Poliser är överkvalificerade för uppdraget.

Jordbruk och livsmedel

• Skatt på handelsgödsel och djurantibiotika. Gödselskatten gav cirka 400 miljoner/år innan den avskaffades.
• Skatt på tomma kolhydrater: Raffinerat socker, stärkelsesirap och ren stärkelse bidrar till övervikt. De används som utfyllnad i industritillverkad mat, för att hålla nere halten kött, fisk, frukt och grönt, som innehåller vitaminer och spårämnen. I Norge ger sockerskatten drygt 1 miljard kronor om året.
• Skatt på natrium i livsmedel, enligt ovan.
• Skattemärken på spritflaskor, för att få bort svartspriten från krogarna. Alkoholskatten ger 12 miljarder om året, varav drygt 4 miljarder för sprit.

Skola, vård och omsorg

• Slå ihop de regionala etikprövningsnämnderna till en enda. Anslagen till de regionala etikprövningsnämnderna är ca 40 miljoner/år.
• Höj maxtaxan i barnomsorgen. Den som har råd att betala, ska också göra det.
• Överlåt ansvaret för hälsoinformation från landstinget till staten. Information är dyr att producera, men billig att sprida.

Kultur

• Slå ihop Operan och Dramaten till samma bolag, med gemensam administration. Bidrag till Operan, Dramaten, Riksteatern, Drottningholms slottsteater, Dansens Hus och Voksenåsen uppgår till drygt 900 miljoner/år.
• Ta bort stödet till trossamfund. Det diskriminerar människor som inte bekänner sig till någon traditionell religion. 82 miljoner år, varav 7 miljoner till administration.
• Överlåt Forum för levande historia till civilsamhället. Staten ska inte bedriva åsiktspropaganda. 44 miljoner/år.

Det finns ganska mycket pengar att hämta, utan att ta pengar från arbetares löner eller välfärden, eller hur?

EDIT: Jag har blivit ombedd att redovisa ungefär hur mycket pengar varje punkt handlar om. Jag har skrivit in totala budgeterade anslag och andra nyckeltal, så får läsaren göra en kvalificerad uppskattning om hur mycket pengar som kan sparas.

Så gör man för att ha roligt på standup

Ståuppkomik är, i konkurrens med spex, kanske den typ av underhållning där publiken betyder mest för sin egen upplevelse. Oavsett om komikerna är bra eller inte, får en bra publik en roligare kväll, än en dålig publik. På små klubbar kan en enskild åhörare lyfta, eller, förstöra, hela kvällen.

Hur blir man då en bra publik?

1. Första raden är häcklarplatser. Det händer att MC:n (konferencieren) eller en komiker gör sig lustig på bekostnad av dem som sitter närmast scenen. De platserna är alltså inte lämpliga för blyga människor. Men den som är lite mer modig kan få en oförglömlig upplevelse.

2. Var generös med skratt och applåder. Gå in för att ha roligt, inte för att sätta betyg på komikerna eller leka Idol-jury. Det är helt okej att skratta på fel ställe, eller av fel orsak. Det bidrar till att bryta isen. Skratt och applåder ger också komikern en liten paus för att hämta andan. Särskilt handlar det om att...

3. Svara på komikernas frågor. MC:n eller komikerna ställer ibland någon enkel fråga till publiken. Om det är en ja/nej-fråga, typ "Är det någon här som har hund?" svara genom att applådera och jubla, även om du inte har hund. Eller så är det en mer specifik fråga till kompisgäng (bra komiker undviker att pressa ensamma stackare på svar) typ "Var bor ni?" "Vad jobbar ni med?" "Är ni på dejt?" Den som av någon anledning inte vill svara, bör hellre ljuga, än att skapa en pinsam tystnad. Om ni inte är beredda att bidra till showen genom att svara på en enkel fråga, sitt längst bak i lokalen, eller stanna hemma.

4. Videofilma inte. Komiker oavsett nivå föredrar att kunna styra över hur de framstår i rörlig bild. För det första vill man inte få sina skämt spoilade. För det andra är komiker sällan helt nöjda med videoupptagningar; det kan finnas brister i ljudet, bilden, materialet, framförandet eller publiken. Det går bra att ta stillbilder. Om du vill använda blixt, bränn av den precis när komikern har äntrat scenen, eller precis när setet är slut. Då kan blixtar bidra till en glamourös stämning på klubben, i stället för att störa.

5. Om ni vill prata med varandra, gå någon annanstans. Det kan förstås hända att du och dina vänner gått till en krog för att samspråka, men att det visar sig vara standupkväll. Många krogar har flera olika rum; flytta dit så att ni inte stör standupen, och standupen inte stör er. Om krogen är för liten, och ni befinner er i en någorlunda stor stad, så finns det ganska säkert andra krogar i närheten. Det är ni som ska flytta på er. Det är liksom lättare för er, än det är för hela standupklubben med publik att vandra iväg till en annan krog mitt under showen.

6. Om du måste växla några ord med din kompis, flytta stolar, passera framför scenen eller gå till baren, stör hellre MC:n än någon av komikerna. MC:n har oftast större tålamod.

7. Nu kanske det börjar låta som att komikerna ställer en massa krav på sin publik. Men det finns något de aldrig kan ta ifrån den som lyssnar. Du har alltid rätt till åsikten att ett set inte är roligt. Det finns massor av möjliga orsaker till att någon i publiken inte uppskattar en komikers set. Komikern kanske är nybörjare. Eller så har hen erfaren, men fortfarande hopplöst dålig. Eller så kan det vara en proffsig komiker som testar nytt material, eller ett nytt uttryck, som visar sig funka dåligt. Eller så passar inte ämnet med publiken. Om du verkligen tycker illa om det du hör: undvik att bua eller häckla, tystnad är bättre. Om du upplever att någon rutin är rasistisk, sexistisk eller obehaglig på annat sätt, kontakta MC:n eller klubbvärden efteråt och säg att den där rutinen var inte rolig. Komiker som får höra att deras material är grovt eller provocerande, kan ta det som intäkt, men om de blir kallade "icke-roliga" så vet de att materialet inte funkar. Du har rätt att framföra din åsikt, men det är förstås inte säkert att komikern eller klubbvärden lyssnar.

Hur ingenjörer tänker

Tre vänner: en präst, en läkare och en ingenjör, spelade golf tillsammans. Under rundan fick de syn på tre personer, som spelade dåligt, till och med för att vara nybörjare. Eftersom de blockerade banan genom sitt långsamma spel, gick vännerna och frågade en vaktmästare vilka de nya spelarna var. Vaktmästaren berättade att det hade brunnit i klubbhuset en månad tidigare. Tre modiga brandmän lyckades släcka elden, men förlorade synen i branden. Golfklubben gjorde brandmännen till hedersmedlemmar, och fast de var blinda ville de lära sig spela golf, och klubben hade överseende med att de förhalade spelet.

Prästen var mycket rörd av berättelsen, och sa:
- Jag ska nämna de här modiga männen i min förbön på söndag.
Läkaren svarade:
- Jag känner en ögonspecialist som kanske kan hjälpa de här männen.
Ingenjören var tyst ett tag, och sade sedan:
- Varför kan de inte spela på natten i stället?

Historiska tragedier med positiva efterverkningar

Uttrycket "inget ont som inte har något gott med sig" kanske inte ska tas på för stort allvar. Men det är intressant med oväntade konsekvenser. Särskilt när man funderar över stora tragedier och katastrofer i världens historia, som faktiskt haft större eller mindre positiva följder för eftervärlden. Här är några observationer från en tråd på Skalman.nu:


Vesuvius utbrott år 79: Pompeji bevarades för eftervärlden.
EDIT: Plundringen av Sigtuna: Stockholm grundas.
Feodalismen: Skogar som bevarats som jaktreservat.
Mongolernas härjningar: Marco Polo lyckas resa till Kina, och ta med sig ny kunskap till Europa
Digerdöden: Katolska kyrkans makt försvagas, vilket leder till renässansen och reformationen
Europas kolonialvälden: Allierade soldater från Amerika, Indien, Australien och Sibirien sätter stopp för nazisternas ambitioner på världsherravälde.
Vasa sjunker: Stockholm får en unik turistattraktion över 300 år senare.
Trettioåriga kriget: Den westfaliska suveränitetsprincipen. Fred blir normalläget i Europa.
Karl XII:s nederlag i Norge: Frihetstiden.
Transatlantiska slavhandeln: USA:s idrottselit, nästan all västerländsk populärmusik.
Rysslands erövring av Finland: Finska språket har överlevt.
Den stora svälten på Irland: Irländska utvandrare till Nordamerika och Australien håller det keltiska kulturarvet vid liv.
Amerikanska inbördeskriget: De konservativa sydstaterna försvinner från kongressen, och öppnar för beslut bl a om telegraf och järnvägar.
EDIT: 1800-talets bränder i Gävle, Sundsvall och Umeå: Effektiv stadsplanering, och stenhus.
Titanic- och Hindenburg-olyckorna: Bättre trafikflyg.
Första världskriget: Kvinnlig rösträtt. Sommartid.
Den stora depressionen: Stora satsningar på infrastruktur i västvärlden.
Nazityskland: Volkswagen. Barnbidrag. De första kampanjerna mot tobak. Och man vet att en debatt har spårat ur, när någon jämför sin motståndare med nazister.
Antisemitism: Judiska komiker.
Andra världskriget: Sportlov. Världens fiskbestånd växer.
Koreakriget: Västtyskland får återuppbygga sina industrier, och blir Europas viktigaste ekonomi.
Kalla kriget: Skyddsrum som kan användas som förenings- och förrådslokaler. Internet. Rymdfart.
Oljekrisen 1973: Sverige minskar sitt oljeberoende, och blir ledande i kampen mot global uppvärmning.
Tjernobylolyckan: Sovjetunionens fall. Naturen har brett ut sig i norra Ukraina.
Malexandermorden: Den svenska vitmakt-rörelsen splittras.
EDIT: Estonias förlisning: Bättre sammanhållning mellan Sverige och Estland, med nya företag som Skype.
Tsunamin i Indiska Oceanen: Ballonglyktor blir populära i Sverige, som ett stilfullt alternativ till fyrverkerier.
EDIT: Korruptionen i Putins Ryssland: Ryska bilister har vindrutekamera för att kunna övervaka korrupta poliser. Hela världen kan därför ta del av ryska videoklipp som visar obehagliga olyckor, meteoritnedslag eller annat intressant.

Recension av Isak Jansson: "Allt är floristernas fel"

En standupkomikers utveckling handlar till viss del om att kunna förlänga sina framträdanden; nybörjaren får 3-5 minuter, men ett proffs förväntas kunna vara rolig i en timme i sträck.

Isak Jansson har kört standup sedan 2007, och har nu tagit det djärva steget att sätta upp en soloshow med Allt är floristernas fel, som han framför både på svenska och engelska. Som de flesta vita, heterosexuella, manliga komiker, utgår han från ganska allmängiltig observationskomik av typen "Har ni tänkt på en sak?", och under dryga 50 minuter får vi höra dussintalet rutiner om snabbköp, ondska, kroppshår och andra vardagsfenomen, där många punchlines blir riktiga fullträffar. Isak har också något som de flesta andra komiker saknar, nämligen förmågan att snabbt kunna gå in i olika rollfigurer. Han bollar skickligt med "brick jokes", där ett skämt försvinner upp i luften, för att landa en kvart senare i ett helt oväntat sammanhang.

Tyvärr får publiken inte lära känna Isak särskilt bra; han avslöjar att han härstammar från Dalarna och har jobbat med telemarketing, men en solist får gärna bli mer personlig än så. Man hade också önskat sig att föreställningens längd kompletterades med djup; Isak ger ett bildat intryck, och han skulle säkert klara av att prata allvar med publiken någon gång under kvällen. Men med det starka materialet och den uttrycksfulla mimiken visar Isak ändå att han är en mogen komiker som platsar på mycket större scener än Kafé Klaver.

Allt är floristernas fel spelas på Kafé Klaver den 18 januari på svenska, och den 25 januari på engelska, båda gånger klockan 19:30. Se även Facebook.