februari 09, 2006

Vad en nörd inte är

Den 19 januari skrev Henrik Arvidsson en artikel om nördar i DN Kultur. Bloggaren Staffan sågar artikeln och har ett antal viktiga poänger. DN-artikeln kanske kom till under en sån här replikväxling:

- Kvällspressen skriver massor av grejer om FCZ. Ska vi inte ta och haka på det?
- Vi kan ju inte skriva några ytliga kändisreportage, det är ju deras grej.
- Men kan vi inte göra det som en analys om "nördtrenden"? Bill Gates har det ju gått bra för, och Kanal fem ska göra nån ny nördsåpa, och ... äsch, du kan säkert komma på nån till bra pitch.
- Okej, men jag har inte tid med nån research.

Det kan vara på sin plats att klargöra vad en nörd inte är.

* Nördighet sitter inte i accessoarerna. Nördighet handlar inte i första hand om att läsa Tolkien, surfa på Internet eller bära glasögon - många tvättäkta nördar vet inget om vare sig Gandalf, Firefox eller dioptrier. Nörd är den som inte följer flocken, och inte förstår, eller bryr sig, om hur man blir populär.

* Nördar är inte trendiga och kommer aldrig att bli. För 15 år sen var Internet (som då mest utgjordes av BBS:er och Usenet), Tolkien och glasögon udda, och därför klassiska nördaccessoarer. När Ringen-filmerna kom blev Tolkien trendig, och därför vågade ickenördar skryta med att de hade läst böckerna. När WWW gjorde Internet lättanvänt fick det den kritiska massa av användare som behövs för att bli av med nördigheten. När glasögon blev mode så var de inte nördiga längre. Accessoarerna har blivit trendiga, men inte nördarna själva.

* Nördar är ingen subkultur. Vanliga människor, subkulturella människor och nördar blir igenkända på sina accessoarer. Vanligt folk väljer prylar som jeans, tribaltatueringar och listpoplåtar för att visa att de hänger med. Subkulturalister väljer prylar som palestinasjalar, converseskor och svartsmink för att uttrycka värderingar och skilja av sig från omvärlden.

Om nördar använder typiska nördprylar så är det inte för att visa att de hänger med eller för att verka speciella. De har läst Tolkien för att böckerna är bra. De har använt Usenet för att det är ett praktiskt verktyg. De har burit glasögon för att de är lättare att ta hand om än kontaktlinser. (Korrelation mellan utbildning och närsynthet är ett intressant forskningsfält, hjälp mig gärna leta länkar.) Nörden bryr sig inte om att visa tillhörighet till någon nördgemenskap.

Det finns visserligen många nördar som dessutom är gothare, syntare eller tillhör någon annan subkultur. Jag tillhör själv den studentikosa subkulturen, som likt många andra är kraftigt dominerad av nördar. Varför nördar gillar subkulturer är inte uppenbart, men det kan bero på att normerna är tydligare och enklare än de i mainstreamkulturen.

* Nördar är inte töntar. En tönt är en person som jobbar stenhårt för att få social status, men misslyckas. Nörden försöker inte. Exempel: tönten är jobbigt spyfull på högstadiets spritfester, medan nörden sitter hemma. Töntens jeans är sönderskurna på ett genomarbetat sätt - men tyvärr på "fel" sätt, medan nörden har chinos.

* Nördar är inte alltid snälla och trevliga. Man får lätt intrycket att nördar är välvilliga och godtrogna. Nördar är kanske inte sluga intrigmakare - de brukar sakna den personkännedom som krävs för detta - men många nördar saknar empati och föraktar vanligt folk.

* Nördarna har inte vunnit. Ännu. "Nördarnas revansch" är ett populärt tema i Hollywood och tas gärna upp av skribenter när nördaccessoarer som Tolkien, Internet eller glasögon lämnar nördstadiet. Att de flesta nördar blir mer framgångsrika än högstadieklassens tuffingar när de växer upp är en klen tröst för nördarna som går på högstadiet idag. Som en av flickorna i Fucking Åmål (minns inte om det var nördiga Agnes eller coola Elin) sa: "Jag har hellre roligt nu än om 25 år."

* Pretton är inga riktiga nördar. I vissa delar av samhället, som akademiska och konstnärliga kretsar, är det en fördel att ha stenkoll på något väldigt specifikt. Det gör att nördar kan få hög status inom sådana områden. Detta innebär också att ickenördar låtsas vara jättenördiga. De blir pretentiösa - pretton. Det är inte helt lätt att skilja mellan en nörd och ett pretto, men prettot utmärker sig genom sin enorma törst efter cred, respekt och status som nörden saknar.

fortsättning följer

3 kommentarer:

Mysmasken sa...

Intressant.
Jag har inte tänkt på det tidigare, men kom nu att tänka på hur man definierar en tjejnörd.
Vi får träffas och diskutera lite mer nörderi på lördag =)

Kram

Ps. Gör så att alla, inte bara bloggers, kan kommentera.

Mysmasken
http://www.mysmasken.com

Staffan sa...

Ja, precis. Du gjorde en bra uppställning här. Vissa har ifrågasatt min definition av nörd och menar just att det inte behöver medföra något "utanförskap" med att vara nörd: det är en bortblandning helt enkelt, eftersom ordet "nörd" fått en överförd betydelse: liksom ordet bög används i exempelvis "prylbög". Och vidare så har begreppet förytligats via just de här amerikanska filmerna, liksom alla gamla high school-komedier från åttiotalet och framåt. Nörd har blivit förknippat med ett utseende, en stil där det från början handlade just om det utanförskapande som var - och är - så tydligt i amerikanska skolor: man ska vara bra på idrott, man ska vara populär och så vidare.

Det är inte självvalt att vara en nörd. I det underförstådda hör man miljoner dåliga föräldrars och andras lika dåliga råd: "du får rycka upp dig lite, slå tillbaka, inte vara så mesig, inte grina när de skrattar åt dig".

Erika sa...

Detta var ett UNDERBART inlägg och allt stämmer ju precis. Allt det här borde hela världen läsa. Speciellt de som tror de kan kalla vem som helst för nörd, för att de tycker att en viss person är tönt, och är man tönt så är man inte som alla andra, och är man inte som alla andra så är man inte som personen som kallar en för nörd. Ska man behöva bli kallad för nörd eller tönt när man varken är som alla andra eller inte ens är i närheten av att vara nörd. Komplicerat det där, men ordet nörd har ju en betydelse och man ska inte bara TRO vad det är.