december 24, 2014

Julkrubban: Flyktingar, judar, araber och afrikaner?

Den 22 december skrev jag en tweet apropå den aktuella högtiden. Den fick en del uppmärksamhet.


Den är en fri översättning av en viral text på tyska, vars upphovsman jag inte hittar:

Bei einer Weihnachtskrippe ohne Araber, Afrikaner, Juden und Flüchtlinge bleiben nur noch Ochse und Esel übrig.

Jag har tagit emot flera svar på temat att särskilt araber och afrikaner skulle vara onda eller farliga. De förtjänar knappast att bemötas.

Andra invänder att ingen som traditionellt brukar finnas med i krubban, var flykting, arab eller afrikan. Som vanligt när det handlar om bildningsluckor och allmänobildning, har faktoidjägaren Peter Olausson gått till botten med saken.

Låt oss börja med nötkreaturet och åsnan. De nämns inte i julevangeliet, men är vanliga i judisk symbolik, där oxen representerar judarna, och åsnan hedningarna (Jesaja 1:3). Vilka som är boskapsdjuren i den svenska julkrubban, må vara osagt.

Att Josef, Maria och herdarna är judar, är allmänt veterligt. Men någon undrar var flyktingarna är. Romerska riket tvingade Josef och Maria att resa från Nasaret till Betlehem. Sträckan på 11 mil var ansenlig för tvåtusen år sedan, särskilt för en höggravid kvinna. Om det inte räcker för att räkna Jesu familj som flyktingar, så kan vi påminna om deras flykt till Egypten med Jesusbarnet.

De andra människorna i krubban, kallas i Karl XII:s bibel för vise män från Österlandet (Matteus 2:1). Det grekiska originalet kallar dem magoi, samma ordstam som "magi". Idag står det några österländska stjärntydare. Antalet har i västerländsk tradition bestämts till tre (kanske eftersom de hade med sig guld, rökelse och myrra) och fått namnen Balthasar, Melchior och Caspar. Deras ursprung har ändrats till Europa, Asien och Afrika, med hudfärg därefter, och ibland har de befordrats till kungar; till exempel i Tyskland, där de är kända som Heilige Drei Könige. Där har vi alltså afrikanen.

Men "österländsk" betyder att de kom från Babylon, som ligger i nuvarande Irak. Babylon var vid denna tid en del av det persiska riket. I en stor del av Mellanöstern, både Babylon och Betlehem, talades arameiska; som var Jesu modersmål. Arameiska, arabiska och hebreiska är semitiska språk.

Både det arabiska språket och det etniska och geografiska begreppet "arab" fanns vid Jesu födelse (600 år före Muhammed), om än inte i närheten av Babylon.

Om vi ska vara strikta, finns alltså inga araber i krubban, vare sig enligt Bibeln eller senare tradition. Ja, jag slarvade. Men då har vi redan missat poängen.

Vad berättar julkrubban egentligen om oss och vår värld?
Vi västerlänningar ser ofta kristendomen som en viktig del av vår identitet, även om långt från alla är är troende kristna. Men vi glömmer ofta att evangelierna handlar om människor från Mellanöstern (med undantag för romarna), på en tid då begreppet kristendom inte fanns.

Kristendomen har spridits från Mellanöstern till resten av världen. Det fanns kristna församlingar i Indien och Etiopien redan under första århundradet efter Kristi födelse. Sedan kom den till Europa, och fick fotfäste; de allra flesta viktiga idéer i Europa från bronsåldern fram till 1300-talet, har kommit från Mellanöstern, i många fall på omvägar.

Det är alltså märkligt att västeuropeiska nationalister försöker göra kristendomen till "sin" religion. Särskilt när de använder kristendom som slagträ, för att värja sig mot andra idéer och folkslag med ursprung i Mellanöstern.

Inga kommentarer: