oktober 04, 2014

Därför behöver inte Pippis pappa vara "negerkung" (spoiler)

Alla verkar ha en åsikt om Pippi Långstrump-affären. Men många har missförstått vad den egentligen handlar om, på ett sätt som liknar dramatiken kring Tintin i Kongo och andra 1900-talsverk som uttrycker fördomsfulla uppfattningar om "människoraser". Ryktet som sprids, brukar låta ungefär så här:

"På Sveriges Television finns en neurotisk panik för att lättkränkta människor ska anklaga dem för rasism. Därför, och enbart därför, har de klippt bort en nyckelreplik i 'Pippi Långstrump', en av de mest folkkära barnserierna någonsin, utan tillstånd från den avlidne regissören Olle Hellbom. Vi kommer aldrig mer kunna se 'Pippi' i sin helhet. Snart kommer de ge sig på andra klassiker, och klippa bort allt som någon kan anse stötande."

Men riktigt så har det inte gått till.

Låt oss för en stund lämna tröttsamma debatten om vad som är rasism, och hur vi ska förhålla oss till rasbegrepp. I stället kan vi bemöta kritiken, punkt för punkt.


Kritik: "Lättkränkta särintressen och ett neurotiskt debattklimat har tvingat SVT att klippa i klassiska filmer."
Svar: SVT har restaurerat de slitna Pippi-filmerna för att ge ut en nyutgåva.
Originalfilmerna har blekts och repats med åren. SVT har återställt bildkvaliteten, för att kunna visa serien på TV igen, eller kanske sälja den till utländska TV-kanaler, eller ge ut den på DVD. I den restaurerade versionen har SVT på eget initiativ valt att ta bort det famösa ordet "negerkung", och en sekvens där Pippi härmar en kines. Nyutgåvan är alltså inte ett resultat av påtryckningar, eller rädsla för rasistanklagelser.

Kritik: "Vi kan inte längre se Pippi i original!"

Svar: Jo.
Det går att få tag på Pippi som hyrvideo, på andrahandsmarknaden, och, än så länge, på Youtube. Men SVT kommer inte längre distribuera den i originalskick. Men det ingår i vilket fall inte i SVT:s uppdrag att tillhandahålla alla program de någonsin visat.
 

Kritik: "Klippningen kränker Olle Hellboms konstnärliga rättigheter!"
Svar: Frid över Olle Hellboms minne. Men det går inte att fråga honom.
Det går att anse att en konstnär som avsagt sig upphovsrätten till ett verk (regissörer brukar avsäga sig upphovsrätten till filmbolaget), fortfarande har en moralisk rätt att få verket visat i originalskick.

Astrid Lindgren, avliden 2002, sa i en intervju på 1970-talet att hon ångrade begreppet "negerkung". Olle Hellbom avled 1982. Med all respekt för hans anhöriga, är det inte rimligt att ta hänsyn till att en person som varit avliden i 32 år kanske skulle ha haft invändningar mot redigering av verket.


Och nu, när vi ska analysera berättelsen, blir det spoilervarning.

Kritik: "Hela bokserien är uppbyggd kring negerkung-repliken!"
Svar: Så är det med böckerna. Men i TV-serien är ordet "negerkung" oväsentligt. 
En av de egenskaper som gör Pippi Långstrump populär, är att hon är en sorts Münchhausen-figur, som ljuger friskt. Åtminstone berättar hon otroliga historier, som både Tommy, Annika och läsaren avfärdar som lögn... men det otroliga kan ibland visa sig vara sant.

I den första boken, Pippi Långstrump, säger hon i förbifarten att hennes pappa är "negerkung". I sig självt är det en oväsentlig detalj, och en typisk Pippi-skröna. Men i slutet av den andra boken, Pippi Långstrump går ombord, överraskas både Pippis vänner och läsaren av att pappan faktiskt är kung på en ö i Söderhavet, där folk har mörk hudfärg, som åtminstone på 1940-talet beskrevs med ordet "neger". Den tredje boken, Pippi Långstrump i Söderhavet, är en fristående fortsättning.

Det är ett exempel på en berättarteknik som beskrivits av den ryske författaren Anton Tjechov: om det står i första kapitlet att ett gevär hänger på väggen, måste det avfyras senast i tredje kapitlet. En enkel detalj i inledningen av en berättelse, blir senare avgörande för handlingen. I Pippi-böckerna är det "negerkungen" som är Tjechovs gevär.


Många som läst Pippi-trilogin tycker nog att kvaliteten sjunker efter första boken, och att Pippi Långstrump i Söderhavet inte tillhör Astrids mästerverk. Om den bör läsas alls, är det för det avslutande kapitlet med krumelurpillren, eller av samma skäl som Tintin i Kongo; den visar 1940-talets européers fördomar om ursprungsfolk i andra världsdelar.

1949 gjordes Pippi-film, som fallit i glömska. Astrid var inte särskilt nöjd med den.

I den välkända Pippi-serien från 1969 är handlingen i Söderhavet bortklippt. Pippis pappa dyker upp i sista avsnittet, som sjökapten. Den enda referensen till att han skulle vara "negerkung" är repliken i början. Här finns ingen vändning, som i bokserien. Ordet "negerkung" blir i TV-serien bara ett alldagligt exempel på Pippis mytomani, och dramaturgiskt liktydigt med "kung".

Tillägg 10 oktober
Kritik: Publiken förtjänar att få se verk i sin helhet!
Svar: Filmer och dramaserier som visas på TV eller på vita duken är förkortade i flera led. Det som publiken får se (final cut) är oftast en förkortning av regissörens version (director's cut). TV-serien Pippi Långstrump klipptes ner till långfilmen Här kommer Pippi Långstrump som visades 1973. Då förekom inga dylika protester.

Pippis pappa behöver inte längre vara "negerkung".

Eller, för att travestera en annan känd film, om huvudpersonens pappas omtvistade öde:

Prussiluskan (andas genom respirator, och pratar med basröst):
SVT BERÄTTADE ALDRIG VAD SOM HÄNDE DIN PAPPA!
Pippi: De berättade tillräckligt! De berättade att han var negerkung!
Prussiluskan: NEJ. KUNG ÄR DIN PAPPA!
Pippi: Nej. Nej. Det är inte sant! Det är omöjligt!
Prussiluskan: SÖK I DINA KÄNSLOR! DU VET ATT DET ÄR SANT!
Pippi: Neej! Neej!

Inga kommentarer: