Jag har länge varit intresserad av kontrafaktisk historia. Nu när det är viktigare än någonsin med sammanhållning i Norden, har det inspirerat mig till mitt första seriösa scenario.
Sedan 1800-talet har nationen varit en viktig del av människors
identitet, och idag tar vi Sverige, Norge, Danmark, Island och Finland
för givna som nationalstater. Men på samma århundrade fanns
skandinavismen; en drömmen en enad skandinavisk eller nordisk nation.
Idén var inte mer långsökt än en tysk, italiensk eller jugoslavisk
nation; även där fanns flera grannfolk med liknande språk och dialekter,
ett gemensamt kulturarv, en forntida enad stat, och yttre fiender.
Så nyss som 1900 fanns bara två självständiga nordiska länder;
svensk-norska unionen och kungariket Danmark (där Färöarna, Island och Grönland ingick). Men norrmännen var
missnöjda med det svenska styret, och blev självständiga 1905. Finland
var en del av det ryska kejsardömet fram till 1917. Andra världskriget
och kalla kriget lämnade varje nordiskt land åt sitt eget öde, och även om de
nordiska länderna på 2000-talet är bättre grannar än någonsin, så har
de nordiska länderna idag, inlusive Åland, Färöarna och Grönland, sina egna tydliga identiteter.
Men det var nära att Norden enades under en kung och en flagga.
Tänk om Oscar I varit friskare
Oscar I var en skicklig kung som ville utöka medborgarnas rättigheter
och ena Skandinavien, men hans verk begränsades av hans dåliga hälsa.
Han gjorde både liberaler och konservativa besvikna, och blev inte äldre
än 60 år. Divergenspunkten i det här scenariet är att Oscar håller sig
frisk till ålderdomen, så han får genomföra liberala reformer och grunda
en nordisk union.
Drottning Josefina var Oscars mest betrodda rådgivare, och verkade för
frihetsreformer. Som Napoleon III:s kusin var hon viktig för Sveriges
kontakter med Frankrike. Hennes inflytande avskräckte deras äldste son
Karl (senare Karl XV) från kvinnosaken; han ska ha sagt "När jag blir kung ska jag minsann inte låta fruntimmer få styra!" När Oscar blev sjukare och svagare, tog Josefina stort ansvar för att vårda honom, och upprätthålla hans plikter.
I vår alternativa tidslinje håller sig Oscar I frisk till hög ålder, och
kan tillsammans med Josefina förverkliga skandinavismen.
 |
| En propagandabild från 1845, vid höjden av den skandinavistiska andan. |
Det nordiska eldprovet
1848 utbröt det slesvig-holsteinska kriget mellan Danmark och Tyska
förbundet. Holstein var i personalunion med Danmark under kung Fredrik
VII och samtidigt medlem i Tyska förbundet; men tyskarna var missnöjda
med att Fredrik VII hade envälde över en tysk stat. I vår tidslinje
förberedde sig Sverige på att försvara Danmark, men kriget slutade med
svensk medling och status quo.
I denna tidslinje bestämmer sig Oscar I för att sätta press på tyskarna.
Josefina får med sig sin kusin, president Louis Napoleon Bonaparte (för
eftervärlden känd som Napoleon III) att hota med storkrig. I ett
fredsavtal tvingas Holstein lämna Tyska förbundet och Fredrik VII erkännas som kung, medan han lovar parlamentariska reformer. Sverige grundlägger på så sätt en nordisk allians.
Krimkriget bryter ut 1853 mellan Ryssland och en fransk-brittisk
koalition, som försöker få med sig Sverige och Danmark. I vår tidslinje
avböjde de, men i denna tidslinje är Sverige och Danmark så stärkta av
framgången i Holstein, att båda länder går i krig mot Ryssland. Sommaren
1854 tar franska, brittiska, svenska och danska flottan herravälde över
både Östersjön och Ishavet, samtidigt som svenska armén samlas i
Haparanda.
 |
| Under Krimkriget tog brittiska och franska flottan herravälde på Östersjön, och sprängde Bomarsunds fästning på Åland 1854. Med Sveriges och Danmarks stöd, hade framgångarna mot Ryssland blivit ännu större. |
I denna tidslinje får Sverige del i krigsbytet genom att annektera Åland (som i verkligheten förblev ryskt men demilitariserat). Sverige får också igenom sitt krav på att reglera invandringen från Ryssland; något som framför allt skapat oro i Lappland. Ett långsiktigt utfall blir att den judiska och romska invandringen från Östeuropa till Sverige begränsas.
Segern i Krimkriget fördjupar Sverige/Norges och Danmarks vänskap med Storbritannien och Frankrike. När Danmark avskaffar Öresundstullen, kvitterar de ut ersättning genom att brittiska och franska ingenjörer moderniserar infrastrukturen med ångfartyg, fyrar, broar och järnvägar. En kanal mellan Nordsjön och Östersjön planeras, men skisser på en bro över Öresund avfärdas som orimliga.
Grundandet
1858 samlar Oscar I, Josefina och Fredrik VII den nordiska kommittén med diplomater, statsmän och lärda för att lösa samtidens angelägenheter.
Hotet från Tyskland och Ryssland. Både Tyskland och Ryssland är hämndlystna, och även om Sverige, Norge och Danmark har starka flottor tillsammans, har deras armé inte samma antal som den tyska eller ryska.
Norges, Islands och Färöarnas ställning. I nationalistisk anda håller flera nordiska folk på att återupptäcka sin gemensamma identitet, och efterfråga utökat självstyre.
Finland. Med verk som Kalevala och Fänrik Ståls sägner frodas den finländska nationalismen, men ännu är landet en del av det ryska imperiet.
Polarområdena. Sverige, Norge och Danmark bör fortsätta utforskningen av polarområdena, och ta resurser i anspråk.
Utvandring. Fattigdom och förtryck har fått många nordbor att utvandra till Nordamerika. Skandinavien åderlåts på arbetskraft.
Emancipation. Sveriges ståndsriksdag är förlegad. Allmän rösträtt och andra medborgerliga rättigheter efterfrågas.
Industrialisering. Brittiska och franska kontakter kan modernisera Norden.
 |
| Alla nordiska länder skapade och återskapade nationalromantiska verk på 1800-talet. Det finska eposet Kalevala var viktigt för en identitet skild från både Sverige och Ryssland. |
Idén om en skandinavisk union hade funnits i ett par årtionden, och i den här tidslinjen blev det verklighet.
I vår tidslinje fanns ett förslag om att Fredrik VII skulle adoptera Oscar I som skulle få ärva den danska kronan. Något liknande sker i denna tidslinje, efter en ny grundlag som begränsar konungens makt.
Sverige, Norge, Danmark, Slesvig-Holstein och Island blir konstituerande länder med egen regering och riksdag. Färöarna får begränsat självstyre under en dansk guvernör. Grönland, St Pierre & Miquelon och Helgoland styrs av varsin enväldig dansk guvernör. Åland blir ett svenskt län.
Den svenska ståndsriksdagen hade levt på övertid, men det var inte uppenbart vem som skulle få rösträtt i framtiden. I vår tidslinje har många svenskar varit misstänksamma mot judar och romer. De judar som kommit till Sverige på 1600- och 1700-talet var integrerade, men på 1800-talet invandrade många judar och romer från ryska imperiet. Dessa var fattiga och illa ansedda, och bland annat därför ville lagstiftarna begränsa rösträtt och andra rättigheter till protestantiska män med egendom.
I denna tidslinje är Sverige något mer etnisk homogent, vilket tillsammans med Oscars och Josefinas engagemang underlättar reformer. Sverige får en tvåkammarriksdag 1862, där både icke-protestanter och kvinnor med egendom (varav många är änkor) får rösträtt. Allmän och lika rösträtt är påtänkt, men dröjer ytterligare några årtionden.
Unionens högsta organ skall vara det nordiska tinget. Unionshuvudstaden behöver ligga avskilt från fienden (särskilt Tyskland och Ryssland) vid en isfri hamn. För att begränsa Sveriges och Danmarks inflytande bör den ligga i Norge, så valet faller på Fredrikshald, som byter namn till Halden för att ta avstånd från danska anspråk. Fredrikstens fästning har en invecklad betydelse (här dog ju Karl XII) och svenska nationalister vill riva den för att ge utrymme åt den nya huvudstaden, men i och med nordiska tinget beslutar att bevara fästningen som ett museum och en högtidsplats. Kungen bor i Stockholm, som är tillfällig plats för det nordiska tinget, i väntan på att byggnaderna i Halden färdigställs.
 |
| Fredrikshald/Halden på 1890-talet, med Fredrikstens fästning. |
Succession och krig med Tyskland
När Fredrik VII går bort 1863, blir Oscar I unionskung och befälhavare
över Nordiska armén och Nordiska flottan. Eftersom kungens hov, nordiska tinget,
generalstaben och flera andra institutioner fortfarande ligger i
Stockholm, och parlamentarismen i Holstein ännu har brister, klagar
danska och holsteinska nationalister över den svenska dominansen. I Danmark uppstår protester, och i Holstein blir det ren upprorsstämning med strejker.
Tyska förbundet ser en chans att utnyttja situationen, underkänner Oscar
I:s legitimitet som kung av Holstein, och kräver med hot om invasion att Holstein avsätter Oscar I och går med i Tyska förbundet.
Josefina reser till Holstein och håller ett tal som försäkrar landets
självstyre. Tyskarna invaderar Holstein, men nordiska armén håller flera
befästningar, samtidigt som den nordiska flottan sätter tyska hamnar i
blockad. Kriget fortsätter till 1865 med stora förluster på båda sidor,
tills främmande makter mäklar fred. Nordiska unionen tvingas avträda
Sachsen-Lauenburg, demilitarisera Holstein, och fastställa tyska som
officiellt språk där, men Oscar I erkänns som kung av Danmark, Slesvig
och Holstein. Både Tyskland och Nordiska unionen framställer sig som
segrare, och betraktar kriget som en enande händelse.
 |
| Drottning Josefina och en ålderssvag Oscar I sittande längst fram, 1857. I denna tidslinje lever kungen ett längre och friskare liv. |
Den nordiska guldåldern
Efter det andra slesvigska kriget måste unionen bemöta danskarnas besvikelse över att varken kungen eller nordiska tinget finns i Danmark. Enligt tidigare förslag flyttar generalstaben med arméns och flottans högkvarter till Köpenhamn, och befälsspråket blir danska. På så sätt bemöter man det akuta yttre hotet från Tyskland. I Köpenhamn grundas också Polarinstitutet, som bygger upp ett imponerande museum över polarområdenas natur och kultur.
De första ångbåtarnas räckvidd är begränsad, och Shetlandsöarna blir en viktig anhalt för de nordiska sjöfarten, som bidrar till att återuppväcka den skotska övärldens nordiska arv. London tydliggör att Nordiska unionen ska hålla sig borta från de brittiska öarna, och gör därför stora sociala satsningar på öarna, för att konsolidera det engelska språket och brittiska seder och bruk. Ändå blir många shetländare sjömän på nordiska skepp, och bidrar till den nordisk-brittiska integrationen.
Fredrikshamn, Göteborg, Halden, Oslo, Stavanger, Bergen och Trondheim knyts samman av ångbåtar som kallas "nordiska hansan" med ett nordiskt kreolspråk, och en frihetlig entreprenörsanda, bortom hoven i Stockholm och Köpenhamn, med inspiration från både vikingatiden och hansan. Här föds idén om utforskningen av polarområdena och världshaven som det stora nordiska äventyret.
Nord-Östersjökanalen byggs i ett något mer nordligt läge än i vår tidslinje. Den påverkas av nordiska hansans anda, och identiteten blir nordisk snarare än dansk eller tysk. Tyskland förhandlar sig till fri trafik genom kanalen även med krigsfartyg, och stoppar också planerna på sprängkistor i kanalen. I Berlin ser man en annektering av Holstein, och möjligen Slesvig, som en tidsfråga; de mest nationalistiska tyskarna ser Danmark som en naturlig del av en tysk union, snarare än en nordisk union. Därför blir Slesvig-Holstein Nordens akilleshäl.
Nordiska unionen överlämnar alla koloniala anspråk i tropikerna till Storbritannien och Frankrike i utbyte mot polarområdena, där britterna misslyckats med flera expeditioner. Nordiska unionen blir en buffertstat mellan Brittiska imperiet och Ryssland, som ägde Alaska fram till 1867. Nordborna finner sitt kall i att utforska de högsta breddgraderna, Danmark köper Kanadas arktiska arkipelag, och det blir till slut Roald Amundsen som tar sig genom Nordvästpassagen. Godthåb och Julianehåb blir viktiga hamnstäder med storslagna visioner på trafik över världshaven; man gör även försök med luftskeppstrafik. Danmark förvärvar Helgoland och St Pierre & Miquelon.
 |
| Med en nordisk union hade nordiska äventyrare varit ännu mer framgångsrika. |
Nordiska upptäcktsresor följda av fiske, jakt och valfångst når långt in i Arktis och Antarktis, med en vänskaplig rivalitet mellan svenskar, norrmän och danskar. Kontakten med arktiska ursprungsfolk inspirerar både till romantisering av "ädla vildar", och rasism klädd i vetenskaplig skrud; i denna tidslinje är de romska och judiska studieobjekten färre.
Svalbard blir en norsk koloni, med omfattande satsningar på fiske och valfångst framåt 1900-talet. Kanske lyckas ingenjör Andrée nå nordpolen. Det är också nordbor som upptäcker och annekterar Frans Josefs land. Man gör också anspråk på Novaja Zemlja och andra öar i Ishavet, men dessa befästs av Ryssland, och får aldrig någon strategisk betydelse inom scenariets tid.
Den inhemska utvandringen
I vår tidslinje utvandrade tre miljoner nordbor till Nordamerika mellan 1840 och 1914. Många flyttade även inom Norden; drygt 80 000 svenskar hamnade i Danmark. I denna tidslinje lyckas det nordiska tinget styra om utvandringen till inrikes kolonisering, där man erbjuder betald resa, arbete, bostad, jord och medborgerliga rättigheter inom unionens gränser. Missväxtåren 1867-69 driver på utflyttning från Norrland och Småland. En del av lösningen blir att armén och flottan mönstrar en stor del av de unga männen från de svältdrabbade länen; det lindrar hungersnöden, men tömmer landsbygden på arbetskraft. Genom brittiska investeringar påskyndas järnvägsbyggen i hela Norden, och stambanan från Stockholm till Narvik står färdig redan 1890.
 |
| Rallarna hade högre lön än drängar, men arbetet var farligt. Satsningarna på järnväg var ett sätt för europeiska stater att hindra utvandring. Ordet "rallarsving" vittnar om konflikterna med ortsbefolkningen. I denna tidslinje hade den nordiska unionen mer arbetskraft, kapital och teknisk kompetens. |
Unionsregeringen planerar att förvärva landområden i Argentina, Chile, Sydafrika och Nya Zeeland som alternativ till utvandringen till Nordamerika, men det enda som förverkligas är nordiska hamnar på Eldslandet och vid Kapstaden. Däremot blir öar som Tristan da Cunha, Falklandsöarna och Sydgeorgien de facto delar av Norge.
Några platser som drar till sig inflyttare är unionshuvudstaden i Halden, skeppsvarven i Göteborg och Esbjerg, de bördiga fälten i Slesvig-Holstein, Nord-Östersjökanalen som färdigställs på 1880-talet, Lapplands malmfält, arméns och flottans fästen i Slesvig och Norrbotten, och fiske- och valfångstlägen på Island, Svalbard, Grönland och Falklandsöarna. I den här tidslinjen flyttar två miljoner nordbor inom unionen, medan endast en miljon utvandrar. Nordiska unionen experimenterar med att omplacera samer till Labradorhalvön för att föda upp renar, men skalan hålls begränsad. Eftersom färre judar flyttat från Ryska imperiet till Sverige, hamnar ännu fler av dem i USA, där de etablerar sin kultur i städer som Chicago och Minneapolis. Med två miljoner färre nordiska nybyggare blir en större del av naturen och ursprungsbefolkningen kvar runt Stora sjöarna. Om Vilhelm Moberg föds, kommer han skriva om polarexpeditioner i stället för utvandring över Atlanten.
 |
| I vår tidslinje levde soldatfamiljer i torp fram till 1901. I denna tidslinje uppstår ett tidigare behov av en modern värnpliktsarmé. |
Efter att ha utökat den svenska kungamakten, försvarat Danmark två gånger, befriat Åland, förstärkt Norges och Islands självstyre och gett hopp till Finland, är Oscar och Josefina älskade i hela Norden, och kan åldras med ära; möjligen överlever de sin äldsta son Karl (i vår tidslinje känd som Karl XV). Oscar II tillträder i vår tidslinje 1872, men eftersom detta universum är fullt av konflikter mellan Sverige och Tyskland, äktar han aldrig Sofia av Nassau, som sägs ha grundlagt ätten Bernadottes tyskvänlighet. Oscar II:s friarresor går mer sannolikt till England eller Frankrike. Oavsett vad Oscars och Josefinas söner väljer för hustrur, vilka barn de får och vad de tror på, blir statschefens politiska inflytande begränsat. Om kungen i Stockholm försöker köra över unionsregeringen på ett sätt som liknar Gustav V:s borggårdstal, så kommer det på lång sikt avlägsna kungen från makten.
Alfreds Nobels avsikt att belöna forskare, författare och fredsförfäktare, vare sig de är skandinaver eller ej, väcker ännu mer anstöt i denna tidslinje. Men Nobelpriset ger ändå Norden större prestige än det gjort om det blivit en inrikes angelägenhet. Kanske delas något pris ut i Köpenhamn.
 |
| Amundsens luftskepp "Norge" lyfte 1923. I denna tidslinje börjar luftfarten i polarområdena mycket tidigare än så. |
Det stora kriget
Efter att nästan
hela jordytan koloniserats i början av 1900-talet, var ett världskrig oundvikligt. Både landimperier som Tyskland och Ryssland, och
sjöfartsländer som Storbritannien, ansåg sig kunna vinna ett stort krig med sina egna
medel. Som i vår tid tar en brittisk-fransk allians över världens
sjöfart och handel. De får med sig Nordiska unionen (här har både ätten Bernadotte och nordiska företagare begränsat sina kontakter med Tyskland) och kallas här för "atlantiska alliansen". Tyskland och Ryssland bildar en kontinental koalition.
Trots hejdad utvandring är Nordiska unionens befolkning betydligt mindre än Tysklands och Rysslands. Som beredskap för en invasion sätts män i värnplikt, och kvinnor i industriarbete. Som i vår tidslinje medför det att både män och kvinnor organiserar sig politiskt, och förmodligen införs allmän rösträtt för män och kvinnor redan innan kriget bryter ut, med möjlig begränsning för vapenvägrare och bidragstagare.
Om vi gissar vad andra länder gör, är Osmanska riket förmodligen anti-ryskt; i så fall söker de ortodoxa staterna Grekland, Bulgarien och Serbien stöd hos Ryssland. Österrike-Ungern är nog pro-tysk-ryskt, medan atlantiska alliansen stöder en polsk-tjeckisk frihetsrörelse. Italien, Rumänien, USA, Kina och Japan deltar i den atlantiska alliansen, eller stöder den. Lite som det riktiga första världskriget, fast Ryssland och Osmanska riket bytt sida.
I denna tidslinje blir det nog inga skott i Sarajevo, men vilken annan
politisk incident som helst blir en utlösande gnista. Som i vår
tidslinje gör det tidiga 1900-talets vapenteknik att framryckningar blir långsamma och dyrköpta, så kriget kan pågå i flera år. Den tysk-ryska koalitionen är överlägsen till lands, och invaderar Frankrike, Balkan, Kaukasus och Jylland, medan brittiska flottan skyddar Skandinavien och de
danska öarna.
För ryssarna blir det svårare att invadera Norrbotten. De har ont om fartyg, tunga vapen och logistisk förmåga, Finlands befolkning är pro-nordisk, och tyskarna är långt bort. Varje å och älv hindrar ryssarna, och Bodens fästning tål att dränkas i ryska soldaters blod utan att ge vika. I skogen är ryska trupper chanslösa mot nordiska jägarförband. Med hjälp av flottan och finländska rebeller tar nordiska armén över en stor del av norra Finland.
 |
| Rödbergsfortet är en del av Bodens fästning, som bidrog till att hålla Sverige utanför två världskrig. |
Som i vår tidslinje är den ryska överklassen stridslysten, medan arbetarklassen betalade. I vår tidslinje blev det två revolutioner 1917, tills bolsjevikerna tog makten och gjorde stora eftergifter för att få fred. Även i denna tidslinje uthärdar Ryssland stora förluster, och vare sig en tsar, liberal eller kommunist regerar, släpper de Finland, som förr eller senare blir medlem i Nordiska unionen. Karelen förblir ryskt för att säkra Sankt Petersburg, så den finsk-ryska gränsen följer ungefär samma linje som på vår tids kartor.
Efter Rysslands separatfred kan Tyskland och deras allierade inte längre vinna kriget. Vare sig de förlorar eller det blir oavgjort, består den atlantiska alliansen, och Nordiska unionen går stärkt ur kriget.
Historiens slut?
Efter första världskriget skedde revolutioner med nya
ideologier och allianser som är svåra att förutsäga. När vi kommit till
1920, åttio år efter att scenariet började, är också hela
persongalleriet utbytt. Därför är det en rimlig tid att avrunda scenariet.
Vid det laget är Nordiska unionen en konstitutionell personalunion, med
nästan 20 miljoner invånare. Regeringen och parlamentet finns i Halden i
en byggnad i nationalromantisk stil, medan kungen bor i Stockholm, och den militära ledningen sitter i Köpenhamn. I unionen ingår de nordiska länder
som vi känner till, inklusive Slesvig-Holstein, Helgoland, St Pierre
& Miquelon, Grönland, och stora delar av Arktis och Antarktis. Man
är världsledande i sjöfart, polarforskning och befästningskonst, och
samtidigt en demokratisk union med omfattande medborgerliga rättigheter.
