Den senaste tiden har det varit mycket debatt om de autonoma nätverkens (AFA, Revolutionära Fronten, Allt åt Alla m fl, ibland kallade "våldsvänstern") aktioner mot rasister. Jag tänkte kortfattat ta upp några av de argument som används för att försvara det autonoma våldet.
"Nazisterna är värre, vi borde kritisera dem i stället"
Den svenska vitmaktrörelsen har flera liv på sitt samvete; de autonoma har ännu inte mördat någon. Nazism och rasism innebär i sin essens att hata små oskyldiga barn; något motsvarande går inte hitta i någon autonom vänsterideologi. Så ja, nazisterna är värre på fler än ett sätt.
Men det spelar ingen roll, eftersom det är ett tu quoque-argument, som inte spelar någon roll för sakfrågan. Två fel gör inte ett rätt. Framför allt bör vi ställa högre moraliska krav på antirasister, än på rasister.
"Strukturell rasism, sexism eller något annat samhällsproblem är värre än det autonoma våldet, vi borde kritisera det i stället"
Ytterligare ett tu quoque-argument som inte har med debatten att göra. Det går att engagera sig mot olika former av våld och förtryck samtidigt, utan att förminska något av dem.
"AFA och RF skyddar fredliga antirasister"
När vissa Ung Vänster-distrikt och andra etablerade politiska organisationer tar ställning för AFA och RF, hörs ibland argumentet att AFA och RF skulle ha agerat "livvakter" eller på annat sätt skyddat fredliga vänsterorganisationer eller antirasister från rasistiskt våld.
Det finns tyvärr en verklig hotbild mot vissa antirasister. Men det finns inga belägg för att AFA eller RF skulle ha någon personskyddsverksamhet. Den som vet något alls om hur livvaktsskydd fungerar kan ställa några enkla följdfrågor, som kan betraktas som retoriska.
"Fredliga kampmetoder räcker inte"
Det finns massor av enkla, fredliga metoder för att bekämpa rasism. Har svårt att tänka mig att de som väljer att ta till våld, har hunnit pröva den mjuka vägen.
"Nazismen växer"
Gör den verkligen det? Förr lockade Salemmarschen, som hölls en vinterkväll i en ytterförort till Stockholm, 2000 nazister och pro-nazister, flera år i rad. Idag lyckas varken Svenskarnas Parti, eller någon annan nationalistisk organisation utanför Sverigedemokraterna, dra ihop i närheten så många deltagare. När SvP fick Gustav Adolfs torg för sig själva, en lördag eftermiddag på sensommaren, var de inte ens 80 stycken. Nationaldemokraterna började som en mer extrem utbrytargrupp ur Sverigedemokraterna, samarbetade öppet med nazister, och blev invalda i flera kommunfullmäktige. ND lades ner i våras.
"Den organiserade rasismen växer; Sverigedemokraterna sitter ju i riksdagen"
Det fanns rasister i rikspolitiken långt innan Sverigedemokraterna gjorde sitt intåg i riksdagen 2010. Minns valstugereportaget 2002, som visade att rasistiska och främlingsfientliga åsikter var vanliga i de stora partierna. Minns Ny Demokrati, som satt i riksdagen 1991-94, hade fler mandat än SD, och som deltog i regeringssamarbetet. Och jargong som idag skulle ha ansetts rasistisk eller åtminstone fördomsfull, var vardagsmat för ett par årtionden sedan. Med vår tids måttstock, satt förmodligen fler rasister i riksdagen på 1970-talet, än det gör idag.
"Om vi inte stoppar nazisterna, så återuppstår en regim som liknar Nazityskland"
I Weimarrepubliken fick nazisterna sympatier på grund av att kommunisterna och den radikala vänstern eskalerade våldet. Särskilt mordet på Horst Wessel bidrog till att svetsa samman nazistpartiet.
"Det är borgare, vita och andra privilegierade människor som kritiserar de autonoma, utan att förstå rasism eller annat förtryck"
En orsak till att jag själv har en skräckblandad fascination för de autonoma nätverken, är att deras bakgrund liknar min egen. De består framför allt av etniskt svenska killar (utom i djurrättsrörelsen, där tjejerna är fler) från akademikerhem i storstadsområdena. Enligt traditionella rasbegrepp är de "vita", precis som undertecknad. Människor som åtnjuter nästan alla de strukturella privilegier som brukar åberopas i intersektionell maktanalys, borde veta bättre än att ta till våld. De här nätverken består av män som slår och hotar män och kvinnor, men ändå har mage att kalla sig feminister.
Jämför med vitmaktrörelsen. Den typiska vitmakt-aktivisten är uppväxt i en socialt och ekonomiskt ansträngd familj i ett område med hög arbetslöshet. Den som vill förklara extremism med utsatthet, hittar ett tydligare mönster hos nazister, och borde förvånas av den autonoma miljön.
"Parlamentarism är ingen demokratisk struktur"
Den som vill kritisera det nuvarande parlamentariska systemet från vänsterhåll, kan organisera kritiken i till exempel Kommunistiska Partiet eller SAC. Våld är inte nödvändigt för att ha en intern idédebatt.
Sammanfattningsvis:
Den autonoma miljön är en av tre politiska våldsrörelser i Sverige, bredvid vitmaktrörelsen och jihadism. När det gäller våld eller värderingar, är de långt från värst. Det som är obehagligt med de autonoma nätverken är i stället att artister, kulturprofiler och politiska rörelser, envisas med att försvara och trivialisera dem. De borde veta bättre än så.
"Nazisterna är värre, vi borde kritisera dem i stället"
Den svenska vitmaktrörelsen har flera liv på sitt samvete; de autonoma har ännu inte mördat någon. Nazism och rasism innebär i sin essens att hata små oskyldiga barn; något motsvarande går inte hitta i någon autonom vänsterideologi. Så ja, nazisterna är värre på fler än ett sätt.
Men det spelar ingen roll, eftersom det är ett tu quoque-argument, som inte spelar någon roll för sakfrågan. Två fel gör inte ett rätt. Framför allt bör vi ställa högre moraliska krav på antirasister, än på rasister.
"Strukturell rasism, sexism eller något annat samhällsproblem är värre än det autonoma våldet, vi borde kritisera det i stället"
Ytterligare ett tu quoque-argument som inte har med debatten att göra. Det går att engagera sig mot olika former av våld och förtryck samtidigt, utan att förminska något av dem.
"AFA och RF skyddar fredliga antirasister"
När vissa Ung Vänster-distrikt och andra etablerade politiska organisationer tar ställning för AFA och RF, hörs ibland argumentet att AFA och RF skulle ha agerat "livvakter" eller på annat sätt skyddat fredliga vänsterorganisationer eller antirasister från rasistiskt våld.
Det finns tyvärr en verklig hotbild mot vissa antirasister. Men det finns inga belägg för att AFA eller RF skulle ha någon personskyddsverksamhet. Den som vet något alls om hur livvaktsskydd fungerar kan ställa några enkla följdfrågor, som kan betraktas som retoriska.
- Är arbetet ren välgörenhet? Förväntar de sig någon motprestation? Eller skickar de faktura?
- Utför de beprövade metoder för personskydd, som att köra klientens bil, hämta post och sköta annan korrespondens åt klienten, eller söka av lokaler som klienten ska besöka?
- Personskydd består typiskt av minst en heltidsanställd livvakt per klient; fler livvakter om hotbilden är stark. Ungefär hur många autonoma kan tänkas utföra livvaktsskydd, och hur många klienter känner vi till?
"Fredliga kampmetoder räcker inte"
Det finns massor av enkla, fredliga metoder för att bekämpa rasism. Har svårt att tänka mig att de som väljer att ta till våld, har hunnit pröva den mjuka vägen.
"Nazismen växer"
Gör den verkligen det? Förr lockade Salemmarschen, som hölls en vinterkväll i en ytterförort till Stockholm, 2000 nazister och pro-nazister, flera år i rad. Idag lyckas varken Svenskarnas Parti, eller någon annan nationalistisk organisation utanför Sverigedemokraterna, dra ihop i närheten så många deltagare. När SvP fick Gustav Adolfs torg för sig själva, en lördag eftermiddag på sensommaren, var de inte ens 80 stycken. Nationaldemokraterna började som en mer extrem utbrytargrupp ur Sverigedemokraterna, samarbetade öppet med nazister, och blev invalda i flera kommunfullmäktige. ND lades ner i våras.
"Den organiserade rasismen växer; Sverigedemokraterna sitter ju i riksdagen"
Det fanns rasister i rikspolitiken långt innan Sverigedemokraterna gjorde sitt intåg i riksdagen 2010. Minns valstugereportaget 2002, som visade att rasistiska och främlingsfientliga åsikter var vanliga i de stora partierna. Minns Ny Demokrati, som satt i riksdagen 1991-94, hade fler mandat än SD, och som deltog i regeringssamarbetet. Och jargong som idag skulle ha ansetts rasistisk eller åtminstone fördomsfull, var vardagsmat för ett par årtionden sedan. Med vår tids måttstock, satt förmodligen fler rasister i riksdagen på 1970-talet, än det gör idag.
"Om vi inte stoppar nazisterna, så återuppstår en regim som liknar Nazityskland"
I Weimarrepubliken fick nazisterna sympatier på grund av att kommunisterna och den radikala vänstern eskalerade våldet. Särskilt mordet på Horst Wessel bidrog till att svetsa samman nazistpartiet.
"Det är borgare, vita och andra privilegierade människor som kritiserar de autonoma, utan att förstå rasism eller annat förtryck"
En orsak till att jag själv har en skräckblandad fascination för de autonoma nätverken, är att deras bakgrund liknar min egen. De består framför allt av etniskt svenska killar (utom i djurrättsrörelsen, där tjejerna är fler) från akademikerhem i storstadsområdena. Enligt traditionella rasbegrepp är de "vita", precis som undertecknad. Människor som åtnjuter nästan alla de strukturella privilegier som brukar åberopas i intersektionell maktanalys, borde veta bättre än att ta till våld. De här nätverken består av män som slår och hotar män och kvinnor, men ändå har mage att kalla sig feminister.
Jämför med vitmaktrörelsen. Den typiska vitmakt-aktivisten är uppväxt i en socialt och ekonomiskt ansträngd familj i ett område med hög arbetslöshet. Den som vill förklara extremism med utsatthet, hittar ett tydligare mönster hos nazister, och borde förvånas av den autonoma miljön.
"Parlamentarism är ingen demokratisk struktur"
Den som vill kritisera det nuvarande parlamentariska systemet från vänsterhåll, kan organisera kritiken i till exempel Kommunistiska Partiet eller SAC. Våld är inte nödvändigt för att ha en intern idédebatt.
Sammanfattningsvis:
Den autonoma miljön är en av tre politiska våldsrörelser i Sverige, bredvid vitmaktrörelsen och jihadism. När det gäller våld eller värderingar, är de långt från värst. Det som är obehagligt med de autonoma nätverken är i stället att artister, kulturprofiler och politiska rörelser, envisas med att försvara och trivialisera dem. De borde veta bättre än så.
