februari 20, 2012
februari 19, 2012
Recension: Ola Aurells ensamrevy
Den komiske trubaduren Ola Aurell har synts på många standup-scener med sånger som är både nördiga och obscena, någonstans mellan Tom Lehrer och Björn Rosenström. Dessa sånger utgör den stora behållningen i Ola Aurells ensamrevy. Som jag tidigare nämnt, är det modigt, på gränsen till dumdristigt, att sätta upp en egen show, innan man har kommit upp på verklig proffsnivå, och samlat massor av material. Ola har precis kommit upp till den gränsen.
Olas material håller nätt och jämnt stilen de 70 minuter som revyn pågår. Flera av de monologer som fyller ut mellan låtarna, har ett genomgående tema av borgerlig stelhet, som passar Olas framtoning, och är överraskande roliga till en början, men efter en del upprepningar börjar man längta efter nästa musiknummer. Där blandas olika typer av komik på ett mer uppfriskande sätt, och Ola har haft den goda smaken att lägga de mer bisarra texterna sist i programmet, så publiken inte hinner bli helt avtrubbad.
Han kommer bäst till sin rätt med sin gitarr, som oväntad inhoppare i en standup-ensemble, på klubbar eller firmafester. Då kan han matcha de bästa komikerna.
Här är Ola Aurells hemsida och här är hans Myspace, med smakprov på låtarna.
Olas material håller nätt och jämnt stilen de 70 minuter som revyn pågår. Flera av de monologer som fyller ut mellan låtarna, har ett genomgående tema av borgerlig stelhet, som passar Olas framtoning, och är överraskande roliga till en början, men efter en del upprepningar börjar man längta efter nästa musiknummer. Där blandas olika typer av komik på ett mer uppfriskande sätt, och Ola har haft den goda smaken att lägga de mer bisarra texterna sist i programmet, så publiken inte hinner bli helt avtrubbad.
Han kommer bäst till sin rätt med sin gitarr, som oväntad inhoppare i en standup-ensemble, på klubbar eller firmafester. Då kan han matcha de bästa komikerna.
Här är Ola Aurells hemsida och här är hans Myspace, med smakprov på låtarna.
februari 03, 2012
"Många av mina bästa vänner är invandrare" 2.0
Texten uppdaterad 13 februari.
Invandrarvänner räcker inte som vaccin mot fördomar
Ett stödargument som är nästan lika vanlig som Jag är inte rasist men... är Jag har många nära vänner som är invandrare/bögar/transpersoner/frikyrkliga eller någon grupp som man inte vill stämplas som fientlig emot. Det är ett ganska ihåligt sätt att komma undan med fördomar och generaliseringar, som innehåller flera tankevurpor. Om du frivilligt umgås med någon människa från en viss grupp, så tyder det åtminstone på att du inte har någon direkt avsky mot folk från den gruppen. Men det är i sig inte värt någon applåd; man kan vara fördomsfull utan att vara hatfull.
Tankevurpa 1: Hur många vänner har du?
Låt oss först anta att vissa grupper kan tillskrivas vissa egenskaper och värderingar. Du har ju fått lära dig en del om det, genom dina invandrarvänner, som du så gärna pratar om. Vilka vänner är de egentligen?
De flesta människor har bara en handfull nära vänner åt gången. Din tandläkare, vaktmästaren på jobbet, eller din granne, är inte dina vänner, om ni inte umgås privat. De här människorna som du anser dig veta så mycket om: utgör de verkligen en så stor del av bekantskapskretsen som du påstår? Tänk dig att du har födelsedagsfest eller gifter dig. Hur stor andel av de gäster som du bjuder in, och som kommer på festen, är muslimer? Flator? Funkisar? Ryssar? Eller vilken grupp du nu påstår dig vara så väl bekant med.
Tankevurpa 2: Har dina vänner ens försökt lära dig något?
Nåväl, låt oss anta att du faktiskt har flera förtroliga vänner med utländsk bakgrund. Har du lyckats lära dig något av dem?
Om din mexikanske vän är lat, skulle det vara bevis nog för att mexikaner i allmänhet är lata? Det kanske är så att mexikaner i allmänhet är flitigare än svenskar, men din mexikanska vän råkar vara ovanligt lat, och därför tycker det är skönt att bo i Sverige, där hans lättja är mer accepterad? Spontana intryck från en person, är sällan nog för att beskriva hela etniciteten. Det är svårt att föreställa sig någon homo- eller bisexuell som skulle säga Alla straighta gillar hårdrock, mina straighta vänner gör det. Enda sättet som du verkligen får veta något av dina vänner, är om de berättar om sitt eget folk.
Tankevurpa 3: Har dina vänner rätt?
Nåväl, låt oss anta att dina utländska vänner faktiskt har berättat om sin ursprungliga kultur. Litar du blint på dem?
Om din kinesiska vän beskriver kineser som skrytsamma, så kan det mycket väl bero på att hon ogillar skrytsamhet i allmänhet. Eller att hon är skrytsam själv, men ursäktar det med att andra kineser skulle vara likadana. Eller att flera av hennes kinesiska vänner råkar vara skrytsamma på ett sätt som inte är typiskt kinesiskt. Eller att hon driver med dig. Eller flera andra anledningar som inte har med kinesers faktiska skrytsamhet att göra.
Tankevurpa 4: Hur många av världens länder vet du något om?
Nåväl, låt oss anta att ryssen, mexikanen och kinesen i ditt kompisgäng har lärt dig det mesta om hur deras landsmän är som personer, och att det visar sig vara sant.
Men i världen finns ungefär 200 länder. Sverige är ett. Och det finns fortfarande 196 nationaliteter, och ännu fler etniciteter utan eget land, där du inte har någon nära vän. Den som helt saknar vänner med utländsk bakgrund, och den som har flera vänner som de har lärt sig mycket av, är alltså ungefär lika okunniga om vilka värderingar och beteenden som är typiska för olika länder.
Eller omvänt: Säg att du är infödd svensk, men bosätter dig i Istanbul. Du blir god vän med en turk, som levt hela sitt liv i Turkiet. Skulle er vänskap göra turken till expert på svenskar, eller västerlänningar? Din turkiska vän uttalar sig sedan nedsättande och generaliserande om andra västerlänningar, till exempel spanjorer, kanadensare eller ungrare. Och säger "jag är inte rasist, jag har en svensk vän." Skulle det uttalandet göra din vän mer trovärdig?
Invandrarvänner räcker inte som vaccin mot fördomar
Ett stödargument som är nästan lika vanlig som Jag är inte rasist men... är Jag har många nära vänner som är invandrare/bögar/transpersoner/frikyrkliga eller någon grupp som man inte vill stämplas som fientlig emot. Det är ett ganska ihåligt sätt att komma undan med fördomar och generaliseringar, som innehåller flera tankevurpor. Om du frivilligt umgås med någon människa från en viss grupp, så tyder det åtminstone på att du inte har någon direkt avsky mot folk från den gruppen. Men det är i sig inte värt någon applåd; man kan vara fördomsfull utan att vara hatfull.
Tankevurpa 1: Hur många vänner har du?
Låt oss först anta att vissa grupper kan tillskrivas vissa egenskaper och värderingar. Du har ju fått lära dig en del om det, genom dina invandrarvänner, som du så gärna pratar om. Vilka vänner är de egentligen?
De flesta människor har bara en handfull nära vänner åt gången. Din tandläkare, vaktmästaren på jobbet, eller din granne, är inte dina vänner, om ni inte umgås privat. De här människorna som du anser dig veta så mycket om: utgör de verkligen en så stor del av bekantskapskretsen som du påstår? Tänk dig att du har födelsedagsfest eller gifter dig. Hur stor andel av de gäster som du bjuder in, och som kommer på festen, är muslimer? Flator? Funkisar? Ryssar? Eller vilken grupp du nu påstår dig vara så väl bekant med.
Tankevurpa 2: Har dina vänner ens försökt lära dig något?
Nåväl, låt oss anta att du faktiskt har flera förtroliga vänner med utländsk bakgrund. Har du lyckats lära dig något av dem?
Om din mexikanske vän är lat, skulle det vara bevis nog för att mexikaner i allmänhet är lata? Det kanske är så att mexikaner i allmänhet är flitigare än svenskar, men din mexikanska vän råkar vara ovanligt lat, och därför tycker det är skönt att bo i Sverige, där hans lättja är mer accepterad? Spontana intryck från en person, är sällan nog för att beskriva hela etniciteten. Det är svårt att föreställa sig någon homo- eller bisexuell som skulle säga Alla straighta gillar hårdrock, mina straighta vänner gör det. Enda sättet som du verkligen får veta något av dina vänner, är om de berättar om sitt eget folk.
Tankevurpa 3: Har dina vänner rätt?
Nåväl, låt oss anta att dina utländska vänner faktiskt har berättat om sin ursprungliga kultur. Litar du blint på dem?
Om din kinesiska vän beskriver kineser som skrytsamma, så kan det mycket väl bero på att hon ogillar skrytsamhet i allmänhet. Eller att hon är skrytsam själv, men ursäktar det med att andra kineser skulle vara likadana. Eller att flera av hennes kinesiska vänner råkar vara skrytsamma på ett sätt som inte är typiskt kinesiskt. Eller att hon driver med dig. Eller flera andra anledningar som inte har med kinesers faktiska skrytsamhet att göra.
Tankevurpa 4: Hur många av världens länder vet du något om?
Nåväl, låt oss anta att ryssen, mexikanen och kinesen i ditt kompisgäng har lärt dig det mesta om hur deras landsmän är som personer, och att det visar sig vara sant.
Men i världen finns ungefär 200 länder. Sverige är ett. Och det finns fortfarande 196 nationaliteter, och ännu fler etniciteter utan eget land, där du inte har någon nära vän. Den som helt saknar vänner med utländsk bakgrund, och den som har flera vänner som de har lärt sig mycket av, är alltså ungefär lika okunniga om vilka värderingar och beteenden som är typiska för olika länder.
Eller omvänt: Säg att du är infödd svensk, men bosätter dig i Istanbul. Du blir god vän med en turk, som levt hela sitt liv i Turkiet. Skulle er vänskap göra turken till expert på svenskar, eller västerlänningar? Din turkiska vän uttalar sig sedan nedsättande och generaliserande om andra västerlänningar, till exempel spanjorer, kanadensare eller ungrare. Och säger "jag är inte rasist, jag har en svensk vän." Skulle det uttalandet göra din vän mer trovärdig?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)