Sagan om bonden och hästen

En bondes häst sprang bort. Hans grannar beklagade att han haft sådan otur. "Man vet aldrig om man har tur eller otur", svarade bonden.

En vecka senare kom hästen tillbaka, i sällskap med två förvildade hästar. Grannarna gratulerade honom för att han haft sådan tur. "Man vet aldrig om man har tur eller otur", svarade bonden.

När bondens son skulle rida in en av de nya hästarna, bröt han benet och blev sängliggande. Grannarna beklagade. "Man vet aldrig om man har tur eller otur", svarade bonden.

Några dagar senare kom fogden och ville kalla in bondens son till kriget. Men han fick stanna hemma eftersom hans ben var brutet. Grannarna gratulerade. "Man vet aldrig om man har tur eller otur", svarade bonden.

Är skadestånden för mord för låga?

Apropå Pirate Bay-rättegången, och skadestånd i allmänhet. Jag har snuddat vid det i granskningen av Sverigedemokraternas program.

Låt oss lämna Pirate Bay därhän ett tag, det finns andra som skrivit bättre om det. I stället tittar jag på skadestånd för brott mot liv och hälsa.

I Engla-fallet blev skadeståndet 75 000 kronor. Efter parkeringsmisshandeln i Landskrona (där en kvinna dog) blev skadeståndet 50 000. Skadestånd för grov våldtäkt och grov misshandel, där offren överlever, kan bli betydligt högre än så. Varför?

Skadestånd ska inte vara ett straff, utan ersättning för skada på person eller sak. Brottsoffer kan få skadestånd för
* kränkning (psykiskt lidande och ärekränkning)
* sveda och värk (övergående kroppsskador som leder till sjukskrivning och förlorad arbetsinkomst)
* lyte och men (långvariga kroppsskador som leder till invaliditet)
* ekonomiska förluster (kostnader för sjukvård, läkemedel, terapi, förstörda kläder etc)

Här finns en paradox, nämligen att levande brottsoffer kan begära skadestånd för kränkning, lyte och men, och sveda och värk. Däremot kan anhöriga till döda brottsoffer bara få ut skadestånd för ekonomiska förluster.

Det är inte mer än rätt att anhöriga till mordoffer får skadestånd för att täcka begravningskostnader, bouppteckning, förlorad arbetsinkomst för sorgperiod, terapi etc. Men blir det några pengar kvar? En normal begravning kostar ca 18 000 (kaffe och kaka ingår inte). En bouppteckning kostar 5 000 och uppåt. Om tre anhöriga förlorar 10 000 vardera i arbetsinkomst (eller får sämre studieresultat med motsvarande framtida inkomstförlust) så är man uppe i över 50 000. Det är alltså nätt och jämnt att ett normalt skadestånd för mord täcker de kvitterade ekonomiska förlusterna. Det blir inget kvar för att täcka den ideella förlusten.

Vid grov misshandel kan alltså skadeståndet bli lägre om offret dör, än om offret överlever. Om man ser det krasst, så lönar det sig alltså för en förövare att se till att offret dör. Dessutom slipper man vittnen. Det verkliga straffet blir förstås lite längre. Men minskat skadestånd strider ändå mot proportionalitetsprincipen.

Borde Sverige införa ett extra döds-skadestånd för psykiskt lidande, att betalas ut till anhöriga?

Disclaimer: Jag är inte jurist. Detta inlägg kan innehålla sakfel, och bör inte användas som professionell juridisk rådgivning.

Röda tråden 2

Vad är den gemensamma nämnaren för dessa bilder?


Ledtråd 1 (vit text): Det handlar om ett land, eller snarare om personer som påstås komma från det landet.
Ledtråd 2: Det handlar om kända filmer, men inte den sortens filmer som visas på bio.

Samehövdingen och SMHI

Den nye samehövdingen hade inte lärt sig den gamla konsten att spå väder. När byborna under hösten frågade honom om vintern skulle bli kall, epostade han därför till SMHI, som svarade att de skulle få en prognos först om en vecka. Hövdingen sa därför åt alla i byn att samla mycket ved inför vintern, för säkerhets skull.

Efter en vecka skrev han till SMHI igen, och fick svaret att vintern skulle bli kallare än vanligt. Därför sa han åt alla i byn att samla in varenda vedpinne de kunde hitta.

När ännu en vecka hade gått, så skrev han till SMHI och frågade om prognosen ville bli säkrare. Nu fick han svaret att vintern skulle bli rekordkall, den kallaste vintern någonsin. Han frågade hur de hade kommit fram till det, och fick svaret: (spoiler) Samerna samlar ved som aldrig förr! (/spoiler)

Röda tråden: Vad har de gemensamt?

Åter inspirerad av Hexmaster, och av ett frågesportprogram från 1990-talet, postar jag en liten frågesport. Vad har dessa personer gemensamt?



Ytterligare en person i skaran:

Amatörer är okunniga och proffs är jäviga, alltså har jag rätt

För ett tag sedan kommenterade Hexmaster debatten om homeopati (en tvivelaktig läkekonst som grundar sig på att läkemedel späds ut tills inte en enda molekyl finns kvar) och uppmärksammade ett mönster i ad hominem-argument, alltså argument som riktar sig mot motståndarens person snarare än sakfrågan.

Om de som deltar på en sida i en debatt är amatörer eller lekmän i ämnet, så kan motståndarna avfärda dem som okunniga eller förledda.

Å andra sidan, den som är expert, professionell, eller åtminstone erfaren, kan bli anklagad av motståndarna för att tala i eget intresse, eller till och med vara del av en sammansvärjning.

Den som förespråkar homeopatiska behandlingar kan alltså anklaga icke-läkare som underkänner homeopati för att inte vara kompetenta, och läkare som underkänner homeopati för att tala i eget intresse.

Hur meningsfullt blir det? Så här skulle argumenten kunna tillämpas rakt av på andra debatter. Exemplen är godtyckligt valda, utan medveten hänsyn till mina egna åsikter eller uppfattningar.

• Folk som aldrig provat droger vet inte hur farliga de är, därför är det inte trovärdigt när de talar om avkriminalisering. Och det är ju klart att den som knarkar vill att det ska vara lagligt, det är just dem vi vill stoppa.
  

• Många lekmän har lurats av genusindustrin, och har naivt förutsatt att de behövs för att skapa jämställdhet. Genusvetare och folk som jobbar med jämställdhet tjänar stora pengar på sin verksamhet, och har därför lurat i folk att de är nödvändiga.

• Försvarets Radioanstalt bedriver avancerad och farlig spaningsverksamhet. Politikerna som drev genom FRA-lagen är inte tekniskt kompetenta att se eller utvärdera riskerna. FRA själva är också positiva, men de är ju jäviga.

• Månlandningarna var inte på riktigt, de spelades in i en studio. Det är lätt att lura dem som inte har studerat astronomi eller rymdfysik. Och astronomer och rymdingenjörer spelar med i bluffen eftersom de inte vill stöta sig med NASA.

• Vargen hör inte hemma i bebodda områden. De enda som vill ha varg i Sverige är stadsbor som aldrig har varit i skogen, och viltvårdare och forskare som vill göra sig själva behövda.
  

Så här kan man fortsätta ett tag...

Har ni några äkta exempel som är särskilt påtagliga?

What goes around, comes around

På bussen hem från skolan, fick jag se en pärm ligga på ett säte. Nyfiken som jag var, öppnade jag pärmen. Första sidan var en årsrapport från en bostadsrättsförening. Kanske inte så viktigt tänkte jag, men såg ändå att en mäklares visitkort satt i en ficka på pärmen. Eftersom jag ändå inte hade något att göra, ringde jag mäklaren.

Han blev överväldigad när jag berättade om pärmen. Huvudinnehållet var tydligen ett köpeavtal på en lägenhet. Han skulle gå på ett möte, men återkomma.

När jag satt på nästa buss, ringde hon som köpt lägenheten. Hon föreslog att jag skulle lämna in pärmen i en blombutik i närheten, där hennes syster jobbade. När jag kom till butiken fick jag ett enormt blompaket. Jag kom hem tjugo minuter senare än väntat, men det gjorde inte så mycket. Orkidéer sägs ge många vuxenpoäng.

SVT: Vet den ena handen vad den andra gör?

Sveriges Television gör mycket kvalitets-tv, men ibland blir man konfunderad.

Ett program, som leds av Ebba von Sydow, ställer krav på kvinnor hur de ska se ut. Hon säger faktiskt att programmet handlar om hur man ska klä sig och se ut.

Programmet Annas Eviga, brukar vanligen samla folk av olika åsikter för seriösa diskussioner, men i ett avsnitt var alla vid bordet överens om att det är fruktansvärt vidrigt med krav på hur kvinnor ska se ut. Varför bjöd de inte in von Sydow eller någon annan modemänniska? Det hade blivit mycket mer spännande.

Liberaldemokraterna, kan det vara något?

Efter att ha blivit lite besviken på partierna i svensk politik, så undrar jag om det nya projektet Liberaldemokraterna kan bli någonting. Vad borde ett riktigt liberalt parti ägna sig åt?