Avmönstring från piratskutan

Jag har under några år varit registrerad som medlem i Piratpartiet. Om medlemskapet verkligen gör någon skillnad, eller om det bara är ett uttryck för slacktivism, är en fråga för sig. Men nu finner jag det dags att säga upp medlemskapet. Här är några av de orsaker jag har:

* PP:s valstrategi går ut på att strunta i vilket block som bildar regering. Jag håller med PP om att skillnaden mellan socialdemokrater och moderater är mindre än någonsin, men fortfarande är den tillräckligt stor för att jag ska ha min bestämda uppfattning.
* Jag har andra engagemang, och jag vill inte att ett partimedlemskap ska komma i konflikt med dem.
* Som ung man med bakgrund från teknisk högskola (nåväl, jag har inte examen riktigt än) så ökar jag inte direkt PP:s medlemskårs mångfald.
* De flesta partier har börjat som enfrågepartier; S var ett enfrågeparti för arbetsrätt, Bondeförbundet var ett enfrågeparti för jordbruksnäringen, och KDS var ett enfrågeparti för kristendomsundervisning. De har kunnat etablera sig först efter att ha utvecklat sin fråga till en sammanhängande ideologi. Piratpartiet talar om "grundläggande mänskliga rättigheter", men har ändå inte riktigt vågat ta steget dit. De kanske behöver ytterligare några år på sig?
* Den ständiga motfrågan Hur ska artisterna försörja sig? har PP inte tagit på något större allvar. Även om antipiratpropagandan innehåller mycket bullshit, så vore det nog bra om PP åtminstone försökte ge ett uttömmande svar på den kritiska fråga som kommer upp i 90% av fallen.
* På den gamla tiden (före Web 2.0) var medlemsantal avgörande för hur en organisation behandlades. Under Pirate Bay-rättegången 2009 skrämde PP slag på etablissemanget när det ramlade in en medlem var femte sekund. Men ungefär samtidigt gick det inflation i elektroniska namninsamlingar; idag är medlemsantal inte längre något lika meningsfullt sätt för en organisation att visa styrka.

Under den senaste mandatperioden har PP fått enorm betydelse för Sveriges roll i världen. De visade, redan före Facebookgruppernas genombrott, att vem som helst på kort tid kan skapa en storpolitisk rörelse utan de ekonomiska eller parlamentariska resurser som bland annat Ny Demokrati, Junilistan och Feministiskt Initiativ hade. De har lyckats ge rättsligt beskydd åt de obekväma men världsberömda tjänsterna The Pirate Bay och Wikileaks, tycka vad man vill om dem. De har gett en politisk plattform åt den internationella hackerrörelsen. Och även om de har ytterst små chanser att komma in i riksdagen fram till 2010, så har deras storverk bara börjat.

Jag önskar Piratpartiet lycka till. Vi kanske kan träffas någon gång i framtiden?