Jag skrev denna bokrecension häromåret. Kanske intressant att läsa?
***
Under de senaste 13 000 åren har vissa eurasiska folkslag brett ut sig över alla jordens kontinenter och assimilerat, trängt undan eller utrotat den ursprungliga befolkningen. Varför är det just britter, spanjorer och några andra nationaliteter som upptäckt, erövrat och koloniserat omvärlden i stället för andra folk, till exempel puebloindianer eller maorier?
För att besvara denna fråga, kanske världshistoriens mest centrala, använder fysiologiprofessorn Jared Diamond, författaren till "Vete, vapen och virus", sitt kunnande inom flera natur- och samhällsvetenskaper. Som den renässansmänniska han är utnyttjar han också sina personliga upplevelser från framför allt Nya Guinea för att illustrera sina teorier med anekdotiska exempel.
Diamond inleder boken med att ta avstånd från förklaringen att vita och asiater skulle vara intelligentare än andra folk, och provocerar läsaren genom att påstå att de människor han mött i Nya Guineas stamsamhällen är mer intelligenta än den genomsnittliga USA-medborgaren. Tyvärr förlorar han tillfälligt sin poäng här - att begreppet intelligens inte är tillämpbart i ett världshistoriskt perspektiv. Mer avgörande för historiens gång är "gevär, mikrober och stål" (eng. guns, germs and steel).
I del ett får vi veta att 11 000 år före Kristi födelse levde människor under liknande förutsättningar över hela jorden, men 12 500 år senare hade det uppstått extrema ojämlikheter, som bland annat gjorde att expedition från Spanien med färre än 200
man kunde underkuva hela inkariket. Här formuleras den stora frågan mer utförligt - varför var det spanjorerna och inte inkaindianerna som hade dessa fördelar?
Del två berättar om hur kontinenternas form, tillsammans med vissa växters och däggdjursarters utbredning, har gjort folkslag i vissa delar av världen till jordbrukare och boskapsskötare, medan människor på andra platser har förblivit jägare och samlare. Den tredje delen redogör för hur en del av de jordbrukande folken utvecklade nationalstater, skrift, vapen och farsoter, och hur dessa uppfinningar lede till de andra folkens undergång. Diamond växlar mellan konkreta exempel från många världsdelar och abstrakta teorier, hela tiden på ett pedagogiskt och underhållande sätt. Han tar också själv upp argument mot sina teorier, och bemöter dem på ett sportsligt sätt. I del fyra tillämpar Diamond de teorier han tidigare beskrivit på var och en av jordens bebodda kontinenter. Han redogör för enorma och ödesmättade migrationsvågor som inte brukar omnämnas i svensk högstadie- och gymnasielitteratur; framför allt austronesernas kolonisering av Söderhavet och bantufolkens undanträngande av pygméer och khoisanfolk.
Författaren ägnar en stor del av epilogen till att diskutera historievetenskapen, dess förutsättningar och dess begränsningar. Han tar också upp möjliga förklaringar till en fråga som de tidigare kapitlen inte berört - varför de europeiska folken kunde bli tekniskt och ekonomiskt överlägsna mellanöstern och Kina från 1400-talet och framåt.
"Vete, vapen och virus" är ett skolexempel på god populärvetenskap. Den borde vara det uppenbara valet för den teknolog, naturvetare eller ekonomistudent som bara tänker bemöda sig att läsa en faktabok om humaniora under sin studietid.
