Astrologi, den rumsrena rasteorin

Rasism består av en kedja påståenden. För det första är det själva idén om raser; alltså att det går att dela in mänskligheten i olika grupper, utifrån ursprung och utseende. För det andra är det rasteori, det vill säga idén att de olika raserna har ärvt mentala, själsliga, egenskaper som skiljer sig mer mellan raserna än inom dem. Verklig rasism är idén att dessa skillnader i egenskaper ger de "högre" raserna nedärvd rätt att förtrycka de "lägre".

Forskare är inte överens om det är meningsfullt att tala om människoraser eller inte. Men de är överens om att det inte finns några ärvda skillnader mellan rasernas tankar och känslor. Och förtryck motiverat av rastillhörighet strider mot de flesta människors uppfattning om det goda samhället. Källa: Nationalencyklopedin, rasism

Men det finns en variant på rasteori som är vida spridd och accepterad i västvärlden. Den har mycket gemensamt med den lära som Statens Institut för Rasbiologi utformade, när de åkte runt och mätte skallar i Lappland, och kopplade ihop olika kropps- och ansiktsformer med intelligensnivå och personlighetsdrag.

Den här läran är känd som astrologi. Det finns flera olika varianter (kinesisk, indisk etc) som alla är metoder för att dela in människor i grupper, och utifrån helt betydelselösa förutsättningar (födelsetid och födelseplats) tillskriva dem olika egenskaper, med samband som gång på gång har motbevisats. Västerländsk astrologi, som bygger på invecklade beräkningar av planeternas rörelser i förhållande till stjärnhimlen, är en av de vanligaste formerna, men ännu vanligare är veckotidningsastrologin som till det yttre är en extremt förenklad variant av den västerländska astrologin, men egentligen bara påhittade på redaktionen, utan hänsyn till planeternas rörelser.

De flesta tar nog veckotidningshoroskopen med en klackspark. Och det är väl inte så farligt, även om folk tror det? Men tyvärr finns människor som vägrar anställa andra människor, eller vägrar dejta andra människor, med hänvisning till deras stjärntecken. På vilket sätt är det bättre än att hänvisa till hudfärg?

Vems fel är det att den som ställer krav kallas rasist?

Ett vanligt argument från Sverigedemokraterna är "I Sverige får man inte ställa krav på invandrare, för då blir man kallad rasist". De tar upp exempel där framför allt Folkpartiet kommit med förslag om språktest, eller förbud mot heltäckande huvudbonader.

Jag håller med om att folk överanvänder ordet "rasist". SD idag är inga rasister.

För det första är det en ren lögn att Sverige inte ställer krav på dem som invandrar. Till exempel ger Migrationsverket bifall endast till 27 procent av dem som söker asyl i Sverige. Tre fjärdedelar av de asylsökande får alltså inte rätt att stanna.

Men vems fel är det att man blir kallad rasist om man vill öka kraven ännu mer? Det beror bland annat på att den största, och mest synliga organisationen för invandringsmotstånd, var öppna rasister fram till sent 1990-tal. Och även idag är denna organisation tydligt kulturimperialistisk, och använder islam (inte islamism eller islamisk fundamentalism, utan moderat vardagsislam), främmande arkitektur, främmande matvanor, främmande klädsel och främmande språk som hotbilder.

Det är alltså Sverigedemokraterna som har skapat det debattklimat som de själva kritiserar.

För min del har jag inget emot att svenska politiker föreslår tydliga krav för uppehållstillstånd eller medborgarskap i Sverige. Sådana förslag ska utvärderas efter sitt innehåll, oavsett om de kommer från miljöpartister, folkpartister eller sverigedemokrater.

Problemet med SD är inte deras historia, fördomarna om dem, eller enskilda medlemmar som beter sig illa. Problemet är deras nutida politik.

Min blågröna regering

Nu har Miljöpartiet hållit en presskonferens som framför allt var en hyllning till det rödgröna samarbetet av ett slag som aldrig hörts under kampanjen, och en totalsågning av Alliansens politik. Lite som att säga "Jag har redan pojk/flickvän, du är full, och jag är inget fem-i-tre-ragg." Med andra ord har de mycket höga krav om det ska bli något.

Och det kommer det bli. Det enda realistiska av alla regeringsalternativ är nämligen Alliansen tillsammans med Miljöpartiet. Efter att Socialdemokraterna svikit Miljöpartiet i tolv år, så kan nog Miljöpartiet tänkas vara beredda att svika Socialdemokraterna, om de har chansen att nå sitt efterlängtade mål, att sitta med i en majoritetsregering. Men som regeringens näst största parti, kommer de begära några av de tyngsta ministerportföljerna.

De statsråd som sitter ganska säkert i regeringen är

Statsminister: Fredrik Reinfeldt (m)
Utrikesminister: Carl Bildt (m)
Finansminister: Anders Borg (m)
Kulturminister: Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Försvarsminister: Sten Tolgfors (m)
Migrationsminister: Tobias Billström (m)
Biståndsminister: Gunilla Carlsson (m)
EU-minister: Birgitta Ohlsson (fp)
Utbildningsminister: Jan Björklund (fp)
Högskole- och forskningsminister: Tobias Krantz (fp)
Integrations- och jämställdhetsminister: Nyamko Sabuni (fp)
Jordbruksminister: Eskil Erlandsson (c)
Infrastrukturminister: Åsa Torstensson (c)
Socialminister: Göran Hägglund (kd)

Några skulle få finna sig i en befordran eller degradering, beroende på hur man ser det.

Folkhälso- och sjukvårdsminister (ny post): Ewa Björling (m) (idag handelsminister)
Socialtjänst- och äldreminister: Maria Larsson (kd) (idag även folkhälsominister)
Näringsminister: Maud Olofsson (c) (idag även vice statsminister)

Nykomlingar skulle bli

Vice statsminister och miljöminister: Maria Wetterstrand (mp)
Justitieminister: Bodil Ceballos (mp)
Arbetsmarknadsminister: Peter Eriksson (mp)
Socialförsäkringsminister: Gunvor G Ericson (mp)
Handelsminister: Anna Kinberg Batra (m)
Finansmarknadsminister: Per Schlingmann (m)
Kommunminister: Annelie Enochson (kd)
Polis- och kriminalvårdsminister (ny post): Hillevi Engström (m)
Infrastrukturminister: Karin Svensson Smith (mp)
Finansmarknadsminister: Roger Tiefensee (c)

Dessa ministrar kan tänkas avgå med ålderns rätt, eller för att justera antalet statsråd per parti.
Cristina Husmark Pehrsson (m)
Beatrice Ask (m)
Andreas Carlgren (c)
Mats Odell (kd)

Deal or no deal?

Lätt redigerat 21 september. Nytt rött.

Dagens visa: "Brown Girl In The Ring"

Genom Jeanette Eriksson får jag reda på att Brown Girl In The Ring från början är en jamaicansk sånglek, som blev världsberömd när Boney M covrade den 1978. Alla har hört melodin.



Till melodin kan man nämligen sjunga nästan vad som helst, även om det inte handlar om Jamaica.

Fira att 94% röstade för jämlikhet och mångfald

Just nu pågår en demonstration på Mynttorget, som reaktion på valresultatet. Ikväll klockan 18 kommer tusentals människor samlas på Sergels Torg.

Men vad är egentligen syftet med sådana här evenemang?

Vill man dra in rösträtten för dem som har röstat på ett visst parti? Vill man förbjuda ett visst parti? Jag hoppas att ingen av demonstranterna vill det.

1700-talsfilosofen Voltaire brukar tillskrivas citatet "Jag delar inte din åsikt men är beredd att dö för din rätt att uttrycka den". Egentligen var det Evelyn Beatrice Hall, som 1906 skrev en biografi om Voltaire under pseudonymen Stephen G Tallentyre (vilket någon annan gång skulle kunna bli föremål för en diskussion om könsroller i litteraturbranschen). Oavsett vad Voltaire egentligen tyckte, så har detta citat blivit vägledande för moderna demokratier.

Vem som helst ska ha rätt att göra sina åsikter hörda, och välja och bli vald till beslutande församlingar. Men för att få vara med och regera, måste man förhandla sig fram till en majoritet. 5,7% är inte ens nära.

Demonstrationerna ska inte ses som en protest mot valresultatet, utan som ett stöd för det. Resultatet var att 94% av svenska folket i ett fritt val, utan några rapporter om fusk, röstade för politiska partier som förespråkar jämlikhet, mångfald, religionsfrihet, öppna gränser och internationell solidaritet. I Danmark och Norge är det politiska stödet för de här idéerna betydligt svagare. Det är inte någon politisk överhet som har format Sveriges migrations- och integrationspolitik. Den har stöd från den överväldigande majoritet av alla män och kvinnor, i varje åldersgrupp, varje landskap, och varje samhällsklass, som i valet har tagit ställning mot fördomar och extremism.

SD är inte nazister, men Svenskarnas Parti är

Mycket kan sägas om Sverigedemokraterna, men några riktiga nazister är de inte.

De riktiga nazisterna anser att SD har sålt ut sig, genom att välkomna homosexuella och invandrare som medlemmar. Partiet Nationalsocialistisk Front bytte 2008 namn till Folkfronten, och bytte 2009 namn igen till Svenskarnas Parti. Med tanke på de glesnande leden i Salemmarschen, så hade man kunnat inbilla sig att svensk nazism var ett utdöende släkte.

Men icke. Svenskarnas parti har fått ett mandat i Grästorp kommunfullmäktige. Därmed är det första gången i Sveriges historia som ett nationalsocialistiskt parti blivit invalt i en politisk församling.

Thank You For Voting, säger Jimmie

Just nu har min blogg fler besökare än någonsin tidigare. De allra flesta hittar hit genom att söka på "sd partiprogram" och hittar det här inlägget. Det vittnar tyvärr om att alldeles för få har granskat SD.

Jag ska låta bli att smutskasta Jimmie Åkesson eller uppfylla Godwins lag, det har många andra gjort. Men jag kom just på vem som är hans tvillingsjäl. Det är tobakslobbyisten Nick Naylor, som spelas av Aaron Eckhart i filmen Thank You For Smoking. Nick Naylor säger: "Michael Jordan plays ball. Charles Manson kills people. I talk." Det kan man tolka som att han värderar folk efter deras bedrifter, men inte efter bedrifternas följder. Han säger också att hans drivkraft för att lura folk att nikotin är ofarligt, är att betala av bolånet. Frågan är vad som är Jimmie Åkessons drivkraft för att lura folk att Sverigedemokraterna är ofarliga.

Nick Naylor:


Jimmie Åkesson:

Gröna lungor, gröna jobb och andra gröna myter

Det lutar åt att Miljöpartiet hamnar i regeringen. Den gröna rörelsen var från början ett vetenskapligt grundat initiativ, som förde in nya, livsviktiga idéer i politiken, och påverkade de gamla partierna att ta till sig det ekologiska perspektivet. Men miljörörelsen har också samlat för alla möjliga och omöjliga alternativa livsstilar, som har tagit med sig en massa antika och moderna myter, och klätt dem i grönt för att ge dem en vetenskaplig, trendig image. Här är några osanningar, som kan tänkas finnas bland miljöpartister, och som den nya regeringen borde akta sig för.

Gröna lungor. De flesta människor vill bo nära en skog eller park med växter, vatten, fåglar och småkryp.

På lågstadiet, mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet lär man sig att växter tillverkar syre genom fotosyntes. Många människor har fått en inskränkt syn på miljöbegreppet, och har man fått idén att det är grönskan i det egna kvarteret som skapar syret vi andas. Sanningen är att det behövs en kvarts hektar grönska för att ge syre åt en människa. Stadsparkerna räcker inte på långa vägar. Det som gör att folk i storstäder slipper kvävas, är vindar från omgivande natur.

NIMBY-rörelsen påstår att man måste bevara grönska nära staden för den biologiska mångfaldens skull. Sanningen är att skalbaggar och rävar inte bryr sig om de lever vid Roslagstull eller i yttre Roslagen. Vilda djur och växter behöver stora ytor, inte fina adresser.

Villor i glesa förorter och på landet är omgivna av natur, men det gör dem inte miljövänliga. Sanningen är att de använder mycket naturmark, strålar ut mycket inomhusvärme och kräver långa bilresor. Den mest miljövänliga och energieffektiva bebyggelsen är skyskrapor med tunnelbana. Då blir det mer utrymme kvar till riktig natur. Se YIMBY för mer information.

Alternativmedicin. Trots att människor i västvärlden lever allt längre, är många besvikna på den vetenskapliga läkekonsten, och söker evigt liv genom homeopati, kristallterapi och andra behandlingsmetoder som är oprövade, eller prövade utan framgång. Vissa metoder, som kiropraktik och örtläkemedel, kan visa sig vara nyttiga för patienterna, men de allra flesta har bara en placeboeffekt. Den alternativmedicinska rörelsen lever vidare mycket tack vare sin omtänksamma personal. Med riktig forskning och utbildning skulle de kunna börja bota folk på riktigt. Se Föreningen Vetenskap och Folkbildning för mer information.

Närproducerat. Det är inte alltid meningsfullt att räkna den sträcka som maten färdats, eftersom den ekologiska belastningen är starkt beroende av fraktmetoden. Om ett fartyg kör 10 000 ton bananer från Panama till Göteborg, och lastbilar som tar 10 ton vardera kör bananerna vidare till en stormarknad i Borlänge, och kunderna kör hem en klase bananer en mil i sina stadsjeepar, så är det den sista sträckan som förbrukar mest bränsle. Utländsk kyckling kan till och med ha ett mindre växthusgas-saldo, än svensk kyckling som är uppfödd på en el- och oljeberoende industrifarm. Det finns alltså inget enkelt facit för att hitta den "grönaste" maten.

Gröna jobb. "Grönt" är ett buzzword. "Jobb" är ett buzzword. När två buzzwords sammanfogas, är det dags att bli skeptisk. De jobb som har minst ekologisk belastning är kontorsjobb, som inte alls har med naturen att göra. Om de verksamheter som man brukar kalla "gröna jobb", det vill säga ekologiskt jord- och skogsbruk, förnybar energi, återvinning och kollektivtrafik, ska bli ekonomiskt hållbara, så måste de använda så lite arbetskraft som möjligt.

Elöverkänslighet. Många människor mår dåligt hemma eller på jobbet, på grund av buller, flimrande belysning, obekväm arbetsställning eller annan påverkan på kroppens sinnen. Genom klassisk betingning får många för sig att det beror på elektromagnetisk strålning från kraftledningar eller mobiltelefoner, trots att människokroppen inte påverkas av de frekvenserna. Även om man kan lida med de här människorna, så är det ingen effektiv lösning att ta bort elektromagnetiska fält från samhället.

Det finns förstås fler myter och galenskaper i den gröna rörelsen. Men idén om hållbar utveckling, ekonomiskt, ekologiskt och socialt, är vettig.

Så kan Alliansen få Miljöpartiets stöd

Det verkar som att Sverige går in i ett obekvämt politiskt läge, på grund av att de etablerade partierna inte lyckats hantera Sverigedemokraterna. Det är ändå uppenbart att Fredrik Reinfeldt är den statsministerkandidat som folk har störst förtroende för, och att Alliansen trots allt har hållit samman en regering.

Det rödgröna samarbetet har, sett på förhand, varit betydligt svagare. Svenska folket litar inte på Mona Sahlin. Miljöpartiet har ett helt annat ideologiskt ursprung än Vänsterpartiet, och tanken på dem i samma regering verkar fortfarande mycket främmande.

För att upprätthålla en majoritet i riksdagen, utan att ge efter för SD:s oansvariga och inskränkta politik, finns det flera alternativ. Men det enklaste är att Alliansen går Miljöpartiet till mötes. Allianspartierna delar i stort sett Miljöpartiets grundidéer om solidaritet med världens folk, livet på jorden, och kommande generationer.

Sälj Vattenfalls kärn- och fossilkraftverk. Genom Vattenfall äger svenska staten flera kärnreaktorer och fossilkraftverk. Statligt ägande innebär att konkurrensen störs, och att staten hamnar i en intressekonflikt genom att driva kraftverk marknadsmässigt, och samtidigt inspektera deras ekologiska avtryck. De allra flesta politiker i Sverige är överens om att reaktorerna ska finnas kvar under sin ekonomiska livslängd, men om de ägs av staten så kan det komma att bli onödigt länge. Det kommer i vilket fall som helst inte bli något beslut om nya reaktorer före 2014. Och ingen vinner egentligen på att svenska staten äger tyska kolkraftverk.

Sälj SAS. Svenska statens delägande av ett flygbolag innebär ett stöd till flyget, på samma sätt som ägandet av Vattenfall stöder gamla energisystem. Staten ska hålla sig på marken, i flygledartornet. Ordoliberalism, 2000-talets liberalism, innebär att staten aktivt ser till att företag konkurrerar på lika villkor, och att den som smutsar ner allmän egendom får betala för det.

Köp Arlandabanan. Det privata A-Train har ensamrätt på tågspåren vid Arlanda. Det leder till ett marknadsmisslyckande, där det kostar skjortan att ta tåget till eller från Arlanda. Från i år har staten option på att köpa ut A-Train, och bör göra det. Staten ska äga spår, privata företag ska köra tåg.

Bygg höghastighetsjärnväg. Sveriges stambanor byggdes för ånglok på 1800-talet, medvetet genom obebodda skogar. Efter 150 år har spårutrymmet tagit slut, med trafikstörningar och biljettkaos som följd. Nya spår lönar sig. Öresundsbron och Svealandsbanan har överträffat alla ekonomiska prognoser. Folket vill ha mer spår, så de kan åka mer tåg. Börja med Ostlänken och Götalandsbanan, så att man kan åka mellan Stockholm och Göteborg på 2 timmar. De berörda regionerna bör dela på notan.

Låt Naturvårdsverket förvalta hela Sveriges ekosystem. Ansvaret för att följa miljöbalken är idag fördelad på massor av olika myndigheter, bland andra Naturvårdsverket, Transportstyrelsen, Energimyndigheten, Strålsäkerhetsmyndigheten, Kemikalieinspektionen, Statens VA-nämnd, Fiskeriverket och Jordbruksverket. Det är för många myndigheter för miljöns bästa. Grundidén bör vara att svenska staten ska förvalta Sveriges totala ekosystem i mark, luft och vatten som en sammanhängande allmän egendom, med mer storskaliga och långsiktiga mål än småaktiga specialistbyråkrater som Djurskyddsmyndigheten, eller särintressen som NIMBY-föreningar. Företag i miljökänsliga branscher behöver en tydlig motpart, som vet vad naturen tål och inte tål.

Avskaffa parkeringsnormen. När man bygger bostäder och arbetsplatser i Sverige, så måste byggherren anlägga ett visst antal parkeringsrutor. Detta leder till att storstäderna byggs fast i bilberoende, och att underlaget för kollektivtrafik minskar.

Parkeringsskatt i storstäder. Trängselskatten i Stockholm är ett krångligt och dyrt system, som går med nettoförlust. För att bättre hushålla med utrymme på storstädernas gator, bör stat, landsting eller kommuner få möjlighet att ta ut skatt för varje parkeringsruta i stadsregioner. Det är lättare att räkna bilar när de står still än när de rör sig. Man kan givetvis göra undantag, till exempel för infartsparkeringar som ansluter till kollektivtrafik.

Stoppa Förbifart Stockholm. Förbifarten kommer öka trafiken i Stockholmsområdet, inte minska den. Den kommer också leda till exploatering av ny natur, i stället för tät stadsbebyggelse.

Avveckla pälsdjursindustrin. Det finns 70 pälsdjursfarmer i Sverige. Det gör inte industrin samhällsviktig. Lägg ner detta onödiga djurplågeri.

Ge bistånd till förnybar energi. De kommande årtiondena kommer Sydasien och Afrika industrialiseras, med behov av förnybara energisystem. Solenergi och energiskog är idealiska för tropiska breddgrader. Sverige kan, och bör, ge kunskap och krediter för en sådan utveckling i länder där ören kan ge större effekt än kronor kan ge i Sverige.

En tredje pappamånad. Unga män och kvinnor i Sverige idag är i princip jämställda på arbetsmarknaden, till dess att familjen får tillökning; då halkar kvinnorna efter. Därför bör jämställdhetspolitik vara inriktad på föräldraskapet. Föräldraförsäkringen kommer från staten, och därför ska staten kunna ställa krav på hur den fördelas.

Skatteväxling med höjd moms på prylar och sänkt moms på tjänster. Möbler, kläder, leksaker och andra prylar är billigare än någonsin, och västerlänningar köper mycket mer prylar än de behöver, oavsett inkomstnivå. Prylar belastar jordens ekosystem när de tillverkas, transporteras, används och kasseras, och därför är det dags att öka momsen på varor till 30 procent. Det kommer ge utrymme att kraftigt minska momsen på tjänster, för att skapa klimatneutrala jobb i upplevelsebranschen, och göra svarta jobb vita. RUT-avdraget kan ersättas med momsfrihet på hushållstjänster.

Lär ut termodynamikens huvudsatser i förskolan. Runt 1990 visade SVT sommarlovsprogrammet Tippen, som hade ekologiskt tema, med taglinen Ingenting försvinner, allt finns kvar. Det är en sammanfattning av termodynamikens huvudsatser, som gäller i hela universum. Den första huvudsatsen, energiprincipen, säger att energi varken kan skapas eller förstöras. Den andra huvudsatsen, entropiprincipen, säger att den totala entropin, det vill säga oordningen, skiten, kaoset, alltid ökar. Det enda sättet att minska det är att skapa ännu mer oordning någon annanstans. Under industriella revolutionen förstod forskarna först inte detta, utan betraktade jorden som en outtömlig källa för råvaror, och en bottenlös sänka för avfall. Och även om principerna är välkända idag finns tankesättet kvar; man talar om "produktion" när man tar upp olja och malm ur jorden, och ägnar sällan en tanke åt vart sopbilarna tar vägen. Trots att termodynamikens huvudsatser är så enkla att ett barn kan förstå dem.

Riv upp FRA-lagen. Ingen vill egentligen ha FRA-lagen, utom Utrikesdepartementet (som vill att Sverige ska höja sitt säkerhetspolitiska värde) och FRA själva. Till och med Säpo var mot den. Reinfeldt har förlorat mycket prestige när han baxade den genom riksdagskammaren (eftersom det inte fanns någon återvändo utan att tappa ansiktet en gång till), och han skulle vinna mycket på att stoppa FRA med hänvisning till Miljöpartiet.

Wetterstrand säger nej till alliansen i natt. Men hon och Eriksson har inget annat alternativ. Det här är ett erbjudande de inte kan motstå.

Fysikalen och Lidingörap

Lite mer Fysikalen:

Och nu över till något helt annat, nämligen en lidingö-rap.

En till fysikalenlåt

Två föreställningar kvar!

Det är ju Fysikalen!

Ett par Fysikalenlåtar som är nya för hösten. Kom och titta i Dieselverkstaden på torsdag, fredag och lördag!

YIMBYs valkompass för Stockholm

Nätverket YIMBY har satt ihop en valenkät för Stockholms kommun och Stockholms läns landsting, om vad politiker i olika partier tänker bygga.

YIMBY har också en interaktiv valkompass för den som vill hitta sitt favoritparti för stadsplanering och infrastruktur.

Uppdrag Granskning om APB:s egenmäktiga rättsskipning

Uppdrag Granskning igår berättade om den ständiga konflikten mellan Antipiratbyrån och scenen. Scenen är ett liten, löst sammansatt nätverk av personer, som tillgängliggör filmer, datorprogram och annat upphovsrättsskyddat material, warez. De bryter ner kopieringsskyddet och sprider det internt för sportens skull. Förr eller senare sprids warezen till miljontals "vanliga fildelare", även om det inte är scenens avsikt.

Peo skrev redan för fem år sedan om att scenen inte längre är någon elit som folk måste fjäska för. Det blir allt fler andra som kan, vill och orkar göra samma sak.

Reportaget antyder att Antipiratbyrån använder infiltratörer, som själva bidrar med warez (brottsprovokation), och att de tvingar avslöjade deltagare i scenen, under hot om polisanmälan, att ingå avtal om att avsluta verksamheten.

I Sverige finns alltså en kommersiell branschorganisation, som tar lagen i egna händer genom att begå de brott som de utger sig för att förhindra, och som kohandlar med ertappade brottslingar. Vem granskar APB?

Så här bra är höstens nya Fysikalenlåtar

Köp biljett!!!

Den empatiska civilisationen är inte(r)nationalistisk

Jeremy Rifkin on "the empathic civilization" | Video on TED.com

Här är en animerad föreläsning som utifrån färska vetenskapliga rön visar att nationalism, och nationell och religiös identitet, bara är ett mellansteg i mänsklighetens utveckling.

Det anknyter till sverigedemokrat-temat, där man som svensk nationalist gärna föreställer sig att Sverige med svensk kung, svensk kyrka och svenskt språk skulle ha funnits sedan urminnes tider. Så är inte fallet.

SD har vitmakt-kandidater i 28 kommuner

Svenska folket har i tidigare val visat att de inte stöder främlingsfientlighet. Ny Demokrati åkte ut när de riktade in sig på motstånd mot invandring. Moderaternas valsiffror 2002 kraschade efter "valstugereportaget" i Uppdrag Granskning.

Som sagt är det ont om verkliga rasister i Sverige. Den svenska vitmaktrörelsen blir allt svagare.

Sverigedemokraterna försöker ta avstånd från sin rasistiska historia och hävdar att de här åsikterna bannlystes från partiet i samband med att Nationaldemokraterna bröt sig ut, och Jimmie Åkesson blev partiledare. Men faktum är att det fortfarande finns många kandidater på SD-listor, som har varit aktiva i vitmaktrörelsen under de senaste åren. I de flesta fallen handlar det inte heller om några ungdomssynder, utan om medlemskap och uttalanden under den gångna mandatperioden.

Sverigedemokraterna har öppna rasister på sina röstsedlar. Det går inte att ta ett sådant parti på allvar.

Arbetarklassens hjältar, Sahlin och SD

Det var manliga svenska industriarbetare som grundade Socialdemokraterna, som en del av kampen mot företagarna för att få rättvisa löner, sjukvård och arbetsrätt. Sedan Sverige fick allmän rösträtt 1921, har partiet varit Sveriges största.

Idag handlar socialdemokrati inte bara om arbetsrätt. Det brukar också omfatta åsikten att staten har ett särskilt ansvar för att främja jämlikhet mellan könen, olika sexuella läggningar, och olika nationaliteter och religioner. De andra rödgröna partierna, och Feministiskt Initiativ, har ungefär samma uppfattning.

Nästan alla tycker ju att jämlikhet är bra, men många tycker att sossarna gick för långt redan när Göran Persson var statsminister. Kvotering, genuspedagogik, pappamånader, integrationsprojekt och förbud mot hets mot folkgrupp kan kännas som överdrivna åtgärder, som inskränker folks privatliv. De kan också kännas svårt att kritisera de här reformerna. "Är du rasist/kvinnohatare/homofob, eller?"

En infödd svensk man som jobbar i industrin, som alltid framstått som en samhällsviktig vardagshjälte, kan plötsligt känna sig utmålad som förtryckare.

Samtidigt kan invandringen göra svenskar oroliga, för att invandrare tar våra jobb, inte tar våra jobb, tar svenska kvinnor, bara lever med andra invandrare, är ensamkommande flyktingbarn som egentligen är vuxna, är familjer med massor av småbarn, är för fattiga, eller köper för dyra bilar. Jag har redan berättat varför invandring är bra för Sverige.

När Mona Sahlin blev partiledare, var det många som fått nog. Hon har kommit att symbolisera det som brukar kallas politiskt korrekthet: att man måste vara för pappamånad, flyktingmottagande och allt annat, annars är man en obehaglig människa som måste tystas.

Saken är den att varken Mona Sahlin eller någon annan kan förbjuda folk att föreslå minskad invandring. Det går utmärkt att göra, så länge man har några vettiga argument. Orsaken till att man inte vill ge invandringsmotståndarna utrymme i debatten, är att de inte har några bra argument. Om man saknar argument, är det enklare att skylla på åsiktsförtryck och politiskt korrekthet, och på så sätt göra sig själv till offer. Och om Brottsförebyggande Rådet eller andra myndigheter eller organisationer visar statistik som slår hål på fördomar om invandring, så kan man dra till med att det bara är statlig propaganda, och på så sätt spela vidare på idén om åsiktsförtryck.

När (s) inte längre framstår som den svenska arbetarklassens beskyddare, utan i stället som deras förtryckare, så är det självklart att folk väljer andra partier. Vissa väljer Sverigedemokraterna, ett parti som inte tänker lösa Sveriges stora problem, bara göra dem värre, med kaos i riksdagen, ökad statsskuld och försämrat EU-samarbete.

Men SD behövs inte. Det finns redan en regering som har lyckats utmana Socialdemokraterna. De bekämpar extremism och religiöst förtryck oavsett ursprung, och förespråkar hårda straff mot våld och maffia. En regering som satsar på yrkesgymnasier och lärlingsjobb för unga män och kvinnor. En regering som står upp för yttrandefrihet och mångfald av åsikter. En regering som bevarar välfärdsstaten, samtidigt som de belönar hederligt arbete och sparande. Alliansen är en sådan regering.

Brasklapp: Det här inlägget skrevs inför valet 2010. Mycket har förändrats sedan dess. Framför allt ger jag inte längre okritiskt stöd till Alliansen.
 

Föräldrar äger inte sina barn

Jag har haft förmånen att växa upp med goda, ansvarsfulla föräldrar. Men tyvärr finns många barn som har dåliga föräldrar, eller inga alls.

Det finns en konservativ idé om att föräldrar skulle ha en naturlig rätt att bestämma över sina barns uppväxt, utan hänsyn till vad som är bäst för barnet. Den här idén är i många fall oförenlig med artikel 3:1 i FN:s konvention om barnets rättigheter:

Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.

Idén med barnkonventionen är att barn är riktiga människor, som inte ägs av sina föräldrar eller någon annan. Det fåtal fall där soc eller andra myndigheter ingriper i vårdnaden av barnet, beror på att föräldrarna har misslyckats, inte för att soc tycker det är kul att lägga sig i.

Det finns fortfarande politiker som ser naturliga rättigheter i föräldraskap. Idag kan man läsa ett förslag om ett bindande "barntestamente" som skulle ge andra anhöriga lagstadgad rätt att "ärva" vårdnaden av ett barn, om föräldrarna skulle råka illa ut.

Självklart är det bra om barn har gudföräldrar eller släktingar som är beredda att ta hand om barnet. I de flesta fall har föräldrarna gott omdöme i att fördela ansvaret. Men i de tragiska fall då föräldrarna lämnar jordelivet eller fråntas vårdnaden, så är det ändå myndigheterna som kan göra en neutral bedömning om vilken vårdnadshavare som faktiskt är bäst för barnen. Skribentens enda handfasta exempel är mycket svagt.

Ett syskon kanske har de perfekta förutsättningarna, men har en stark religiös uppfattning, som föräldern tagit avstånd från.

Vad är problemet? Varför ska ett barns uppväxt styras av en framliden förälders personliga åsikt om olika religioner?

Elisabeth Thand Ringqvist kallar det "socialism". Socialism skulle i så fall innebära att barnet får de bästa möjliga vårdnadshavarna i de fall då det inte längre finns några föräldrar.

Camp: Lady Gaga vs Ika Nord

Genom Julia Skott.

Jag har redan varit inne på stilidealen macho och cool. Lite annorlunda är camp. Det är inte alls maskulint, utan lite mer schlager, paljetter och fjäderboa. Lady Gaga lyckas vara cool och camp samtidigt, och är inte helt olik Ika Nord.

SD:s valfilm, finn fem fel

Sverigedemokraterna gråter krokodiltårar för att den privatägda TV4 har stoppat deras reklamfilm. Men det verkar som att de är slugt beräknande, eftersom filmen fått större uppmärksamhet utan att SD behövt lägga ut ett nickel på reklamtidsavgift.

Att den har lånat/stulit formspråk från Försvarsmaktens extremt påkostade rekryteringsfilmer kan möjligen leda till någon debatt om upphovsrätt och mönsterskydd, men det får vara för den här gången.

1. "Pensionsbromsen" finns inte i statsbudgeten. Det är inte riksdagens statsbudget som styr pensionsbeloppen. De beror på pensionsfondernas värdeutveckling.

2. Invandring är ingen nettoutgift. Statsbudgeten avsätter cirka 6 miljarder per år (mindre än 1%) för migration. Dessa pengar används för Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas hantering av de asylsökande. De går inte till folk som redan har uppehållstillstånd eller medborgarskap, och därför kan man inte spara in de här pengarna genom att "ta in" färre invandrare. Snarare är det en direkt kostnad i att avvisa folk. Det intressanta är i stället utgifter för människor som faktiskt bor i Sverige. En nyinvandrad person får i genomsnitt jobb sju år efter ankomsten till Sverige. En nyfödd svensk börjar jobba först efter 19 år eller ännu senare, och har innan dess kostat samhället föräldrapenning, barnbidrag, barnomsorgspeng, skolpeng och diverse andra utgifter för 2-3 miljoner kronor. Förresten vill SD också minska arbetskraftsinvandringen, det vill säga människor som nästan direkt vid ankomsten till Sverige börjar tjäna egna pengar och betala svensk skatt.

3. Burkor är mycket sällsynta. Inte fler än ett par hundra kvinnor i Sverige täcker ansiktet till vardags, men det har jag nämnt förut.

4. Det finns ingen befolkningsexplosion bland invandrare. Svenska kvinnor föder i genomsnitt 1,9 barn, vilket är något färre än vad som behövs för att återskapa befolkningen, men trenden är ökande. Utlandsfödda kvinnor föder i genomsnitt 2,2 barn, vilket ger en mycket svag befolkningsökning. Men skillnaden i födelsetal är större mellan svenskfödda kvinnor i olika delar av Sverige (landsbygdsfamiljer föder fler barn än innerstadsfamiljer), än mellan svenskfödda kvinnor, och kvinnor födda i medelutvecklade länder som Chile, Irak och Iran. Den enda talrika nationalitet som har avvikande höga födelsetal, är somalier, som föder 3,8 barn per kvinna. I Sverige bor cirka 25 000 personer födda i Somalia, betydligt färre än chilenarna, irakierna och iranierna. Landsbygd och fattiga länder har höga födelsetal; bland somalier som bor kvar i Somalia är genomsnittet 6 barn per kvinna. Men när invånarna flyttar till städer eller rika länder sjunker födelsetalen, och i andra generationen är födelsetalen inte nämnvärt högre än bland de infödda i mottagarlandet. Här förklarar Hans Rosling att födelsetalen i världen stabiliseras runt 2 barn per kvinna, i synnerhet bland de folkgrupper som fått det bättre.

5. De som är födda i fattiga länder har det lägsta valdeltagandet i Sverige, om de ens har rösträtt. I det sista klippet sträcker sig flera burkamammors händer efter "pensionsbromsen" medan den ensamma pensionärens hand sträcker sig efter "invandringsbromsen", för att antyda att de skulle ha större politiskt inflytande än pensionärerna. För det första måste man vara svensk medborgare för att över huvud taget få rösta i riksdagsvalet. För det andra är det i miljonprogrammet som valdeltagandet är lägst.

Den här dagen har jag ägnat åt att flytta min dementa mormor till ett boende där det jobbar massor av invandrare. Det här är personligt. Sverigedemokraternas valfilm är en skymf mot många, inte minst brukare och anställda i äldreomsorgen.

Tur att SD är en så tacksam måltavla för satir.

"Jag har minsann vänner som är invandrare"

De flesta argument mot invandring brukar börja med Jag är inte rasist, men...

Begreppet rasist används överdrivet ofta som skällsord.

Rasism är en indelning av människor i ett hierarkiskt system av raser, där vissa raser ibland tillskrivs moralisk rätt att härska över andra.

Riktiga rasister är sällsynta idag. Men man behöver inte vara rasist för att ha fördomar om andra kulturer eller invandring. Ett vanligt sätt att svära sig fri från fördomar är

Jag har nära vänner som är invandrare.

Vad är en vän? Är man vän med alla som man har addat på Facebook? Är man vän med alla nuvarande och gamla klass- och jobbkamrater? Vanligtvis har man bara en handfull riktiga vänner i taget. De andra människorna man träffar är bekanta.

Så, hur många av "dem" känner du? Räkna.

Säg att du ska fira en stor händelse i ditt liv. Men det är ont om plats på festen, och du kan bara bjuda in ett begränsat antal. Du gör en prioritetslista, där du rangordnar familj, studie- och arbetskamrater, och andra som du umgås med. Hur många av "dem" hamnar bland topp 10? Topp 20? Säg att du fortsätter med den rangordnade listan tills du har 100 namn. Vid det här laget har du förmodligen kommit in på avlägsna släktingar, gamla barndomskompisar och flera andra som du har ganska lite kontakt med.

Hur många av "dem" finns på den här 100-listan? Det är så många procent av ditt sociala liv som utgörs av "dem". Betyder det att du känner "dem"? Att du vet hurdana "de" är, allihop?

Muslimska och nordiska avarter

Jag har diskuterat att ett politiskt parti vill "stoppa islamiseringen av Sverige", och efterlyst konkreta exempel på vad som är så farligt med islam. Men i de här fallen används avarter av islam som missvisande exempel.

Visst finns det sedvänjor som är typiska för islam och muslimer, och som inte går att passa in i ett öppet demokratiskt samhälle. Men det är inget typiskt för islam. För varje problem med islam i Sverige, finns betydligt värre problem som är nordeuropeiska till sin natur.

Burka och Hells Angels-västar
Runt 200 muslimska kvinnor i Sverige bär burka och niqab. Det provocerar. Samtidigt finns ett par hundra svenska män som är medlemmar i Hells Angels eller andra kriminella motorcykelklubbar, och bär klubbvästar för att provocera och skrämma folk. Dessa klubbar tillåter vanligen bara vita medlemmar, och har i flera fall varit en del av vit makt-rörelsen.

Sharialagar, Jehovas vittnen och kreationism
Vissa muslimer vill införa sharialagar. Det är inget problem i sig, eftersom ett demokratiskt land ska ha åsiktsfrihet. De är inte de enda som vill ha religiösa lagar; flera svenska protestantiska kyrkor tillsammans med katolska kyrkan har utarbetat ett "manifest för samvetsfrihet", där de vill förbjuda abort, stamcellsforskning och homosexuell samlevnad.

Problem kan det bli först när religiösa samfund faktiskt får igenom juridiska undantag. Jehovas Vittnen har drygt 22 000 medlemmar som bland annat befriats från värnplikt, och fått vägra blodtransfusion till sina barn. Det har förekommit att frikyrkliga skolor i Sverige inte lär ut sexualkunskap eller evolution.

Ramadan-kravaller och midsommarvåldtäkter
Tyvärr förekommer att muslimska unga män ägnar sig åt våld och skadegörelse i samband med ramadan. Men det antalet bleknar om man jämför med all ungdomsfylla, slagsmål och våldtäkter kring svenska högtider som valborgsmässoafton och midsommar. I båda fallen finns ett samband med social utsatthet.

Terrorism
Om man använder den vidaste definitionen av muslimsk terrorism, så är det enda dokumenterade fallet ett brandattentat mot Lars Vilks hem. Det sägs att en av förövarna fick brännskador, annars är det 0 personskador på grund av muslimska terrordåd i Sverige. Jämför detta med vit makt-rörelsen. Enligt BRÅ och SÄPO har vit makt-rörelsen utfört 14 mord eller dråp, och hundratals andra brott, sedan 1999. Och då är de bra mycket färre än antalet muslimer i Sverige.

Vi behöver ingen politik för att stoppa islam. Vi behöver en politik för att stoppa våld och extremism oavsett ursprung.

Om man inte bygger spexdekor eller spelar i spexorkester...

...så kan man bygga Lego och spela bitpop.

Fysikalen "Pompeji" i Dieselverkstaden 15-18 september

Boka biljetter till Fysikalen i Dieselverkstaden i Nacka den 15-17 september klockan 19, och den 18 september klockan 14. Välkommen!

Vi måste ju få betalt!

Här är en klassisk sketch från "Lorry", som till stor del påminner om upphovsrättsbranschens argumentation i debatten om fildelning:



Och här är en liten travesti på manuset:

Reporter: Vi får allt mer repressiva åtgärder mot piratkopiering, men det är sällan som någon vill lyssna på vad upphovsrättsbranschen själva har att säga om saken. Vi har träffat en person som av många har utpekats som branschens ledare. Monique Bert Pontén. Monique, de här tråkigheterna som har hänt senaste tiden, hur skulle du vilja förklara dem?

M: Vi måste ju få betalt.

R: Men är det viktigare än yttrandefrihet, brevhemlighet och källskydd?

M: Vadå? Vi måste ju få betalt!

R: Nej, men nu så är det ju så att ni har fått införa DRM, IPRED-lagen, Pirate Bay-razzian och på väg att införa ACTA.

M: Vi måste ju få betalt!

R: Nej, men borde ni inte försöka söka nya intäktsmodeller, nu ger ni er på barnfamiljer och studenter, det är ju sådana som inte kan försvara sig.

M: Men vi måste ju få betalt!

R: Men skulle ni inte kunna göra ett försök att använda rättssäker process, och låta bli att skicka notan för skam-annonser och rättegångskostnader betalade av den svarande?

M: Nej, vi måste ju få betalt!

R: Men så här kan det väl ändå inte få fortsätta?

M: Men vadå, vi måste ju få betalt!

R: Nej, men ärligt talat, biobesöken och musikfestivalerna är all time high, STIM-intäkterna är högre än någonsin och datorspelsbranschen har vuxit parallellt med fildelning. Hur vill ni förklara det?

M: Det är bara så, man har ju... vi måste ju få betalt!

Vem är coolast i Sverige?

Jag har tidigare nämnt att datorspelet Starcraft är ganska macho. Macho är spanska och portugisiska för "manlig" eller "hane". Var och en av oss har nog en uppfattning om vad som är macho och manligt.

Ett annat begrepp är cool. Det finns idéer att det härstamma från det västafrikanska itutu som betyder något i stil med "avslappnad på ett mystiskt sätt", och kom in i västvärlden genom jazz och annan afroamerikansk popkultur. Coolhet verkar omfatta att man gör kompromisslöst gör uppror mot normer och ett socialt underläge, men ändå framstår som ödmjuk, belevad och världsvan, utan att röja sina känslor eller hemligheter; det är framför allt om man är ungdom, etnisk minoritet (helst västafrikan, det var som sagt de som uppfann coolheten), arbetarklass, kriminell eller undergroundartist som man vill, och lyckas, vara cool. Den svenska popvänstern är nog det coolaste vi haft i Sverige, även om fildelningsdebatten ställt dem på sin spets. Är det coolt att kräva hårdare lagar för att kunna inkassera mer royalties? Magnus Uggla och Mikael Wiehe är inte längre coola, däremot är Timbuktu och Promoe fortfarande äkta cool popvänster, för vad det nu är värt. Om man kommer från överklassen så kan man ändå bli cool genom att bryta med sina ursprungsideal, ungefär som Olof Palme gjorde.

Samtidigt kan man fråga sig om det bara är män som är coola. För kvinnor är det kanske svårare att undertrycka känslor och bryta normer, men det går. Lisbeth Salander är den coolaste fiktiva personen i svensk populärkultur, coolare än Hamilton och Fritiof Andersson tillsammans. Pippi Långstrump är cool. Om vi pratar om verkliga kvinnor så var Mona Sahlin cool när hon var ung, men nu har hon blivit en del av etablissemanget. Gudrun Schyman och Nyamko Sabuni är coolare än de flesta manliga politiker i Sverige.

Sveriges coolaste man är, utan någon som helst konkurrens, Zlatan. Rebell, check. Mystisk, check. Allt annat, check. Det kanske låter som en plattityd, alla gillar ju Zlatan. Men varken kronprinsessan Victoria, Gunde Svan eller David Hellenius är särskilt coola trots att de är väldigt trevliga och populära. Coolhet handlar inte så mycket om att man är en bra människa (skitstövlar som nazister, Hells Angels och huvudpersonerna i Grand Theft Auto-spelen kan vara coola) utan att man inte alltid beter sig som folk förväntar sig. Världens coolaste person då? Barack Obama. Eller åtminstone var han det tills han valdes, eller fick nobelpris. I så fall har Lady Gaga tagit över förstaplatsen.

I vår tid, när uppmärksamhet är pengar, så kämpar artister, konsumtionsindustrin och politiker för att framstå som så coola som möjligt, ofta genom att provocera, att framställa sig som rebeller eller anställa PR-konsulter. De allra flesta som anser sig vara coola, är i själva verket ocoola. Börjar folk tröttna på skitnödig coolhet?

Jag avslöjar vem jag ska rösta på

Nu kanske folk blir nyfikna på vem jag ska rösta på.

Det viktigaste är förstås att rösta över huvud taget, så man slipper Sverigedemokraterna. Näst viktigast är att slippa kommunister i regeringen, och då har tyvärr S och MP straffat ut sig för den här gången. Fattar inte varför man ger Lars Ohly förhandlingsutrymme, när han ändå aldrig någonsin kommer fälla en sosseregering.

De borgerliga partierna har tyvärr visat total inkompetens i informationspolitiken, när de skräddarsyr lagar för amerikanska skiv- och filmbolag, och låter FRA få befogenheter som egentligen bara Carl Bildt och de själva vill ha. Men Piratpartiet är inte heller ett alternativ just nu, av orsaker som jag tidigare nämnt.

Efter en del vånda har jag bestämt mig för Amanda Brihed i Folkpartiet. Hon står på listan för Stockholms läns valkrets, och kommer behöva andra stockholmsförortsbors hjälp för att komma in i riksdagen.

Amanda, jag vill ge dig fyra år på dig att visa lite äkta liberalism och göra upp med avlyssnarhögern. Ta vara på dem. Du får gärna fixa lite nya järnvägsspår också, om du hinner.

Snabbgranskning av SD:s partiprogram

Här är ett axplock av förslag från Sverigedemokraternas partiprogram.

Ett ökat stöd till kvinnor som lever under religiöst och hedersrelaterat förtryck i Sverige.

Det kan nog behövas, titta bara på Knutby. Några andra auktoritära religiösa rörelser som inte är en del av svensk tradition är Livets Ord, Jehovas Vittnen och Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.

Ett avskaffande av den kostnadsfria sjuk- och tandvården för illegala invandrare.

Det finns ingen bestämmelse om någon sådan kostnadsfrihet, och det verkar dessutom strida helt mot

Ett införande av obligatoriska hälsokontroller för nyanlända invandrare.

Vi får nog förmoda att SD inte syftar på högskolorna, när de vill ha

Ett införande av svenska som enda tillåtna samtalsspråk i skolan, med undantag för språklektionerna.

Det är förmodligen mindre populärt i Lappland, i Tornedalen, på International Baccaleureate-skolorna, och på franska, tyska och engelska skolan i Stockholm. I resten av Sveriges skolor kommer utrikiska sånger försvinna från musiklektionerna, och internationella utbyten blir i princip omöjliga.

Ett slopande av det skattefinansierade stödet till genuspedagogik.

Detta tar Sverigedemokraterna upp under "jämställdhet". I en tid då allt fler av arbetarklassens pojkar, oavsett etnicitet, underkänns på högstadiet och gymnasiet, är det viktigare än någonsin att studera hur uppfattningar om kön påverkar lärandet. Det är dessa ynglingar, som utgör SD:s väljarbas, som mer än andra behöver en jämställd skola.

Ett begränsande av rovdjursstammen till en nivå som inte hotar landsbygdsbefolkningens trygghet och livskvalitet.

En varg som hållits i fångenskap utan att ha lärt sig jaga, dödade en människa i Gysinge 1821. Ingen vild varg i Skandinavien har någonsin dödat en människa. Precis som att ingen någonsin har skadats av muslimsk terrorism i Sverige.

En skärpning av reglerna för arbetskraftsinvandring.

Okej, så antingen är det fel på invandrarna för att de lever på bidrag, eller så är det fel på dem för att de tar våra jobb? På den tid då de största värdena skapades i jordbruk och gruvdrift fanns det ett begränsat antal jobb på varje ort. Idag är Sverige en tjänsteekonomi, där arbetstillfällen skapas av konsumenter med pengar. Det bästa som kan hända Sverige är att vi får ta emot färdigutbildade människor som är beredda att betala skatt, och spenderar lönen på tjänster som ger svenskar jobb.

Ett trygghetsprogram för att bekämpa brott och övergrepp mot äldre.

Pensionärer är den samhällsgrupp i Sverige som är minst utsatta för brott. Den mest utsatta gruppen är unga män med utländsk bakgrund.

Ett stopp för islamiseringen av det svenska samhället.

På vilket sätt är Sverige islamiserat? Två förändringar som ofta nämns är att skolavslutningar flyttas ut ur kyrkan, eller att skolmatsalar serverar alternativ utan griskött.

Svenska Kyrkan skildes från staten för tio år sedan. Enligt Regeringsformen skall ingen svensk medborgare tvingas deltaga i någon religiös ceremoni, och enligt grundskolans läroplan skall inte den kommunala skolan ta ställning för något religiöst samfund. Därför borde skolavslutningar i kyrkan förbjudas.

Det finns många orsaker att inte äta griskött. Man kan vara jude (judar är en erkänd nationell minoritet i Sverige), man kan vara vegetarian av medicinska eller etiska skäl, eller protestera mot konventionell djuruppfödning. Fläsk är ingen mänsklig rättighet.

Ett förbud mot bärandet av heltäckande slöjor på allmän plats.

Ska det även gälla snöskoterhjälm, kapuschong, eller halsduk? Man förstår att SD har så svagt stöd i övre Norrland...

Ett upprustat försvar och en återinförd värnplikt.

Könsdiskriminerande tvångsarbete.

Macho-idealet i Starcraft

Det mest intressanta med science fiction är att det berättar om om vilka förväntningar författaren har på samhällets utveckling. Den kanske största franchisen inom science fiction-datorspel idag är Starcraft, med tiomiljontals spelare. Tyvärr är könsrollerna i det här spelet ganska deprimerande.

Här är en artikel som tar upp en del av problemet.
Sammanfattning: I Starcraft finns tre raser: de mer eller mindre goda är Terran (2500-talets människor) och Protoss (tre meter höga, med högt utvecklad teknik och parapsykiska förmågor) och de onda Zerg (en insektsliknande superorganism som kan infektera andra varelser). I terran-armén finns framför allt män, och ett fåtal kvinnor. Visst, det finns några hjältinnor i Starcraft, men deras repliker och dräkter brukar ha en sexuell underton. Protosserna framstår som idealiska varelser i ett idealiskt samhälle, samtidigt som alla Protosser i spelet är män.
EDIT: Det finns två protoss-ledare av kvinnligt kön, Selendis och Raszagal. Men annars syns de inte till. Protoss och Terran har en produktiv ekonomi där de tillverkar byggnader och utrustning. Zerg har en reproduktiv ekonomi där de "föder" byggnader och soldater. Det här kan låta som en krystad, effektsökande liknelse, men det blir obehagligt tydligt i Starcraft 1 när (spoiler) terran-agenten Sarah Kerrigan infekteras och muteras till Zerg-ledaren Queen of Blades. Starcraft 2 handlar om (spoiler) den manlige hjälten Jim Raynors kamp för att "bota" henne. I slutscenen (ännu mer spoiler) bär Raynor, iklädd rustning, hem enåterställd, naken Kerrigan i famnen. Idealiseringen av män, och demoniseringen av kvinnor, är inte slumpmässig.

Spelmässigt är Starcraft 2 nästan perfekt. Men kampanjberättelsen är ganska fånig; mellan uppdragen får man se huvudpersonerna koppla av på krogar, som är en orgie i vit amerikansk 1900-tals-macho-estetik, med rockabilly, whisky, cigarrer, revolvrar, sheriffstjärnor, hologramstrippor och slagsmål. För övrigt är alla terraner vita, utom två. En av dem är en opålitlig pirat med bred jamaicansk brytning, voodoo-amulett och dreadlocks.

Om den här historien utspelade sig i nutid, så hade man möjligen kunnat tolka det ironiskt; de oförtjänt utskällda Grand Theft Auto-spelen är satir från början till slut; om man inte ser det så bör man inte spela. Om det var en historisk miljö, så hade man kunnat se det som socialrealism. Om det var fantasy, så hade man kunnat se det som en spegelbild av vår egen världs medeltid. Men när man får se ett science fiction-verk samla upp de här uttrycken på en främmande planet 500 år framåt i tiden, så undrar man vad författaren har för människosyn. Det finns en del könsrollskritik, och kritik mot machoidealet, i de texter som beskriver vapnen i rustkammaren. Det kanske är ett stillsamt uppror från en designer. Eller en brasklapp?

Nej, jag är ingen hardcorefeminist som kräver att precis allt i världen ska vara millimeterjämställt. Det handlar snarare om att det blir enformigt när ett verk kopierar en massa klyschor som man redan sett hundratals gånger. Och just i science fiction tycker jag att man skulle kunna vänta sig något mer experimentellt och fördomsfritt än Starcraft. Det skulle ha gått enkelt att ändra några detaljer; om man till exempel hade gjort en del av Protosserna till kvinnor, eller bytt plats på Raynor och Kerrigan, så hade det känts mycket fräschare. Blizzards andra stora franchise Warcraft kan ge viss inspiration.

Mina favoriter till Kristallen 2010

Vad är grejen med att gå på Kristallengalan igen, när man redan varit där och fått ett pris och två ytterligare nomineringar?

I år vräker stiftelsen på med fler kristaller än någonsin. Här är mina favoriter.

På spåret som årets underhållningsprogram. Är, till skillnad från Let's Dance och Idol ett svenskt format. Skavlan är en vanlig pratshow, så bra är han inte. Vem kan slå Filip och Fredrik? har en del edge, men är långt från det bästa som F&F gjort.

Stjärnorna på slottet som "årets dokusåpa". Som jag nämnt tidigare, så har definitionen av "dokusåpa" tänjts ut till att beskriva all sorts tv som inte är manusbunden. Om begreppet ska vara meningsfullt (och anknyta till "såpopera") så ska det utgå från personliga intriger och maktspel. Stjärnorna är framför allt personporträtt, om deltagarna käftar ibland så är det en bonus. Mästarnas mästare är inte heller någon dokusåpa, men ändå underhållande på ett positivt sätt. Bonde och Ensam mamma är riktiga dokusåpor, men de får tillräcklig bekräftelse genom tittarsiffror, och den sista nominerade är inte värd att nämna.

Millennium som årets tv-drama. De andra förtjänar betyget bra för att vara svenskt.

Solsidan som årets humorprogram. Förmodligen den bästa svenska sitcomen sedan första Svensson, Svensson. Roast på Berns var ett fegisprogram där komikerna låtsasroastade varandra och blev låtsasarga.

Lyxfällan som årets livsstilsprogram. Krishanterings-reality har varit grejen i ett par år nu, och de andra kandidaterna är också vassa.

Agenda som årets aktualitetsprogram, det är centercourten för svensk politisk debatt. Den här var svår med fem starka kandidater; Boston Tea Party är hur kul som helst, Efterlyst fyller ett samhällssyfte, och Sveriges historia och Världens konflikter är seriösa.

Den andra våldtäkten som årets granskning. Att skapa en seriemördare är också en stark kandidat.

Sluten avdelning som årets dokumentär. Under det senaste året har jag flera gånger besökt en vän som legat på psykiatrisk avdelning, och därför har jag fått förmånen att vara gäst i en social miljö som är höljd i fördomar och okunskap. Dokumentären duger för den som inte har möjlighet att se det själv.

Ullared som årets realityprogram. Liksom Sluten avdelning visar det upp en del av Sverige som var i det närmaste okänd för mig. Men det kanske skapar fler fördomar än det skingrar.

Barnprogram brukar jag inte titta på, så där röstar jag blankt.

Filip och Fredrik som manliga programledare, Renée Nyberg som kvinnlig programledare, André Pops som sportprofil och Solsidan som bästa program.

SD: Straffavgift på 42 800 kr för blandäktenskap

Jag blev precis upplyst om en liten obehaglig detalj i Sverigedemokraternas skuggbudget. Det handlar om att de vill införa en rad krav för att tillåta att en utlänning som gift sig med en svensk ska få uppehållstillstånd i Sverige. Och nej, vi pratar inte om svenskt medborgarskap, utan att paret varaktigt ska få bo i Sverige över huvud taget (vilket man förmodligen vill göra om man gift sig). Förutom regler om att båda makar ska vara minst 24 år (bland frikyrkliga svenskar är det vanligt att gifta sig betydligt yngre än så) så finns en regel som är särskilt beklämmande:

Den härboende personen skall påta sig fullt försörjningsansvar för den anhörige under en femårsperiod och skall dessutom betala en engångssumma, uppgående till ett prisbasbelopp, som ett bidrag till statens utgifter för den anhöriges svenskundervisning och övriga anpassningskostnader. Sidan 42 i SD:s skuggbudget

Prisbasbeloppet år 2011 uppgår till 42 800 kronor. Så mycket vill Sverigedemokraterna att det ska kosta att gifta sig med någon från fel land.

SD:s politik är dålig, även i andra frågor än invandring

På tal om enfrågepartier, så försöker Sverigedemokraterna utveckla en bredare agenda. De har nu tre fokusområden; invandring, brottsbekämpning och äldreomsorg.

Deras invandringspolitik har andra granskat. I stället tänkte jag ta upp problemen med deras kriminalpolitik som består av tre huvudförslag.

SD: "En kraftig straffskärpning för grova och upprepade brott genom bland annat införandet av verkliga livstidsstraff utan möjlighet till tidsbestämning eller benådning för de farligaste brottslingarna, obligatorisk utvisning av alla utländska medborgare som begår grövre brott samt ett omedelbart avskaffande av nuvarande praxis där domstolarna ger återfallsförbrytare mängdrabatter på brott."

Först har vi benådning. Det är ett rättsinstitut som funnits sedan antiken, bland annat för att förhindra rättsröta. I Sverige är det regeringen som har benådningsrätt, och även om den används ytterst sällan (och det är ännu mer sällan som dessa ytterst få benådade fångar begår grova brott) så är det en nödvändig och ofarlig rättssäkerhetsventil. Och om SD satt i regering så skulle de ju ändå få bestämma över benådning, eller hur?

Och så utvisning av utländska medborgare för "grövre" brott: Här finns flera oklarheter. Ska personer med dubbla medborgarskap kunna berövas sin svenska medborgarrätt? Och vad är ett "grövre" brott? Utvisning som brottspåföljd för icke-svenska medborgare förekommer redan idag.

Straffrabatt för återfallsbrott existerar inte, snarare är återfall en förvärrande omständighet. Möjligen handlar det om att det maximala tidsbestämda straffet i svensk lag har varit tio år (men det nyligen höjdes till 18 år för mord), så att den som dömts för flera brott i samma rättegång, inte kan få svårare straff än 10 år (med undantag för mord, och de andra brott som har livstid på skalan). Men för den som begår brott, döms, avtjänar straffet, och sedan begår brott och döms i en andra rättegång, så finns ingen rabatt.

SD: Ett nytt system för utbetalningar av skadestånd, där staten garanterar brottsoffren den ersättning de har rätt till, oavsett gärningsmannens vilja eller förmåga till betalning.

Det finns redan statlig skadeersättning för de fall där förövaren inte omedelbart betalar skadestånd. Den stora skillnaden är att skadeersättning omfattar en självrisk, som idag ligger på 1 500 kronor. Men för grova brott blir det en bråkdel av beloppet. (För "vanlig" misshandel med några knytnävsslag utan vårdbehov eller bestående men, ligger skadeståndet runt 10 000. För våldtäkt är skadeståndet på 75 000 och uppåt.) Dessutom kan man som brottsoffer gå till kronofogden för att få ut självrisken från förövaren, så "vilja till betalning" är inget hinder. Och om förövaren inte ens har 1 500 kronor i utmätbara tillgångar, så är självrisken nog det minsta problemet i brottsfallet.

SD: Ett offentligt register över dömda pedofiler samt tillåtande av brottsprovokation under välreglerade former i jakten på så kallade nätpedofiler.

"Pedofilregister" kan förstås se ut på flera sätt. Förmodligen handlar det om att oroliga medborgare ska kunna få ut en lista med bostadsadresser för de personer i en kommun som dömts för sexualbrott mot barn. Till vilken nytta då? Om man vill hindra de här personerna att jobba i till exempel barnomsorg, så går det redan att göra genom att tvinga dem att redovisa ett utdrag ur straffregistret. Den som verkligen tänker begå sexuella övergrepp mot barn, kan hur enkelt som helst skriva sig på en adress i en kommun, bo i en annan kommun, och söka sina offer i en tredje kommun. De som drabbas är de pedofiler som försöker rehabilitera sig, och leva avhållsamma liv på fast adress. Man kan också leka med tanken att instifta ett liknande register för personer som dömts för hatbrott motiverat av offrets etnicitet eller sexuella läggning.

Och hur skulle brottsprovokation gå till? Ska poliser, eller vuxna i samarbete med polisen, utge sig för att vara minderåriga på chat och telefon, och låta pedofilerna bjuda dem på dejt? Ett problem med brottsprovokation är att folk kan dömas för brott som de inte begått utan brottsprovokationen. Det skulle vara ännu värre om folk kunde dömas för brott som inte ägt rum över huvud taget. Det är ju lagligt för vuxna att sexchatta och stämma träff med andra vuxna. Eller vill SD använda minderåriga som beten?

Nej, Sverigedemokraternas politik skapar fler brott än den löser.

Avmönstring från piratskutan

Jag har under några år varit registrerad som medlem i Piratpartiet. Om medlemskapet verkligen gör någon skillnad, eller om det bara är ett uttryck för slacktivism, är en fråga för sig. Men nu finner jag det dags att säga upp medlemskapet. Här är några av de orsaker jag har:

* PP:s valstrategi går ut på att strunta i vilket block som bildar regering. Jag håller med PP om att skillnaden mellan socialdemokrater och moderater är mindre än någonsin, men fortfarande är den tillräckligt stor för att jag ska ha min bestämda uppfattning.
* Jag har andra engagemang, och jag vill inte att ett partimedlemskap ska komma i konflikt med dem.
* Som ung man med bakgrund från teknisk högskola (nåväl, jag har inte examen riktigt än) så ökar jag inte direkt PP:s medlemskårs mångfald.
* De flesta partier har börjat som enfrågepartier; S var ett enfrågeparti för arbetsrätt, Bondeförbundet var ett enfrågeparti för jordbruksnäringen, och KDS var ett enfrågeparti för kristendomsundervisning. De har kunnat etablera sig först efter att ha utvecklat sin fråga till en sammanhängande ideologi. Piratpartiet talar om "grundläggande mänskliga rättigheter", men har ändå inte riktigt vågat ta steget dit. De kanske behöver ytterligare några år på sig?
* Den ständiga motfrågan Hur ska artisterna försörja sig? har PP inte tagit på något större allvar. Även om antipiratpropagandan innehåller mycket bullshit, så vore det nog bra om PP åtminstone försökte ge ett uttömmande svar på den kritiska fråga som kommer upp i 90% av fallen.
* På den gamla tiden (före Web 2.0) var medlemsantal avgörande för hur en organisation behandlades. Under Pirate Bay-rättegången 2009 skrämde PP slag på etablissemanget när det ramlade in en medlem var femte sekund. Men ungefär samtidigt gick det inflation i elektroniska namninsamlingar; idag är medlemsantal inte längre något lika meningsfullt sätt för en organisation att visa styrka.

Under den senaste mandatperioden har PP fått enorm betydelse för Sveriges roll i världen. De visade, redan före Facebookgruppernas genombrott, att vem som helst på kort tid kan skapa en storpolitisk rörelse utan de ekonomiska eller parlamentariska resurser som bland annat Ny Demokrati, Junilistan och Feministiskt Initiativ hade. De har lyckats ge rättsligt beskydd åt de obekväma men världsberömda tjänsterna The Pirate Bay och Wikileaks, tycka vad man vill om dem. De har gett en politisk plattform åt den internationella hackerrörelsen. Och även om de har ytterst små chanser att komma in i riksdagen fram till 2010, så har deras storverk bara börjat.

Jag önskar Piratpartiet lycka till. Vi kanske kan träffas någon gång i framtiden?

Nypremiär

Nu hade jag tänkt dra igång denna blogg igen.

Här har jag min debutartikel på Newsmill, skriven för nätverket Yimby. Mycket nöje!

Övergår till toretippar.se

Denna blogg kommer vila ett tag. Läs mina fortsatta inlägg på www.toretippar.se

Tittarsiffror och Fråga Olle

Det har kommit olika tittarsiffror från olika håll för Hjälp, jag är med i en japansk tv-show. Enligt MMS (Mediamätning i Skandinavien) hade vi 1 105 000 tittare, och var alltså påskhelgens fjärde största program i Sverige, och det största i TV4. Reprisens resultat var något mer blygsamt med 119 000 tittare.

Den typiska tittaren är en kvinna över 60 år. Intressant på sitt sätt. Intressant också är att kvällspressen verkar fått för sig att programmet heter "Hjälp, Carolina har ny pojkvän".

Imorgon bitti ska jag fråga Olle i Vakna med the Voice.

Mitt allsvenska tips gick rätt bra den här omgången.

Förnedrings-tv eller förbrödrings-tv?

Jag skulle ha varit med i Nyhetsmorgon i TV4 tillsammans med Anna Book i morse för att prata om Hjälp, jag är med i en japansk tv-show (som jag föredrar att kalla för det mer behändiga arbetsnamnet Big in Japan). Eftersom Vakna med The Voice sändes nästan samtidigt, men i en annan del av Stockholm, så kom jag inte dit. Det kanske var ett bra val. Jag slapp nämligen den "debatt" om "förnedrings-tv" som Marcus Birro försökte provocera fram över telefonlänk.

Birro vill förstås väl. Han vill att människor ska vara politiskt medvetna och snälla mot varandra. Men han lyckades inte beskriva på vilket sätt Big in Japan skadar dessa ideal.

Serien handlar till stor del om teambuilding - hur man genom tävlingar och utmaningar bygger upp vänskap mellan skilda personligheter. Att Anna och Johannes har hamnat på kant med varandra är bara att beklaga. men 35 av de 36 relationerna i deltagargruppen är faktiskt goda. Men det är klart att rubrikerna "Kjell och Sandra är bästisar" eller "Anna Book bjuder Tore på middag" inte säljer så många lösnummer.

I varje avsnitt finns också resereportage om Japan och dess unika kultur. Inte särskilt djupa, men idén är att folk ska känna sig lockade att lära sig mer om Japan.

Men är Big in Japan förnedrings-tv?

Om människor som skadar sig inför publik och kameror var "förnedrings-tv" skulle Champions League vara det ultimata förnedringsprogrammet.

Om vuxna utklädda till djur och andra varelser var "förnedrings-tv" så skulle Klasse Möllberg ha varit Sveriges mest förnedrade människa redan innan han kommit till Japan.

Det beror förstås på sammanhanget. Begreppet "förnedrings-tv" skapades i en era av sunkdokusåpor som handlade där fylla, sex, äckel och mobbning var huvudteman. Big in Japan handlar inte om något av detta.

En scen som spelas upp som exempel under debatten visar när jag kör ansiktet in i en vägg och börjar blöda i ansiktet. Det ger flashbacks från en scen som visades i FCZ för snart fyra år sedan, där min lagkamrat Farhad hade gett mig näsblod i Paolo Robertos boxningsring.

Att jag inte mådde särskilt bra vid något av de här tillfällena är ganska uppenbart. Men inslaget från boxningsringen har gett upphov till en hel del intressant diskussion om könsroller, graden av våld i kampsporter och tränarmentalitet. I den japanska studion fick jag en direkt erfarenhet av de olika stadier man genomgår i en psykisk kris - chock, förnekelse, vrede, depression och bearbetning - som jag genomgick på tio minuter. Jag har svårt för uttrycket "det som inte dödar härdar", men i det här fallet var det mycket passande.

Nåväl, Big in Japan är faktiskt tänkt att vara ett lättsamt underhållningsprogram utan anspråk på att skapa debatt eller bildning. Men har det verkligen blivit större andel sådana program i tv-rutan de senaste fem eller tio åren? Har det verkligen trängt ut "seriös" kultur, "andlighet" eller politisk medvetenhet?

De stora programgenrer som helt försvunnit från svensk tv under 00-talet var först såpoperor som Rederiet och Tre Kronor, och sedan sex-och-sprit-dokusåpor som Big Brother, Farmen och Paradise Hotel. Jag saknar dem inte. Jag tror inte heller att Marcus Birro, eller någon annan i branschen, gör det.

Välkommen till bloggosfären, Johannes Brost!

Ja, det är alldeles sant!

Vakna med the Voice

Nu börjar det bli en hel del presseri kring Japanprojektet. Imorgon bitti är det presskonferens, och på torsdag morgon är jag med i Vakna med the Voice.

Toretippar.se

Jag har börjat tippa Allsvenskan. Läs allt på toretippar.se

April april, din dumma grill, jag kan lura dig till Skåne

Att spela in ett humorprogram med Glenn Hysén den första april är förmodligen det mest riskfyllda man kan göra.

Det finns mycket att berätta om inspelningen. Men i förbifarten kan jag nämna att jag och Glenn satt i en soffgrupp i ett greenroom och åt stora kycklingmackor, när produktionen ville prata med mig ett par minuter. När jag återkommit till soffan och återigen börjat smaska i mig mackan, upptäckte jag att någon fyllt den med vingummin. Tur att det inte var glas.

Japansk tv-show och Grillad

Hjälp, jag är med i en japansk tv-show har premiär på skärtorsdag den 9 april klockan 20 i TV4. Och på onsdag åker jag till Malmö för att grilla Glenn. Programmet sänds senare i vår.

Årsmötesskämt

Jag har snöat in på en ny kategori av skämt - oneliners om inställda och flyttade årsmötesskämt, som man kan tänkas hitta på anslag på mässcentra.

Spådomsförbundets årsmöte inställt på grund av oförutsedda händelser.
Klaustrofobiförbundets årsmöte flyttat till större lokaler.
Narcissistförbundets årsmöte flyttat till spegelsalen.
Kleptomanförbundets årsmöte inställt på grund av att dokumenten försvunnit.

Stockholm-Malmö-Stockholm på 178 kg koldioxid

I dagarna övernattar jag i Malmö för att vara med i en tv-inspelning.

Folk som jobbar med kultur/underhållning (skillnaden mellan begreppen är oklar) bor helst på samma plats som sina kollegor, det vill säga i Stockholm. Men eftersom Sveriges Television finansieras av skatte- och tv-licensbetalare som är utspridda över hela landet, så har riksdagen beslutat att SVT:s produktion ska vara utspridd över landet.

Följden blir att politiker, artister och såna som jag ibland får ge sig ut på långresa för att vara med i rutan i några minuter.

Denna ordning har folk olika åsikter om. Själv ser jag fram emot att få göra Malmö - en enorm bruksort som på grund av det inklämda läget mellan kulturcentren Köpenhamn och Lund varit ganska andefattig, men som håller på att genomgå en postindustriell revolution, och bejakar utveckling på ett annat sätt än Stockholm. Även om ingen tv skulle göras i Malmö, så är staden nog så intressant att besöka av andra skäl.

Det borde inte vara någon märkvärdighet att resa 50 mil år 2009. Tekniken har ju utvecklats så mycket de senaste årtiondena - eller?

Jag har valt att påbörja resan som ensam passagerare i en plåtburk på 1,5 ton till den centralt belägna stadsdelen Bromma, där ett par kvadratkilometer värdefull mark är besudlad med en asfaltsmatta. Där kommer ett humorlöst Gestapo visitera mig på jakt efter schampo och pincetter som ett led i kriget mot terrorismen, innan jag och mina medresenärer får tränga in oss i kvav luft i ett metallrör, vars motorbuller ger de redan stressade stockholmarna ett antal extra hjärtinfarkter. Efter en startsträcka, ett par minuter på marschhöjd, en landningssträcka och väntan på bagage, är det fortfarande ett par mils resa kvar till Malmö. Min resa ger upphov till 89 kg koldioxid i vardera riktning.

Det finns förstås ett annat sätt att resa mellan Stockholms- och Öresundsregionen - en gammal jernbana från 1800-talet, avsiktligt planerad för att gå fram i så oländig terräng som möjligt. Idag är denna spårsträcka så överbelastad att förseningar är mer regel än undantag. Om tåget ändå skulle komma i tid, och man lyckas få biljett, så tar resan fem timmar i vardera riktning. Det är för sakta. SJ har monopol på sträckan, och kan därför hålla lika höga priser som flyget.

Banverket vill bygga Europabanan, som skulle kunna ta stockholmare till Göteborg på två timmar, till Malmö på tre, och till London och Paris över natten. Då skulle lokaltåg och godståg kunna ta över de gamla ångloksspåren. Även norra Sverige skulle hamna ett steg närmare kontinenten.

Svealandsbanan, Arlandabanan och Öresundsbron har visat att det lönar sig att bygga järnväg och köra tåg i Sverige idag. Finans- och klimatkris gör projekten ännu mer tidsenliga. Varför satsar regeringen då på mer asfalt i ett sådant läge?

Vänsteralliansen har svårt att hitta ett konkret innehåll till sitt valmanifest. Deras första vallöfte borde vara att bygga Europabanan. Men förhoppningsvis inser Åsa Torstensson och Anders Borg att de bör ta tillfället att göra sin regeringstid minnesvärd för kommande generationer, genom att ge Sverige en järnväg värdig 2000-talet.

Se också:
Riksdagsmotion från oktober 2001
Facebookgruppen "Bygg Europabanan"

Rädda det öppna samhället, skämta om bomber på flygplatsen

Ett flygplan på Kastrup fick utrymmas efter att en dansk skämtat om bomber.

Flygplatser ger en försmak av det övervakningssamhälle som vi håller på att skapa i kriget mot terrorister, fildelare och pedofiler. Jag vågar inte säga att dansken som försökte lätta upp polisstats-atmosfären är någon hjälte, men en martyr är han helt klart.

När jag stod i säkerhetskontroll på Kastrup gick jag och nynnade "Allahu akbar" för mig själv när ingen hörde. Jag önskar att fler kunde följa exemplet och busa, för att visa hur orimligt det är att vakterna stjäl deodoranter och nagelsaxar, medan 80-procentig sprit i glasflaskor säljs kring hörnet.

Genom världshistorien har terrorism dödat 0 svenskar i Sverige. Slappna av!

Here's to you, Mrs. Robinson

I förrgår var det som sagt presskonferens, och jag fick träffa tre av Robinson-hjältarna. Nu när jag sett första programmet ser jag på dem med både beundran och medlidande.

Medan de bott i ett träsk och jagat leriga blötdjur, har jag och mina rivaler i Hjälp, jag är med i en japansk tv-show bott på 28:e våningen på lyxhotell med världens största tunnelbanestation runt knuten, och haft tusentals restauranger att välja på. Tack TV4 och Jarowskij!

Nåväl, vi ligger på olika dagar, men samma kanal, och får önska varandra lycka till med rating och recensioner.

Bloggkonferens - hjälp?

Igår var jag, Anna Book och tre deltagare från Robinson på bloggkonferens på TV4.

Jag blev lite förvånad när jag fick höra att en av deras stora produktioner under året var "Hjälp". Sitcomen med Robert Gustafsson? Är inte den säsongen slut?

Men nej, "Hjälp" är TV4:s interna uttryck för "Hjälp, jag är med i en japansk TV-show", som för deltagare och produktion varit känd som "Big in Japan".

Tingeling

Om jag ska dra klyschan att jag var ett fan av någon "innan de var kända", så är det Henrik Dorsin, Erik Wernquist, Michael Lindgren och ett antal andra lidingöbor som varit med i Grotesco.

Fysikalen, "mitt" spex, handlade 2004 om Anastasia, och innehöll en massa ryska klichéer. Ett nummer baserat på Sovjethymnen och Go West innehöll en kör i givakt och en glittrig balett, och därför var det extra roligt att se sina ungdomsidoler producera ett nästan likadant nummer, fast i proffskaliber.



Däremot är det pinsamt att läsa om ryska ambassadens protester mot numret. Expressens ledarsida gör helt rätt som tycker att vi ska stå upp för rätten att göra satir mot globala makthavare som Ryska federationen faktiskt är.

Det skulle bli spännande att få Tingeling recenserad av finnar, balter, georgier och andra folk som haft ett problematiskt förhållande med ryssar.

Parodin på min Japan-reskamrat Dogge var inte dum den heller.

OneSwarm

Det senaste i Web 2.1 (eller vad man nu vill kalla den demokratiska, privatlivsskyddade och fria versionen av Internet) är OneSwarm. Mycket användbar om man vill vara cider med torrénter.

Adda mig så vi kan dela! Min adress är tore punkt kullgren A gmail punkt kom.

Halvvägs genom 183 dagar

Som avdankad realitykändis kan jag förstås inte undvika SVT:s nya dramaserie 183 dagar.

En parodi på ett samhällsfenomen som varit passé i fem år verkar vara dålig timing, men om inte annat så vittnar det om ett av SVT:s stora problem - de behöver på grund av statlig byråkrati oftast 2-3 fler år på sig än de kommersiella tv-kanalerna, för att ta ett projekt från initiativ till premiär. Mycket annat i serien känns daterat; porrbutiker vandaliseras som på Margareta Winbergs tid, tidningar läses helst på papper, och modern elektronik finns enbart i form av SMS-lån och en och annan videokamera.

Vi får bara se ett fåtal scener från "Hus-1", som den fiktiva dokusåpan lite vitsigt kallas. Mycket lämnas därför till fantasin - vi får inte veta vilken tv-kanal som sjösatt projektet. Tydligen vill inte SVT ta tillfället i akt att moralisera över sina konkurrenter, utan snarare driva med underhållningsbranschen i stort.

Trots att Tuva Novotny är dramaseriens affischnamn, och hennes Emma är den som vinner "Hus-1" i öppningsscenen, så får flera karaktärer ungefär lika mycket utrymme i dramat. Lika rättvist fördelar sig inte kvällstidningens uppmärksamhet för de olika tävlande, vilket får Mandy (Sasha Becker) att ta till drastiska metoder. Detta ler jag igenkännande åt, liksom åt scenen där strulpellen Sebastian (Ulric von der Esch) äter middag hos sina oroliga föräldrar i Lidingövillan, och de oroar sig över hur kändisskapet kommer i vägen för hans karriär.

Producentkaraktären är till en början lika hänsynslös som sin kollega "Vonna Jigert" (Lena Endre) i Göta Kanal 2, men båda är mesar jämfört med dem som producerar TV i verkligheten. Det är mer intressant att se honom omvandlas till ett offer för det han skapat.

En minst lika kallsinnig kvällstidningsreporter är förstås nödvändig, men hennes bidragen till handlingen är så förutsägbara att de bara blir transportsträcka. För barturné-agenten och flickfotografen gäller samma sak; ingen skulle kunna göra en hållbar karikatyr på Brinkenstjärna eller Bingo Rimér.

Det stora problemet är alltså att berättelsen, efter halva seriens gång, inte hunnit komma i närheten av sådant vi fått se på riktigt. Ingen målar sig blå och äter upp röstsedlar. Ingen förlovar sig med Sveriges mäktigaste vaktchef. Ingen slåss med järnrör. Och jag och mina lagkamrater har varit på fester som får Emmas och Sebastians bartenderjobb att likna en klostermiddag.

Det enda som är överdrivet är den oro som kvällstidningen skapar kring att Laura (Malin Arvidsson) påstås försumma sin lilla son. Min verkliga kollega Sandra Dahlberg brukar uppleva samma sak, men i mindre dos, och hon kan ge ocensurerat svar på tal i sin blogg. Men Web 2.0 är som sagt inte uppfunnet i 183 dagar.

Realityprogram fick sitt genombrott i Sverige kring 2000 framför allt för att de var billigare att producera än dramaserier, och för att publiken efterfrågade överraskningar. De norska "mockusåporna" Tomtar på loftet och Julbocken slöt cirkeln 2004 och 2005 genom att återinföra manus och regi, och lyckades genom timing och situationskomik bli den satiriska slakt av dokusåpakomplexet som man kan tänka sig att 183 dagar försöker vara.

183 dagar är åtminstone bättre än Big Brother. Småroligt och småspännande, men lite väl smått.

Hemma

Nu är jag hemma från Japan.

Det finns en del att stå i. Och på måndag börjar årets stora nagelbitare - Pirate Bay-rättegången!