Debatt i torsdags handlade bland annat om Sverigedemokraterna, och hur de bemöts av omvärlden. Den debatten handlade inte om tårtor. Det gör inte heller det här inlägget. Att det är dumt att kasta tårtor på politiker, är vi redan överens om.
SD:s partisekreterare Björn Söder sade att många etablerade röster kallar hans parti för rasister. Han påstod att rasistanklagelserna skulle avhumanisera sverigedemokrater och göra dem till lovliga mål för attentat. Jag skrev ett inlägg på Twitter, som fick viss uppmärksamhet redan under sändningen.
Dagen efter skrev Inte rasist men (vi kallar dem IRM) en artikel som bemötte Björn Söders påståenden i debatten. Hans tes att rasistanklagerna bidrar till avhumanisering av SD (och i förlängningen till våld) besvarade de med att citera min tweet ovanför, tillsammans med mitt namn.
IRM har utsatts för många DDOS-attacker, Efter att artikeln publicerades har de varit extra intensiva, och i skrivande stund är hemsidan nere. Flera välbesökta bloggar har visat sitt stöd genom att publicera en kopia av artikeln, senast Aftonbladets ledarblogg. Med andra ord har mitt namn nog aldrig tidigare fått så stor spridning i ett politiskt sammanhang.
Jag har aldrig haft någon relation med IRM, annat än några ytliga kontakter i sociala medier. Alltså är jag inte delaktig i artikeln på annat sätt än att den citerar mig. Egentligen har debatten om SD och rasism tagit upp alltför stor del av min tid. Men stolt som jag känner mig, får jag nog låta ansvar följa ära, genom att förklara vad jag egentligen menade.
Är Sverigedemokraterna ett rasistiskt parti?
För mig är det en ganska ointressant fråga. Jag kan tycka att stämpeln rasist är överanvänd; till exempel anser jag inte, som vissa mer radikala skribenter, att Sverige år 2013 skulle vara "ett rasistiskt land"; däremot förekommer rasism i Sverige, och det är ovärdigt ett modernt, rikt demokratiskt land. Men vad vi än kallar SD, är det deras politik, och deras förtroendevaldas värderingar, som ska granskas.
Det är också skillnad mellan att vara rasist, och att säga/göra något rasistiskt. Även den om inte är rasist i ordets rätta mening, kan säga eller göra något som uttrycker idé om att vissa människor är mindre värda på grund av sitt ursprung. Det är avhumanisering. Hos SD finns många exempel på det senare; se IRM.
Är det inte ett problem att SD blir kallade rasister och antidemokrater utan att vara det?
Även om anklagelserna vore falska, så skulle det vara ett relativt litet problem. Den politiska jargongen är stundtals grov. Det är vanligt med halmgubbar; överdrivna nidbilder av motståndaren. Den som vill höja en skatt blir kallad "kommunist". Centerpartister kallas "bönder" och kristdemokrater "frimicklare". Den som stöder rätten till abort kallas "mördare", och så vidare. Sådana tillmälen bidrar inte till debatten.
Men deras betydelse bleknar i betydelse i ett sammanhang där kommentarsfält och sociala medier fylls av hot mot antirasister, i Sverigedemokraternas namn, så snart någon kritiserat dem offentligt. Jag har ibland uttalat mig negativt om SD i sociala medier, och flera dagar i sträck har jag bemötts med personangrepp från deras sympatisörer. Vissa har till och med försökt kontakta mig privat fast jag undanbett mig det. Och då kommer jag relativt lindrigt undan, bland annat eftersom jag råkar vara en vit man. Kvinnor och invandrare som aktiverar sig mot främlingsfientlighet, utsätts dessutom för förtryckande maktspråk från SD:s fotsoldater. Och Björn Söder låter dem hållas, i stället för att ryta ifrån.
Men sverigedemokrater drabbas av mer våld än andra politiker.
Det är tragiskt, och en brist i demokratin. Men det finns inte heller några belägg för att bruket att kalla SD för "rasister" skulle orsaka våld. Den autonoma "vänsterextrema" rörelsen, som står för en stor del av våldet och hoten, har även gett sig på liberaler, porrbranschen, pälshandlare och andra institutioner som inte har med vare sig SD eller rasism att göra. Autonoma nätverk är utstötta från de flesta seriösa politiska sammanhang och övervakas av Säkerhetspolisen (medan SD beskyddas av samma säkerhetspolis); de tillhör alltså inte någon abstrakt samhällselit som SD-sympatisörer utnämnt till sina motståndare.
Är det ändå inte avhumanisering att kalla någon för rasist?
Nej, de flesta icke-extremister anser att även den som uttrycker rasistiska värderingar ska behandlas som en myndig medborgare. Att vara en vuxen människa, är att stå till svars för sina åsikter och handlingar.
Är det synd om Sverigedemokraterna?
Som tidigare nämnts, blir SD ibland orättvist behandlade. Men nästan alla partier har varit i en liknande sits, åtminstone någon gång under sin historia. Att det ideella projektet IRM är specifikt inriktat på att granska SD, innebär inte att det är synd om SD. De stora mediehusen i Sverige har producerat dokumentärer och skrifter med betydligt större budget i ryggen, inriktade på att kritisera andra politiska partier än SD. Så länge kritiken inte övergår i hot eller handgripligheter (vilket den inte gör på IRM) är den en del av den yttrandefrihet som SD säger sig ha som sin hjärtefråga. Men uppenbarligen unnar man inte IRM att få ha sin egen webbplats i fred.
Problemet finns alltså hos SD, inte i behandlingen av SD.
SD:s partisekreterare Björn Söder sade att många etablerade röster kallar hans parti för rasister. Han påstod att rasistanklagelserna skulle avhumanisera sverigedemokrater och göra dem till lovliga mål för attentat. Jag skrev ett inlägg på Twitter, som fick viss uppmärksamhet redan under sändningen.
Dagen efter skrev Inte rasist men (vi kallar dem IRM) en artikel som bemötte Björn Söders påståenden i debatten. Hans tes att rasistanklagerna bidrar till avhumanisering av SD (och i förlängningen till våld) besvarade de med att citera min tweet ovanför, tillsammans med mitt namn.
IRM har utsatts för många DDOS-attacker, Efter att artikeln publicerades har de varit extra intensiva, och i skrivande stund är hemsidan nere. Flera välbesökta bloggar har visat sitt stöd genom att publicera en kopia av artikeln, senast Aftonbladets ledarblogg. Med andra ord har mitt namn nog aldrig tidigare fått så stor spridning i ett politiskt sammanhang.
Jag har aldrig haft någon relation med IRM, annat än några ytliga kontakter i sociala medier. Alltså är jag inte delaktig i artikeln på annat sätt än att den citerar mig. Egentligen har debatten om SD och rasism tagit upp alltför stor del av min tid. Men stolt som jag känner mig, får jag nog låta ansvar följa ära, genom att förklara vad jag egentligen menade.
Är Sverigedemokraterna ett rasistiskt parti?
För mig är det en ganska ointressant fråga. Jag kan tycka att stämpeln rasist är överanvänd; till exempel anser jag inte, som vissa mer radikala skribenter, att Sverige år 2013 skulle vara "ett rasistiskt land"; däremot förekommer rasism i Sverige, och det är ovärdigt ett modernt, rikt demokratiskt land. Men vad vi än kallar SD, är det deras politik, och deras förtroendevaldas värderingar, som ska granskas.
Det är också skillnad mellan att vara rasist, och att säga/göra något rasistiskt. Även den om inte är rasist i ordets rätta mening, kan säga eller göra något som uttrycker idé om att vissa människor är mindre värda på grund av sitt ursprung. Det är avhumanisering. Hos SD finns många exempel på det senare; se IRM.
Är det inte ett problem att SD blir kallade rasister och antidemokrater utan att vara det?
Även om anklagelserna vore falska, så skulle det vara ett relativt litet problem. Den politiska jargongen är stundtals grov. Det är vanligt med halmgubbar; överdrivna nidbilder av motståndaren. Den som vill höja en skatt blir kallad "kommunist". Centerpartister kallas "bönder" och kristdemokrater "frimicklare". Den som stöder rätten till abort kallas "mördare", och så vidare. Sådana tillmälen bidrar inte till debatten.
Men deras betydelse bleknar i betydelse i ett sammanhang där kommentarsfält och sociala medier fylls av hot mot antirasister, i Sverigedemokraternas namn, så snart någon kritiserat dem offentligt. Jag har ibland uttalat mig negativt om SD i sociala medier, och flera dagar i sträck har jag bemötts med personangrepp från deras sympatisörer. Vissa har till och med försökt kontakta mig privat fast jag undanbett mig det. Och då kommer jag relativt lindrigt undan, bland annat eftersom jag råkar vara en vit man. Kvinnor och invandrare som aktiverar sig mot främlingsfientlighet, utsätts dessutom för förtryckande maktspråk från SD:s fotsoldater. Och Björn Söder låter dem hållas, i stället för att ryta ifrån.
Men sverigedemokrater drabbas av mer våld än andra politiker.
Det är tragiskt, och en brist i demokratin. Men det finns inte heller några belägg för att bruket att kalla SD för "rasister" skulle orsaka våld. Den autonoma "vänsterextrema" rörelsen, som står för en stor del av våldet och hoten, har även gett sig på liberaler, porrbranschen, pälshandlare och andra institutioner som inte har med vare sig SD eller rasism att göra. Autonoma nätverk är utstötta från de flesta seriösa politiska sammanhang och övervakas av Säkerhetspolisen (medan SD beskyddas av samma säkerhetspolis); de tillhör alltså inte någon abstrakt samhällselit som SD-sympatisörer utnämnt till sina motståndare.
Är det ändå inte avhumanisering att kalla någon för rasist?
Nej, de flesta icke-extremister anser att även den som uttrycker rasistiska värderingar ska behandlas som en myndig medborgare. Att vara en vuxen människa, är att stå till svars för sina åsikter och handlingar.
Är det synd om Sverigedemokraterna?
Som tidigare nämnts, blir SD ibland orättvist behandlade. Men nästan alla partier har varit i en liknande sits, åtminstone någon gång under sin historia. Att det ideella projektet IRM är specifikt inriktat på att granska SD, innebär inte att det är synd om SD. De stora mediehusen i Sverige har producerat dokumentärer och skrifter med betydligt större budget i ryggen, inriktade på att kritisera andra politiska partier än SD. Så länge kritiken inte övergår i hot eller handgripligheter (vilket den inte gör på IRM) är den en del av den yttrandefrihet som SD säger sig ha som sin hjärtefråga. Men uppenbarligen unnar man inte IRM att få ha sin egen webbplats i fred.
Problemet finns alltså hos SD, inte i behandlingen av SD.
