Nätverket YIMBY har satt ihop en valenkät för Stockholms kommun och Stockholms läns landsting, om vad politiker i olika partier tänker bygga.
YIMBY har också en interaktiv valkompass för den som vill hitta sitt favoritparti för stadsplanering och infrastruktur.
september 15, 2010
Uppdrag Granskning om APB:s egenmäktiga rättsskipning
Uppdrag Granskning igår berättade om den ständiga konflikten mellan Antipiratbyrån och scenen. Scenen är ett liten, löst sammansatt nätverk av personer, som tillgängliggör filmer, datorprogram och annat upphovsrättsskyddat material, warez. De bryter ner kopieringsskyddet och sprider det internt för sportens skull. Förr eller senare sprids warezen till miljontals "vanliga fildelare", även om det inte är scenens avsikt.
Peo skrev redan för fem år sedan om att scenen inte längre är någon elit som folk måste fjäska för. Det blir allt fler andra som kan, vill och orkar göra samma sak.
Reportaget antyder att Antipiratbyrån använder infiltratörer, som själva bidrar med warez (brottsprovokation), och att de tvingar avslöjade deltagare i scenen, under hot om polisanmälan, att ingå avtal om att avsluta verksamheten.
I Sverige finns alltså en kommersiell branschorganisation, som tar lagen i egna händer genom att begå de brott som de utger sig för att förhindra, och som kohandlar med ertappade brottslingar. Vem granskar APB?
Peo skrev redan för fem år sedan om att scenen inte längre är någon elit som folk måste fjäska för. Det blir allt fler andra som kan, vill och orkar göra samma sak.
Reportaget antyder att Antipiratbyrån använder infiltratörer, som själva bidrar med warez (brottsprovokation), och att de tvingar avslöjade deltagare i scenen, under hot om polisanmälan, att ingå avtal om att avsluta verksamheten.
I Sverige finns alltså en kommersiell branschorganisation, som tar lagen i egna händer genom att begå de brott som de utger sig för att förhindra, och som kohandlar med ertappade brottslingar. Vem granskar APB?
september 13, 2010
Den empatiska civilisationen är inte(r)nationalistisk
Jeremy Rifkin on "the empathic civilization" | Video on TED.com
Här är en animerad föreläsning som utifrån färska vetenskapliga rön visar att nationalism, och nationell och religiös identitet, bara är ett mellansteg i mänsklighetens utveckling.
Det anknyter till sverigedemokrat-temat, där man som svensk nationalist gärna föreställer sig att Sverige med svensk kung, svensk kyrka och svenskt språk skulle ha funnits sedan urminnes tider. Så är inte fallet.
Här är en animerad föreläsning som utifrån färska vetenskapliga rön visar att nationalism, och nationell och religiös identitet, bara är ett mellansteg i mänsklighetens utveckling.
Det anknyter till sverigedemokrat-temat, där man som svensk nationalist gärna föreställer sig att Sverige med svensk kung, svensk kyrka och svenskt språk skulle ha funnits sedan urminnes tider. Så är inte fallet.
SD har vitmakt-kandidater i 28 kommuner
Svenska folket har i tidigare val visat att de inte stöder främlingsfientlighet. Ny Demokrati åkte ut när de riktade in sig på motstånd mot invandring. Moderaternas valsiffror 2002 kraschade efter "valstugereportaget" i Uppdrag Granskning.
Som sagt är det ont om verkliga rasister i Sverige. Den svenska vitmaktrörelsen blir allt svagare.
Sverigedemokraterna försöker ta avstånd från sin rasistiska historia och hävdar att de här åsikterna bannlystes från partiet i samband med att Nationaldemokraterna bröt sig ut, och Jimmie Åkesson blev partiledare. Men faktum är att det fortfarande finns många kandidater på SD-listor, som har varit aktiva i vitmaktrörelsen under de senaste åren. I de flesta fallen handlar det inte heller om några ungdomssynder, utan om medlemskap och uttalanden under den gångna mandatperioden.
Sverigedemokraterna har öppna rasister på sina röstsedlar. Det går inte att ta ett sådant parti på allvar.
Som sagt är det ont om verkliga rasister i Sverige. Den svenska vitmaktrörelsen blir allt svagare.
Sverigedemokraterna försöker ta avstånd från sin rasistiska historia och hävdar att de här åsikterna bannlystes från partiet i samband med att Nationaldemokraterna bröt sig ut, och Jimmie Åkesson blev partiledare. Men faktum är att det fortfarande finns många kandidater på SD-listor, som har varit aktiva i vitmaktrörelsen under de senaste åren. I de flesta fallen handlar det inte heller om några ungdomssynder, utan om medlemskap och uttalanden under den gångna mandatperioden.
Sverigedemokraterna har öppna rasister på sina röstsedlar. Det går inte att ta ett sådant parti på allvar.
Arbetarklassens hjältar, Sahlin och SD
Det var manliga svenska industriarbetare som grundade Socialdemokraterna, som en del av kampen mot företagarna för att få rättvisa löner, sjukvård och arbetsrätt. Sedan Sverige fick allmän rösträtt 1921, har partiet varit Sveriges största.Idag handlar socialdemokrati inte bara om arbetsrätt. Det brukar också omfatta åsikten att staten har ett särskilt ansvar för att främja jämlikhet mellan könen, olika sexuella läggningar, och olika nationaliteter och religioner. De andra rödgröna partierna, och Feministiskt Initiativ, har ungefär samma uppfattning.
Nästan alla tycker ju att jämlikhet är bra, men många tycker att sossarna gick för långt redan när Göran Persson var statsminister. Kvotering, genuspedagogik, pappamånader, integrationsprojekt och förbud mot hets mot folkgrupp kan kännas som överdrivna åtgärder, som inskränker folks privatliv. De kan också kännas svårt att kritisera de här reformerna. "Är du rasist/kvinnohatare/homofob, eller?"
En infödd svensk man som jobbar i industrin, som alltid framstått som en samhällsviktig vardagshjälte, kan plötsligt känna sig utmålad som förtryckare.
Samtidigt kan invandringen göra svenskar oroliga, för att invandrare tar våra jobb, inte tar våra jobb, tar svenska kvinnor, bara lever med andra invandrare, är ensamkommande flyktingbarn som egentligen är vuxna, är familjer med massor av småbarn, är för fattiga, eller köper för dyra bilar. Jag har redan berättat varför invandring är bra för Sverige.
När Mona Sahlin blev partiledare, var det många som fått nog. Hon har kommit att symbolisera det som brukar kallas politiskt korrekthet: att man måste vara för pappamånad, flyktingmottagande och allt annat, annars är man en obehaglig människa som måste tystas.
Saken är den att varken Mona Sahlin eller någon annan kan förbjuda folk att föreslå minskad invandring. Det går utmärkt att göra, så länge man har några vettiga argument. Orsaken till att man inte vill ge invandringsmotståndarna utrymme i debatten, är att de inte har några bra argument. Om man saknar argument, är det enklare att skylla på åsiktsförtryck och politiskt korrekthet, och på så sätt göra sig själv till offer. Och om Brottsförebyggande Rådet eller andra myndigheter eller organisationer visar statistik som slår hål på fördomar om invandring, så kan man dra till med att det bara är statlig propaganda, och på så sätt spela vidare på idén om åsiktsförtryck.
När (s) inte längre framstår som den svenska arbetarklassens beskyddare, utan i stället som deras förtryckare, så är det självklart att folk väljer andra partier. Vissa väljer Sverigedemokraterna, ett parti som inte tänker lösa Sveriges stora problem, bara göra dem värre, med kaos i riksdagen, ökad statsskuld och försämrat EU-samarbete.
Men SD behövs inte. Det finns redan en regering som har lyckats utm
ana Socialdemokraterna. De bekämpar extremism och religiöst förtryck oavsett ursprung, och förespråkar hårda straff mot våld och maffia. En regering som satsar på yrkesgymnasier och lärlingsjobb för unga män och kvinnor. En regering som står upp för yttrandefrihet och mångfald av åsikter. En regering som bevarar välfärdsstaten, samtidigt som de belönar hederligt arbete och sparande. Alliansen är en sådan regering.Brasklapp: Det här inlägget skrevs inför valet 2010. Mycket har förändrats sedan dess. Framför allt ger jag inte längre okritiskt stöd till Alliansen.
september 12, 2010
Föräldrar äger inte sina barn
Jag har haft förmånen att växa upp med goda, ansvarsfulla föräldrar. Men tyvärr finns många barn som har dåliga föräldrar, eller inga alls.
Det finns en konservativ idé om att föräldrar skulle ha en naturlig rätt att bestämma över sina barns uppväxt, utan hänsyn till vad som är bäst för barnet. Den här idén är i många fall oförenlig med artikel 3:1 i FN:s konvention om barnets rättigheter:
Det finns fortfarande politiker som ser naturliga rättigheter i föräldraskap. Idag kan man läsa ett förslag om ett bindande "barntestamente" som skulle ge andra anhöriga lagstadgad rätt att "ärva" vårdnaden av ett barn, om föräldrarna skulle råka illa ut.
Självklart är det bra om barn har gudföräldrar eller släktingar som är beredda att ta hand om barnet. I de flesta fall har föräldrarna gott omdöme i att fördela ansvaret. Men i de tragiska fall då föräldrarna lämnar jordelivet eller fråntas vårdnaden, så är det ändå myndigheterna som kan göra en neutral bedömning om vilken vårdnadshavare som faktiskt är bäst för barnen. Skribentens enda handfasta exempel är mycket svagt.
Det finns en konservativ idé om att föräldrar skulle ha en naturlig rätt att bestämma över sina barns uppväxt, utan hänsyn till vad som är bäst för barnet. Den här idén är i många fall oförenlig med artikel 3:1 i FN:s konvention om barnets rättigheter:
Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.Idén med barnkonventionen är att barn är riktiga människor, som inte ägs av sina föräldrar eller någon annan. Det fåtal fall där soc eller andra myndigheter ingriper i vårdnaden av barnet, beror på att föräldrarna har misslyckats, inte för att soc tycker det är kul att lägga sig i.
Det finns fortfarande politiker som ser naturliga rättigheter i föräldraskap. Idag kan man läsa ett förslag om ett bindande "barntestamente" som skulle ge andra anhöriga lagstadgad rätt att "ärva" vårdnaden av ett barn, om föräldrarna skulle råka illa ut.
Självklart är det bra om barn har gudföräldrar eller släktingar som är beredda att ta hand om barnet. I de flesta fall har föräldrarna gott omdöme i att fördela ansvaret. Men i de tragiska fall då föräldrarna lämnar jordelivet eller fråntas vårdnaden, så är det ändå myndigheterna som kan göra en neutral bedömning om vilken vårdnadshavare som faktiskt är bäst för barnen. Skribentens enda handfasta exempel är mycket svagt.
Ett syskon kanske har de perfekta förutsättningarna, men har en stark religiös uppfattning, som föräldern tagit avstånd från.Vad är problemet? Varför ska ett barns uppväxt styras av en framliden förälders personliga åsikt om olika religioner?
september 11, 2010
Camp: Lady Gaga vs Ika Nord
Genom Julia Skott.
Jag har redan varit inne på stilidealen macho och cool. Lite annorlunda är camp. Det är inte alls maskulint, utan lite mer schlager, paljetter och fjäderboa. Lady Gaga lyckas vara cool och camp samtidigt, och är inte helt olik Ika Nord.
Jag har redan varit inne på stilidealen macho och cool. Lite annorlunda är camp. Det är inte alls maskulint, utan lite mer schlager, paljetter och fjäderboa. Lady Gaga lyckas vara cool och camp samtidigt, och är inte helt olik Ika Nord.
SD:s valfilm, finn fem fel
Sverigedemokraterna gråter krokodiltårar för att den privatägda TV4 har stoppat deras reklamfilm. Men det verkar som att de är slugt beräknande, eftersom filmen fått större uppmärksamhet utan att SD behövt lägga ut ett nickel på reklamtidsavgift.
Att den har lånat/stulit formspråk från Försvarsmaktens extremt påkostade rekryteringsfilmer kan möjligen leda till någon debatt om upphovsrätt och mönsterskydd, men det får vara för den här gången.
1. "Pensionsbromsen" finns inte i statsbudgeten. Det är inte riksdagens statsbudget som styr pensionsbeloppen. De beror på pensionsfondernas värdeutveckling.
2. Invandring är ingen nettoutgift. Statsbudgeten avsätter cirka 6 miljarder per år (mindre än 1%) för migration. Dessa pengar används för Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas hantering av de asylsökande. De går inte till folk som redan har uppehållstillstånd eller medborgarskap, och därför kan man inte spara in de här pengarna genom att "ta in" färre invandrare. Snarare är det en direkt kostnad i att avvisa folk. Det intressanta är i stället utgifter för människor som faktiskt bor i Sverige. En nyinvandrad person får i genomsnitt jobb sju år efter ankomsten till Sverige. En nyfödd svensk börjar jobba först efter 19 år eller ännu senare, och har innan dess kostat samhället föräldrapenning, barnbidrag, barnomsorgspeng, skolpeng och diverse andra utgifter för 2-3 miljoner kronor. Förresten vill SD också minska arbetskraftsinvandringen, det vill säga människor som nästan direkt vid ankomsten till Sverige börjar tjäna egna pengar och betala svensk skatt.
3. Burkor är mycket sällsynta. Inte fler än ett par hundra kvinnor i Sverige täcker ansiktet till vardags, men det har jag nämnt förut.
4. Det finns ingen befolkningsexplosion bland invandrare. Svenska kvinnor föder i genomsnitt 1,9 barn, vilket är något färre än vad som behövs för att återskapa befolkningen, men trenden är ökande. Utlandsfödda kvinnor föder i genomsnitt 2,2 barn, vilket ger en mycket svag befolkningsökning. Men skillnaden i födelsetal är större mellan svenskfödda kvinnor i olika delar av Sverige (landsbygdsfamiljer föder fler barn än innerstadsfamiljer), än mellan svenskfödda kvinnor, och kvinnor födda i medelutvecklade länder som Chile, Irak och Iran. Den enda talrika nationalitet som har avvikande höga födelsetal, är somalier, som föder 3,8 barn per kvinna. I Sverige bor cirka 25 000 personer födda i Somalia, betydligt färre än chilenarna, irakierna och iranierna. Landsbygd och fattiga länder har höga födelsetal; bland somalier som bor kvar i Somalia är genomsnittet 6 barn per kvinna. Men när invånarna flyttar till städer eller rika länder sjunker födelsetalen, och i andra generationen är födelsetalen inte nämnvärt högre än bland de infödda i mottagarlandet. Här förklarar Hans Rosling att födelsetalen i världen stabiliseras runt 2 barn per kvinna, i synnerhet bland de folkgrupper som fått det bättre.
5. De som är födda i fattiga länder har det lägsta valdeltagandet i Sverige, om de ens har rösträtt. I det sista klippet sträcker sig flera burkamammors händer efter "pensionsbromsen" medan den ensamma pensionärens hand sträcker sig efter "invandringsbromsen", för att antyda att de skulle ha större politiskt inflytande än pensionärerna. För det första måste man vara svensk medborgare för att över huvud taget få rösta i riksdagsvalet. För det andra är det i miljonprogrammet som valdeltagandet är lägst.
Den här dagen har jag ägnat åt att flytta min dementa mormor till ett boende där det jobbar massor av invandrare. Det här är personligt. Sverigedemokraternas valfilm är en skymf mot många, inte minst brukare och anställda i äldreomsorgen.
Tur att SD är en så tacksam måltavla för satir.
Att den har lånat/stulit formspråk från Försvarsmaktens extremt påkostade rekryteringsfilmer kan möjligen leda till någon debatt om upphovsrätt och mönsterskydd, men det får vara för den här gången.
1. "Pensionsbromsen" finns inte i statsbudgeten. Det är inte riksdagens statsbudget som styr pensionsbeloppen. De beror på pensionsfondernas värdeutveckling.
2. Invandring är ingen nettoutgift. Statsbudgeten avsätter cirka 6 miljarder per år (mindre än 1%) för migration. Dessa pengar används för Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas hantering av de asylsökande. De går inte till folk som redan har uppehållstillstånd eller medborgarskap, och därför kan man inte spara in de här pengarna genom att "ta in" färre invandrare. Snarare är det en direkt kostnad i att avvisa folk. Det intressanta är i stället utgifter för människor som faktiskt bor i Sverige. En nyinvandrad person får i genomsnitt jobb sju år efter ankomsten till Sverige. En nyfödd svensk börjar jobba först efter 19 år eller ännu senare, och har innan dess kostat samhället föräldrapenning, barnbidrag, barnomsorgspeng, skolpeng och diverse andra utgifter för 2-3 miljoner kronor. Förresten vill SD också minska arbetskraftsinvandringen, det vill säga människor som nästan direkt vid ankomsten till Sverige börjar tjäna egna pengar och betala svensk skatt.
3. Burkor är mycket sällsynta. Inte fler än ett par hundra kvinnor i Sverige täcker ansiktet till vardags, men det har jag nämnt förut.
4. Det finns ingen befolkningsexplosion bland invandrare. Svenska kvinnor föder i genomsnitt 1,9 barn, vilket är något färre än vad som behövs för att återskapa befolkningen, men trenden är ökande. Utlandsfödda kvinnor föder i genomsnitt 2,2 barn, vilket ger en mycket svag befolkningsökning. Men skillnaden i födelsetal är större mellan svenskfödda kvinnor i olika delar av Sverige (landsbygdsfamiljer föder fler barn än innerstadsfamiljer), än mellan svenskfödda kvinnor, och kvinnor födda i medelutvecklade länder som Chile, Irak och Iran. Den enda talrika nationalitet som har avvikande höga födelsetal, är somalier, som föder 3,8 barn per kvinna. I Sverige bor cirka 25 000 personer födda i Somalia, betydligt färre än chilenarna, irakierna och iranierna. Landsbygd och fattiga länder har höga födelsetal; bland somalier som bor kvar i Somalia är genomsnittet 6 barn per kvinna. Men när invånarna flyttar till städer eller rika länder sjunker födelsetalen, och i andra generationen är födelsetalen inte nämnvärt högre än bland de infödda i mottagarlandet. Här förklarar Hans Rosling att födelsetalen i världen stabiliseras runt 2 barn per kvinna, i synnerhet bland de folkgrupper som fått det bättre.
5. De som är födda i fattiga länder har det lägsta valdeltagandet i Sverige, om de ens har rösträtt. I det sista klippet sträcker sig flera burkamammors händer efter "pensionsbromsen" medan den ensamma pensionärens hand sträcker sig efter "invandringsbromsen", för att antyda att de skulle ha större politiskt inflytande än pensionärerna. För det första måste man vara svensk medborgare för att över huvud taget få rösta i riksdagsvalet. För det andra är det i miljonprogrammet som valdeltagandet är lägst.
Den här dagen har jag ägnat åt att flytta min dementa mormor till ett boende där det jobbar massor av invandrare. Det här är personligt. Sverigedemokraternas valfilm är en skymf mot många, inte minst brukare och anställda i äldreomsorgen.
Tur att SD är en så tacksam måltavla för satir.
september 10, 2010
"Jag har minsann vänner som är invandrare"
De flesta argument mot invandring brukar börja med Jag är inte rasist, men...
Begreppet rasist används överdrivet ofta som skällsord.
Så, hur många av "dem" känner du? Räkna.
Säg att du ska fira en stor händelse i ditt liv. Men det är ont om plats på festen, och du kan bara bjuda in ett begränsat antal. Du gör en prioritetslista, där du rangordnar familj, studie- och arbetskamrater, och andra som du umgås med. Hur många av "dem" hamnar bland topp 10? Topp 20? Säg att du fortsätter med den rangordnade listan tills du har 100 namn. Vid det här laget har du förmodligen kommit in på avlägsna släktingar, gamla barndomskompisar och flera andra som du har ganska lite kontakt med.
Hur många av "dem" finns på den här 100-listan? Det är så många procent av ditt sociala liv som utgörs av "dem". Betyder det att du känner "dem"? Att du vet hurdana "de" är, allihop?
Begreppet rasist används överdrivet ofta som skällsord.
Rasism är en indelning av människor i ett hierarkiskt system av raser, där vissa raser ibland tillskrivs moralisk rätt att härska över andra.Riktiga rasister är sällsynta idag. Men man behöver inte vara rasist för att ha fördomar om andra kulturer eller invandring. Ett vanligt sätt att svära sig fri från fördomar är
Jag har nära vänner som är invandrare.Vad är en vän? Är man vän med alla som man har addat på Facebook? Är man vän med alla nuvarande och gamla klass- och jobbkamrater? Vanligtvis har man bara en handfull riktiga vänner i taget. De andra människorna man träffar är bekanta.
Så, hur många av "dem" känner du? Räkna.
Säg att du ska fira en stor händelse i ditt liv. Men det är ont om plats på festen, och du kan bara bjuda in ett begränsat antal. Du gör en prioritetslista, där du rangordnar familj, studie- och arbetskamrater, och andra som du umgås med. Hur många av "dem" hamnar bland topp 10? Topp 20? Säg att du fortsätter med den rangordnade listan tills du har 100 namn. Vid det här laget har du förmodligen kommit in på avlägsna släktingar, gamla barndomskompisar och flera andra som du har ganska lite kontakt med.
Hur många av "dem" finns på den här 100-listan? Det är så många procent av ditt sociala liv som utgörs av "dem". Betyder det att du känner "dem"? Att du vet hurdana "de" är, allihop?
Muslimska och nordiska avarter
Jag har diskuterat att ett politiskt parti vill "stoppa islamiseringen av Sverige", och efterlyst konkreta exempel på vad som är så farligt med islam. Men i de här fallen används avarter av islam som missvisande exempel.
Visst finns det sedvänjor som är typiska för islam och muslimer, och som inte går att passa in i ett öppet demokratiskt samhälle. Men det är inget typiskt för islam. För varje problem med islam i Sverige, finns betydligt värre problem som är nordeuropeiska till sin natur.
Burka och Hells Angels-västar
Runt 200 muslimska kvinnor i Sverige bär burka och niqab. Det provocerar. Samtidigt finns ett par hundra svenska män som är medlemmar i Hells Angels eller andra kriminella motorcykelklubbar, och bär klubbvästar för att provocera och skrämma folk. Dessa klubbar tillåter vanligen bara vita medlemmar, och har i flera fall varit en del av vit makt-rörelsen.
Sharialagar, Jehovas vittnen och kreationism
Vissa muslimer vill införa sharialagar. Det är inget problem i sig, eftersom ett demokratiskt land ska ha åsiktsfrihet. De är inte de enda som vill ha religiösa lagar; flera svenska protestantiska kyrkor tillsammans med katolska kyrkan har utarbetat ett "manifest för samvetsfrihet", där de vill förbjuda abort, stamcellsforskning och homosexuell samlevnad.
Problem kan det bli först när religiösa samfund faktiskt får igenom juridiska undantag. Jehovas Vittnen har drygt 22 000 medlemmar som bland annat befriats från värnplikt, och fått vägra blodtransfusion till sina barn. Det har förekommit att frikyrkliga skolor i Sverige inte lär ut sexualkunskap eller evolution.
Ramadan-kravaller och midsommarvåldtäkter
Tyvärr förekommer att muslimska unga män ägnar sig åt våld och skadegörelse i samband med ramadan. Men det antalet bleknar om man jämför med all ungdomsfylla, slagsmål och våldtäkter kring svenska högtider som valborgsmässoafton och midsommar. I båda fallen finns ett samband med social utsatthet.
Terrorism
Om man använder den vidaste definitionen av muslimsk terrorism, så är det enda dokumenterade fallet ett brandattentat mot Lars Vilks hem. Det sägs att en av förövarna fick brännskador, annars är det 0 personskador på grund av muslimska terrordåd i Sverige. Jämför detta med vit makt-rörelsen. Enligt BRÅ och SÄPO har vit makt-rörelsen utfört 14 mord eller dråp, och hundratals andra brott, sedan 1999. Och då är de bra mycket färre än antalet muslimer i Sverige.
Vi behöver ingen politik för att stoppa islam. Vi behöver en politik för att stoppa våld och extremism oavsett ursprung.
Visst finns det sedvänjor som är typiska för islam och muslimer, och som inte går att passa in i ett öppet demokratiskt samhälle. Men det är inget typiskt för islam. För varje problem med islam i Sverige, finns betydligt värre problem som är nordeuropeiska till sin natur.
Burka och Hells Angels-västar
Runt 200 muslimska kvinnor i Sverige bär burka och niqab. Det provocerar. Samtidigt finns ett par hundra svenska män som är medlemmar i Hells Angels eller andra kriminella motorcykelklubbar, och bär klubbvästar för att provocera och skrämma folk. Dessa klubbar tillåter vanligen bara vita medlemmar, och har i flera fall varit en del av vit makt-rörelsen.
Sharialagar, Jehovas vittnen och kreationism
Vissa muslimer vill införa sharialagar. Det är inget problem i sig, eftersom ett demokratiskt land ska ha åsiktsfrihet. De är inte de enda som vill ha religiösa lagar; flera svenska protestantiska kyrkor tillsammans med katolska kyrkan har utarbetat ett "manifest för samvetsfrihet", där de vill förbjuda abort, stamcellsforskning och homosexuell samlevnad.
Problem kan det bli först när religiösa samfund faktiskt får igenom juridiska undantag. Jehovas Vittnen har drygt 22 000 medlemmar som bland annat befriats från värnplikt, och fått vägra blodtransfusion till sina barn. Det har förekommit att frikyrkliga skolor i Sverige inte lär ut sexualkunskap eller evolution.
Ramadan-kravaller och midsommarvåldtäkter
Tyvärr förekommer att muslimska unga män ägnar sig åt våld och skadegörelse i samband med ramadan. Men det antalet bleknar om man jämför med all ungdomsfylla, slagsmål och våldtäkter kring svenska högtider som valborgsmässoafton och midsommar. I båda fallen finns ett samband med social utsatthet.
Terrorism
Om man använder den vidaste definitionen av muslimsk terrorism, så är det enda dokumenterade fallet ett brandattentat mot Lars Vilks hem. Det sägs att en av förövarna fick brännskador, annars är det 0 personskador på grund av muslimska terrordåd i Sverige. Jämför detta med vit makt-rörelsen. Enligt BRÅ och SÄPO har vit makt-rörelsen utfört 14 mord eller dråp, och hundratals andra brott, sedan 1999. Och då är de bra mycket färre än antalet muslimer i Sverige.
Vi behöver ingen politik för att stoppa islam. Vi behöver en politik för att stoppa våld och extremism oavsett ursprung.
Om man inte bygger spexdekor eller spelar i spexorkester...
...så kan man bygga Lego och spela bitpop.
Fysikalen "Pompeji" i Dieselverkstaden 15-18 september
Boka biljetter till Fysikalen i Dieselverkstaden i Nacka den 15-17 september klockan 19, och den 18 september klockan 14. Välkommen!
september 09, 2010
Vi måste ju få betalt!
Här är en klassisk sketch från "Lorry", som till stor del påminner om upphovsrättsbranschens argumentation i debatten om fildelning:
Och här är en liten travesti på manuset:
Reporter: Vi får allt mer repressiva åtgärder mot piratkopiering, men det är sällan som någon vill lyssna på vad upphovsrättsbranschen själva har att säga om saken. Vi har träffat en person som av många har utpekats som branschens ledare. Monique Bert Pontén. Monique, de här tråkigheterna som har hänt senaste tiden, hur skulle du vilja förklara dem?
M: Vi måste ju få betalt.
R: Men är det viktigare än yttrandefrihet, brevhemlighet och källskydd?
M: Vadå? Vi måste ju få betalt!
R: Nej, men nu så är det ju så att ni har fått införa DRM, IPRED-lagen, Pirate Bay-razzian och på väg att införa ACTA.
M: Vi måste ju få betalt!
R: Nej, men borde ni inte försöka söka nya intäktsmodeller, nu ger ni er på barnfamiljer och studenter, det är ju sådana som inte kan försvara sig.
M: Men vi måste ju få betalt!
R: Men skulle ni inte kunna göra ett försök att använda rättssäker process, och låta bli att skicka notan för skam-annonser och rättegångskostnader betalade av den svarande?
M: Nej, vi måste ju få betalt!
R: Men så här kan det väl ändå inte få fortsätta?
M: Men vadå, vi måste ju få betalt!
R: Nej, men ärligt talat, biobesöken och musikfestivalerna är all time high, STIM-intäkterna är högre än någonsin och datorspelsbranschen har vuxit parallellt med fildelning. Hur vill ni förklara det?
M: Det är bara så, man har ju... vi måste ju få betalt!
Och här är en liten travesti på manuset:
Reporter: Vi får allt mer repressiva åtgärder mot piratkopiering, men det är sällan som någon vill lyssna på vad upphovsrättsbranschen själva har att säga om saken. Vi har träffat en person som av många har utpekats som branschens ledare. Monique Bert Pontén. Monique, de här tråkigheterna som har hänt senaste tiden, hur skulle du vilja förklara dem?
M: Vi måste ju få betalt.
R: Men är det viktigare än yttrandefrihet, brevhemlighet och källskydd?
M: Vadå? Vi måste ju få betalt!
R: Nej, men nu så är det ju så att ni har fått införa DRM, IPRED-lagen, Pirate Bay-razzian och på väg att införa ACTA.
M: Vi måste ju få betalt!
R: Nej, men borde ni inte försöka söka nya intäktsmodeller, nu ger ni er på barnfamiljer och studenter, det är ju sådana som inte kan försvara sig.
M: Men vi måste ju få betalt!
R: Men skulle ni inte kunna göra ett försök att använda rättssäker process, och låta bli att skicka notan för skam-annonser och rättegångskostnader betalade av den svarande?
M: Nej, vi måste ju få betalt!
R: Men så här kan det väl ändå inte få fortsätta?
M: Men vadå, vi måste ju få betalt!
R: Nej, men ärligt talat, biobesöken och musikfestivalerna är all time high, STIM-intäkterna är högre än någonsin och datorspelsbranschen har vuxit parallellt med fildelning. Hur vill ni förklara det?
M: Det är bara så, man har ju... vi måste ju få betalt!
Vem är coolast i Sverige?
Jag har tidigare nämnt att datorspelet Starcraft är ganska macho. Macho är spanska och portugisiska för "manlig" eller "hane". Var och en av oss har nog en uppfattning om vad som är macho och manligt.
Ett annat begrepp är cool. Det finns idéer att det härstamma från det västafrikanska itutu som betyder något i stil med "avslappnad på ett mystiskt sätt", och kom in i västvärlden genom jazz och annan afroamerikansk popkultur. Coolhet verkar omfatta att man gör kompromisslöst gör uppror mot normer och ett socialt underläge, men ändå framstår som ödmjuk, belevad och världsvan, utan att röja sina känslor eller hemligheter; det är framför allt om man är ungdom, etnisk minoritet (helst västafrikan, det var som sagt de som uppfann coolheten), arbetarklass, kriminell eller undergroundartist som man vill, och lyckas, vara cool. Den svenska popvänstern är nog det coolaste vi haft i Sverige, även om fildelningsdebatten ställt dem på sin spets. Är det coolt att kräva hårdare lagar för att kunna inkassera mer royalties? Magnus Uggla och Mikael Wiehe är inte längre coola, däremot är Timbuktu och Promoe fortfarande äkta cool popvänster, för vad det nu är värt. Om man kommer från överklassen så kan man ändå bli cool genom att bryta med sina ursprungsideal, ungefär som Olof Palme gjorde.
Samtidigt kan man fråga sig om det bara är män som är coola. För kvinnor är det kanske svårare att undertrycka känslor och bryta normer, men det går. Lisbeth Salander är den coolaste fiktiva personen i svensk populärkultur, coolare än Hamilton och Fritiof Andersson tillsammans. Pippi Långstrump är cool. Om vi pratar om verkliga kvinnor så var Mona Sahlin cool när hon var ung, men nu har hon blivit en del av etablissemanget. Gudrun Schyman och Nyamko Sabuni är coolare än de flesta manliga politiker i Sverige.
Sveriges coolaste man är, utan någon som helst konkurrens, Zlatan. Rebell, check. Mystisk, check. Allt annat, check. Det kanske låter som en plattityd, alla gillar ju Zlatan. Men varken kronprinsessan Victoria, Gunde Svan eller David Hellenius är särskilt coola trots att de är väldigt trevliga och populära. Coolhet handlar inte så mycket om att man är en bra människa (skitstövlar som nazister, Hells Angels och huvudpersonerna i Grand Theft Auto-spelen kan vara coola) utan att man inte alltid beter sig som folk förväntar sig. Världens coolaste person då? Barack Obama. Eller åtminstone var han det tills han valdes, eller fick nobelpris. I så fall har Lady Gaga tagit över förstaplatsen.
I vår tid, när uppmärksamhet är pengar, så kämpar artister, konsumtionsindustrin och politiker för att framstå som så coola som möjligt, ofta genom att provocera, att framställa sig som rebeller eller anställa PR-konsulter. De allra flesta som anser sig vara coola, är i själva verket ocoola. Börjar folk tröttna på skitnödig coolhet?
Ett annat begrepp är cool. Det finns idéer att det härstamma från det västafrikanska itutu som betyder något i stil med "avslappnad på ett mystiskt sätt", och kom in i västvärlden genom jazz och annan afroamerikansk popkultur. Coolhet verkar omfatta att man gör kompromisslöst gör uppror mot normer och ett socialt underläge, men ändå framstår som ödmjuk, belevad och världsvan, utan att röja sina känslor eller hemligheter; det är framför allt om man är ungdom, etnisk minoritet (helst västafrikan, det var som sagt de som uppfann coolheten), arbetarklass, kriminell eller undergroundartist som man vill, och lyckas, vara cool. Den svenska popvänstern är nog det coolaste vi haft i Sverige, även om fildelningsdebatten ställt dem på sin spets. Är det coolt att kräva hårdare lagar för att kunna inkassera mer royalties? Magnus Uggla och Mikael Wiehe är inte längre coola, däremot är Timbuktu och Promoe fortfarande äkta cool popvänster, för vad det nu är värt. Om man kommer från överklassen så kan man ändå bli cool genom att bryta med sina ursprungsideal, ungefär som Olof Palme gjorde.
Samtidigt kan man fråga sig om det bara är män som är coola. För kvinnor är det kanske svårare att undertrycka känslor och bryta normer, men det går. Lisbeth Salander är den coolaste fiktiva personen i svensk populärkultur, coolare än Hamilton och Fritiof Andersson tillsammans. Pippi Långstrump är cool. Om vi pratar om verkliga kvinnor så var Mona Sahlin cool när hon var ung, men nu har hon blivit en del av etablissemanget. Gudrun Schyman och Nyamko Sabuni är coolare än de flesta manliga politiker i Sverige.
Sveriges coolaste man är, utan någon som helst konkurrens, Zlatan. Rebell, check. Mystisk, check. Allt annat, check. Det kanske låter som en plattityd, alla gillar ju Zlatan. Men varken kronprinsessan Victoria, Gunde Svan eller David Hellenius är särskilt coola trots att de är väldigt trevliga och populära. Coolhet handlar inte så mycket om att man är en bra människa (skitstövlar som nazister, Hells Angels och huvudpersonerna i Grand Theft Auto-spelen kan vara coola) utan att man inte alltid beter sig som folk förväntar sig. Världens coolaste person då? Barack Obama. Eller åtminstone var han det tills han valdes, eller fick nobelpris. I så fall har Lady Gaga tagit över förstaplatsen.
I vår tid, när uppmärksamhet är pengar, så kämpar artister, konsumtionsindustrin och politiker för att framstå som så coola som möjligt, ofta genom att provocera, att framställa sig som rebeller eller anställa PR-konsulter. De allra flesta som anser sig vara coola, är i själva verket ocoola. Börjar folk tröttna på skitnödig coolhet?
Jag avslöjar vem jag ska rösta på
Nu kanske folk blir nyfikna på vem jag ska rösta på.
Det viktigaste är förstås att rösta över huvud taget, så man slipper Sverigedemokraterna. Näst viktigast är att slippa kommunister i regeringen, och då har tyvärr S och MP straffat ut sig för den här gången. Fattar inte varför man ger Lars Ohly förhandlingsutrymme, när han ändå aldrig någonsin kommer fälla en sosseregering.
De borgerliga partierna har tyvärr visat total inkompetens i informationspolitiken, när de skräddarsyr lagar för amerikanska skiv- och filmbolag, och låter FRA få befogenheter som egentligen bara Carl Bildt och de själva vill ha. Men Piratpartiet är inte heller ett alternativ just nu, av orsaker som jag tidigare nämnt.
Efter en del vånda har jag bestämt mig för Amanda Brihed i Folkpartiet. Hon står på listan för Stockholms läns valkrets, och kommer behöva andra stockholmsförortsbors hjälp för att komma in i riksdagen.
Amanda, jag vill ge dig fyra år på dig att visa lite äkta liberalism och göra upp med avlyssnarhögern. Ta vara på dem. Du får gärna fixa lite nya järnvägsspår också, om du hinner.
Det viktigaste är förstås att rösta över huvud taget, så man slipper Sverigedemokraterna. Näst viktigast är att slippa kommunister i regeringen, och då har tyvärr S och MP straffat ut sig för den här gången. Fattar inte varför man ger Lars Ohly förhandlingsutrymme, när han ändå aldrig någonsin kommer fälla en sosseregering.
De borgerliga partierna har tyvärr visat total inkompetens i informationspolitiken, när de skräddarsyr lagar för amerikanska skiv- och filmbolag, och låter FRA få befogenheter som egentligen bara Carl Bildt och de själva vill ha. Men Piratpartiet är inte heller ett alternativ just nu, av orsaker som jag tidigare nämnt.
Efter en del vånda har jag bestämt mig för Amanda Brihed i Folkpartiet. Hon står på listan för Stockholms läns valkrets, och kommer behöva andra stockholmsförortsbors hjälp för att komma in i riksdagen.
Amanda, jag vill ge dig fyra år på dig att visa lite äkta liberalism och göra upp med avlyssnarhögern. Ta vara på dem. Du får gärna fixa lite nya järnvägsspår också, om du hinner.
september 08, 2010
Snabbgranskning av SD:s partiprogram
Här är ett axplock av förslag från Sverigedemokraternas partiprogram.
Det finns ingen bestämmelse om någon sådan kostnadsfrihet, och det verkar dessutom strida helt mot
Svenska Kyrkan skildes från staten för tio år sedan. Enligt Regeringsformen skall ingen svensk medborgare tvingas deltaga i någon religiös ceremoni, och enligt grundskolans läroplan skall inte den kommunala skolan ta ställning för något religiöst samfund. Därför borde skolavslutningar i kyrkan förbjudas.
Det finns många orsaker att inte äta griskött. Man kan vara jude (judar är en erkänd nationell minoritet i Sverige), man kan vara vegetarian av medicinska eller etiska skäl, eller protestera mot konventionell djuruppfödning. Fläsk är ingen mänsklig rättighet.
Det kan nog behövas, titta bara på Knutby. Några andra auktoritära religiösa rörelser som inte är en del av svensk tradition är Livets Ord, Jehovas Vittnen och Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.Ett ökat stöd till kvinnor som lever under religiöst och hedersrelaterat förtryck i Sverige.
Ett avskaffande av den kostnadsfria sjuk- och tandvården för illegala invandrare.
Vi får nog förmoda att SD inte syftar på högskolorna, när de vill haEtt införande av obligatoriska hälsokontroller för nyanlända invandrare.
Ett införande av svenska som enda tillåtna samtalsspråk i skolan, med undantag för språklektionerna.Det är förmodligen mindre populärt i Lappland, i Tornedalen, på International Baccaleureate-skolorna, och på franska, tyska och engelska skolan i Stockholm. I resten av Sveriges skolor kommer utrikiska sånger försvinna från musiklektionerna, och internationella utbyten blir i princip omöjliga.
Detta tar Sverigedemokraterna upp under "jämställdhet". I en tid då allt fler av arbetarklassens pojkar, oavsett etnicitet, underkänns på högstadiet och gymnasiet, är det viktigare än någonsin att studera hur uppfattningar om kön påverkar lärandet. Det är dessa ynglingar, som utgör SD:s väljarbas, som mer än andra behöver en jämställd skola.Ett slopande av det skattefinansierade stödet till genuspedagogik.
En varg som hållits i fångenskap utan att ha lärt sig jaga, dödade en människa i Gysinge 1821. Ingen vild varg i Skandinavien har någonsin dödat en människa. Precis som att ingen någonsin har skadats av muslimsk terrorism i Sverige.Ett begränsande av rovdjursstammen till en nivå som inte hotar landsbygdsbefolkningens trygghet och livskvalitet.
Okej, så antingen är det fel på invandrarna för att de lever på bidrag, eller så är det fel på dem för att de tar våra jobb? På den tid då de största värdena skapades i jordbruk och gruvdrift fanns det ett begränsat antal jobb på varje ort. Idag är Sverige en tjänsteekonomi, där arbetstillfällen skapas av konsumenter med pengar. Det bästa som kan hända Sverige är att vi får ta emot färdigutbildade människor som är beredda att betala skatt, och spenderar lönen på tjänster som ger svenskar jobb.En skärpning av reglerna för arbetskraftsinvandring.
Ett trygghetsprogram för att bekämpa brott och övergrepp mot äldre.Pensionärer är den samhällsgrupp i Sverige som är minst utsatta för brott. Den mest utsatta gruppen är unga män med utländsk bakgrund.
På vilket sätt är Sverige islamiserat? Två förändringar som ofta nämns är att skolavslutningar flyttas ut ur kyrkan, eller att skolmatsalar serverar alternativ utan griskött.Ett stopp för islamiseringen av det svenska samhället.
Svenska Kyrkan skildes från staten för tio år sedan. Enligt Regeringsformen skall ingen svensk medborgare tvingas deltaga i någon religiös ceremoni, och enligt grundskolans läroplan skall inte den kommunala skolan ta ställning för något religiöst samfund. Därför borde skolavslutningar i kyrkan förbjudas.
Det finns många orsaker att inte äta griskött. Man kan vara jude (judar är en erkänd nationell minoritet i Sverige), man kan vara vegetarian av medicinska eller etiska skäl, eller protestera mot konventionell djuruppfödning. Fläsk är ingen mänsklig rättighet.
Ska det även gälla snöskoterhjälm, kapuschong, eller halsduk? Man förstår att SD har så svagt stöd i övre Norrland...Ett förbud mot bärandet av heltäckande slöjor på allmän plats.
Könsdiskriminerande tvångsarbete.Ett upprustat försvar och en återinförd värnplikt.
september 03, 2010
Macho-idealet i Starcraft
Det mest intressanta med science fiction är att det berättar om om vilka förväntningar författaren har på samhällets utveckling. Den kanske största franchisen inom science fiction-datorspel idag är Starcraft, med tiomiljontals spelare. Tyvärr är könsrollerna i det här spelet ganska deprimerande.
Här är en artikel som tar upp en del av problemet.
Sammanfattning: I Starcraft finns tre raser: de mer eller mindre goda är Terran (2500-talets människor) och Protoss (tre meter höga, med högt utvecklad teknik och parapsykiska förmågor) och de onda Zerg (en insektsliknande superorganism som kan infektera andra varelser). I terran-armén finns framför allt män, och ett fåtal kvinnor. Visst, det finns några hjältinnor i Starcraft, men deras repliker och dräkter brukar ha en sexuell underton. Protosserna framstår som idealiska varelser i ett idealiskt samhälle, samtidigt som alla Protosser i spelet är män.
EDIT: Det finns två protoss-ledare av kvinnligt kön, Selendis och Raszagal. Men annars syns de inte till. Protoss och Terran har en produktiv ekonomi där de tillverkar byggnader och utrustning. Zerg har en reproduktiv ekonomi där de "föder" byggnader och soldater. Det här kan låta som en krystad, effektsökande liknelse, men det blir obehagligt tydligt i Starcraft 1 när (spoiler) terran-agenten Sarah Kerrigan infekteras och muteras till Zerg-ledaren Queen of Blades. Starcraft 2 handlar om (spoiler) den manlige hjälten Jim Raynors kamp för att "bota" henne. I slutscenen (ännu mer spoiler) bär Raynor, iklädd rustning, hem enåterställd, naken Kerrigan i famnen. Idealiseringen av män, och demoniseringen av kvinnor, är inte slumpmässig.
Spelmässigt är Starcraft 2 nästan perfekt. Men kampanjberättelsen är ganska fånig; mellan uppdragen får man se huvudpersonerna koppla av på krogar, som är en orgie i vit amerikansk 1900-tals-macho-estetik, med rockabilly, whisky, cigarrer, revolvrar, sheriffstjärnor, hologramstrippor och slagsmål. För övrigt är alla terraner vita, utom två. En av dem är en opålitlig pirat med bred jamaicansk brytning, voodoo-amulett och dreadlocks.
Om den här historien utspelade sig i nutid, så hade man möjligen kunnat tolka det ironiskt; de oförtjänt utskällda Grand Theft Auto-spelen är satir från början till slut; om man inte ser det så bör man inte spela. Om det var en historisk miljö, så hade man kunnat se det som socialrealism. Om det var fantasy, så hade man kunnat se det som en spegelbild av vår egen världs medeltid. Men när man får se ett science fiction-verk samla upp de här uttrycken på en främmande planet 500 år framåt i tiden, så undrar man vad författaren har för människosyn. Det finns en del könsrollskritik, och kritik mot machoidealet, i de texter som beskriver vapnen i rustkammaren. Det kanske är ett stillsamt uppror från en designer. Eller en brasklapp?
Nej, jag är ingen hardcorefeminist som kräver att precis allt i världen ska vara millimeterjämställt. Det handlar snarare om att det blir enformigt när ett verk kopierar en massa klyschor som man redan sett hundratals gånger. Och just i science fiction tycker jag att man skulle kunna vänta sig något mer experimentellt och fördomsfritt än Starcraft. Det skulle ha gått enkelt att ändra några detaljer; om man till exempel hade gjort en del av Protosserna till kvinnor, eller bytt plats på Raynor och Kerrigan, så hade det känts mycket fräschare. Blizzards andra stora franchise Warcraft kan ge viss inspiration.
Här är en artikel som tar upp en del av problemet.
Sammanfattning: I Starcraft finns tre raser: de mer eller mindre goda är Terran (2500-talets människor) och Protoss (tre meter höga, med högt utvecklad teknik och parapsykiska förmågor) och de onda Zerg (en insektsliknande superorganism som kan infektera andra varelser). I terran-armén finns framför allt män, och ett fåtal kvinnor. Visst, det finns några hjältinnor i Starcraft, men deras repliker och dräkter brukar ha en sexuell underton. Protosserna framstår som idealiska varelser i ett idealiskt samhälle, samtidigt som alla Protosser i spelet är män.
EDIT: Det finns två protoss-ledare av kvinnligt kön, Selendis och Raszagal. Men annars syns de inte till. Protoss och Terran har en produktiv ekonomi där de tillverkar byggnader och utrustning. Zerg har en reproduktiv ekonomi där de "föder" byggnader och soldater. Det här kan låta som en krystad, effektsökande liknelse, men det blir obehagligt tydligt i Starcraft 1 när (spoiler) terran-agenten Sarah Kerrigan infekteras och muteras till Zerg-ledaren Queen of Blades. Starcraft 2 handlar om (spoiler) den manlige hjälten Jim Raynors kamp för att "bota" henne. I slutscenen (ännu mer spoiler) bär Raynor, iklädd rustning, hem enåterställd, naken Kerrigan i famnen. Idealiseringen av män, och demoniseringen av kvinnor, är inte slumpmässig.
Spelmässigt är Starcraft 2 nästan perfekt. Men kampanjberättelsen är ganska fånig; mellan uppdragen får man se huvudpersonerna koppla av på krogar, som är en orgie i vit amerikansk 1900-tals-macho-estetik, med rockabilly, whisky, cigarrer, revolvrar, sheriffstjärnor, hologramstrippor och slagsmål. För övrigt är alla terraner vita, utom två. En av dem är en opålitlig pirat med bred jamaicansk brytning, voodoo-amulett och dreadlocks.
Om den här historien utspelade sig i nutid, så hade man möjligen kunnat tolka det ironiskt; de oförtjänt utskällda Grand Theft Auto-spelen är satir från början till slut; om man inte ser det så bör man inte spela. Om det var en historisk miljö, så hade man kunnat se det som socialrealism. Om det var fantasy, så hade man kunnat se det som en spegelbild av vår egen världs medeltid. Men när man får se ett science fiction-verk samla upp de här uttrycken på en främmande planet 500 år framåt i tiden, så undrar man vad författaren har för människosyn. Det finns en del könsrollskritik, och kritik mot machoidealet, i de texter som beskriver vapnen i rustkammaren. Det kanske är ett stillsamt uppror från en designer. Eller en brasklapp?
Nej, jag är ingen hardcorefeminist som kräver att precis allt i världen ska vara millimeterjämställt. Det handlar snarare om att det blir enformigt när ett verk kopierar en massa klyschor som man redan sett hundratals gånger. Och just i science fiction tycker jag att man skulle kunna vänta sig något mer experimentellt och fördomsfritt än Starcraft. Det skulle ha gått enkelt att ändra några detaljer; om man till exempel hade gjort en del av Protosserna till kvinnor, eller bytt plats på Raynor och Kerrigan, så hade det känts mycket fräschare. Blizzards andra stora franchise Warcraft kan ge viss inspiration.
Mina favoriter till Kristallen 2010
Vad är grejen med att gå på Kristallengalan igen, när man redan varit där och fått ett pris och två ytterligare nomineringar?
I år vräker stiftelsen på med fler kristaller än någonsin. Här är mina favoriter.
På spåret som årets underhållningsprogram. Är, till skillnad från Let's Dance och Idol ett svenskt format. Skavlan är en vanlig pratshow, så bra är han inte. Vem kan slå Filip och Fredrik? har en del edge, men är långt från det bästa som F&F gjort.
Stjärnorna på slottet som "årets dokusåpa". Som jag nämnt tidigare, så har definitionen av "dokusåpa" tänjts ut till att beskriva all sorts tv som inte är manusbunden. Om begreppet ska vara meningsfullt (och anknyta till "såpopera") så ska det utgå från personliga intriger och maktspel. Stjärnorna är framför allt personporträtt, om deltagarna käftar ibland så är det en bonus. Mästarnas mästare är inte heller någon dokusåpa, men ändå underhållande på ett positivt sätt. Bonde och Ensam mamma är riktiga dokusåpor, men de får tillräcklig bekräftelse genom tittarsiffror, och den sista nominerade är inte värd att nämna.
Millennium som årets tv-drama. De andra förtjänar betyget bra för att vara svenskt.
Solsidan som årets humorprogram. Förmodligen den bästa svenska sitcomen sedan första Svensson, Svensson. Roast på Berns var ett fegisprogram där komikerna låtsasroastade varandra och blev låtsasarga.
Lyxfällan som årets livsstilsprogram. Krishanterings-reality har varit grejen i ett par år nu, och de andra kandidaterna är också vassa.
Agenda som årets aktualitetsprogram, det är centercourten för svensk politisk debatt. Den här var svår med fem starka kandidater; Boston Tea Party är hur kul som helst, Efterlyst fyller ett samhällssyfte, och Sveriges historia och Världens konflikter är seriösa.
Den andra våldtäkten som årets granskning. Att skapa en seriemördare är också en stark kandidat.
Sluten avdelning som årets dokumentär. Under det senaste året har jag flera gånger besökt en vän som legat på psykiatrisk avdelning, och därför har jag fått förmånen att vara gäst i en social miljö som är höljd i fördomar och okunskap. Dokumentären duger för den som inte har möjlighet att se det själv.
Ullared som årets realityprogram. Liksom Sluten avdelning visar det upp en del av Sverige som var i det närmaste okänd för mig. Men det kanske skapar fler fördomar än det skingrar.
Barnprogram brukar jag inte titta på, så där röstar jag blankt.
Filip och Fredrik som manliga programledare, Renée Nyberg som kvinnlig programledare, André Pops som sportprofil och Solsidan som bästa program.
I år vräker stiftelsen på med fler kristaller än någonsin. Här är mina favoriter.
På spåret som årets underhållningsprogram. Är, till skillnad från Let's Dance och Idol ett svenskt format. Skavlan är en vanlig pratshow, så bra är han inte. Vem kan slå Filip och Fredrik? har en del edge, men är långt från det bästa som F&F gjort.
Stjärnorna på slottet som "årets dokusåpa". Som jag nämnt tidigare, så har definitionen av "dokusåpa" tänjts ut till att beskriva all sorts tv som inte är manusbunden. Om begreppet ska vara meningsfullt (och anknyta till "såpopera") så ska det utgå från personliga intriger och maktspel. Stjärnorna är framför allt personporträtt, om deltagarna käftar ibland så är det en bonus. Mästarnas mästare är inte heller någon dokusåpa, men ändå underhållande på ett positivt sätt. Bonde och Ensam mamma är riktiga dokusåpor, men de får tillräcklig bekräftelse genom tittarsiffror, och den sista nominerade är inte värd att nämna.
Millennium som årets tv-drama. De andra förtjänar betyget bra för att vara svenskt.
Solsidan som årets humorprogram. Förmodligen den bästa svenska sitcomen sedan första Svensson, Svensson. Roast på Berns var ett fegisprogram där komikerna låtsasroastade varandra och blev låtsasarga.
Lyxfällan som årets livsstilsprogram. Krishanterings-reality har varit grejen i ett par år nu, och de andra kandidaterna är också vassa.
Agenda som årets aktualitetsprogram, det är centercourten för svensk politisk debatt. Den här var svår med fem starka kandidater; Boston Tea Party är hur kul som helst, Efterlyst fyller ett samhällssyfte, och Sveriges historia och Världens konflikter är seriösa.
Den andra våldtäkten som årets granskning. Att skapa en seriemördare är också en stark kandidat.
Sluten avdelning som årets dokumentär. Under det senaste året har jag flera gånger besökt en vän som legat på psykiatrisk avdelning, och därför har jag fått förmånen att vara gäst i en social miljö som är höljd i fördomar och okunskap. Dokumentären duger för den som inte har möjlighet att se det själv.
Ullared som årets realityprogram. Liksom Sluten avdelning visar det upp en del av Sverige som var i det närmaste okänd för mig. Men det kanske skapar fler fördomar än det skingrar.
Barnprogram brukar jag inte titta på, så där röstar jag blankt.
Filip och Fredrik som manliga programledare, Renée Nyberg som kvinnlig programledare, André Pops som sportprofil och Solsidan som bästa program.
september 02, 2010
SD: Straffavgift på 42 800 kr för blandäktenskap
Jag blev precis upplyst om en liten obehaglig detalj i Sverigedemokraternas skuggbudget. Det handlar om att de vill införa en rad krav för att tillåta att en utlänning som gift sig med en svensk ska få uppehållstillstånd i Sverige. Och nej, vi pratar inte om svenskt medborgarskap, utan att paret varaktigt ska få bo i Sverige över huvud taget (vilket man förmodligen vill göra om man gift sig). Förutom regler om att båda makar ska vara minst 24 år (bland frikyrkliga svenskar är det vanligt att gifta sig betydligt yngre än så) så finns en regel som är särskilt beklämmande:
Den härboende personen skall påta sig fullt försörjningsansvar för den anhörige under en femårsperiod och skall dessutom betala en engångssumma, uppgående till ett prisbasbelopp, som ett bidrag till statens utgifter för den anhöriges svenskundervisning och övriga anpassningskostnader. Sidan 42 i SD:s skuggbudget
Prisbasbeloppet år 2011 uppgår till 42 800 kronor. Så mycket vill Sverigedemokraterna att det ska kosta att gifta sig med någon från fel land.
Den härboende personen skall påta sig fullt försörjningsansvar för den anhörige under en femårsperiod och skall dessutom betala en engångssumma, uppgående till ett prisbasbelopp, som ett bidrag till statens utgifter för den anhöriges svenskundervisning och övriga anpassningskostnader. Sidan 42 i SD:s skuggbudget
Prisbasbeloppet år 2011 uppgår till 42 800 kronor. Så mycket vill Sverigedemokraterna att det ska kosta att gifta sig med någon från fel land.
augusti 31, 2010
SD:s politik är dålig, även i andra frågor än invandring
På tal om enfrågepartier, så försöker Sverigedemokraterna utveckla en bredare agenda. De har nu tre fokusområden; invandring, brottsbekämpning och äldreomsorg.
Deras invandringspolitik har andra granskat. I stället tänkte jag ta upp problemen med deras kriminalpolitik som består av tre huvudförslag.
SD: "En kraftig straffskärpning för grova och upprepade brott genom bland annat införandet av verkliga livstidsstraff utan möjlighet till tidsbestämning eller benådning för de farligaste brottslingarna, obligatorisk utvisning av alla utländska medborgare som begår grövre brott samt ett omedelbart avskaffande av nuvarande praxis där domstolarna ger återfallsförbrytare mängdrabatter på brott."
Först har vi benådning. Det är ett rättsinstitut som funnits sedan antiken, bland annat för att förhindra rättsröta. I Sverige är det regeringen som har benådningsrätt, och även om den används ytterst sällan (och det är ännu mer sällan som dessa ytterst få benådade fångar begår grova brott) så är det en nödvändig och ofarlig rättssäkerhetsventil. Och om SD satt i regering så skulle de ju ändå få bestämma över benådning, eller hur?
Och så utvisning av utländska medborgare för "grövre" brott: Här finns flera oklarheter. Ska personer med dubbla medborgarskap kunna berövas sin svenska medborgarrätt? Och vad är ett "grövre" brott? Utvisning som brottspåföljd för icke-svenska medborgare förekommer redan idag.
Straffrabatt för återfallsbrott existerar inte, snarare är återfall en förvärrande omständighet. Möjligen handlar det om att det maximala tidsbestämda straffet i svensk lag har varit tio år (men det nyligen höjdes till 18 år för mord), så att den som dömts för flera brott i samma rättegång, inte kan få svårare straff än 10 år (med undantag för mord, och de andra brott som har livstid på skalan). Men för den som begår brott, döms, avtjänar straffet, och sedan begår brott och döms i en andra rättegång, så finns ingen rabatt.
SD: Ett nytt system för utbetalningar av skadestånd, där staten garanterar brottsoffren den ersättning de har rätt till, oavsett gärningsmannens vilja eller förmåga till betalning.
Det finns redan statlig skadeersättning för de fall där förövaren inte omedelbart betalar skadestånd. Den stora skillnaden är att skadeersättning omfattar en självrisk, som idag ligger på 1 500 kronor. Men för grova brott blir det en bråkdel av beloppet. (För "vanlig" misshandel med några knytnävsslag utan vårdbehov eller bestående men, ligger skadeståndet runt 10 000. För våldtäkt är skadeståndet på 75 000 och uppåt.) Dessutom kan man som brottsoffer gå till kronofogden för att få ut självrisken från förövaren, så "vilja till betalning" är inget hinder. Och om förövaren inte ens har 1 500 kronor i utmätbara tillgångar, så är självrisken nog det minsta problemet i brottsfallet.
SD: Ett offentligt register över dömda pedofiler samt tillåtande av brottsprovokation under välreglerade former i jakten på så kallade nätpedofiler.
"Pedofilregister" kan förstås se ut på flera sätt. Förmodligen handlar det om att oroliga medborgare ska kunna få ut en lista med bostadsadresser för de personer i en kommun som dömts för sexualbrott mot barn. Till vilken nytta då? Om man vill hindra de här personerna att jobba i till exempel barnomsorg, så går det redan att göra genom att tvinga dem att redovisa ett utdrag ur straffregistret. Den som verkligen tänker begå sexuella övergrepp mot barn, kan hur enkelt som helst skriva sig på en adress i en kommun, bo i en annan kommun, och söka sina offer i en tredje kommun. De som drabbas är de pedofiler som försöker rehabilitera sig, och leva avhållsamma liv på fast adress. Man kan också leka med tanken att instifta ett liknande register för personer som dömts för hatbrott motiverat av offrets etnicitet eller sexuella läggning.
Och hur skulle brottsprovokation gå till? Ska poliser, eller vuxna i samarbete med polisen, utge sig för att vara minderåriga på chat och telefon, och låta pedofilerna bjuda dem på dejt? Ett problem med brottsprovokation är att folk kan dömas för brott som de inte begått utan brottsprovokationen. Det skulle vara ännu värre om folk kunde dömas för brott som inte ägt rum över huvud taget. Det är ju lagligt för vuxna att sexchatta och stämma träff med andra vuxna. Eller vill SD använda minderåriga som beten?
Nej, Sverigedemokraternas politik skapar fler brott än den löser.
Deras invandringspolitik har andra granskat. I stället tänkte jag ta upp problemen med deras kriminalpolitik som består av tre huvudförslag.
SD: "En kraftig straffskärpning för grova och upprepade brott genom bland annat införandet av verkliga livstidsstraff utan möjlighet till tidsbestämning eller benådning för de farligaste brottslingarna, obligatorisk utvisning av alla utländska medborgare som begår grövre brott samt ett omedelbart avskaffande av nuvarande praxis där domstolarna ger återfallsförbrytare mängdrabatter på brott."
Först har vi benådning. Det är ett rättsinstitut som funnits sedan antiken, bland annat för att förhindra rättsröta. I Sverige är det regeringen som har benådningsrätt, och även om den används ytterst sällan (och det är ännu mer sällan som dessa ytterst få benådade fångar begår grova brott) så är det en nödvändig och ofarlig rättssäkerhetsventil. Och om SD satt i regering så skulle de ju ändå få bestämma över benådning, eller hur?
Och så utvisning av utländska medborgare för "grövre" brott: Här finns flera oklarheter. Ska personer med dubbla medborgarskap kunna berövas sin svenska medborgarrätt? Och vad är ett "grövre" brott? Utvisning som brottspåföljd för icke-svenska medborgare förekommer redan idag.
Straffrabatt för återfallsbrott existerar inte, snarare är återfall en förvärrande omständighet. Möjligen handlar det om att det maximala tidsbestämda straffet i svensk lag har varit tio år (men det nyligen höjdes till 18 år för mord), så att den som dömts för flera brott i samma rättegång, inte kan få svårare straff än 10 år (med undantag för mord, och de andra brott som har livstid på skalan). Men för den som begår brott, döms, avtjänar straffet, och sedan begår brott och döms i en andra rättegång, så finns ingen rabatt.
SD: Ett nytt system för utbetalningar av skadestånd, där staten garanterar brottsoffren den ersättning de har rätt till, oavsett gärningsmannens vilja eller förmåga till betalning.
Det finns redan statlig skadeersättning för de fall där förövaren inte omedelbart betalar skadestånd. Den stora skillnaden är att skadeersättning omfattar en självrisk, som idag ligger på 1 500 kronor. Men för grova brott blir det en bråkdel av beloppet. (För "vanlig" misshandel med några knytnävsslag utan vårdbehov eller bestående men, ligger skadeståndet runt 10 000. För våldtäkt är skadeståndet på 75 000 och uppåt.) Dessutom kan man som brottsoffer gå till kronofogden för att få ut självrisken från förövaren, så "vilja till betalning" är inget hinder. Och om förövaren inte ens har 1 500 kronor i utmätbara tillgångar, så är självrisken nog det minsta problemet i brottsfallet.
SD: Ett offentligt register över dömda pedofiler samt tillåtande av brottsprovokation under välreglerade former i jakten på så kallade nätpedofiler.
"Pedofilregister" kan förstås se ut på flera sätt. Förmodligen handlar det om att oroliga medborgare ska kunna få ut en lista med bostadsadresser för de personer i en kommun som dömts för sexualbrott mot barn. Till vilken nytta då? Om man vill hindra de här personerna att jobba i till exempel barnomsorg, så går det redan att göra genom att tvinga dem att redovisa ett utdrag ur straffregistret. Den som verkligen tänker begå sexuella övergrepp mot barn, kan hur enkelt som helst skriva sig på en adress i en kommun, bo i en annan kommun, och söka sina offer i en tredje kommun. De som drabbas är de pedofiler som försöker rehabilitera sig, och leva avhållsamma liv på fast adress. Man kan också leka med tanken att instifta ett liknande register för personer som dömts för hatbrott motiverat av offrets etnicitet eller sexuella läggning.
Och hur skulle brottsprovokation gå till? Ska poliser, eller vuxna i samarbete med polisen, utge sig för att vara minderåriga på chat och telefon, och låta pedofilerna bjuda dem på dejt? Ett problem med brottsprovokation är att folk kan dömas för brott som de inte begått utan brottsprovokationen. Det skulle vara ännu värre om folk kunde dömas för brott som inte ägt rum över huvud taget. Det är ju lagligt för vuxna att sexchatta och stämma träff med andra vuxna. Eller vill SD använda minderåriga som beten?
Nej, Sverigedemokraternas politik skapar fler brott än den löser.
augusti 30, 2010
Avmönstring från piratskutan
Jag har under några år varit registrerad som medlem i Piratpartiet. Om medlemskapet verkligen gör någon skillnad, eller om det bara är ett uttryck för slacktivism, är en fråga för sig. Men nu finner jag det dags att säga upp medlemskapet. Här är några av de orsaker jag har:
* PP:s valstrategi går ut på att strunta i vilket block som bildar regering. Jag håller med PP om att skillnaden mellan socialdemokrater och moderater är mindre än någonsin, men fortfarande är den tillräckligt stor för att jag ska ha min bestämda uppfattning.
* Jag har andra engagemang, och jag vill inte att ett partimedlemskap ska komma i konflikt med dem.
* Som ung man med bakgrund från teknisk högskola (nåväl, jag har inte examen riktigt än) så ökar jag inte direkt PP:s medlemskårs mångfald.
* De flesta partier har börjat som enfrågepartier; S var ett enfrågeparti för arbetsrätt, Bondeförbundet var ett enfrågeparti för jordbruksnäringen, och KDS var ett enfrågeparti för kristendomsundervisning. De har kunnat etablera sig först efter att ha utvecklat sin fråga till en sammanhängande ideologi. Piratpartiet talar om "grundläggande mänskliga rättigheter", men har ändå inte riktigt vågat ta steget dit. De kanske behöver ytterligare några år på sig?
* Den ständiga motfrågan Hur ska artisterna försörja sig? har PP inte tagit på något större allvar. Även om antipiratpropagandan innehåller mycket bullshit, så vore det nog bra om PP åtminstone försökte ge ett uttömmande svar på den kritiska fråga som kommer upp i 90% av fallen.
* På den gamla tiden (före Web 2.0) var medlemsantal avgörande för hur en organisation behandlades. Under Pirate Bay-rättegången 2009 skrämde PP slag på etablissemanget när det ramlade in en medlem var femte sekund. Men ungefär samtidigt gick det inflation i elektroniska namninsamlingar; idag är medlemsantal inte längre något lika meningsfullt sätt för en organisation att visa styrka.
Under den senaste mandatperioden har PP fått enorm betydelse för Sveriges roll i världen. De visade, redan före Facebookgruppernas genombrott, att vem som helst på kort tid kan skapa en storpolitisk rörelse utan de ekonomiska eller parlamentariska resurser som bland annat Ny Demokrati, Junilistan och Feministiskt Initiativ hade. De har lyckats ge rättsligt beskydd åt de obekväma men världsberömda tjänsterna The Pirate Bay och Wikileaks, tycka vad man vill om dem. De har gett en politisk plattform åt den internationella hackerrörelsen. Och även om de har ytterst små chanser att komma in i riksdagen fram till 2010, så har deras storverk bara börjat.
Jag önskar Piratpartiet lycka till. Vi kanske kan träffas någon gång i framtiden?
* PP:s valstrategi går ut på att strunta i vilket block som bildar regering. Jag håller med PP om att skillnaden mellan socialdemokrater och moderater är mindre än någonsin, men fortfarande är den tillräckligt stor för att jag ska ha min bestämda uppfattning.
* Jag har andra engagemang, och jag vill inte att ett partimedlemskap ska komma i konflikt med dem.
* Som ung man med bakgrund från teknisk högskola (nåväl, jag har inte examen riktigt än) så ökar jag inte direkt PP:s medlemskårs mångfald.
* De flesta partier har börjat som enfrågepartier; S var ett enfrågeparti för arbetsrätt, Bondeförbundet var ett enfrågeparti för jordbruksnäringen, och KDS var ett enfrågeparti för kristendomsundervisning. De har kunnat etablera sig först efter att ha utvecklat sin fråga till en sammanhängande ideologi. Piratpartiet talar om "grundläggande mänskliga rättigheter", men har ändå inte riktigt vågat ta steget dit. De kanske behöver ytterligare några år på sig?
* Den ständiga motfrågan Hur ska artisterna försörja sig? har PP inte tagit på något större allvar. Även om antipiratpropagandan innehåller mycket bullshit, så vore det nog bra om PP åtminstone försökte ge ett uttömmande svar på den kritiska fråga som kommer upp i 90% av fallen.
* På den gamla tiden (före Web 2.0) var medlemsantal avgörande för hur en organisation behandlades. Under Pirate Bay-rättegången 2009 skrämde PP slag på etablissemanget när det ramlade in en medlem var femte sekund. Men ungefär samtidigt gick det inflation i elektroniska namninsamlingar; idag är medlemsantal inte längre något lika meningsfullt sätt för en organisation att visa styrka.
Under den senaste mandatperioden har PP fått enorm betydelse för Sveriges roll i världen. De visade, redan före Facebookgruppernas genombrott, att vem som helst på kort tid kan skapa en storpolitisk rörelse utan de ekonomiska eller parlamentariska resurser som bland annat Ny Demokrati, Junilistan och Feministiskt Initiativ hade. De har lyckats ge rättsligt beskydd åt de obekväma men världsberömda tjänsterna The Pirate Bay och Wikileaks, tycka vad man vill om dem. De har gett en politisk plattform åt den internationella hackerrörelsen. Och även om de har ytterst små chanser att komma in i riksdagen fram till 2010, så har deras storverk bara börjat.
Jag önskar Piratpartiet lycka till. Vi kanske kan träffas någon gång i framtiden?
augusti 27, 2010
Nypremiär
Nu hade jag tänkt dra igång denna blogg igen.
Här har jag min debutartikel på Newsmill, skriven för nätverket Yimby. Mycket nöje!
Här har jag min debutartikel på Newsmill, skriven för nätverket Yimby. Mycket nöje!
april 15, 2009
april 14, 2009
Tittarsiffror och Fråga Olle
Det har kommit olika tittarsiffror från olika håll för Hjälp, jag är med i en japansk tv-show. Enligt MMS (Mediamätning i Skandinavien) hade vi 1 105 000 tittare, och var alltså påskhelgens fjärde största program i Sverige, och det största i TV4. Reprisens resultat var något mer blygsamt med 119 000 tittare.
Den typiska tittaren är en kvinna över 60 år. Intressant på sitt sätt. Intressant också är att kvällspressen verkar fått för sig att programmet heter "Hjälp, Carolina har ny pojkvän".
Imorgon bitti ska jag fråga Olle i Vakna med the Voice.
Mitt allsvenska tips gick rätt bra den här omgången.
Den typiska tittaren är en kvinna över 60 år. Intressant på sitt sätt. Intressant också är att kvällspressen verkar fått för sig att programmet heter "Hjälp, Carolina har ny pojkvän".
Imorgon bitti ska jag fråga Olle i Vakna med the Voice.
Mitt allsvenska tips gick rätt bra den här omgången.
april 09, 2009
Förnedrings-tv eller förbrödrings-tv?
Jag skulle ha varit med i Nyhetsmorgon i TV4 tillsammans med Anna Book i morse för att prata om Hjälp, jag är med i en japansk tv-show (som jag föredrar att kalla för det mer behändiga arbetsnamnet Big in Japan). Eftersom Vakna med The Voice sändes nästan samtidigt, men i en annan del av Stockholm, så kom jag inte dit. Det kanske var ett bra val. Jag slapp nämligen den "debatt" om "förnedrings-tv" som Marcus Birro försökte provocera fram över telefonlänk.
Birro vill förstås väl. Han vill att människor ska vara politiskt medvetna och snälla mot varandra. Men han lyckades inte beskriva på vilket sätt Big in Japan skadar dessa ideal.
Serien handlar till stor del om teambuilding - hur man genom tävlingar och utmaningar bygger upp vänskap mellan skilda personligheter. Att Anna och Johannes har hamnat på kant med varandra är bara att beklaga. men 35 av de 36 relationerna i deltagargruppen är faktiskt goda. Men det är klart att rubrikerna "Kjell och Sandra är bästisar" eller "Anna Book bjuder Tore på middag" inte säljer så många lösnummer.
I varje avsnitt finns också resereportage om Japan och dess unika kultur. Inte särskilt djupa, men idén är att folk ska känna sig lockade att lära sig mer om Japan.
Men är Big in Japan förnedrings-tv?
Om människor som skadar sig inför publik och kameror var "förnedrings-tv" skulle Champions League vara det ultimata förnedringsprogrammet.
Om vuxna utklädda till djur och andra varelser var "förnedrings-tv" så skulle Klasse Möllberg ha varit Sveriges mest förnedrade människa redan innan han kommit till Japan.
Det beror förstås på sammanhanget. Begreppet "förnedrings-tv" skapades i en era av sunkdokusåpor som handlade där fylla, sex, äckel och mobbning var huvudteman. Big in Japan handlar inte om något av detta.
En scen som spelas upp som exempel under debatten visar när jag kör ansiktet in i en vägg och börjar blöda i ansiktet. Det ger flashbacks från en scen som visades i FCZ för snart fyra år sedan, där min lagkamrat Farhad hade gett mig näsblod i Paolo Robertos boxningsring.
Att jag inte mådde särskilt bra vid något av de här tillfällena är ganska uppenbart. Men inslaget från boxningsringen har gett upphov till en hel del intressant diskussion om könsroller, graden av våld i kampsporter och tränarmentalitet. I den japanska studion fick jag en direkt erfarenhet av de olika stadier man genomgår i en psykisk kris - chock, förnekelse, vrede, depression och bearbetning - som jag genomgick på tio minuter. Jag har svårt för uttrycket "det som inte dödar härdar", men i det här fallet var det mycket passande.
Nåväl, Big in Japan är faktiskt tänkt att vara ett lättsamt underhållningsprogram utan anspråk på att skapa debatt eller bildning. Men har det verkligen blivit större andel sådana program i tv-rutan de senaste fem eller tio åren? Har det verkligen trängt ut "seriös" kultur, "andlighet" eller politisk medvetenhet?
De stora programgenrer som helt försvunnit från svensk tv under 00-talet var först såpoperor som Rederiet och Tre Kronor, och sedan sex-och-sprit-dokusåpor som Big Brother, Farmen och Paradise Hotel. Jag saknar dem inte. Jag tror inte heller att Marcus Birro, eller någon annan i branschen, gör det.
Birro vill förstås väl. Han vill att människor ska vara politiskt medvetna och snälla mot varandra. Men han lyckades inte beskriva på vilket sätt Big in Japan skadar dessa ideal.
Serien handlar till stor del om teambuilding - hur man genom tävlingar och utmaningar bygger upp vänskap mellan skilda personligheter. Att Anna och Johannes har hamnat på kant med varandra är bara att beklaga. men 35 av de 36 relationerna i deltagargruppen är faktiskt goda. Men det är klart att rubrikerna "Kjell och Sandra är bästisar" eller "Anna Book bjuder Tore på middag" inte säljer så många lösnummer.
I varje avsnitt finns också resereportage om Japan och dess unika kultur. Inte särskilt djupa, men idén är att folk ska känna sig lockade att lära sig mer om Japan.
Men är Big in Japan förnedrings-tv?
Om människor som skadar sig inför publik och kameror var "förnedrings-tv" skulle Champions League vara det ultimata förnedringsprogrammet.
Om vuxna utklädda till djur och andra varelser var "förnedrings-tv" så skulle Klasse Möllberg ha varit Sveriges mest förnedrade människa redan innan han kommit till Japan.
Det beror förstås på sammanhanget. Begreppet "förnedrings-tv" skapades i en era av sunkdokusåpor som handlade där fylla, sex, äckel och mobbning var huvudteman. Big in Japan handlar inte om något av detta.
En scen som spelas upp som exempel under debatten visar när jag kör ansiktet in i en vägg och börjar blöda i ansiktet. Det ger flashbacks från en scen som visades i FCZ för snart fyra år sedan, där min lagkamrat Farhad hade gett mig näsblod i Paolo Robertos boxningsring.
Att jag inte mådde särskilt bra vid något av de här tillfällena är ganska uppenbart. Men inslaget från boxningsringen har gett upphov till en hel del intressant diskussion om könsroller, graden av våld i kampsporter och tränarmentalitet. I den japanska studion fick jag en direkt erfarenhet av de olika stadier man genomgår i en psykisk kris - chock, förnekelse, vrede, depression och bearbetning - som jag genomgick på tio minuter. Jag har svårt för uttrycket "det som inte dödar härdar", men i det här fallet var det mycket passande.
Nåväl, Big in Japan är faktiskt tänkt att vara ett lättsamt underhållningsprogram utan anspråk på att skapa debatt eller bildning. Men har det verkligen blivit större andel sådana program i tv-rutan de senaste fem eller tio åren? Har det verkligen trängt ut "seriös" kultur, "andlighet" eller politisk medvetenhet?
De stora programgenrer som helt försvunnit från svensk tv under 00-talet var först såpoperor som Rederiet och Tre Kronor, och sedan sex-och-sprit-dokusåpor som Big Brother, Farmen och Paradise Hotel. Jag saknar dem inte. Jag tror inte heller att Marcus Birro, eller någon annan i branschen, gör det.
april 08, 2009
april 07, 2009
Vakna med the Voice
Nu börjar det bli en hel del presseri kring Japanprojektet. Imorgon bitti är det presskonferens, och på torsdag morgon är jag med i Vakna med the Voice.
april 03, 2009
April april, din dumma grill, jag kan lura dig till Skåne
Att spela in ett humorprogram med Glenn Hysén den första april är förmodligen det mest riskfyllda man kan göra.
Det finns mycket att berätta om inspelningen. Men i förbifarten kan jag nämna att jag och Glenn satt i en soffgrupp i ett greenroom och åt stora kycklingmackor, när produktionen ville prata med mig ett par minuter. När jag återkommit till soffan och återigen börjat smaska i mig mackan, upptäckte jag att någon fyllt den med vingummin. Tur att det inte var glas.
Det finns mycket att berätta om inspelningen. Men i förbifarten kan jag nämna att jag och Glenn satt i en soffgrupp i ett greenroom och åt stora kycklingmackor, när produktionen ville prata med mig ett par minuter. När jag återkommit till soffan och återigen börjat smaska i mig mackan, upptäckte jag att någon fyllt den med vingummin. Tur att det inte var glas.
mars 30, 2009
Japansk tv-show och Grillad
Hjälp, jag är med i en japansk tv-show har premiär på skärtorsdag den 9 april klockan 20 i TV4. Och på onsdag åker jag till Malmö för att grilla Glenn. Programmet sänds senare i vår.
mars 26, 2009
Årsmötesskämt
Jag har snöat in på en ny kategori av skämt - oneliners om inställda och flyttade årsmötesskämt, som man kan tänkas hitta på anslag på mässcentra.
Spådomsförbundets årsmöte inställt på grund av oförutsedda händelser.
Klaustrofobiförbundets årsmöte flyttat till större lokaler.
Narcissistförbundets årsmöte flyttat till spegelsalen.
Kleptomanförbundets årsmöte inställt på grund av att dokumenten försvunnit.
Spådomsförbundets årsmöte inställt på grund av oförutsedda händelser.
Klaustrofobiförbundets årsmöte flyttat till större lokaler.
Narcissistförbundets årsmöte flyttat till spegelsalen.
Kleptomanförbundets årsmöte inställt på grund av att dokumenten försvunnit.
mars 25, 2009
Stockholm-Malmö-Stockholm på 178 kg koldioxid
I dagarna övernattar jag i Malmö för att vara med i en tv-inspelning.
Folk som jobbar med kultur/underhållning (skillnaden mellan begreppen är oklar) bor helst på samma plats som sina kollegor, det vill säga i Stockholm. Men eftersom Sveriges Television finansieras av skatte- och tv-licensbetalare som är utspridda över hela landet, så har riksdagen beslutat att SVT:s produktion ska vara utspridd över landet.
Följden blir att politiker, artister och såna som jag ibland får ge sig ut på långresa för att vara med i rutan i några minuter.
Denna ordning har folk olika åsikter om. Själv ser jag fram emot att få göra Malmö - en enorm bruksort som på grund av det inklämda läget mellan kulturcentren Köpenhamn och Lund varit ganska andefattig, men som håller på att genomgå en postindustriell revolution, och bejakar utveckling på ett annat sätt än Stockholm. Även om ingen tv skulle göras i Malmö, så är staden nog så intressant att besöka av andra skäl.
Det borde inte vara någon märkvärdighet att resa 50 mil år 2009. Tekniken har ju utvecklats så mycket de senaste årtiondena - eller?
Jag har valt att påbörja resan som ensam passagerare i en plåtburk på 1,5 ton till den centralt belägna stadsdelen Bromma, där ett par kvadratkilometer värdefull mark är besudlad med en asfaltsmatta. Där kommer ett humorlöst Gestapo visitera mig på jakt efter schampo och pincetter som ett led i kriget mot terrorismen, innan jag och mina medresenärer får tränga in oss i kvav luft i ett metallrör, vars motorbuller ger de redan stressade stockholmarna ett antal extra hjärtinfarkter. Efter en startsträcka, ett par minuter på marschhöjd, en landningssträcka och väntan på bagage, är det fortfarande ett par mils resa kvar till Malmö. Min resa ger upphov till 89 kg koldioxid i vardera riktning.
Det finns förstås ett annat sätt att resa mellan Stockholms- och Öresundsregionen - en gammal jernbana från 1800-talet, avsiktligt planerad för att gå fram i så oländig terräng som möjligt. Idag är denna spårsträcka så överbelastad att förseningar är mer regel än undantag. Om tåget ändå skulle komma i tid, och man lyckas få biljett, så tar resan fem timmar i vardera riktning. Det är för sakta. SJ har monopol på sträckan, och kan därför hålla lika höga priser som flyget.
Banverket vill bygga Europabanan, som skulle kunna ta stockholmare till Göteborg på två timmar, till Malmö på tre, och till London och Paris över natten. Då skulle lokaltåg och godståg kunna ta över de gamla ångloksspåren. Även norra Sverige skulle hamna ett steg närmare kontinenten.
Svealandsbanan, Arlandabanan och Öresundsbron har visat att det lönar sig att bygga järnväg och köra tåg i Sverige idag. Finans- och klimatkris gör projekten ännu mer tidsenliga. Varför satsar regeringen då på mer asfalt i ett sådant läge?
Vänsteralliansen har svårt att hitta ett konkret innehåll till sitt valmanifest. Deras första vallöfte borde vara att bygga Europabanan. Men förhoppningsvis inser Åsa Torstensson och Anders Borg att de bör ta tillfället att göra sin regeringstid minnesvärd för kommande generationer, genom att ge Sverige en järnväg värdig 2000-talet.
Se också:
Riksdagsmotion från oktober 2001
Facebookgruppen "Bygg Europabanan"
Folk som jobbar med kultur/underhållning (skillnaden mellan begreppen är oklar) bor helst på samma plats som sina kollegor, det vill säga i Stockholm. Men eftersom Sveriges Television finansieras av skatte- och tv-licensbetalare som är utspridda över hela landet, så har riksdagen beslutat att SVT:s produktion ska vara utspridd över landet.
Följden blir att politiker, artister och såna som jag ibland får ge sig ut på långresa för att vara med i rutan i några minuter.
Denna ordning har folk olika åsikter om. Själv ser jag fram emot att få göra Malmö - en enorm bruksort som på grund av det inklämda läget mellan kulturcentren Köpenhamn och Lund varit ganska andefattig, men som håller på att genomgå en postindustriell revolution, och bejakar utveckling på ett annat sätt än Stockholm. Även om ingen tv skulle göras i Malmö, så är staden nog så intressant att besöka av andra skäl.
Det borde inte vara någon märkvärdighet att resa 50 mil år 2009. Tekniken har ju utvecklats så mycket de senaste årtiondena - eller?
Jag har valt att påbörja resan som ensam passagerare i en plåtburk på 1,5 ton till den centralt belägna stadsdelen Bromma, där ett par kvadratkilometer värdefull mark är besudlad med en asfaltsmatta. Där kommer ett humorlöst Gestapo visitera mig på jakt efter schampo och pincetter som ett led i kriget mot terrorismen, innan jag och mina medresenärer får tränga in oss i kvav luft i ett metallrör, vars motorbuller ger de redan stressade stockholmarna ett antal extra hjärtinfarkter. Efter en startsträcka, ett par minuter på marschhöjd, en landningssträcka och väntan på bagage, är det fortfarande ett par mils resa kvar till Malmö. Min resa ger upphov till 89 kg koldioxid i vardera riktning.
Det finns förstås ett annat sätt att resa mellan Stockholms- och Öresundsregionen - en gammal jernbana från 1800-talet, avsiktligt planerad för att gå fram i så oländig terräng som möjligt. Idag är denna spårsträcka så överbelastad att förseningar är mer regel än undantag. Om tåget ändå skulle komma i tid, och man lyckas få biljett, så tar resan fem timmar i vardera riktning. Det är för sakta. SJ har monopol på sträckan, och kan därför hålla lika höga priser som flyget.
Banverket vill bygga Europabanan, som skulle kunna ta stockholmare till Göteborg på två timmar, till Malmö på tre, och till London och Paris över natten. Då skulle lokaltåg och godståg kunna ta över de gamla ångloksspåren. Även norra Sverige skulle hamna ett steg närmare kontinenten.
Svealandsbanan, Arlandabanan och Öresundsbron har visat att det lönar sig att bygga järnväg och köra tåg i Sverige idag. Finans- och klimatkris gör projekten ännu mer tidsenliga. Varför satsar regeringen då på mer asfalt i ett sådant läge?
Vänsteralliansen har svårt att hitta ett konkret innehåll till sitt valmanifest. Deras första vallöfte borde vara att bygga Europabanan. Men förhoppningsvis inser Åsa Torstensson och Anders Borg att de bör ta tillfället att göra sin regeringstid minnesvärd för kommande generationer, genom att ge Sverige en järnväg värdig 2000-talet.
Se också:
Riksdagsmotion från oktober 2001
Facebookgruppen "Bygg Europabanan"
mars 22, 2009
Rädda det öppna samhället, skämta om bomber på flygplatsen
Ett flygplan på Kastrup fick utrymmas efter att en dansk skämtat om bomber.
Flygplatser ger en försmak av det övervakningssamhälle som vi håller på att skapa i kriget mot terrorister, fildelare och pedofiler. Jag vågar inte säga att dansken som försökte lätta upp polisstats-atmosfären är någon hjälte, men en martyr är han helt klart.
När jag stod i säkerhetskontroll på Kastrup gick jag och nynnade "Allahu akbar" för mig själv när ingen hörde. Jag önskar att fler kunde följa exemplet och busa, för att visa hur orimligt det är att vakterna stjäl deodoranter och nagelsaxar, medan 80-procentig sprit i glasflaskor säljs kring hörnet.
Genom världshistorien har terrorism dödat 0 svenskar i Sverige. Slappna av!
Flygplatser ger en försmak av det övervakningssamhälle som vi håller på att skapa i kriget mot terrorister, fildelare och pedofiler. Jag vågar inte säga att dansken som försökte lätta upp polisstats-atmosfären är någon hjälte, men en martyr är han helt klart.
När jag stod i säkerhetskontroll på Kastrup gick jag och nynnade "Allahu akbar" för mig själv när ingen hörde. Jag önskar att fler kunde följa exemplet och busa, för att visa hur orimligt det är att vakterna stjäl deodoranter och nagelsaxar, medan 80-procentig sprit i glasflaskor säljs kring hörnet.
Genom världshistorien har terrorism dödat 0 svenskar i Sverige. Slappna av!
mars 21, 2009
Here's to you, Mrs. Robinson
I förrgår var det som sagt presskonferens, och jag fick träffa tre av Robinson-hjältarna. Nu när jag sett första programmet ser jag på dem med både beundran och medlidande.
Medan de bott i ett träsk och jagat leriga blötdjur, har jag och mina rivaler i Hjälp, jag är med i en japansk tv-show bott på 28:e våningen på lyxhotell med världens största tunnelbanestation runt knuten, och haft tusentals restauranger att välja på. Tack TV4 och Jarowskij!
Nåväl, vi ligger på olika dagar, men samma kanal, och får önska varandra lycka till med rating och recensioner.
Medan de bott i ett träsk och jagat leriga blötdjur, har jag och mina rivaler i Hjälp, jag är med i en japansk tv-show bott på 28:e våningen på lyxhotell med världens största tunnelbanestation runt knuten, och haft tusentals restauranger att välja på. Tack TV4 och Jarowskij!
Nåväl, vi ligger på olika dagar, men samma kanal, och får önska varandra lycka till med rating och recensioner.
mars 20, 2009
Bloggkonferens - hjälp?
Igår var jag, Anna Book och tre deltagare från Robinson på bloggkonferens på TV4.
Jag blev lite förvånad när jag fick höra att en av deras stora produktioner under året var "Hjälp". Sitcomen med Robert Gustafsson? Är inte den säsongen slut?
Men nej, "Hjälp" är TV4:s interna uttryck för "Hjälp, jag är med i en japansk TV-show", som för deltagare och produktion varit känd som "Big in Japan".
Jag blev lite förvånad när jag fick höra att en av deras stora produktioner under året var "Hjälp". Sitcomen med Robert Gustafsson? Är inte den säsongen slut?
Men nej, "Hjälp" är TV4:s interna uttryck för "Hjälp, jag är med i en japansk TV-show", som för deltagare och produktion varit känd som "Big in Japan".
mars 17, 2009
Tingeling
Om jag ska dra klyschan att jag var ett fan av någon "innan de var kända", så är det Henrik Dorsin, Erik Wernquist, Michael Lindgren och ett antal andra lidingöbor som varit med i Grotesco.
Fysikalen, "mitt" spex, handlade 2004 om Anastasia, och innehöll en massa ryska klichéer. Ett nummer baserat på Sovjethymnen och Go West innehöll en kör i givakt och en glittrig balett, och därför var det extra roligt att se sina ungdomsidoler producera ett nästan likadant nummer, fast i proffskaliber.
Däremot är det pinsamt att läsa om ryska ambassadens protester mot numret. Expressens ledarsida gör helt rätt som tycker att vi ska stå upp för rätten att göra satir mot globala makthavare som Ryska federationen faktiskt är.
Det skulle bli spännande att få Tingeling recenserad av finnar, balter, georgier och andra folk som haft ett problematiskt förhållande med ryssar.
Parodin på min Japan-reskamrat Dogge var inte dum den heller.
Fysikalen, "mitt" spex, handlade 2004 om Anastasia, och innehöll en massa ryska klichéer. Ett nummer baserat på Sovjethymnen och Go West innehöll en kör i givakt och en glittrig balett, och därför var det extra roligt att se sina ungdomsidoler producera ett nästan likadant nummer, fast i proffskaliber.
Däremot är det pinsamt att läsa om ryska ambassadens protester mot numret. Expressens ledarsida gör helt rätt som tycker att vi ska stå upp för rätten att göra satir mot globala makthavare som Ryska federationen faktiskt är.
Det skulle bli spännande att få Tingeling recenserad av finnar, balter, georgier och andra folk som haft ett problematiskt förhållande med ryssar.
Parodin på min Japan-reskamrat Dogge var inte dum den heller.
mars 11, 2009
mars 04, 2009
Halvvägs genom 183 dagar
Som avdankad realitykändis kan jag förstås inte undvika SVT:s nya dramaserie 183 dagar.
En parodi på ett samhällsfenomen som varit passé i fem år verkar vara dålig timing, men om inte annat så vittnar det om ett av SVT:s stora problem - de behöver på grund av statlig byråkrati oftast 2-3 fler år på sig än de kommersiella tv-kanalerna, för att ta ett projekt från initiativ till premiär. Mycket annat i serien känns daterat; porrbutiker vandaliseras som på Margareta Winbergs tid, tidningar läses helst på papper, och modern elektronik finns enbart i form av SMS-lån och en och annan videokamera.
Vi får bara se ett fåtal scener från "Hus-1", som den fiktiva dokusåpan lite vitsigt kallas. Mycket lämnas därför till fantasin - vi får inte veta vilken tv-kanal som sjösatt projektet. Tydligen vill inte SVT ta tillfället i akt att moralisera över sina konkurrenter, utan snarare driva med underhållningsbranschen i stort.
Trots att Tuva Novotny är dramaseriens affischnamn, och hennes Emma är den som vinner "Hus-1" i öppningsscenen, så får flera karaktärer ungefär lika mycket utrymme i dramat. Lika rättvist fördelar sig inte kvällstidningens uppmärksamhet för de olika tävlande, vilket får Mandy (Sasha Becker) att ta till drastiska metoder. Detta ler jag igenkännande åt, liksom åt scenen där strulpellen Sebastian (Ulric von der Esch) äter middag hos sina oroliga föräldrar i Lidingövillan, och de oroar sig över hur kändisskapet kommer i vägen för hans karriär.
Producentkaraktären är till en början lika hänsynslös som sin kollega "Vonna Jigert" (Lena Endre) i Göta Kanal 2, men båda är mesar jämfört med dem som producerar TV i verkligheten. Det är mer intressant att se honom omvandlas till ett offer för det han skapat.
En minst lika kallsinnig kvällstidningsreporter är förstås nödvändig, men hennes bidragen till handlingen är så förutsägbara att de bara blir transportsträcka. För barturné-agenten och flickfotografen gäller samma sak; ingen skulle kunna göra en hållbar karikatyr på Brinkenstjärna eller Bingo Rimér.
Det stora problemet är alltså att berättelsen, efter halva seriens gång, inte hunnit komma i närheten av sådant vi fått se på riktigt. Ingen målar sig blå och äter upp röstsedlar. Ingen förlovar sig med Sveriges mäktigaste vaktchef. Ingen slåss med järnrör. Och jag och mina lagkamrater har varit på fester som får Emmas och Sebastians bartenderjobb att likna en klostermiddag.
Det enda som är överdrivet är den oro som kvällstidningen skapar kring att Laura (Malin Arvidsson) påstås försumma sin lilla son. Min verkliga kollega Sandra Dahlberg brukar uppleva samma sak, men i mindre dos, och hon kan ge ocensurerat svar på tal i sin blogg. Men Web 2.0 är som sagt inte uppfunnet i 183 dagar.
Realityprogram fick sitt genombrott i Sverige kring 2000 framför allt för att de var billigare att producera än dramaserier, och för att publiken efterfrågade överraskningar. De norska "mockusåporna" Tomtar på loftet och Julbocken slöt cirkeln 2004 och 2005 genom att återinföra manus och regi, och lyckades genom timing och situationskomik bli den satiriska slakt av dokusåpakomplexet som man kan tänka sig att 183 dagar försöker vara.
183 dagar är åtminstone bättre än Big Brother. Småroligt och småspännande, men lite väl smått.
En parodi på ett samhällsfenomen som varit passé i fem år verkar vara dålig timing, men om inte annat så vittnar det om ett av SVT:s stora problem - de behöver på grund av statlig byråkrati oftast 2-3 fler år på sig än de kommersiella tv-kanalerna, för att ta ett projekt från initiativ till premiär. Mycket annat i serien känns daterat; porrbutiker vandaliseras som på Margareta Winbergs tid, tidningar läses helst på papper, och modern elektronik finns enbart i form av SMS-lån och en och annan videokamera.
Vi får bara se ett fåtal scener från "Hus-1", som den fiktiva dokusåpan lite vitsigt kallas. Mycket lämnas därför till fantasin - vi får inte veta vilken tv-kanal som sjösatt projektet. Tydligen vill inte SVT ta tillfället i akt att moralisera över sina konkurrenter, utan snarare driva med underhållningsbranschen i stort.
Trots att Tuva Novotny är dramaseriens affischnamn, och hennes Emma är den som vinner "Hus-1" i öppningsscenen, så får flera karaktärer ungefär lika mycket utrymme i dramat. Lika rättvist fördelar sig inte kvällstidningens uppmärksamhet för de olika tävlande, vilket får Mandy (Sasha Becker) att ta till drastiska metoder. Detta ler jag igenkännande åt, liksom åt scenen där strulpellen Sebastian (Ulric von der Esch) äter middag hos sina oroliga föräldrar i Lidingövillan, och de oroar sig över hur kändisskapet kommer i vägen för hans karriär.
Producentkaraktären är till en början lika hänsynslös som sin kollega "Vonna Jigert" (Lena Endre) i Göta Kanal 2, men båda är mesar jämfört med dem som producerar TV i verkligheten. Det är mer intressant att se honom omvandlas till ett offer för det han skapat.
En minst lika kallsinnig kvällstidningsreporter är förstås nödvändig, men hennes bidragen till handlingen är så förutsägbara att de bara blir transportsträcka. För barturné-agenten och flickfotografen gäller samma sak; ingen skulle kunna göra en hållbar karikatyr på Brinkenstjärna eller Bingo Rimér.
Det stora problemet är alltså att berättelsen, efter halva seriens gång, inte hunnit komma i närheten av sådant vi fått se på riktigt. Ingen målar sig blå och äter upp röstsedlar. Ingen förlovar sig med Sveriges mäktigaste vaktchef. Ingen slåss med järnrör. Och jag och mina lagkamrater har varit på fester som får Emmas och Sebastians bartenderjobb att likna en klostermiddag.
Det enda som är överdrivet är den oro som kvällstidningen skapar kring att Laura (Malin Arvidsson) påstås försumma sin lilla son. Min verkliga kollega Sandra Dahlberg brukar uppleva samma sak, men i mindre dos, och hon kan ge ocensurerat svar på tal i sin blogg. Men Web 2.0 är som sagt inte uppfunnet i 183 dagar.
Realityprogram fick sitt genombrott i Sverige kring 2000 framför allt för att de var billigare att producera än dramaserier, och för att publiken efterfrågade överraskningar. De norska "mockusåporna" Tomtar på loftet och Julbocken slöt cirkeln 2004 och 2005 genom att återinföra manus och regi, och lyckades genom timing och situationskomik bli den satiriska slakt av dokusåpakomplexet som man kan tänka sig att 183 dagar försöker vara.
183 dagar är åtminstone bättre än Big Brother. Småroligt och småspännande, men lite väl smått.
februari 14, 2009
Hemma
Nu är jag hemma från Japan.
Det finns en del att stå i. Och på måndag börjar årets stora nagelbitare - Pirate Bay-rättegången!
Det finns en del att stå i. Och på måndag börjar årets stora nagelbitare - Pirate Bay-rättegången!
januari 17, 2009
Jag är i Japan
Jag är för närvarande i Japan och medverkar i ett program för TV4. Se min japanblogg!
januari 15, 2009
Jag är inte politiskt korrekt ikväll
Jag är otränad utan att skämmas ett dugg.
Jag tycker modern konst är helt meningslös.
Romaner är tråkiga.
Kläder på modevisningar i Paris och Milano är skitfula.
Kvällstidningarnas kultursidor är kommunistpropaganda.
Modern konstmusik borde klassas som tortyr enligt internationell rätt.
Jag gillar bara skräpunderhållning som datorspel, science fiction-filmer, novelty-musik och serier.
Jag tycker modern konst är helt meningslös.
Romaner är tråkiga.
Kläder på modevisningar i Paris och Milano är skitfula.
Kvällstidningarnas kultursidor är kommunistpropaganda.
Modern konstmusik borde klassas som tortyr enligt internationell rätt.
Jag gillar bara skräpunderhållning som datorspel, science fiction-filmer, novelty-musik och serier.
januari 13, 2009
Då var det offentligt, äntligen...
Banzai!
Winter's cityside
Crystal bits of snowflakes
All around my head and in the wind
I had no illusions
That I'd ever find a glimpse
Of summer's heatwaves in your eyes
You did what you did to me
Now it's history I see
Here's my comeback on the road again
Things will happen while they can
I will wait here for my man tonight
It's easy when you're big in Japan
Crystal bits of snowflakes
All around my head and in the wind
I had no illusions
That I'd ever find a glimpse
Of summer's heatwaves in your eyes
You did what you did to me
Now it's history I see
Here's my comeback on the road again
Things will happen while they can
I will wait here for my man tonight
It's easy when you're big in Japan
januari 10, 2009
Yimby - Yes In My Back Yard
Ni har väl hört talas om Yimby - Yes In My Back Yard? Det är ett tvärpolitiskt nätverk för förnyande av Stockholm. (Det finns en göteborgssektion också.)
Framför allt handlar det om att bryta fastlåsta tankemönster kring att precis varenda tegelsten och träplanka i Stockholm, oavsett ålder, måste bevaras, att staden ska växa genom att man bygger bilberoende bostadsområden utan service i länets utkanter, och att halvmetersbreda klippta gräsremsor skulle vara bra för den ekologiska mångfalden.
Men det handlar också om att främja spårtrafik, både för Stockholm - som Spårväg City, och för hela Sverige - som Europabanan. (Ja, även Norrland har också nytta av järnväg söder om Stockholm.)
Framför allt handlar det om att bryta fastlåsta tankemönster kring att precis varenda tegelsten och träplanka i Stockholm, oavsett ålder, måste bevaras, att staden ska växa genom att man bygger bilberoende bostadsområden utan service i länets utkanter, och att halvmetersbreda klippta gräsremsor skulle vara bra för den ekologiska mångfalden.
Men det handlar också om att främja spårtrafik, både för Stockholm - som Spårväg City, och för hela Sverige - som Europabanan. (Ja, även Norrland har också nytta av järnväg söder om Stockholm.)
januari 09, 2009
Kulturpaket för pirater
Sverige behöver artister. Och artister behöver pengar.
Internet har - enligt skiv- och filmbranschen (som bara är en del av kultursektorn) - gjort det svårare att försörja sig på skivförsäljning, och därför vill regeringen och socialdemokraterna hjälpa till genom att ge multinationella skiv- och filmbolag befogenheter att massövervaka Internet och skicka ogrundade utpressningsbrev till barnfamiljer. Branschorganisationerna är tillräckligt farliga redan idag, när en pizzeria måste gå till rätten på egen bekostnad för att bevisa att de inte spelar radio.
Är det meningen att musiker ska leva på royalties om 7% av intäkterna från en CD (ett format från 80-talet) medan resten går till mellanhänder?
Om politiker verkligen vill bry sig om musiker och andra artister, så finns massor av åtgärder som skulle passa bättre.
Internet har - enligt skiv- och filmbranschen (som bara är en del av kultursektorn) - gjort det svårare att försörja sig på skivförsäljning, och därför vill regeringen och socialdemokraterna hjälpa till genom att ge multinationella skiv- och filmbolag befogenheter att massövervaka Internet och skicka ogrundade utpressningsbrev till barnfamiljer. Branschorganisationerna är tillräckligt farliga redan idag, när en pizzeria måste gå till rätten på egen bekostnad för att bevisa att de inte spelar radio.
Är det meningen att musiker ska leva på royalties om 7% av intäkterna från en CD (ett format från 80-talet) medan resten går till mellanhänder?
Om politiker verkligen vill bry sig om musiker och andra artister, så finns massor av åtgärder som skulle passa bättre.
- Ökade satsningar på public service och statliga institutioner (SVT, riksteatrar etc)
- Momsbefria all kultur, inklusive dansbandsspelningar och klubbar (som idag har 25% moms)
- En ny bolagsform för artister, med möjlighet till schablonavdrag och skattefri grundinkomst
- Avskaffa upphovsrätten för dödsbon, så levande artister kan spela covers på deras verk utan att punga ut med royalties till arvingar.
- Kulturcheckar till folket, så de själva får bestämma om de vill gå på opera, schlagershow eller punkkonsert
- Och så vidare
Alla som inte dansar
Man kan undra varifrån Maskinen fick sin idé till förra vinterns slagdänga. Kanske härifrån?
januari 05, 2009
Självslocknande cigarretter
Enligt ett EU-direktiv ska alla cigarretter göras så de slocknar när de inte röks. På så sätt räknar man med att rädda ett antal liv varje år.
Räddar man inte fler liv om cigarretterna är gjorda så de slocknar när de röks?
Räddar man inte fler liv om cigarretterna är gjorda så de slocknar när de röks?
december 17, 2008
Dags för lite politiskt engagemang
Bloggen har sovit ett tag av olika anledningar. Men nu har jag börjat få skrivklåda igen.
Jag gick med i Piratpartiet förra veckan.
Med den ena foten på den tekniska högskola som introducerade Internet i Sverige och där upphovsrättskritiken frodas, och med andra foten i en bransch som ser upphovsrätten som sitt levebröd, så har jag länge varit kluven i den här frågan. När bekanta till mig har tjatat om personlig integritet och hotet från en polisstat så tycker jag att de har överdrivit.
Med FRA-lagen, IPRED, ACTA och Datalagringsdirektivet så blir man orolig vart vi egentligen är på väg. De senaste dagarna har jag också fått högst personliga motiv att kämpa på piratsidan, genom att jag blivit utsatt för personangrepp och hot om våld i Facebookgruppen "Ja till IPRED". Ja, jag menar den riktiga, seriösa "Ja till IPRED", inte någon av de ironiska grupperna; men de samlar ju ungefär lika många medlemmar.
Notering 2 januari: Detta är ett engagemang jag har som privatperson, och inte på något sätt ett "celebrity endorsement". Jag är inte för ett totalt avskaffande av upphovsrätten, men anser bland annat att CD är ett föråldrat medium, och att dödsbon som Evert Taube och Astrid Lindgren bör förlora upphovsrätten. Döda artister behöver inget levebröd.
Jag gick med i Piratpartiet förra veckan.
Med den ena foten på den tekniska högskola som introducerade Internet i Sverige och där upphovsrättskritiken frodas, och med andra foten i en bransch som ser upphovsrätten som sitt levebröd, så har jag länge varit kluven i den här frågan. När bekanta till mig har tjatat om personlig integritet och hotet från en polisstat så tycker jag att de har överdrivit.
Med FRA-lagen, IPRED, ACTA och Datalagringsdirektivet så blir man orolig vart vi egentligen är på väg. De senaste dagarna har jag också fått högst personliga motiv att kämpa på piratsidan, genom att jag blivit utsatt för personangrepp och hot om våld i Facebookgruppen "Ja till IPRED". Ja, jag menar den riktiga, seriösa "Ja till IPRED", inte någon av de ironiska grupperna; men de samlar ju ungefär lika många medlemmar.
Notering 2 januari: Detta är ett engagemang jag har som privatperson, och inte på något sätt ett "celebrity endorsement". Jag är inte för ett totalt avskaffande av upphovsrätten, men anser bland annat att CD är ett föråldrat medium, och att dödsbon som Evert Taube och Astrid Lindgren bör förlora upphovsrätten. Döda artister behöver inget levebröd.
mars 18, 2008
Bröderna Schulmans karriär går vidare
Enligt ryktet har bröderna Schulmans bloggkarriär tagit ett nytt steg efter att de lämnat Värmlands Folkblad; nu ska de börja gästblogga på Älvsjöhyttans hembygdsförenings hemsida. Spelbolagen ger 25 gånger insatsen om de håller sig kvar längre än tre veckor.
januari 11, 2008
Fysikern och bartendern - en dialog i en akt
Förord: Inspiration till denna berättelse kommer bland annat från:
* En halvsideserie tecknad av Cecilia Torudd
* "När människan skapade världen", Johan Norberg 2006
* En sightseeingresa på Island sommaren 2007, där en turistanläggning i ödemarken drabbats av strömavbrott och lystes upp av levande ljus. Författarens kontokort var oanvändbart.
* Föreningen Vetenskap och Folkbildnings forum
***
Personer: Fysikern, bartendern
Scenografi: "The H-bar." En bardisk med pallar. På disken står ett par stearinljus. I baren finns en kassaapparat, en kortläsare, en mikrovågsugn och en stereoanläggning som spelar lugn musik. En bartender står bakom disken.
***
Fysikern kommer in, till synes lättad efter en dags hårt arbete.
- Det vanliga, eller? frågar bartendern igenkännande.
Fysikern nickar, och bartendern svarar:
- Läget idag då?
Medan fysikern funderar över ett bra svar, så drar bartendern ut en djupfryst pirogpåse ur frysfacket, kastar in den i mikrovågsugnen, skopar upp några isbitar i ett glas, greppar läsksmunstycket, fyller glaset med cola och garnerar i ett snitsigt handgrepp med ett sugrör och en citronskiva.
Fysikern ler igenkännande åt tricket - bartendern har visat det förut - och börjar sen berätta:
- Nja, vi har svårt med budgeten. Vi behöver minst en miljon till i år, för en doktorandtjänst och en ny mass-spektrometer, säger fysikern och räcker fram sitt kontokort till bartendern, som drar det genom kortläsaren.
- En ny mass-vadå?
- Ja, vi måste kalibrera mätningarna för att få signifikanta...
- Vem är det som betalar? avbryter bartendern för att slippa höra fler oförståeliga fackuttryck.
- Du! Fysikern ler lite fräckt.
Bartendern hajar till och fysikern tillägger:
- Staten, alltså.
Det här var inte den första diskussionen av det här slaget. Fysikern var en av bartenderns bästa stamgäster, och tillsammans hade de haft långa debatter om svåra ämnen. De brukade dela ut råa men hjärtliga pikar, än om hur krögare stödde fylleri och lösaktigt leverne, än om hur forskare skapat domedagsvapen och växthuseffekt.
- Du menar alltså att mina skattepengar går till era teknikleksaker? svarar bartendern behärskat upprörd.
- Nja, vårt jobb är ingen lek direkt, svarar fysikern något förnärmad.
Även om tonen för en utomstående kunde låta hetsig, så slutade den oftast lyckligt med att någon part erkände sig besegrad, och gratulerade med generös dricks eller glas på husets bekostnad, beroende på vem som vann. Fysikern stannade ofta till sista beställningen, i brist på familj att komma hem till.
- Men vad får jag ut av det, svarade bartendern. Det finns väl många saker som folk hellre lägger pengar på?
Bartendern dukar fram en tallrik, en servett och bestick framför fysikern.
- Som vad? Drinkar? Du har ju inga problem att leva på den här rörelsen, så ytliga och törstiga som som folk är...
- Nä, precis, men en hel del går ju bort i skatt.
Bartendern gjorde en gest som antydde det slösaktiga i att spendera miljoner på mass-spektrometrar.
- Nån måste väl betala för det vi gör? försökte fysikern försvara sig med.
- Men vill man betala? Du kommer ju hit frivilligt flera gånger i veckan, men det har aldrig fallit mig in att knacka på till ditt labb. Jag har ju aldrig behövt nåt av det du gör.
Fysikern blir lite ställd. Tystnad i ett par sekunder.
Men när mikrovågsugnen plingar skiner fysikern upp:
- Säkert? frågar fysikern retoriskt, drar fram en tändsticksask ur fickan och tänder ljusen på disken. Medan bartendern lägger den färdigvärmda pirogen på tallriken reser sig fysikern och rör sig mot utgången.
- Varsågod, maten är serverad. Men - vad håller du på med?
Fysikern trycker på huvudströmbrytaren vid lokalens säkringsskåp. Stereon tystnar, och en halv sekund senare också frysen. Lysrören i taket och alla lampor slocknar, likaså displayerna på kassaapparaten, kortläsaren, mikrovågsugnen och stereon.
Allt blir mörkt, bara ljusen på bardisken skiner. Bakom dem står bartendern och spärrar upp ögonen, inte bara för att kompensera för bristen på ljus.
Fysikern harklar sig högtidligt, och börjar sedan mässa från dörren:
- Man säger ibland att det var bättre förr. Din farfarsfar stod kanske också bakom en bardisk och ställde fram mat och dryck åt fysiker.
Bartendern nickar sakta.
- Men då var det mörkare. Fysikern Arthur Compton, som fick Nobelpriset 1927, uppfann lysrör på 30-talet.
Fysikern sätter på strömmen igen, och vandrar tillbaka till bardisken medan lysrörens flimrande skapar stroboskop-effekter. Stereons och mikrons displayer blinkar med "0.00."
- Kunderna fick vänta länge på maten också, berättar fysikern, promenerar in bakom baren och greppar den varma pirogen i handen.
- Men under andra världskriget jobbade ingenjören Percy Spencer med att tillverka magnetroner till radarantenner. En dag 1945 märkte han när han stod vid magnetronen att chokladkakan i hans ficka smälte.
Fysikern, som är nästan lika hemtam i bardisken som bartendern själv, tar fram en påse mikropopcorn som ligger i ett hörn, slänger in den i mikron och startar.
- Då gick han och hämtade en påse popcorn och la dem framför magnetronen. Gissa vad som hände? Han hade uppfunnit ett nytt sätt att laga mat!
Det första poppandet hörs från påsen.
- Men fysikernas kanske viktigaste verk under 1900-talet var transistorn.
Fysikern knäpper på stereon som börjar spela Britney Spears hit "Oops!... I did it again" från år 2000.
- Tack vare transistorn har vi CD, TV, 3G och alla andra prylar som vi inte kan leva utan.
Popcornen bedövar Britneys pop, och bartenderns haka sjunker bit för bit mot golvet.
- Tycker du fortfarande fysik är onödigt? flinade fysikern.
- Nja, nu har jag all teknik jag behöver. Och många projekt floppar jul Det är väl onödigt att lägga miljoner på forskning som kanske inte leder nånvart...
- Det finns ju robotbartendrar.
Bartendern börjar se smått illamående ut.
- Robotar?
- Ja, omprogrammerade industrirobotar som blandar drinkar.
- M-m-men då skulle jag ju bli arbetslös!
Fysikern stoppar in en sladd från sin mp3-spelare i stereon.
- Är det inte därför vi uppfinner saker?
- För att alla jobb ska gå till robotar så vi hederliga arbetare inte kan försörja oss? frågar bartendern upprört.
Britney Spears tystnar, och Povel Ramels "Varför är där ingen is till punschen?" börjar strömma ur högtalarna.
- Förr kom isen hit med iskarlar. Men sen kom frysskåpen och gjorde dem arbetslösa. Känner du någon arbetslös iskarl?
Bartendern ser ännu mer förbryllad ut.
- Eller någon arbetslös ljusstöpare? frågar fysikern retoriskt och blåser ut ljusen utan att lokalen blir märkbart mörkare.
- Säg vad gjorde du idag innan du kom hit?
- Som vanligt på onsdagar, körde boxpass med Kim, svarar bartendern för att återerövra något av sitt självförtroende.
- Visst, din personliga tränare. Fanns det några personliga tränare för hundra år sen? Nej, för de jobbade förmodligen med att släpa is till barer. Och det är väl roligare att ha en tränare? Och tänk på inredningsarkitekten som valde ut de här möblerna! Vi har råd med en massa vardagslyx för att fysiker har gjort så många människor arbetslösa.
Bartendern suckar svarslös och tittar ner i disken.
Efter ett djupt andetag greppar bartenderns händer i rask takt ett stort coupeglas och en isskopa, och går sedan lösa på dryckesbehållarna i en jonglering som skulle kunna rocka Youtube, och slå vilken robotarm som helst. Fysikern börjar nästan applådera med hela kroppen, stolt över att se vännen som en äkta hantverkare, i full färd att göra sig efterfrågad i det tjugoförsta århundradet.
En aluminiumburk, ett kinesiskt drinkparasoll, en flaska med industriellt destillerat innehåll, en aseptiskt förpackad tetrapack med juice, ett sugrör i polyeten, en koldioxiddriven gräddsprayburk, en pappersservett av sulfitmassa och en skiva av en citron influgen från Teneriffa med jetplan voltar genom luften innan bartendern parkerar en jättedrink, fulländad som en renässansskulptur, på disken mellan de två vännerna.
Bartendern svarar med eftertryck:
- Den här är din.
RIDÅ
* En halvsideserie tecknad av Cecilia Torudd
* "När människan skapade världen", Johan Norberg 2006
* En sightseeingresa på Island sommaren 2007, där en turistanläggning i ödemarken drabbats av strömavbrott och lystes upp av levande ljus. Författarens kontokort var oanvändbart.
* Föreningen Vetenskap och Folkbildnings forum
***
Personer: Fysikern, bartendern
Scenografi: "The H-bar." En bardisk med pallar. På disken står ett par stearinljus. I baren finns en kassaapparat, en kortläsare, en mikrovågsugn och en stereoanläggning som spelar lugn musik. En bartender står bakom disken.
***
Fysikern kommer in, till synes lättad efter en dags hårt arbete.
- Det vanliga, eller? frågar bartendern igenkännande.
Fysikern nickar, och bartendern svarar:
- Läget idag då?
Medan fysikern funderar över ett bra svar, så drar bartendern ut en djupfryst pirogpåse ur frysfacket, kastar in den i mikrovågsugnen, skopar upp några isbitar i ett glas, greppar läsksmunstycket, fyller glaset med cola och garnerar i ett snitsigt handgrepp med ett sugrör och en citronskiva.
Fysikern ler igenkännande åt tricket - bartendern har visat det förut - och börjar sen berätta:
- Nja, vi har svårt med budgeten. Vi behöver minst en miljon till i år, för en doktorandtjänst och en ny mass-spektrometer, säger fysikern och räcker fram sitt kontokort till bartendern, som drar det genom kortläsaren.
- En ny mass-vadå?
- Ja, vi måste kalibrera mätningarna för att få signifikanta...
- Vem är det som betalar? avbryter bartendern för att slippa höra fler oförståeliga fackuttryck.
- Du! Fysikern ler lite fräckt.
Bartendern hajar till och fysikern tillägger:
- Staten, alltså.
Det här var inte den första diskussionen av det här slaget. Fysikern var en av bartenderns bästa stamgäster, och tillsammans hade de haft långa debatter om svåra ämnen. De brukade dela ut råa men hjärtliga pikar, än om hur krögare stödde fylleri och lösaktigt leverne, än om hur forskare skapat domedagsvapen och växthuseffekt.
- Du menar alltså att mina skattepengar går till era teknikleksaker? svarar bartendern behärskat upprörd.
- Nja, vårt jobb är ingen lek direkt, svarar fysikern något förnärmad.
Även om tonen för en utomstående kunde låta hetsig, så slutade den oftast lyckligt med att någon part erkände sig besegrad, och gratulerade med generös dricks eller glas på husets bekostnad, beroende på vem som vann. Fysikern stannade ofta till sista beställningen, i brist på familj att komma hem till.
- Men vad får jag ut av det, svarade bartendern. Det finns väl många saker som folk hellre lägger pengar på?
Bartendern dukar fram en tallrik, en servett och bestick framför fysikern.
- Som vad? Drinkar? Du har ju inga problem att leva på den här rörelsen, så ytliga och törstiga som som folk är...
- Nä, precis, men en hel del går ju bort i skatt.
Bartendern gjorde en gest som antydde det slösaktiga i att spendera miljoner på mass-spektrometrar.
- Nån måste väl betala för det vi gör? försökte fysikern försvara sig med.
- Men vill man betala? Du kommer ju hit frivilligt flera gånger i veckan, men det har aldrig fallit mig in att knacka på till ditt labb. Jag har ju aldrig behövt nåt av det du gör.
Fysikern blir lite ställd. Tystnad i ett par sekunder.
Men när mikrovågsugnen plingar skiner fysikern upp:
- Säkert? frågar fysikern retoriskt, drar fram en tändsticksask ur fickan och tänder ljusen på disken. Medan bartendern lägger den färdigvärmda pirogen på tallriken reser sig fysikern och rör sig mot utgången.
- Varsågod, maten är serverad. Men - vad håller du på med?
Fysikern trycker på huvudströmbrytaren vid lokalens säkringsskåp. Stereon tystnar, och en halv sekund senare också frysen. Lysrören i taket och alla lampor slocknar, likaså displayerna på kassaapparaten, kortläsaren, mikrovågsugnen och stereon.
Allt blir mörkt, bara ljusen på bardisken skiner. Bakom dem står bartendern och spärrar upp ögonen, inte bara för att kompensera för bristen på ljus.
Fysikern harklar sig högtidligt, och börjar sedan mässa från dörren:
- Man säger ibland att det var bättre förr. Din farfarsfar stod kanske också bakom en bardisk och ställde fram mat och dryck åt fysiker.
Bartendern nickar sakta.
- Men då var det mörkare. Fysikern Arthur Compton, som fick Nobelpriset 1927, uppfann lysrör på 30-talet.
Fysikern sätter på strömmen igen, och vandrar tillbaka till bardisken medan lysrörens flimrande skapar stroboskop-effekter. Stereons och mikrons displayer blinkar med "0.00."
- Kunderna fick vänta länge på maten också, berättar fysikern, promenerar in bakom baren och greppar den varma pirogen i handen.
- Men under andra världskriget jobbade ingenjören Percy Spencer med att tillverka magnetroner till radarantenner. En dag 1945 märkte han när han stod vid magnetronen att chokladkakan i hans ficka smälte.
Fysikern, som är nästan lika hemtam i bardisken som bartendern själv, tar fram en påse mikropopcorn som ligger i ett hörn, slänger in den i mikron och startar.
- Då gick han och hämtade en påse popcorn och la dem framför magnetronen. Gissa vad som hände? Han hade uppfunnit ett nytt sätt att laga mat!
Det första poppandet hörs från påsen.
- Men fysikernas kanske viktigaste verk under 1900-talet var transistorn.
Fysikern knäpper på stereon som börjar spela Britney Spears hit "Oops!... I did it again" från år 2000.
- Tack vare transistorn har vi CD, TV, 3G och alla andra prylar som vi inte kan leva utan.
Popcornen bedövar Britneys pop, och bartenderns haka sjunker bit för bit mot golvet.
- Tycker du fortfarande fysik är onödigt? flinade fysikern.
- Nja, nu har jag all teknik jag behöver. Och många projekt floppar jul Det är väl onödigt att lägga miljoner på forskning som kanske inte leder nånvart...
- Det finns ju robotbartendrar.
Bartendern börjar se smått illamående ut.
- Robotar?
- Ja, omprogrammerade industrirobotar som blandar drinkar.
- M-m-men då skulle jag ju bli arbetslös!
Fysikern stoppar in en sladd från sin mp3-spelare i stereon.
- Är det inte därför vi uppfinner saker?
- För att alla jobb ska gå till robotar så vi hederliga arbetare inte kan försörja oss? frågar bartendern upprört.
Britney Spears tystnar, och Povel Ramels "Varför är där ingen is till punschen?" börjar strömma ur högtalarna.
- Förr kom isen hit med iskarlar. Men sen kom frysskåpen och gjorde dem arbetslösa. Känner du någon arbetslös iskarl?
Bartendern ser ännu mer förbryllad ut.
- Eller någon arbetslös ljusstöpare? frågar fysikern retoriskt och blåser ut ljusen utan att lokalen blir märkbart mörkare.
- Säg vad gjorde du idag innan du kom hit?
- Som vanligt på onsdagar, körde boxpass med Kim, svarar bartendern för att återerövra något av sitt självförtroende.
- Visst, din personliga tränare. Fanns det några personliga tränare för hundra år sen? Nej, för de jobbade förmodligen med att släpa is till barer. Och det är väl roligare att ha en tränare? Och tänk på inredningsarkitekten som valde ut de här möblerna! Vi har råd med en massa vardagslyx för att fysiker har gjort så många människor arbetslösa.
Bartendern suckar svarslös och tittar ner i disken.
Efter ett djupt andetag greppar bartenderns händer i rask takt ett stort coupeglas och en isskopa, och går sedan lösa på dryckesbehållarna i en jonglering som skulle kunna rocka Youtube, och slå vilken robotarm som helst. Fysikern börjar nästan applådera med hela kroppen, stolt över att se vännen som en äkta hantverkare, i full färd att göra sig efterfrågad i det tjugoförsta århundradet.
En aluminiumburk, ett kinesiskt drinkparasoll, en flaska med industriellt destillerat innehåll, en aseptiskt förpackad tetrapack med juice, ett sugrör i polyeten, en koldioxiddriven gräddsprayburk, en pappersservett av sulfitmassa och en skiva av en citron influgen från Teneriffa med jetplan voltar genom luften innan bartendern parkerar en jättedrink, fulländad som en renässansskulptur, på disken mellan de två vännerna.
Bartendern svarar med eftertryck:
- Den här är din.
RIDÅ
november 19, 2007
oktober 31, 2007
Kamerorna ur funktion, yeah right...
Ett av Stockholms mest ökända stekarställen hade lägligt nog problem med kameran när en av deras vakter sparkade en gäst i huvudet...
oktober 16, 2007
Prefixkändis
Jag är FCZ-Tore, alltså är jag prefixkändis.
Men det sjukaste prefixkändisnamnet står Aftonbladet TV:s reporter för idag, när han beskriver Frida Muranius som "Dunka mig-Frida".
Men det sjukaste prefixkändisnamnet står Aftonbladet TV:s reporter för idag, när han beskriver Frida Muranius som "Dunka mig-Frida".
oktober 15, 2007
Där är tvålen!
Det var för något halvår sen jag kom på att man kan göra en sketch där man framför salig Povel Ramels Var är tvålen i en fängelsedusch. Myggan på Kanal 5 har uppenbarligen snott idén.
september 10, 2007
Fortsättning på yttrandefrihetstemat
När staten censurerade muhammedbilder så teg jag, för jag klarade mig utan satir mot religioner.
När staten censurerade webbplatser som försvarar pedofili så teg jag, för jag var inte pedofil.
När staten censurerade våldsamma filmer så teg jag, för jag klarade mig utan våldsamma filmer.
När staten censurerade förnekande av Förintelsen så teg jag, för jag visste att historien var sann.
När staten censurerade bilder på naken kvinnohud så teg jag, för jag klarade mig utan kvinnohud.
När staten censurerade rasister så teg jag, för jag var inte rasist.
När staten censurerade forskning om biologiska olikheter mellan könen så teg jag, för jag trodde inte på forskningen.
När staten censurerade drogliberal propaganda så teg jag, för jag tyckte knark var bajs.
När staten censurerade fildelningsnätverk så teg jag, för jag klarade mig utan fildelning.
När staten censurerade propaganda mot homoäktenskap så teg jag, eftersom jag var för homoäktenskap.
När staten censurerade mina åsikter så fanns ingen kvar som protesterade.
Fritt efter Martin Niemöller
När staten censurerade webbplatser som försvarar pedofili så teg jag, för jag var inte pedofil.
När staten censurerade våldsamma filmer så teg jag, för jag klarade mig utan våldsamma filmer.
När staten censurerade förnekande av Förintelsen så teg jag, för jag visste att historien var sann.
När staten censurerade bilder på naken kvinnohud så teg jag, för jag klarade mig utan kvinnohud.
När staten censurerade rasister så teg jag, för jag var inte rasist.
När staten censurerade forskning om biologiska olikheter mellan könen så teg jag, för jag trodde inte på forskningen.
När staten censurerade drogliberal propaganda så teg jag, för jag tyckte knark var bajs.
När staten censurerade fildelningsnätverk så teg jag, för jag klarade mig utan fildelning.
När staten censurerade propaganda mot homoäktenskap så teg jag, eftersom jag var för homoäktenskap.
När staten censurerade mina åsikter så fanns ingen kvar som protesterade.
Fritt efter Martin Niemöller
september 06, 2007
Dryga företags-telemarketers
Telemarketing är ett otyg. Jag har inget emot att ibland få begränsade mängder reklam per fysisk post eller e-post. Men min telefon tillhör min privata sfär - jag vill bara bli uppringd av folk som jag redan känner, eller som har något seriöst ärende.
"Vanliga" telemarketers går att undvika genom att man anmäler sig till Nix-registret. De mer sluga köper nummerlistor från föreningar - något man kan åtgärda på föreningspolitisk väg genom att avsätta den föreningsstyrelse som gått med på sådana dumheter.
Om man, som undertecknad har företag, så blir det svårare. Många av de telemarketers som ringer företagare är dokumenterat oseriösa, och räknar med att den stressade näringsidkaren ska betala bluff-fakturor av misstag. Dessutom är de betydligt mer påstridiga och dryga än de blyga extrajobbande ungdomar som tillhör branschens huvudfåra.
Idag blev jag uppringd av en telemarketer som jobbade för Mobilpunkten. Han var påstridig och hade svårt för att ge upp samtalet. En firma med så uselt sinne för service förtjänar inga kunder.
Tillägg 7 september: Idag ringde en telefonbettlare från Mobilpunkten igen. Han hade i och för sig vett att be om ursäkt när jag berättat att jag redan blivit uppringd.
"Vanliga" telemarketers går att undvika genom att man anmäler sig till Nix-registret. De mer sluga köper nummerlistor från föreningar - något man kan åtgärda på föreningspolitisk väg genom att avsätta den föreningsstyrelse som gått med på sådana dumheter.
Om man, som undertecknad har företag, så blir det svårare. Många av de telemarketers som ringer företagare är dokumenterat oseriösa, och räknar med att den stressade näringsidkaren ska betala bluff-fakturor av misstag. Dessutom är de betydligt mer påstridiga och dryga än de blyga extrajobbande ungdomar som tillhör branschens huvudfåra.
Idag blev jag uppringd av en telemarketer som jobbade för Mobilpunkten. Han var påstridig och hade svårt för att ge upp samtalet. En firma med så uselt sinne för service förtjänar inga kunder.
Tillägg 7 september: Idag ringde en telefonbettlare från Mobilpunkten igen. Han hade i och för sig vett att be om ursäkt när jag berättat att jag redan blivit uppringd.
augusti 29, 2007
Aftonbladet väljer att blanda ihop högskole- och gymnasienollning
Den mindre dåliga av Sveriges två kvällstidningar anstränger sig för att blanda ihop seriös, positiv högskolenollning med förnedrande gymnazienollning. (Notera att alla de positiva exemplen är från högskolor och de negativa är från gymnasier.) Läsaren uppmanas till källkritik.
Kan det bero på att journalister är bittra på ingenjörer för att ingenjörerna har lättare att få jobb?
Tillägg 20.32:
Och Metro är inte främmande för att fejka "nollningsskandaler". Att de kan vara så desperata.
Kan det bero på att journalister är bittra på ingenjörer för att ingenjörerna har lättare att få jobb?
Tillägg 20.32:
Och Metro är inte främmande för att fejka "nollningsskandaler". Att de kan vara så desperata.
augusti 28, 2007
Yttrandefriheten hotad?
En fascistisk diktator påstår att Nerikes Allehanda styrs av sionister, för att de trycker en bild som han inte gillar.
Sloggi i Sverige stänger en fototävling som riktar sig till män och kvinnor över 18 år, eftersom det kan hända att pedofiler ser bilderna. I övriga Europa fortsätter tävlingen.
Justitieministern vill censurera svenska anstalter från osedligt material.
Dagens Nyheter vägrar låta de berörda komma till tals i debatten om sexköpslagen.
Vissa verkar tycka att yttrandefrihet är överflödigt.
Sloggi i Sverige stänger en fototävling som riktar sig till män och kvinnor över 18 år, eftersom det kan hända att pedofiler ser bilderna. I övriga Europa fortsätter tävlingen.
Justitieministern vill censurera svenska anstalter från osedligt material.
Dagens Nyheter vägrar låta de berörda komma till tals i debatten om sexköpslagen.
Vissa verkar tycka att yttrandefrihet är överflödigt.
Fejsbuck igen, och dvd
Nu är det mycket snack om kändisar som blir utsatta för identitetsstöld på fejsbuck.
Jag blev identitetsbestulen på Lunarstorm förra året. Det tog bara ett par dagar innan bedragaren åkte fast, och hn hann inte ställa till men någon skada. Därför är jag inte särskilt rädd för att råka ut för samma sak igen. Det jag inte begriper är varför folk bluffar, när de vet att de kommer bli ägda.
Jag leker med en tanke, nämligen att registrera mig på lite olika communities, bete mig riktigt fult mot folk jag inte gillar (ja, det finns faktiskt några såna) och sen när jag blir varnad säga "nä, det var inte jag!" men det är nog bäst att låta bli.
När det gäller mitt fejsbuck-konto (som är äkta och seriöst) så addar jag just nu bara människor som jag träffat i verkliga livet. Ni andra är varmt välkomna att skriva epost eller bloggkommentarer.
DVD? Jag har inte hört några planer för att ge ut säsong 2 på DVD, men man kan ju alltid leka sjörövare.
Jag blev identitetsbestulen på Lunarstorm förra året. Det tog bara ett par dagar innan bedragaren åkte fast, och hn hann inte ställa till men någon skada. Därför är jag inte särskilt rädd för att råka ut för samma sak igen. Det jag inte begriper är varför folk bluffar, när de vet att de kommer bli ägda.
Jag leker med en tanke, nämligen att registrera mig på lite olika communities, bete mig riktigt fult mot folk jag inte gillar (ja, det finns faktiskt några såna) och sen när jag blir varnad säga "nä, det var inte jag!" men det är nog bäst att låta bli.
När det gäller mitt fejsbuck-konto (som är äkta och seriöst) så addar jag just nu bara människor som jag träffat i verkliga livet. Ni andra är varmt välkomna att skriva epost eller bloggkommentarer.
DVD? Jag har inte hört några planer för att ge ut säsong 2 på DVD, men man kan ju alltid leka sjörövare.
augusti 06, 2007
Jag vill inte höra mer om Madeleine!
En helt vanlig engelsk flicka som har försvunnit i Portugal är totalt ointressant ur ett svenskt perspektiv.
Sluta skriva, jag orkar inte mer!
Sluta skriva, jag orkar inte mer!
juli 30, 2007
Go Glenn!
Alla kan inte alltid vara nöjda. Några som inte vill höra vår tränare Glenn Hysén tala på Stockholm Pride på onsdag har fått mycket utrymme. Jag tänker fatta mig kort och meddela att åtminstone jag står upp för Glenn, och hänvisar till andra bloggar för fortsatt debatt.
Ett annat perspektiv på den aktuella händelsen:
Ett annat perspektiv på den aktuella händelsen:
juli 16, 2007
Facebook, communityn som ska göra slut på alla communities?
Under 00-talet har många communities kommit och gått på nätet. Jag lekte lite med Lunarstorm, men kände inte att jag tillhörde målgruppen.
Sen hittade jag student.se. Det kändes till en början mycket vettigt, och så länge det höll sig litet så var forumen gemytliga (och mina trådar går fortfarande att läsa).
Student.se tappade mig som stamgäst eftersom de saknade trollkontroll. Det gick bara att anmäla trakasserier via epost (vilket är en rejäl omväg) och utpräglade sabotagekonton kunde få flera varningar innan de fick känna på någon teknisk åtgärd. Denna alltför höga tolerans för skitsnack gjorde att jargongen blev hård och otrevlig även bland "normala" användare.
Under första sommaren i FCZ testade jag olika communities som Sockerdricka, Helgon och Qruiser men fann att deras målgrupper var ännu smalare. I samma veva hade svenska Wikipedia blivit så pass välorganiserat att det ibland liknar en community. Engelska Wikipedia har kommit ännu längre och är nästan "färdigt", så det håller på att bli något av ett nörd-Lunarstorm.
I veckan har jag registrerat mig på Facebook. Det är väldigt förvirrande till en början (det har m a o brant inlärningskurva) men efter ett tag börjar man få koll. Dess styrka ligger i att det är användarna som står för materialet - man slipper allt grafiskt lull-ull som bland annat Lunarstorm utmärker sig för.
Nåja, risken är att smekmånaden tar slut.
Sen hittade jag student.se. Det kändes till en början mycket vettigt, och så länge det höll sig litet så var forumen gemytliga (och mina trådar går fortfarande att läsa).
Student.se tappade mig som stamgäst eftersom de saknade trollkontroll. Det gick bara att anmäla trakasserier via epost (vilket är en rejäl omväg) och utpräglade sabotagekonton kunde få flera varningar innan de fick känna på någon teknisk åtgärd. Denna alltför höga tolerans för skitsnack gjorde att jargongen blev hård och otrevlig även bland "normala" användare.
Under första sommaren i FCZ testade jag olika communities som Sockerdricka, Helgon och Qruiser men fann att deras målgrupper var ännu smalare. I samma veva hade svenska Wikipedia blivit så pass välorganiserat att det ibland liknar en community. Engelska Wikipedia har kommit ännu längre och är nästan "färdigt", så det håller på att bli något av ett nörd-Lunarstorm.
I veckan har jag registrerat mig på Facebook. Det är väldigt förvirrande till en början (det har m a o brant inlärningskurva) men efter ett tag börjar man få koll. Dess styrka ligger i att det är användarna som står för materialet - man slipper allt grafiskt lull-ull som bland annat Lunarstorm utmärker sig för.
Nåja, risken är att smekmånaden tar slut.
juni 22, 2007
Låt vuxna leka krig
Ser att SVT har ett inslag om ett krigslajv i Härnösand, som till en liten del sponsras av kommunen, vilket får miljöpartiets fd språkrör Eva Goës att förfasas.
Den som vill hindra myndiga människor att i underhållningssyfte iscensätta krig har mycket att göra.
Den som vill hindra myndiga människor att i underhållningssyfte iscensätta krig har mycket att göra.
juni 21, 2007
Jordnötter - billigaste energin?
Den första kursen på teknisk fysik heter "termodynamik" (eller hette så förr), och har åtminstone fram till nu getts av den legendariske professor Göran Grimvall. Den handlar inte bara om termodynamik i betydelsen värmelära, utan också om att räkna ut lite vad som helst; som med hur många atomradier ett skäggstrå växer under en sekund, lite som i Grimvalls miniproblem i Ny Teknik.
En återkommande uppgift är att jämföra energi av olika slag, t ex hur mycket en kilowattimme kostar i form av grädde jämfört med priset för hushållsel.
Jag köpte häromdagen en enkilospåse med salta jordnötter för 21.90. Enligt påsen innehåller den 25 megajoule (en megajoule är en miljon joule, eller ungefär den energi som krävs för att lyfta 100 ton en meter; som fysiker använder jag ogärna enheten "kalori") vilket ger ungefär en MJ per krona. Detta borde vara överlägset för de flesta ätklara livsmedel; jag räknar inte socker, mjöl eller andra halvfabrikat. Hushållsel kostar enligt Grimvall 60 öre per kWh (kilowatt-timme), och en kWh är 3,6 MJ, så om man var robot skulle det förvisso vara sex gånger billigare att ladda sig med sladd, men el passar inte lika bra till öl.
Om du tycker det är kul med såna här uträkningar kan du gärna titta in på Vetenskapsnytt.
En återkommande uppgift är att jämföra energi av olika slag, t ex hur mycket en kilowattimme kostar i form av grädde jämfört med priset för hushållsel.
Jag köpte häromdagen en enkilospåse med salta jordnötter för 21.90. Enligt påsen innehåller den 25 megajoule (en megajoule är en miljon joule, eller ungefär den energi som krävs för att lyfta 100 ton en meter; som fysiker använder jag ogärna enheten "kalori") vilket ger ungefär en MJ per krona. Detta borde vara överlägset för de flesta ätklara livsmedel; jag räknar inte socker, mjöl eller andra halvfabrikat. Hushållsel kostar enligt Grimvall 60 öre per kWh (kilowatt-timme), och en kWh är 3,6 MJ, så om man var robot skulle det förvisso vara sex gånger billigare att ladda sig med sladd, men el passar inte lika bra till öl.
Om du tycker det är kul med såna här uträkningar kan du gärna titta in på Vetenskapsnytt.
juni 14, 2007
juni 05, 2007
Titta på (eller spela) fotboll 6 juni i stället för att slåss!
Stockholms länspolismästare Carin Götblad skriver idag att fotbollsstjärnor borde ta avstånd från huliganism. Jag gör det gärna.
Hon bekymrar sig också över att politiska huliganer försöker ta över vår nyaste helgdag. Med reservation för att jag inte tycker att "högerextremister" är rätt ord att beskriva nationalsocialister och deras allierade, så håller jag med henne om att de 99% av landets befolkning som inte gillar gatuslagsmål måste "muta in" nationaldagen.
Hur ska då alla snälla människor kunna samlas i Sveriges namn den 6 juni? De flesta uttryck för nationalism är ganska obehagliga, men sport är (för det mesta) rumsrent.
Passande nog kommer många fotbollsmatcher spelas denna dag, åtminstone i 08-området. Klockan 14 spelar FCZ i Åkersberga. Klockan 16 spelar Umeå IK mot AIK på Skytteholms IP. Klockan 20.15 spelar Sverige mot Island på Råsunda (som en liten aptitretare inför det riktiga mötet i Reykjavík den 6 juli).
Jag har tidigare i den här bloggen varit lite elak mot fotbollspublik. Emellertid finns hat, huliganism och andra otrevliga värderingar nästan bara på herrallsvenskans matcher. Landslaget är emulgeringsmedlet som får djurgårdare, bajare och gnagare att blandas som olja och vinäger i en majonnäs.
Om vi alla samlas på och kring små och stora idrottsarenor så tappar nazisterna och anarkisterna sin publik och sin herostratiska ryktbarhet. De förstnämndas retorik skulle falla platt av ett blågult Råsunda som gör vågen för ett hattrick av Zlatan.
Låt den 6 juni bli Sveriges idrottsdag!
Hon bekymrar sig också över att politiska huliganer försöker ta över vår nyaste helgdag. Med reservation för att jag inte tycker att "högerextremister" är rätt ord att beskriva nationalsocialister och deras allierade, så håller jag med henne om att de 99% av landets befolkning som inte gillar gatuslagsmål måste "muta in" nationaldagen.
Hur ska då alla snälla människor kunna samlas i Sveriges namn den 6 juni? De flesta uttryck för nationalism är ganska obehagliga, men sport är (för det mesta) rumsrent.
Passande nog kommer många fotbollsmatcher spelas denna dag, åtminstone i 08-området. Klockan 14 spelar FCZ i Åkersberga. Klockan 16 spelar Umeå IK mot AIK på Skytteholms IP. Klockan 20.15 spelar Sverige mot Island på Råsunda (som en liten aptitretare inför det riktiga mötet i Reykjavík den 6 juli).
Jag har tidigare i den här bloggen varit lite elak mot fotbollspublik. Emellertid finns hat, huliganism och andra otrevliga värderingar nästan bara på herrallsvenskans matcher. Landslaget är emulgeringsmedlet som får djurgårdare, bajare och gnagare att blandas som olja och vinäger i en majonnäs.
Om vi alla samlas på och kring små och stora idrottsarenor så tappar nazisterna och anarkisterna sin publik och sin herostratiska ryktbarhet. De förstnämndas retorik skulle falla platt av ett blågult Råsunda som gör vågen för ett hattrick av Zlatan.
Låt den 6 juni bli Sveriges idrottsdag!
juni 03, 2007
I Iran är året 1428
Jag tycker synd om kvinnorna i Iran, som inte får vare sig titta på fotboll eller spela, ens om de har slöja på sig.
maj 13, 2007
Storbrand i oljeraffinaderi
När något i ett svenskt kärnkraftverk inte fungerar enligt schemat - må det bara vara en reservlampa som måste bytas eller en pump som gnisslar - så blir det en riksnyhet med krav på avveckling.
Stora bränder och explosioner i fossilkraftverk blir, trots personskador och stora utsläpp, bara notiser som går de flesta tidningar förbi.
Jag tycker det är orimligt att granska kärnkraften så mycket hårdare än andra energisystem.
Stora bränder och explosioner i fossilkraftverk blir, trots personskador och stora utsläpp, bara notiser som går de flesta tidningar förbi.
Jag tycker det är orimligt att granska kärnkraften så mycket hårdare än andra energisystem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)