november 27, 2010

Är skadestånden för mord för låga?

Apropå Pirate Bay-rättegången, och skadestånd i allmänhet. Jag har snuddat vid det i granskningen av Sverigedemokraternas program.

Låt oss lämna Pirate Bay därhän ett tag, det finns andra som skrivit bättre om det. I stället tittar jag på skadestånd för brott mot liv och hälsa.

I Engla-fallet blev skadeståndet 75 000 kronor. Efter parkeringsmisshandeln i Landskrona (där en kvinna dog) blev skadeståndet 50 000. Skadestånd för grov våldtäkt och grov misshandel, där offren överlever, kan bli betydligt högre än så. Varför?

Skadestånd ska inte vara ett straff, utan ersättning för skada på person eller sak. Brottsoffer kan få skadestånd för
* kränkning (psykiskt lidande och ärekränkning)
* sveda och värk (övergående kroppsskador som leder till sjukskrivning och förlorad arbetsinkomst)
* lyte och men (långvariga kroppsskador som leder till invaliditet)
* ekonomiska förluster (kostnader för sjukvård, läkemedel, terapi, förstörda kläder etc)

Här finns en paradox, nämligen att levande brottsoffer kan begära skadestånd för kränkning, lyte och men, och sveda och värk. Däremot kan anhöriga till döda brottsoffer bara få ut skadestånd för ekonomiska förluster.

Det är inte mer än rätt att anhöriga till mordoffer får skadestånd för att täcka begravningskostnader, bouppteckning, förlorad arbetsinkomst för sorgperiod, terapi etc. Men blir det några pengar kvar? En normal begravning kostar ca 18 000 (kaffe och kaka ingår inte). En bouppteckning kostar 5 000 och uppåt. Om tre anhöriga förlorar 10 000 vardera i arbetsinkomst (eller får sämre studieresultat med motsvarande framtida inkomstförlust) så är man uppe i över 50 000. Det är alltså nätt och jämnt att ett normalt skadestånd för mord täcker de kvitterade ekonomiska förlusterna. Det blir inget kvar för att täcka den ideella förlusten.

Vid grov misshandel kan alltså skadeståndet bli lägre om offret dör, än om offret överlever. Om man ser det krasst, så lönar det sig alltså för en förövare att se till att offret dör. Dessutom slipper man vittnen. Det verkliga straffet blir förstås lite längre. Men minskat skadestånd strider ändå mot proportionalitetsprincipen.

Borde Sverige införa ett extra döds-skadestånd för psykiskt lidande, att betalas ut till anhöriga?

Disclaimer: Jag är inte jurist. Detta inlägg kan innehålla sakfel, och bör inte användas som professionell juridisk rådgivning.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag förstår ditt resonemang, men jag tror inte att en gärningsman - som normalt är påtänd eller allmänt tokig - gör någon cost-benefit-analys av nyttan med att slå ihjäl offret eller bara grovt misshandla personen ifråga.

Så om avsikten är prevention av våldsbrott så tror jag inte att skadestånd är något bra instrument. Däremot kan man naturligtvis tycka att det är oetiskt att det är "billigare" att slå ihjäl någon än att "bara" misshandla offret.

/Christian