Amatörer är okunniga och proffs är jäviga, alltså har jag rätt

För ett tag sedan kommenterade Hexmaster debatten om homeopati (en tvivelaktig läkekonst som grundar sig på att läkemedel späds ut tills inte en enda molekyl finns kvar) och uppmärksammade ett mönster i ad hominem-argument, alltså argument som riktar sig mot motståndarens person snarare än sakfrågan.

Om de som deltar på en sida i en debatt är amatörer eller lekmän i ämnet, så kan motståndarna avfärda dem som okunniga eller förledda.

Å andra sidan, den som är expert, professionell, eller åtminstone erfaren, kan bli anklagad av motståndarna för att tala i eget intresse, eller till och med vara del av en sammansvärjning.

Den som förespråkar homeopatiska behandlingar kan alltså anklaga icke-läkare som underkänner homeopati för att inte vara kompetenta, och läkare som underkänner homeopati för att tala i eget intresse.

Hur meningsfullt blir det? Så här skulle argumenten kunna tillämpas rakt av på andra debatter. Exemplen är godtyckligt valda, utan medveten hänsyn till mina egna åsikter eller uppfattningar.

• Folk som aldrig provat droger vet inte hur farliga de är, därför är det inte trovärdigt när de talar om avkriminalisering. Och det är ju klart att den som knarkar vill att det ska vara lagligt, det är just dem vi vill stoppa.
  

• Många lekmän har lurats av genusindustrin, och har naivt förutsatt att de behövs för att skapa jämställdhet. Genusvetare och folk som jobbar med jämställdhet tjänar stora pengar på sin verksamhet, och har därför lurat i folk att de är nödvändiga.

• Försvarets Radioanstalt bedriver avancerad och farlig spaningsverksamhet. Politikerna som drev genom FRA-lagen är inte tekniskt kompetenta att se eller utvärdera riskerna. FRA själva är också positiva, men de är ju jäviga.

• Månlandningarna var inte på riktigt, de spelades in i en studio. Det är lätt att lura dem som inte har studerat astronomi eller rymdfysik. Och astronomer och rymdingenjörer spelar med i bluffen eftersom de inte vill stöta sig med NASA.

• Vargen hör inte hemma i bebodda områden. De enda som vill ha varg i Sverige är stadsbor som aldrig har varit i skogen, och viltvårdare och forskare som vill göra sig själva behövda.
  

Så här kan man fortsätta ett tag...

Har ni några äkta exempel som är särskilt påtagliga?