december 15, 2006
Ge blod i jul!
Idag gav jag blod på Kungstappen. Det råder akut blodbrist i Stockholm. Ge någon en ovärderlig julklapp du också!
december 10, 2006
Grattis, Christer!
Idag firar vi Christer himmelfärdsdag för att den förste fysikalaren har kommit upp i rymden.
november 23, 2006
Ironi är jättebra i skrift
Ironi fungerar väldigt bra i skrift. Många insändarskribenter har förstått det och skriver texter med klockren poäng som alla förstår. Jag tycker att alla borde skriva ironiskt, eftersom budskapet inte går någon läsare förbi.
november 12, 2006
Kvällspressen chockar på som vanligt
Susanne Nyhlén skriver på Aftonbladet om mitt privatliv. Hon hade pratat med mig på Sturecompagniet och hade åtminstone folkvett nog att ringa mig för att få citaten bekräftade. Givetvis är det alltid det grövsta citatet som blir rubrik, om man inte står på sig nog för att dementera det. När det gäller den här rubriken är det inte samma sak att "få ligga" som att verkligen göra det. Kräsen är jag.
Expressen har bara suttit på rumpan och citerat Aftonbladet och min blogg rakt av. Jag må ha varit på Laroy (nåja, man måste hålla koll på Svamplandet även om man inte känner sig helt hemma där) och träffat på en och annan mediamänniska, men jag gav ingen intervju. De har kryddat med Aspergerhistorien utan att bekymra sig om att jag har dementerat den; jag tvingades ringa upp dem än en gång för att ta bort det avsnittet från nätet.
Och även Metro har hakat på. Man kan säga att jag börjar lära mig vad jag ska säga för att skapa rubriker.
Expressen har bara suttit på rumpan och citerat Aftonbladet och min blogg rakt av. Jag må ha varit på Laroy (nåja, man måste hålla koll på Svamplandet även om man inte känner sig helt hemma där) och träffat på en och annan mediamänniska, men jag gav ingen intervju. De har kryddat med Aspergerhistorien utan att bekymra sig om att jag har dementerat den; jag tvingades ringa upp dem än en gång för att ta bort det avsnittet från nätet.
Och även Metro har hakat på. Man kan säga att jag börjar lära mig vad jag ska säga för att skapa rubriker.
november 03, 2006
"Skaffa något att dricka!"
När jag är på en fest utan ett glas i handen får jag oftast gliringar för det. Oavsett om man är på en lägenhetsfest, på något stekarställe vid Stureplan, på sunkhak eller någon annanstans där det finns alkohol, så träffar jag nästan alltid på någon typ som trugar att jag ska ha något att dricka, på egen eller någon annans bekostnad. Ordet "måttlighet" verkar vara bortblåst.
Könsroller spelar ingen roll i det här sammanhanget; det finns gott om killar och tjejer både bland förövare och offer. Den som inte har en bilnyckel i fickan eller ett ofött barn i magen behöver ett enormt civilkurage för att stå emot alla påtryckningar om att supa ner sig.
Varför måste det vara så här? Kan det inte vara coolt att vara nykter och fånigt att vara stupfull?
Könsroller spelar ingen roll i det här sammanhanget; det finns gott om killar och tjejer både bland förövare och offer. Den som inte har en bilnyckel i fickan eller ett ofött barn i magen behöver ett enormt civilkurage för att stå emot alla påtryckningar om att supa ner sig.
Varför måste det vara så här? Kan det inte vara coolt att vara nykter och fånigt att vara stupfull?
november 01, 2006
Människor som hatar fotboll
Flera tidningar skriver om dramat i herrallsvenskan. För den som har lika lite fotbollsbildning som jag drar jag en resumé:
AIK blir svenska mästare om de vinner över Malmö, och Elfsborg vinner över Djurgården. Utan någon speciell anledning hatar många djurgårdare AIK mer än Andreas hatar avokado. De vill till varje pris hindra AIK från att nå mästartiteln, och vill därför se sitt eget lag förlora mot Elfsborg, även om det skulle kosta Djurgården tre poäng och en plats i Royal League.
Fans som uppmuntrar det egna laget att lägga sig - och som till och med är beredda att sabotera det egna lagets match för att skapa nackdelar för en rivalklubb - är inte ett dugg bättre än huliganer som går in för att knäcka skallen på folk som har fel tröja. Det är människor som hatar fotboll och inte har på en läktare att göra.
Jag föreslår att Svenska Fotbollförbundet tvingar Djurgården, Hammarby och AIK att bilda en gemensam fotbollsklubb för att få slut på allt fjantande. Det skulle också lösa arenafrågan.
AIK blir svenska mästare om de vinner över Malmö, och Elfsborg vinner över Djurgården. Utan någon speciell anledning hatar många djurgårdare AIK mer än Andreas hatar avokado. De vill till varje pris hindra AIK från att nå mästartiteln, och vill därför se sitt eget lag förlora mot Elfsborg, även om det skulle kosta Djurgården tre poäng och en plats i Royal League.
Fans som uppmuntrar det egna laget att lägga sig - och som till och med är beredda att sabotera det egna lagets match för att skapa nackdelar för en rivalklubb - är inte ett dugg bättre än huliganer som går in för att knäcka skallen på folk som har fel tröja. Det är människor som hatar fotboll och inte har på en läktare att göra.
Jag föreslår att Svenska Fotbollförbundet tvingar Djurgården, Hammarby och AIK att bilda en gemensam fotbollsklubb för att få slut på allt fjantande. Det skulle också lösa arenafrågan.
oktober 27, 2006
Angående Halloween
I slutet av oktober tvingas vi hederliga människor se hur ljus- och blombutikerna basunerar ut den nordiska allhelgonahelgens ytliga, kommersiella budskap. Det är en skymf mot alla oss som ser halloween som en av årets viktigaste och allvarligaste högtider. Ingenstans kan man komma undan allhelgona-pesten - nyhetsprogram och tidningar dränker oss i vulgära bilder av lyktor på gravar.
Förstör inte barnens uppväxt genom att lära dem allhelgonahelgens skadliga seder. Låt barnen i stället växa upp till starka fria medborgare, genom att fira halloween med pumpor, huggtänder och 'bus eller godis'. Sverige behöver mer amerikansk kultur!
Förstör inte barnens uppväxt genom att lära dem allhelgonahelgens skadliga seder. Låt barnen i stället växa upp till starka fria medborgare, genom att fira halloween med pumpor, huggtänder och 'bus eller godis'. Sverige behöver mer amerikansk kultur!
oktober 26, 2006
Konstiga nomineringar inför Fotbollsgalan
Fotbollsgalan närmar sig, och förbundet har presenterat flera av nomineringarna. Liksom många sportkrönikörer blir jag förundrad över urvalet. De manliga kandidaterna är en blandning av landslagselit i kontinentala storklubbar med inkvoterade allsvenska spelare. Vi måste förlika oss med grundproblemet - att svenska klubbar kan utveckla spelare till världsklass, men inte har råd att anställa dem. Inte undra på att Fredrik Ljungberg inte hämtade priset för årets forward i fjol - det har ganska litet värde för honom. Damerna har motsatt problem - flera av gästspelarna i deras allsvenska är bättre än sina svenska kamrater utan att bli uppmärksammade.
Lösningen borde vara att helt reservera de mindre priserna för svenska spelare i svenska (eller möjligen nordiska) klubbar. Guld- och diamantbollen ska fortfarande gå till den bästa svenska spelaren oavsett klubbadress (Zlatans frånvaro lär ha andra orsaker). Dessutom borde de bästa utländska spelarna i herr- och damallsvenskan belönas.
(Tio mot ett att både Zlatan och Källström är nominerade till Guldbollen och att Kim vinner. Det skulle få tyst på allt gnäll.)
Tidernas mål är också en märklig prisklass som uppenbart är införd för publikens, inte branschens, skull. Juryn har tyvärr koncentrerat sig på historiskt avgörande mål som sällan är vackra, imponerande eller roliga, och pliktskyldigt slängt in några dam-mål som är långt från det bästa som fotbolls-Sveriges växande halva kan erbjuda.
Mer lämpligt vore ett presspris till den bästa fotbollsjournalisten, -kommentatorn eller -redaktionen. För att ge svenska folket bra fotbollsupplevelser behövs inte bara spelare, tränare och domare, utan också massmedier. (Undrar om ett reality-tv-program skulle vara valbart?)
Resten av galan verkar mer spännande än förra året. Take That är ju klassiska och Orup är en av mina barndomsfavoriter. Melody Club är tyvärr lite för smala för en galapublik. Dogge och Tomten har inslag enligt ungefär samma format som jag och Carolina på Formel 1. Adam Alsing blir en perfekt värd, och ryktet säger att det är han, inte Jessica, som står för bröstchocken i år. Eftersnacket blir förhoppningsvis mer seriöst än TV400:s partycrashing på Kristallen.
Lösningen borde vara att helt reservera de mindre priserna för svenska spelare i svenska (eller möjligen nordiska) klubbar. Guld- och diamantbollen ska fortfarande gå till den bästa svenska spelaren oavsett klubbadress (Zlatans frånvaro lär ha andra orsaker). Dessutom borde de bästa utländska spelarna i herr- och damallsvenskan belönas.
(Tio mot ett att både Zlatan och Källström är nominerade till Guldbollen och att Kim vinner. Det skulle få tyst på allt gnäll.)
Tidernas mål är också en märklig prisklass som uppenbart är införd för publikens, inte branschens, skull. Juryn har tyvärr koncentrerat sig på historiskt avgörande mål som sällan är vackra, imponerande eller roliga, och pliktskyldigt slängt in några dam-mål som är långt från det bästa som fotbolls-Sveriges växande halva kan erbjuda.
Mer lämpligt vore ett presspris till den bästa fotbollsjournalisten, -kommentatorn eller -redaktionen. För att ge svenska folket bra fotbollsupplevelser behövs inte bara spelare, tränare och domare, utan också massmedier. (Undrar om ett reality-tv-program skulle vara valbart?)
Resten av galan verkar mer spännande än förra året. Take That är ju klassiska och Orup är en av mina barndomsfavoriter. Melody Club är tyvärr lite för smala för en galapublik. Dogge och Tomten har inslag enligt ungefär samma format som jag och Carolina på Formel 1. Adam Alsing blir en perfekt värd, och ryktet säger att det är han, inte Jessica, som står för bröstchocken i år. Eftersnacket blir förhoppningsvis mer seriöst än TV400:s partycrashing på Kristallen.
oktober 10, 2006
Matteuseffekten - ett hot mot all mänsklig gemenskap?
"Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har." - Matteus 25:29
Ett av mina favoritämnen är visdomsord och lagar uppkallade efter personer. I kväll snubblade jag över Matteuseffekten - ett begrepp som jag känner igen från många skilda situationer men inte förrän nu kunnat sätta ett namn på.
Det finns många tillfällen i vårt samhälle där den redan framgångsrike har lätt att skaffa sig nya fördelar. I alla fotbollslag inklusive FCZ är det de bästa spelarna som får mest bollkontakt under träningar och matcher, och som på så sätt utvecklas ännu mer. I skolan är det de barn som läser snabbast som tar sig genom flest böcker och lär sig läsa ännu snabbare. Under en fjällvandring får de vältränade ett försprång och kan vila ut sig medan de väntar in sina trötta vandringskamrater. På banken kan den som har mest besparingar ta större risker och på så sätt bli ännu mer förmögen.
Denna effekt ger mig ångest.
fortsättning följer
Ett av mina favoritämnen är visdomsord och lagar uppkallade efter personer. I kväll snubblade jag över Matteuseffekten - ett begrepp som jag känner igen från många skilda situationer men inte förrän nu kunnat sätta ett namn på.
Det finns många tillfällen i vårt samhälle där den redan framgångsrike har lätt att skaffa sig nya fördelar. I alla fotbollslag inklusive FCZ är det de bästa spelarna som får mest bollkontakt under träningar och matcher, och som på så sätt utvecklas ännu mer. I skolan är det de barn som läser snabbast som tar sig genom flest böcker och lär sig läsa ännu snabbare. Under en fjällvandring får de vältränade ett försprång och kan vila ut sig medan de väntar in sina trötta vandringskamrater. På banken kan den som har mest besparingar ta större risker och på så sätt bli ännu mer förmögen.
Denna effekt ger mig ångest.
fortsättning följer
september 30, 2006
FCZ är inget makeoverprogram
FCZ är ett realityprogram. Men tittare och skribenter vill gärna kategorisera kulturfenomen så mycket som möjligt, och därför har de försökt inordna FCZ i fack där det inte riktigt passat in. Det kallas ofta dokusåpa. Varför det inte är en dokusåpa av samma snitt som Robinson eller Big Brother har jag förklarat tidigare.
En annan grupp program som breder ut sig över tablåerna är "hjälp-reality", "makeoverprogram", "goodwillsåpor" eller vad man vill kalla dem, där deltagarna saknar något viktigt i livet och får hjälp av proffs att hitta det. Där finns så skilda program som Extreme Makeover, Du är vad du äter, Malmvägen, Carl Jans änglar och Bonde söker fru. Syftet med dessa program är nästan alltid lovvärt (även om det som precis som all annan välgörenhet sker på finansiärens villkor). Många tyckare har bestämt sig för att FCZ är ett sådant program; att nördar utan bollkänsla skulle kunna se fram emot att förändras till ickenördar med bollkänsla. Tyckarna kan använda detta perspektiv för att kunna stoltsera med att ha upptäckt ett trendmönster och oja sig över stereotypa könsroller. FCZ avser inte att förändra deltagarnas personligheter och har inte lyckats med det heller. Vi är inte med för att vi saknar något (man kan vara lycklig utan att vara bra på fotboll) utan för att vi gillar äventyr.
Förvånansvärt också är hur "nördbegreppet", fast det bara använts i avsnitt 1 av FCZ, kunde ge upphov till en rent påhittad "nördtrend" som bland annat ledde till det pinsamma projektet Supernördarna.
Många skribenter har också, i alla haranger om dåliga könsroller, anmärkt på att det inte finns några kvinnliga protagonister i FCZ. Denna kritik är missriktad - flera gånger under säsong 1 blev vi hunsade av det motsatta könet (F91:orna, Vickan, avokado-Sara, de dryga dansöserna etc), och det blir ännu mer tuffa tjejer i säsong 2.
Ändrat okt 2006
En annan grupp program som breder ut sig över tablåerna är "hjälp-reality", "makeoverprogram", "goodwillsåpor" eller vad man vill kalla dem, där deltagarna saknar något viktigt i livet och får hjälp av proffs att hitta det. Där finns så skilda program som Extreme Makeover, Du är vad du äter, Malmvägen, Carl Jans änglar och Bonde söker fru. Syftet med dessa program är nästan alltid lovvärt (även om det som precis som all annan välgörenhet sker på finansiärens villkor). Många tyckare har bestämt sig för att FCZ är ett sådant program; att nördar utan bollkänsla skulle kunna se fram emot att förändras till ickenördar med bollkänsla. Tyckarna kan använda detta perspektiv för att kunna stoltsera med att ha upptäckt ett trendmönster och oja sig över stereotypa könsroller. FCZ avser inte att förändra deltagarnas personligheter och har inte lyckats med det heller. Vi är inte med för att vi saknar något (man kan vara lycklig utan att vara bra på fotboll) utan för att vi gillar äventyr.
Förvånansvärt också är hur "nördbegreppet", fast det bara använts i avsnitt 1 av FCZ, kunde ge upphov till en rent påhittad "nördtrend" som bland annat ledde till det pinsamma projektet Supernördarna.
Många skribenter har också, i alla haranger om dåliga könsroller, anmärkt på att det inte finns några kvinnliga protagonister i FCZ. Denna kritik är missriktad - flera gånger under säsong 1 blev vi hunsade av det motsatta könet (F91:orna, Vickan, avokado-Sara, de dryga dansöserna etc), och det blir ännu mer tuffa tjejer i säsong 2.
Ändrat okt 2006
september 12, 2006
Kristallen var bättre förr(a året)
Så får jag tillfälle att återvända till ämnet galor.
Vi i FCZ har sett fram mot Kristallengalan. Vi hoppades på att vinna pris, träffa alla stora tv-stjärnor och få festa natten lång. Vi fick allt detta och är innerligt tacksamma. Jag tycker också att alla andra pristagare förtjänade sina kristaller väl. Men i egenskap av galadiva måste jag säga att jag själv inte är helt nöjd med arrangemanget.
Underhållningen - ett skämt men inte roligt
Jag har skrivit att en gala behöver komiker. Sally är ingen komiker. Sally är en enkelspårig, plump farsrollfigur som har fastnat utanpå den seriösa och talangfulla Maria Lundqvist. Ta in Babben Larsson eller Grynet i stället!
En gala behöver också musiknummer. Förra årets Kristall hade ett potpurri med Melodifestivalen, Allsång på Skansen, Idol och Fame Factory som kanske var det roligaste musiknummer jag sett utanför en spexscen. Årets gala hade ingenting.
Inslaget om dramaprogram var svårbegripligt och verkade ha för hög budget. Sketchen med de personifierade kanalerna var övertydlig och verkade ha för låg budget. Den enda som var riktigt rolig var Lars Adaktusson, men även han var bättre förra året.
Kläderna gör mannen - och kvinnan
På inbjudan stod klädsel: fest, vilket är en styggelse för den som kan sin Magdalena Ribbing. De enda klädkoder som går att begripa sig på är högtidsdräkt, smoking, kavaj och möjligen vårdad klädsel.
Jag tycker att gästerna, särskilt damerna (oj, det blev väldigt politiskt inkorrekt), borde ha lagt mer möda på sitt utseende - de flesta såg ut som de kommit direkt från jobbet. Nästan alla kvinnor gillar att klä upp sig till fest (även de som läser teknisk fysik och är mer eller mindre genusmedvetna) så varför bära vardagskläder på årets kanske största högtid? Katarina Sandström var den som skötte sig bäst visuellt.
Ur klädsynpunkt är det förmodligen ett misstag att ha ett heldagsseminarium samma dag.
Priser i skymundan
Sex av priserna snabbpresenterades med grafik, och pristagarna fick komma upp på scenen först till eftertexterna. Visst, publiken blir uttråkad av för många brevsprättningar och krystade tacktal, men det känns ändå som ett olyckligt sätt att presentera priserna. Några alternativ är att dela ut kristallerna före sändning (och visa klipp under sändningen, som på Fotbollsgalan), eller minska antalet klasser. (Det borde gå att slå ihop nyheter/fakta, dokumentär och livsstilsprogram. Jag ser ingen poäng att ha en klass för sportprogram eftersom de flesta sporttittare är ute efter evenemangen i sig (om det inte handlar om glamiouurrr-reportage från Formel 1).)
Hoppa över efterfestfilmningen
TV400, kanalen som de flesta inte ens vet om att den finns, följde upp galan med att springa runt på efterfesten med kamera för att kunna kabla ut livebilder på berusade kändisar. Fel.
Pressen kan bli mer seriös
Dagspressen tar inte galan på något större allvar - vi har blivit drabbade av sakfel som att prisklassen kallades "dokusåpa" och att vi skulle tillhöra Kanal 5. Ett citat från Bert Karlsson utanför sändning var huvudnyheten från galan i en av kvällstidningarna. Alla är där, alla tittar, skriv något vettigt nästa år!
Vi i FCZ har sett fram mot Kristallengalan. Vi hoppades på att vinna pris, träffa alla stora tv-stjärnor och få festa natten lång. Vi fick allt detta och är innerligt tacksamma. Jag tycker också att alla andra pristagare förtjänade sina kristaller väl. Men i egenskap av galadiva måste jag säga att jag själv inte är helt nöjd med arrangemanget.
Underhållningen - ett skämt men inte roligt
Jag har skrivit att en gala behöver komiker. Sally är ingen komiker. Sally är en enkelspårig, plump farsrollfigur som har fastnat utanpå den seriösa och talangfulla Maria Lundqvist. Ta in Babben Larsson eller Grynet i stället!
En gala behöver också musiknummer. Förra årets Kristall hade ett potpurri med Melodifestivalen, Allsång på Skansen, Idol och Fame Factory som kanske var det roligaste musiknummer jag sett utanför en spexscen. Årets gala hade ingenting.
Inslaget om dramaprogram var svårbegripligt och verkade ha för hög budget. Sketchen med de personifierade kanalerna var övertydlig och verkade ha för låg budget. Den enda som var riktigt rolig var Lars Adaktusson, men även han var bättre förra året.
Kläderna gör mannen - och kvinnan
På inbjudan stod klädsel: fest, vilket är en styggelse för den som kan sin Magdalena Ribbing. De enda klädkoder som går att begripa sig på är högtidsdräkt, smoking, kavaj och möjligen vårdad klädsel.
Jag tycker att gästerna, särskilt damerna (oj, det blev väldigt politiskt inkorrekt), borde ha lagt mer möda på sitt utseende - de flesta såg ut som de kommit direkt från jobbet. Nästan alla kvinnor gillar att klä upp sig till fest (även de som läser teknisk fysik och är mer eller mindre genusmedvetna) så varför bära vardagskläder på årets kanske största högtid? Katarina Sandström var den som skötte sig bäst visuellt.
Ur klädsynpunkt är det förmodligen ett misstag att ha ett heldagsseminarium samma dag.
Priser i skymundan
Sex av priserna snabbpresenterades med grafik, och pristagarna fick komma upp på scenen först till eftertexterna. Visst, publiken blir uttråkad av för många brevsprättningar och krystade tacktal, men det känns ändå som ett olyckligt sätt att presentera priserna. Några alternativ är att dela ut kristallerna före sändning (och visa klipp under sändningen, som på Fotbollsgalan), eller minska antalet klasser. (Det borde gå att slå ihop nyheter/fakta, dokumentär och livsstilsprogram. Jag ser ingen poäng att ha en klass för sportprogram eftersom de flesta sporttittare är ute efter evenemangen i sig (om det inte handlar om glamiouurrr-reportage från Formel 1).)
Hoppa över efterfestfilmningen
TV400, kanalen som de flesta inte ens vet om att den finns, följde upp galan med att springa runt på efterfesten med kamera för att kunna kabla ut livebilder på berusade kändisar. Fel.
Pressen kan bli mer seriös
Dagspressen tar inte galan på något större allvar - vi har blivit drabbade av sakfel som att prisklassen kallades "dokusåpa" och att vi skulle tillhöra Kanal 5. Ett citat från Bert Karlsson utanför sändning var huvudnyheten från galan i en av kvällstidningarna. Alla är där, alla tittar, skriv något vettigt nästa år!
augusti 21, 2006
Hur fotboll blir en bra TV-sport
Fotboll är världens största sport sett till antal aktiva, men den är förvånansvärt otymplig som TV-underhållning. Efter att ha försökt följa VM har jag kommit fram till att följande bör göras:
Denna artikel har också publicerats på Bara ben på Glenn Hysén.
- Flytta bort straffpunkten några meter. Straffläggning är inte spännande när nästan alla skott går in.
- Utöka antalet tillåtna byten från tre till fem. Tränaren får på så sätt större chans att påverka en pågående match. Dessutom minskar risken att ett lag "får slut på spelare".
- Lägg in femminuterspauser i mitten på varje halvlek. Det skulle framför allt sponsorerna gilla.
- Ta bort offsideregeln helt. Det blir ändå bara tjafs.
- Reformera utvisningssystemet med inspiration från ishockeyn. Gult kort: Utvisad 3 minuter. Orange kort: 10 minuter. Rött kort: Spelaren utvisad resten av matchen men får
ett inbyte efter 20 minuter. Svart kort: Spelaren avstängd flera matcher, inbyte efter 20 minuter. - I en utslagsturnering ska de lag som haft bäst resultat i gruppspelet eller föregående omgång få välja sina motståndare. På så sätt finns det alltid något att spela för i gruppspelet, och det finns en anledning att avgöra på utsatt tid i slutspelet.
- Resultat i mästerskapsmatcher ska räknas in i kvalet till nästa mästerskap. Ännu ett sätt att göra alla VM-matcher meningsfulla.
- Stanna klockan vid långa avbrott. Stopptid är för godtyckligt.
Denna artikel har också publicerats på Bara ben på Glenn Hysén.
juli 24, 2006
Matsked funkar bra som tungskrapa
Tungskrapan är en behändig produkt, men det verkar gå lika bra att använda en matsked. Vilka är dina erfarenheter?
maj 30, 2006
Kejsaren är naken
Det gör ont att gå på glödande kol. I alla fall på vissa människor.
Om det gör ont, skrik. Det är inte tufft att tiga ihjäl sina känslor.
Om det gör ont, skrik. Det är inte tufft att tiga ihjäl sina känslor.
maj 10, 2006
Abpfiff!
Deutsche Frauenrat (Tysklands ledande kvinnoförbund) och tyska fotbollsförbundet driver i samband med fotbolls-VM 2006 en kampanj för förbättrade villkor för legala sexarbetare och mot tvångsprostitution. Deras sajt (på tyska).
april 28, 2006
Konsten att förlora
På flyget till Italien träffade jag fotbollsjournalisten Olle Svalander, som gjort sig känd under pseudonymen Mats Hård. Han gav mig ett exemplar av Konsten att förlora, hans blogg i bokformat. Den handlar mest om hur han under sommaren 2005 följer ett fotbollslag som nästan alltid förlorar - känns bekant. Om du ändå ska förbi bokhandeln och köpa den så kan du också greppa Ego Girl som är min arbetskamrat Carolinas memoarer.
april 14, 2006
Kändisskap förpliktar
Har kända personer större ansvar att vara goda föredömen än okända personer har? Den annars beundransvärda Alexander Bard berättade häromveckan i Studio Virtanen att han anser sig slippa vara det. Jag håller inte med.
Ett välkänt ordspråk är "barn gör inte som vuxna säger, barn gör som vuxna gör". Alla föräldrar vet att det är sant. Och inte bara barn, utan alla människor, påverkas av hur deras förebilder uppför sig.
Kändisar är dagens adel. På franska finns uttrycket "noblesse oblige", på tyska heter det "Adel verpflichtet". "Adel förpliktar" är tyvärr ett okänt begrepp på svenska.
Ett välkänt ordspråk är "barn gör inte som vuxna säger, barn gör som vuxna gör". Alla föräldrar vet att det är sant. Och inte bara barn, utan alla människor, påverkas av hur deras förebilder uppför sig.
Kändisar är dagens adel. På franska finns uttrycket "noblesse oblige", på tyska heter det "Adel verpflichtet". "Adel förpliktar" är tyvärr ett okänt begrepp på svenska.
april 10, 2006
Hur äkta är FCZ?
På tal om tv-myter kan det vara dags att berätta hur mycket reality FCZ egentligen är. Det skulle ta lång tid att ta upp alla detaljer, men jag kan försöka.
"Femton killar, som aldrig rört en fotboll."
Det är väl att ta i. Fotboll är man tvungen att spela på skolgympan. Men det fattar ni nog.
"Fyra månaders stenhård träning..."
Vi hade 2-3 träningar i veckan under maj och juni. I juli var produktionen på semester och träningsdisciplinen varierade inom laget. Under de tre veckorna i augusti var det träning nästan varje dag, plus en massa icke-idrottsliga aktiviteter. Fram till djurgårdsmatchen hade vi alltså bolltränat för Glenn och Richard i två och en halv månad.
Avsnitt 1
Bosön-tränaren råkade försäga sig och skvallra om att det var Glenn som skulle träna oss, fast det egentligen skulle bli en överraskning för oss.
Avsnitt 2
Dassbesöket var regisserat. Lägret var inte under en helg, utan en tisdag till onsdag.
Avsnitt 3
Från och med detta avsnitt är korrekt kronologi ett minne blott. Massor av tidsfusk, vilket kanske frisyrer och piercingar skvallrar om. Presentationen av låten, inspelningen, danslektionen och videoinspelningen ägde rum vid skilda tillfällen under det stressiga augusti. Flera av oss tyckte låten var skrattretande fånig. Matchen mot Djurgårdens pensionärer var förvisso vår tredje match.
Avsnitt 4
Matchen mot ZTV-profilerna var vår sjätte, inte fjärde. Den slutade 1-4, inte 1-6.
Avsnitt 5
Catolica och Söderhamn hade förväxlats.
Avsnitt 6
Träningen med Peter Antoine hölls före simhoppet, inte efter. Matchen på Beateberg var vår fjärde, och följdaktligen var målet det första. Den slutade 2-9, inte 2-11.
Avsnitt 7
Det borde vara straffbart att sälja så fula kläder så dyrt som Gate One gör. Debatten mellan Andreas och Robin var lång och intressant och borde vara given som extramaterial.
Avsnitt 8
Matchen mot FC Zulu spelades 31 oktober, alltså mer än två månader efter djurgårdsmatchen och träningslägret på Rönneberga.
Avsnitt 9
Tillbaka i augusti igen. Orsaken till att vi hade augustiträningarna på Stadshagens IP var att Kanalplan var bokat. Kanalplan är lika "fullsize" som Stadion, och vi spelade periodens enda 11-mannamatch (retur mot Hammarby F91) på Kanalplan.
Avsnitt 10
Bodström var ingen överraskning, nyheten hade läckt två dagar innan.
Saker som inte kom med
Joakims, Pers, och Per-Olofs presentationer, frisparksträning med Samba-Erik Johansson, en turnering på lägret på Rönneberga (med bland annat ett jättetråkigt parti fia med knuff) och marscherande i Pridetåget (där de flesta åskådare trodde att vi var ett homosexuellt fotbollslag).
Jaha, vad vill jag ha sagt med det här då?
Det är nog mindre intressant att lägga märke till allt i programmet som är fejk än till allt som är på riktigt.
fortsättning följer
"Femton killar, som aldrig rört en fotboll."
Det är väl att ta i. Fotboll är man tvungen att spela på skolgympan. Men det fattar ni nog.
"Fyra månaders stenhård träning..."
Vi hade 2-3 träningar i veckan under maj och juni. I juli var produktionen på semester och träningsdisciplinen varierade inom laget. Under de tre veckorna i augusti var det träning nästan varje dag, plus en massa icke-idrottsliga aktiviteter. Fram till djurgårdsmatchen hade vi alltså bolltränat för Glenn och Richard i två och en halv månad.
Avsnitt 1
Bosön-tränaren råkade försäga sig och skvallra om att det var Glenn som skulle träna oss, fast det egentligen skulle bli en överraskning för oss.
Avsnitt 2
Dassbesöket var regisserat. Lägret var inte under en helg, utan en tisdag till onsdag.
Avsnitt 3
Från och med detta avsnitt är korrekt kronologi ett minne blott. Massor av tidsfusk, vilket kanske frisyrer och piercingar skvallrar om. Presentationen av låten, inspelningen, danslektionen och videoinspelningen ägde rum vid skilda tillfällen under det stressiga augusti. Flera av oss tyckte låten var skrattretande fånig. Matchen mot Djurgårdens pensionärer var förvisso vår tredje match.
Avsnitt 4
Matchen mot ZTV-profilerna var vår sjätte, inte fjärde. Den slutade 1-4, inte 1-6.
Avsnitt 5
Catolica och Söderhamn hade förväxlats.
Avsnitt 6
Träningen med Peter Antoine hölls före simhoppet, inte efter. Matchen på Beateberg var vår fjärde, och följdaktligen var målet det första. Den slutade 2-9, inte 2-11.
Avsnitt 7
Det borde vara straffbart att sälja så fula kläder så dyrt som Gate One gör. Debatten mellan Andreas och Robin var lång och intressant och borde vara given som extramaterial.
Avsnitt 8
Matchen mot FC Zulu spelades 31 oktober, alltså mer än två månader efter djurgårdsmatchen och träningslägret på Rönneberga.
Avsnitt 9
Tillbaka i augusti igen. Orsaken till att vi hade augustiträningarna på Stadshagens IP var att Kanalplan var bokat. Kanalplan är lika "fullsize" som Stadion, och vi spelade periodens enda 11-mannamatch (retur mot Hammarby F91) på Kanalplan.
Avsnitt 10
Bodström var ingen överraskning, nyheten hade läckt två dagar innan.
Saker som inte kom med
Joakims, Pers, och Per-Olofs presentationer, frisparksträning med Samba-Erik Johansson, en turnering på lägret på Rönneberga (med bland annat ett jättetråkigt parti fia med knuff) och marscherande i Pridetåget (där de flesta åskådare trodde att vi var ett homosexuellt fotbollslag).
Jaha, vad vill jag ha sagt med det här då?
Det är nog mindre intressant att lägga märke till allt i programmet som är fejk än till allt som är på riktigt.
fortsättning följer
april 04, 2006
Tv-myter
Jag hade tänkt kommentera några vanliga missuppfattningar om svensk tv. Det är inte direkt några hemligheter, bara saker som tittare inte brukar tänka på till vardags, men som man själv kan lista ut med uppmärksamhet och skarpsinne.
Svenska tv-profiler är inte särskilt rika.
Så vitt jag vet har ingen blivit mångmiljonär på att jobba som programledare eller liknande i Sverige. (Jag räknar inte tävlande i Bingolotto.) Över lag är lönerna i den svenska tv-branschen inte särskilt frestande. Att några tv-profiler i USA badar i pengar är en annan historia. Det finns till och med folk som tror att vi blev rika på FCZ - folk som känner igen oss har till och med tyckt att vi borde bjuda dem på champagne.
Man sänder bara live när man måste.
Det finns stora tekniska och konstnärliga fördelar att spela in tv-inslag i förväg i stället för live. Nästan de enda tv-program som sänds live är nyheter, evenemang (typ sport) och inslag där tittare deltar (över telefon eller SMS). Annars brukar man ofta skapa en illusion av direktsändning.
Programmen görs av produktionsbolag, inte av kanaler.
De flesta tv-program görs av produktionsbolag, som tar hand om nästan allt - idéutveckling, planering, inspelning och klippning. Produktionsbolagen hyr i sin tur in frilansande fotografer och tekniker. FCZ gjordes av Nordisk Film, och vi i laget har alltså haft ganska lite kontakt med Viasat (företaget som sänder TV3 och ZTV).
Folk som jobbar med tv ser inte mycket mer tv än vanligt folk.
Det finns massor av tv, och den som har ett riktigt jobb hinner inte se allt.
De flesta tv-program är mer eller mindre regisserade.
Drama-tv (såpoperor, sketchprogram etc) följer självklart manus och regi. Men dokumentär-, underhållnings- och realityprogram gör det också, i viss mån. En stor del av FCZ:s publik var medveten om att svenska dokusåpor till viss del är "fejkade" - dels påverkas personligheterna av klippningen, av regissör eller av dem själva, dels har det varit omtagningar. Därför kan jag stolt meddela att FCZ var mer äkta än vad folk i allmänhet tror.
Graden av regi varierar mellan olika typer av program. Bland ytterligheterna finns Formel 1-reportagen som är resultat av en lång process av manus, regi, repetitioner och klippning, och Studio Virtanen, som är helt improviserat och oklippt.
fortsättning följer
Svenska tv-profiler är inte särskilt rika.
Så vitt jag vet har ingen blivit mångmiljonär på att jobba som programledare eller liknande i Sverige. (Jag räknar inte tävlande i Bingolotto.) Över lag är lönerna i den svenska tv-branschen inte särskilt frestande. Att några tv-profiler i USA badar i pengar är en annan historia. Det finns till och med folk som tror att vi blev rika på FCZ - folk som känner igen oss har till och med tyckt att vi borde bjuda dem på champagne.
Man sänder bara live när man måste.
Det finns stora tekniska och konstnärliga fördelar att spela in tv-inslag i förväg i stället för live. Nästan de enda tv-program som sänds live är nyheter, evenemang (typ sport) och inslag där tittare deltar (över telefon eller SMS). Annars brukar man ofta skapa en illusion av direktsändning.
Programmen görs av produktionsbolag, inte av kanaler.
De flesta tv-program görs av produktionsbolag, som tar hand om nästan allt - idéutveckling, planering, inspelning och klippning. Produktionsbolagen hyr i sin tur in frilansande fotografer och tekniker. FCZ gjordes av Nordisk Film, och vi i laget har alltså haft ganska lite kontakt med Viasat (företaget som sänder TV3 och ZTV).
Folk som jobbar med tv ser inte mycket mer tv än vanligt folk.
Det finns massor av tv, och den som har ett riktigt jobb hinner inte se allt.
De flesta tv-program är mer eller mindre regisserade.
Drama-tv (såpoperor, sketchprogram etc) följer självklart manus och regi. Men dokumentär-, underhållnings- och realityprogram gör det också, i viss mån. En stor del av FCZ:s publik var medveten om att svenska dokusåpor till viss del är "fejkade" - dels påverkas personligheterna av klippningen, av regissör eller av dem själva, dels har det varit omtagningar. Därför kan jag stolt meddela att FCZ var mer äkta än vad folk i allmänhet tror.
Graden av regi varierar mellan olika typer av program. Bland ytterligheterna finns Formel 1-reportagen som är resultat av en lång process av manus, regi, repetitioner och klippning, och Studio Virtanen, som är helt improviserat och oklippt.
fortsättning följer
Det här är inte en blogg
Tekniken för webbloggar - idag kallade bloggar - har något årtionde på nacken, men det var först under slutet av 2004 som "alla" började "blogga". De gamla bloggprettona som hade blogg "långt före alla andra" försöker givetvis död- eller idiotförklara trenden för att framställa sig själva som häftiga.
Det som är lite fånigt med bloggar är att det inte är någon konstform i sig, utan bara ett medium. De allra flesta nya bloggar har ointressant, trivialt innehåll, och är framför allt sina ägares nya teknikleksaker. Lite som personliga hemsidor var på 1990-talet och BASIC-program på 1980-talet.
Jag försökte mig på att skriva en politisk blogg i augusti 2004, som jag nu har raderat. I dag finns tillräckligt många politiska bloggar av 25-30-åriga socialliberala straighta svenneakademikersöner för att jag inte ska kunna tillföra så mycket unika tankar.
Ett år senare började jag, inspirerad av våra danska kollegor, att presentera det då helt okända FCZ för omvärlden. Jag valde bloggformatet eftersom den erbjuder hyfsat bra funktioner och finish med minimalt grund- och underhållsarbete. Jag kan tillräckligt med HTML och XML för att inte behöva bevisa något med en hemkodning.
Eftersom ordet "blogg" har blivit synonymt med antingen "25-30-årig socialliberal straight svenneakademikersons amatörpolitiska idéer" eller "25-30-årig straight svenneakademikerdotters katt- och väderdagbok" så har jag valt att inte kalla mina två bloggar för bloggar. Den du läser just nu är en krönika. Den andra är en nyhetstjänst. Förhoppningsvis kan jag inspirera andra människor att använda bloggen som ett medium för vettig information i stället för leksak.
Det som är lite fånigt med bloggar är att det inte är någon konstform i sig, utan bara ett medium. De allra flesta nya bloggar har ointressant, trivialt innehåll, och är framför allt sina ägares nya teknikleksaker. Lite som personliga hemsidor var på 1990-talet och BASIC-program på 1980-talet.
Jag försökte mig på att skriva en politisk blogg i augusti 2004, som jag nu har raderat. I dag finns tillräckligt många politiska bloggar av 25-30-åriga socialliberala straighta svenneakademikersöner för att jag inte ska kunna tillföra så mycket unika tankar.
Ett år senare började jag, inspirerad av våra danska kollegor, att presentera det då helt okända FCZ för omvärlden. Jag valde bloggformatet eftersom den erbjuder hyfsat bra funktioner och finish med minimalt grund- och underhållsarbete. Jag kan tillräckligt med HTML och XML för att inte behöva bevisa något med en hemkodning.
Eftersom ordet "blogg" har blivit synonymt med antingen "25-30-årig socialliberal straight svenneakademikersons amatörpolitiska idéer" eller "25-30-årig straight svenneakademikerdotters katt- och väderdagbok" så har jag valt att inte kalla mina två bloggar för bloggar. Den du läser just nu är en krönika. Den andra är en nyhetstjänst. Förhoppningsvis kan jag inspirera andra människor att använda bloggen som ett medium för vettig information i stället för leksak.
mars 05, 2006
Vete, vapen och virus - en recension
Jag skrev denna bokrecension häromåret. Kanske intressant att läsa?
***
Under de senaste 13 000 åren har vissa eurasiska folkslag brett ut sig över alla jordens kontinenter och assimilerat, trängt undan eller utrotat den ursprungliga befolkningen. Varför är det just britter, spanjorer och några andra nationaliteter som upptäckt, erövrat och koloniserat omvärlden i stället för andra folk, till exempel puebloindianer eller maorier?
För att besvara denna fråga, kanske världshistoriens mest centrala, använder fysiologiprofessorn Jared Diamond, författaren till "Vete, vapen och virus", sitt kunnande inom flera natur- och samhällsvetenskaper. Som den renässansmänniska han är utnyttjar han också sina personliga upplevelser från framför allt Nya Guinea för att illustrera sina teorier med anekdotiska exempel.
Diamond inleder boken med att ta avstånd från förklaringen att vita och asiater skulle vara intelligentare än andra folk, och provocerar läsaren genom att påstå att de människor han mött i Nya Guineas stamsamhällen är mer intelligenta än den genomsnittliga USA-medborgaren. Tyvärr förlorar han tillfälligt sin poäng här - att begreppet intelligens inte är tillämpbart i ett världshistoriskt perspektiv. Mer avgörande för historiens gång är "gevär, mikrober och stål" (eng. guns, germs and steel).
I del ett får vi veta att 11 000 år före Kristi födelse levde människor under liknande förutsättningar över hela jorden, men 12 500 år senare hade det uppstått extrema ojämlikheter, som bland annat gjorde att expedition från Spanien med färre än 200
man kunde underkuva hela inkariket. Här formuleras den stora frågan mer utförligt - varför var det spanjorerna och inte inkaindianerna som hade dessa fördelar?
Del två berättar om hur kontinenternas form, tillsammans med vissa växters och däggdjursarters utbredning, har gjort folkslag i vissa delar av världen till jordbrukare och boskapsskötare, medan människor på andra platser har förblivit jägare och samlare. Den tredje delen redogör för hur en del av de jordbrukande folken utvecklade nationalstater, skrift, vapen och farsoter, och hur dessa uppfinningar lede till de andra folkens undergång. Diamond växlar mellan konkreta exempel från många världsdelar och abstrakta teorier, hela tiden på ett pedagogiskt och underhållande sätt. Han tar också själv upp argument mot sina teorier, och bemöter dem på ett sportsligt sätt. I del fyra tillämpar Diamond de teorier han tidigare beskrivit på var och en av jordens bebodda kontinenter. Han redogör för enorma och ödesmättade migrationsvågor som inte brukar omnämnas i svensk högstadie- och gymnasielitteratur; framför allt austronesernas kolonisering av Söderhavet och bantufolkens undanträngande av pygméer och khoisanfolk.
Författaren ägnar en stor del av epilogen till att diskutera historievetenskapen, dess förutsättningar och dess begränsningar. Han tar också upp möjliga förklaringar till en fråga som de tidigare kapitlen inte berört - varför de europeiska folken kunde bli tekniskt och ekonomiskt överlägsna mellanöstern och Kina från 1400-talet och framåt.
"Vete, vapen och virus" är ett skolexempel på god populärvetenskap. Den borde vara det uppenbara valet för den teknolog, naturvetare eller ekonomistudent som bara tänker bemöda sig att läsa en faktabok om humaniora under sin studietid.
***
Under de senaste 13 000 åren har vissa eurasiska folkslag brett ut sig över alla jordens kontinenter och assimilerat, trängt undan eller utrotat den ursprungliga befolkningen. Varför är det just britter, spanjorer och några andra nationaliteter som upptäckt, erövrat och koloniserat omvärlden i stället för andra folk, till exempel puebloindianer eller maorier?
För att besvara denna fråga, kanske världshistoriens mest centrala, använder fysiologiprofessorn Jared Diamond, författaren till "Vete, vapen och virus", sitt kunnande inom flera natur- och samhällsvetenskaper. Som den renässansmänniska han är utnyttjar han också sina personliga upplevelser från framför allt Nya Guinea för att illustrera sina teorier med anekdotiska exempel.
Diamond inleder boken med att ta avstånd från förklaringen att vita och asiater skulle vara intelligentare än andra folk, och provocerar läsaren genom att påstå att de människor han mött i Nya Guineas stamsamhällen är mer intelligenta än den genomsnittliga USA-medborgaren. Tyvärr förlorar han tillfälligt sin poäng här - att begreppet intelligens inte är tillämpbart i ett världshistoriskt perspektiv. Mer avgörande för historiens gång är "gevär, mikrober och stål" (eng. guns, germs and steel).
I del ett får vi veta att 11 000 år före Kristi födelse levde människor under liknande förutsättningar över hela jorden, men 12 500 år senare hade det uppstått extrema ojämlikheter, som bland annat gjorde att expedition från Spanien med färre än 200
man kunde underkuva hela inkariket. Här formuleras den stora frågan mer utförligt - varför var det spanjorerna och inte inkaindianerna som hade dessa fördelar?
Del två berättar om hur kontinenternas form, tillsammans med vissa växters och däggdjursarters utbredning, har gjort folkslag i vissa delar av världen till jordbrukare och boskapsskötare, medan människor på andra platser har förblivit jägare och samlare. Den tredje delen redogör för hur en del av de jordbrukande folken utvecklade nationalstater, skrift, vapen och farsoter, och hur dessa uppfinningar lede till de andra folkens undergång. Diamond växlar mellan konkreta exempel från många världsdelar och abstrakta teorier, hela tiden på ett pedagogiskt och underhållande sätt. Han tar också själv upp argument mot sina teorier, och bemöter dem på ett sportsligt sätt. I del fyra tillämpar Diamond de teorier han tidigare beskrivit på var och en av jordens bebodda kontinenter. Han redogör för enorma och ödesmättade migrationsvågor som inte brukar omnämnas i svensk högstadie- och gymnasielitteratur; framför allt austronesernas kolonisering av Söderhavet och bantufolkens undanträngande av pygméer och khoisanfolk.
Författaren ägnar en stor del av epilogen till att diskutera historievetenskapen, dess förutsättningar och dess begränsningar. Han tar också upp möjliga förklaringar till en fråga som de tidigare kapitlen inte berört - varför de europeiska folken kunde bli tekniskt och ekonomiskt överlägsna mellanöstern och Kina från 1400-talet och framåt.
"Vete, vapen och virus" är ett skolexempel på god populärvetenskap. Den borde vara det uppenbara valet för den teknolog, naturvetare eller ekonomistudent som bara tänker bemöda sig att läsa en faktabok om humaniora under sin studietid.
februari 25, 2006
Låtsastidningar
Under hösten har jag haft en hel del att göra med Sveriges kvällspress (Aftonbladet och Expressen/GT/KvP) och gratispress (Metro och Stockholm City), och därför har jag också en hel del åsikter.
Människor i den utbildade medelklassmiljö där jag har min bakgrund älskar att moralisera över sådana tidningar. Det är lätt, eftersom kvällspressen frossar i kändisskvaller, naket och bisarritet, och gratispressen håller utgifter för journalistik i botten. (Mitt gage för medverkan i Metros nöjespanel var ett par lussebullar och en mugg svag-glögg.) Välkammade akademiker vill inte ha skvaller eller lågbudgetartiklar i tidningen, de vill ha saklig och genomarbetad information om händelser som påverkar våra vardagsliv. Säger de.
Själv ser jag inget fel i att några tidningar ger större utrymme till bröstchocker än riksdagsdebatter, eller att andra bara är annonsblad indraperade i TT-telegram - så länge folk är medvetna om att de inte är riktiga nyhetstidningar.
fortsättning följer
Människor i den utbildade medelklassmiljö där jag har min bakgrund älskar att moralisera över sådana tidningar. Det är lätt, eftersom kvällspressen frossar i kändisskvaller, naket och bisarritet, och gratispressen håller utgifter för journalistik i botten. (Mitt gage för medverkan i Metros nöjespanel var ett par lussebullar och en mugg svag-glögg.) Välkammade akademiker vill inte ha skvaller eller lågbudgetartiklar i tidningen, de vill ha saklig och genomarbetad information om händelser som påverkar våra vardagsliv. Säger de.
Själv ser jag inget fel i att några tidningar ger större utrymme till bröstchocker än riksdagsdebatter, eller att andra bara är annonsblad indraperade i TT-telegram - så länge folk är medvetna om att de inte är riktiga nyhetstidningar.
fortsättning följer
februari 17, 2006
Tuffingar med putande läppar?
Varför går de flesta tonårskillar som ska spela tuffa runt och putar med läpparna?
Är det snuset och cigarretterna som slitit ner munmusklerna? Eller tror killarna att stora läppar gör dem till afroamerikanska gangsters? Det senaste verkar mest troligt eftersom putande läppar är korrelerat med ljus hy, smör i håret, baskettröjor och lika begränsat ordförråd som P:lo R-b:to.
Är det snuset och cigarretterna som slitit ner munmusklerna? Eller tror killarna att stora läppar gör dem till afroamerikanska gangsters? Det senaste verkar mest troligt eftersom putande läppar är korrelerat med ljus hy, smör i håret, baskettröjor och lika begränsat ordförråd som P:lo R-b:to.
Fotboll, nördar, fotbollsnördar och nördfotboll
FCZ handlar om nördar som inte kan spela fotboll. Är det inte fördomsfullt att antyda att nördar inte kan spela fotboll?
Jag har många nördiga fysikerbekanta av båda kön som är bra till riktigt bra på fotboll. Dessutom finns många ickenördar som inte skulle ha en chans mot FCZ. Det går till och med att beskriva fotbollsproffs som nördar - även om liknelsen inte stämmer fullt ut - killen som var bäst på fotboll på högstadiet var betydligt mer respekterad av tuffingarna än han som var bäst på matte.
Orsaken till att FCZ utgörs av nördar är inte att nördar skulle vara särskilt mycket sämre än ickenördar. I stället handlar det om att nördar är mer intressanta personer än vanliga killar med vanliga beteendemönster.
En dum grej med marknadsföringen av FCZ är sloganen "Från nörd till fotbollsproffs". Nördar är vi fortfarande.
fortsättning följer
Jag har många nördiga fysikerbekanta av båda kön som är bra till riktigt bra på fotboll. Dessutom finns många ickenördar som inte skulle ha en chans mot FCZ. Det går till och med att beskriva fotbollsproffs som nördar - även om liknelsen inte stämmer fullt ut - killen som var bäst på fotboll på högstadiet var betydligt mer respekterad av tuffingarna än han som var bäst på matte.
Orsaken till att FCZ utgörs av nördar är inte att nördar skulle vara särskilt mycket sämre än ickenördar. I stället handlar det om att nördar är mer intressanta personer än vanliga killar med vanliga beteendemönster.
En dum grej med marknadsföringen av FCZ är sloganen "Från nörd till fotbollsproffs". Nördar är vi fortfarande.
fortsättning följer
februari 12, 2006
Önskelista för nästa gala
Efter att ha bevistat Fotbollsgalan, Rockbjörnengalan, Nöjesguidengalan och P3 Guld-galan live har jag börjat fundera över vad som egentligen behövs för att göra en bra gala. Ett par idéer:
* Prisklasserna bör väljas så att mottagaren inte är för stor för att komma på galan. På Fotbollsgalan, till exempel, borde de flesta priserna vara reserverade för spelare i svenska klubbar, eftersom Henke, Freddie och Zlatan tydligen värderar sina klubbkarriärer högre än en gala i kalla Norden. (Det sägs att Idrottsgalan "fuskar", och att Sörenstam och Pärson hade blivit lovade pris om de dök upp. Heder åt Annika och Anja att de i alla fall var där.)
* Konferenciererna ska ha självdistans. Förutom Nobelfesten finns ingen svensk gala som förtjänar att ta sig själv på fullt allvar.
* Komiker behövs, och deras manus bör vara familjevänligt.
* Könsseparerade kategorier (bästa manliga/kvinnliga) bör tas bort från alla galor utom Fotbollsgalan.
* Artisterna som uppträder ska vara folkkära, alternativt ha kultstatus. Repertoaren ska vara lättsmält, publikfriande och totalt opretentiös. Om det är en musikgala så är det okej att slänga in en debutant.
* Alla herrar ska följa samma klädkod. Det är vulgärt att blanda smokingar med mörka kostymer.
* FCZ ska ha parkettplats, helst uppblandade med Kopparbergs/Göteborg FC.
* Prisklasserna bör väljas så att mottagaren inte är för stor för att komma på galan. På Fotbollsgalan, till exempel, borde de flesta priserna vara reserverade för spelare i svenska klubbar, eftersom Henke, Freddie och Zlatan tydligen värderar sina klubbkarriärer högre än en gala i kalla Norden. (Det sägs att Idrottsgalan "fuskar", och att Sörenstam och Pärson hade blivit lovade pris om de dök upp. Heder åt Annika och Anja att de i alla fall var där.)
* Konferenciererna ska ha självdistans. Förutom Nobelfesten finns ingen svensk gala som förtjänar att ta sig själv på fullt allvar.
* Komiker behövs, och deras manus bör vara familjevänligt.
* Könsseparerade kategorier (bästa manliga/kvinnliga) bör tas bort från alla galor utom Fotbollsgalan.
* Artisterna som uppträder ska vara folkkära, alternativt ha kultstatus. Repertoaren ska vara lättsmält, publikfriande och totalt opretentiös. Om det är en musikgala så är det okej att slänga in en debutant.
* Alla herrar ska följa samma klädkod. Det är vulgärt att blanda smokingar med mörka kostymer.
* FCZ ska ha parkettplats, helst uppblandade med Kopparbergs/Göteborg FC.
februari 11, 2006
Lite politik
Jag kommer, så långt som möjligt, avstå från att diskutera politik i denna blogg, men ibland är det svårt att hålla sig därifrån.
I går censurerade svenska staten privata massmedier efter hot från främmande makt. Senast det hände var under andra världskriget, när svenska staten hindrade pressen från att bli alltför kritisk mot nazismen.
Sverigedemokrater må vara idioter och muhammedkarikatyrerna må vara smaklöst hädande, men om det ska vara någon vits med yttrandefrihet så ska den även omfatta idioter som sprider smaklöst hädande budskap.
Kära regering. Jag kan stå ut med att ni snor våra mål mot Djurgården, bara ni håller er borta från censorsaxen.
I går censurerade svenska staten privata massmedier efter hot från främmande makt. Senast det hände var under andra världskriget, när svenska staten hindrade pressen från att bli alltför kritisk mot nazismen.
Sverigedemokrater må vara idioter och muhammedkarikatyrerna må vara smaklöst hädande, men om det ska vara någon vits med yttrandefrihet så ska den även omfatta idioter som sprider smaklöst hädande budskap.
Kära regering. Jag kan stå ut med att ni snor våra mål mot Djurgården, bara ni håller er borta från censorsaxen.
februari 09, 2006
Vad en nörd inte är
Den 19 januari skrev Henrik Arvidsson en artikel om nördar i DN Kultur. Bloggaren Staffan sågar artikeln och har ett antal viktiga poänger. DN-artikeln kanske kom till under en sån här replikväxling:
- Kvällspressen skriver massor av grejer om FCZ. Ska vi inte ta och haka på det?
- Vi kan ju inte skriva några ytliga kändisreportage, det är ju deras grej.
- Men kan vi inte göra det som en analys om "nördtrenden"? Bill Gates har det ju gått bra för, och Kanal fem ska göra nån ny nördsåpa, och ... äsch, du kan säkert komma på nån till bra pitch.
- Okej, men jag har inte tid med nån research.
Det kan vara på sin plats att klargöra vad en nörd inte är.
* Nördighet sitter inte i accessoarerna. Nördighet handlar inte i första hand om att läsa Tolkien, surfa på Internet eller bära glasögon - många tvättäkta nördar vet inget om vare sig Gandalf, Firefox eller dioptrier. Nörd är den som inte följer flocken, och inte förstår, eller bryr sig, om hur man blir populär.
* Nördar är inte trendiga och kommer aldrig att bli. För 15 år sen var Internet (som då mest utgjordes av BBS:er och Usenet), Tolkien och glasögon udda, och därför klassiska nördaccessoarer. När Ringen-filmerna kom blev Tolkien trendig, och därför vågade ickenördar skryta med att de hade läst böckerna. När WWW gjorde Internet lättanvänt fick det den kritiska massa av användare som behövs för att bli av med nördigheten. När glasögon blev mode så var de inte nördiga längre. Accessoarerna har blivit trendiga, men inte nördarna själva.
* Nördar är ingen subkultur. Vanliga människor, subkulturella människor och nördar blir igenkända på sina accessoarer. Vanligt folk väljer prylar som jeans, tribaltatueringar och listpoplåtar för att visa att de hänger med. Subkulturalister väljer prylar som palestinasjalar, converseskor och svartsmink för att uttrycka värderingar och skilja av sig från omvärlden.
Om nördar använder typiska nördprylar så är det inte för att visa att de hänger med eller för att verka speciella. De har läst Tolkien för att böckerna är bra. De har använt Usenet för att det är ett praktiskt verktyg. De har burit glasögon för att de är lättare att ta hand om än kontaktlinser. (Korrelation mellan utbildning och närsynthet är ett intressant forskningsfält, hjälp mig gärna leta länkar.) Nörden bryr sig inte om att visa tillhörighet till någon nördgemenskap.
Det finns visserligen många nördar som dessutom är gothare, syntare eller tillhör någon annan subkultur. Jag tillhör själv den studentikosa subkulturen, som likt många andra är kraftigt dominerad av nördar. Varför nördar gillar subkulturer är inte uppenbart, men det kan bero på att normerna är tydligare och enklare än de i mainstreamkulturen.
* Nördar är inte töntar. En tönt är en person som jobbar stenhårt för att få social status, men misslyckas. Nörden försöker inte. Exempel: tönten är jobbigt spyfull på högstadiets spritfester, medan nörden sitter hemma. Töntens jeans är sönderskurna på ett genomarbetat sätt - men tyvärr på "fel" sätt, medan nörden har chinos.
* Nördar är inte alltid snälla och trevliga. Man får lätt intrycket att nördar är välvilliga och godtrogna. Nördar är kanske inte sluga intrigmakare - de brukar sakna den personkännedom som krävs för detta - men många nördar saknar empati och föraktar vanligt folk.
* Nördarna har inte vunnit. Ännu. "Nördarnas revansch" är ett populärt tema i Hollywood och tas gärna upp av skribenter när nördaccessoarer som Tolkien, Internet eller glasögon lämnar nördstadiet. Att de flesta nördar blir mer framgångsrika än högstadieklassens tuffingar när de växer upp är en klen tröst för nördarna som går på högstadiet idag. Som en av flickorna i Fucking Åmål (minns inte om det var nördiga Agnes eller coola Elin) sa: "Jag har hellre roligt nu än om 25 år."
* Pretton är inga riktiga nördar. I vissa delar av samhället, som akademiska och konstnärliga kretsar, är det en fördel att ha stenkoll på något väldigt specifikt. Det gör att nördar kan få hög status inom sådana områden. Detta innebär också att ickenördar låtsas vara jättenördiga. De blir pretentiösa - pretton. Det är inte helt lätt att skilja mellan en nörd och ett pretto, men prettot utmärker sig genom sin enorma törst efter cred, respekt och status som nörden saknar.
fortsättning följer
- Kvällspressen skriver massor av grejer om FCZ. Ska vi inte ta och haka på det?
- Vi kan ju inte skriva några ytliga kändisreportage, det är ju deras grej.
- Men kan vi inte göra det som en analys om "nördtrenden"? Bill Gates har det ju gått bra för, och Kanal fem ska göra nån ny nördsåpa, och ... äsch, du kan säkert komma på nån till bra pitch.
- Okej, men jag har inte tid med nån research.
Det kan vara på sin plats att klargöra vad en nörd inte är.
* Nördighet sitter inte i accessoarerna. Nördighet handlar inte i första hand om att läsa Tolkien, surfa på Internet eller bära glasögon - många tvättäkta nördar vet inget om vare sig Gandalf, Firefox eller dioptrier. Nörd är den som inte följer flocken, och inte förstår, eller bryr sig, om hur man blir populär.
* Nördar är inte trendiga och kommer aldrig att bli. För 15 år sen var Internet (som då mest utgjordes av BBS:er och Usenet), Tolkien och glasögon udda, och därför klassiska nördaccessoarer. När Ringen-filmerna kom blev Tolkien trendig, och därför vågade ickenördar skryta med att de hade läst böckerna. När WWW gjorde Internet lättanvänt fick det den kritiska massa av användare som behövs för att bli av med nördigheten. När glasögon blev mode så var de inte nördiga längre. Accessoarerna har blivit trendiga, men inte nördarna själva.
* Nördar är ingen subkultur. Vanliga människor, subkulturella människor och nördar blir igenkända på sina accessoarer. Vanligt folk väljer prylar som jeans, tribaltatueringar och listpoplåtar för att visa att de hänger med. Subkulturalister väljer prylar som palestinasjalar, converseskor och svartsmink för att uttrycka värderingar och skilja av sig från omvärlden.
Om nördar använder typiska nördprylar så är det inte för att visa att de hänger med eller för att verka speciella. De har läst Tolkien för att böckerna är bra. De har använt Usenet för att det är ett praktiskt verktyg. De har burit glasögon för att de är lättare att ta hand om än kontaktlinser. (Korrelation mellan utbildning och närsynthet är ett intressant forskningsfält, hjälp mig gärna leta länkar.) Nörden bryr sig inte om att visa tillhörighet till någon nördgemenskap.
Det finns visserligen många nördar som dessutom är gothare, syntare eller tillhör någon annan subkultur. Jag tillhör själv den studentikosa subkulturen, som likt många andra är kraftigt dominerad av nördar. Varför nördar gillar subkulturer är inte uppenbart, men det kan bero på att normerna är tydligare och enklare än de i mainstreamkulturen.
* Nördar är inte töntar. En tönt är en person som jobbar stenhårt för att få social status, men misslyckas. Nörden försöker inte. Exempel: tönten är jobbigt spyfull på högstadiets spritfester, medan nörden sitter hemma. Töntens jeans är sönderskurna på ett genomarbetat sätt - men tyvärr på "fel" sätt, medan nörden har chinos.
* Nördar är inte alltid snälla och trevliga. Man får lätt intrycket att nördar är välvilliga och godtrogna. Nördar är kanske inte sluga intrigmakare - de brukar sakna den personkännedom som krävs för detta - men många nördar saknar empati och föraktar vanligt folk.
* Nördarna har inte vunnit. Ännu. "Nördarnas revansch" är ett populärt tema i Hollywood och tas gärna upp av skribenter när nördaccessoarer som Tolkien, Internet eller glasögon lämnar nördstadiet. Att de flesta nördar blir mer framgångsrika än högstadieklassens tuffingar när de växer upp är en klen tröst för nördarna som går på högstadiet idag. Som en av flickorna i Fucking Åmål (minns inte om det var nördiga Agnes eller coola Elin) sa: "Jag har hellre roligt nu än om 25 år."
* Pretton är inga riktiga nördar. I vissa delar av samhället, som akademiska och konstnärliga kretsar, är det en fördel att ha stenkoll på något väldigt specifikt. Det gör att nördar kan få hög status inom sådana områden. Detta innebär också att ickenördar låtsas vara jättenördiga. De blir pretentiösa - pretton. Det är inte helt lätt att skilja mellan en nörd och ett pretto, men prettot utmärker sig genom sin enorma törst efter cred, respekt och status som nörden saknar.
fortsättning följer
"Men guuud vad pinsamt"
De flesta ungdomar, från pubertetens början till att det blir dags att stadga sig, är sjukligt besatta av prestige. De lägger ner astronomiska summor på kläder och andra modeprylar. De använder alla medel för att ta sig in på de häftigaste möjliga krogarna. Männen tävlar om hur mycket de tar i bänk. På amerikanska kallas de för "jocks".
Och framför allt håller de så stort avstånd som möjligt från allt som är pinsamt, eftersom det har en förmåga att suga ut deras prestige som en snöstorm suger ut allt värme ur ett par märkesjeans.
Föräldrar är pinsamma. Nördar är pinsamma. Alla yngre årskullar är pinsamma. Musik som folk har hört är pinsam. Klädmodeller som för många människor använder är pinsamma. Nykterhet är pinsam. Fylla är pinsam. Att vara först på dansgolvet är pinsamt. Allt som på något sätt är onormalt eller annorlunda är pinsamt.
Varför måste ni vara såna? Är ni verkligen lyckliga? Kan ni inte lugna ner er och vara er själva?
Och framför allt håller de så stort avstånd som möjligt från allt som är pinsamt, eftersom det har en förmåga att suga ut deras prestige som en snöstorm suger ut allt värme ur ett par märkesjeans.
Föräldrar är pinsamma. Nördar är pinsamma. Alla yngre årskullar är pinsamma. Musik som folk har hört är pinsam. Klädmodeller som för många människor använder är pinsamma. Nykterhet är pinsam. Fylla är pinsam. Att vara först på dansgolvet är pinsamt. Allt som på något sätt är onormalt eller annorlunda är pinsamt.
Varför måste ni vara såna? Är ni verkligen lyckliga? Kan ni inte lugna ner er och vara er själva?
januari 31, 2006
Löpsedelsgenerator
Detta är en löpsedelsgenerator för kvällstidningar. Ta ett ord slumpvis ur varje rad.
Idol-
Robinson-
Big Brother-
schlager-
såpa-
sport-
-stjärnans
-profilens
-kändisens
-parets
-kungens
sex-
naken-
knark-
döds-
sprit-
pedofil-
nazist-
incest-
bröst-
-chock
-kupp
-attack
-fest
-drog
-skandal
-orgie
-sekt
-terror
på Spy Bar
på slottet
i TV i kväll
som inte visades i TV
Bildextra
Hela listan!
"Jag är oskyldig"
"Jag står för det"
Exempel:
IDOL-profilens
KNARKFEST
Bildextra!
Idol-
Robinson-
Big Brother-
schlager-
såpa-
sport-
-stjärnans
-profilens
-kändisens
-parets
-kungens
sex-
naken-
knark-
döds-
sprit-
pedofil-
nazist-
incest-
bröst-
-chock
-kupp
-attack
-fest
-drog
-skandal
-orgie
-sekt
-terror
på Spy Bar
på slottet
i TV i kväll
som inte visades i TV
Bildextra
Hela listan!
"Jag är oskyldig"
"Jag står för det"
Exempel:
IDOL-profilens
KNARKFEST
Bildextra!
januari 09, 2006
Den trögflytande såpan
De flesta beskriver FCZ som en annorlunda dokusåpa. Vi som har stått framför och bakom kameran håller inte med - FCZ är ingen dokusåpa över huvud taget. Men vad är i så fall en dokusåpa och vad är FCZ?
Såpoperans uppgång och fall
På1950 1920-talet uppstod i USA en typ av lättsamma, långdragna dramaserier i radio som sändes på dagtid, med hemmafruar som målgrupp. Eftersom sponsorerna var tvål- och tvättmedelstillverkare fick denna genre öknamnet "soap opera". På 1950-talet flyttade såpoperorna in i tv-apparaterna.
I Sverige var amerikanska såpoperor i hundratals avsnitt - som Dallas och Falcon Crest - populära på 1980-talet. När vi på 90-talet fick svenska motsvarigheter som Rederiet, Tre kronor och Skilda världar började vi, kort och gott, kalla dessa för "såpor", för att skilja dem från seriösa kostymdramer, äventyrsserier och sitcoms. Vi kanske mest associerar ordet "såpor" till något trögflytande och alldagligt (dessutom låter det inte helt olikt "sopor"). Vi har också börjat använda ordet i överförd bemärkelse om skvallerpressens beskrivning av oändliga personliga intriger i verklighetens politik, nöjesliv och sport.
Doku och såpa - nu på samma gång
Sveriges och världens första dokusåpa var Expedition: Robinson 1997. Verkliga människor hade vi sett tidigare i tv i program som Fångarna på fortet, Dolda kameran, Det kommer mera och Jeopardy, men i Robinson råkade människorna ut för saker som förut bara brukade hända påhittade såpakaraktärer:
Såpa som såpa, det säljer ändå
Dallas-såpoperor, verkliga kändislivssåpor och Robinson-dokusåpor har liknande förutsättningar - maktkamp, sex, allseende kameror, oändlig tid och avsaknad av gemensamma utmaningar. Även publikreaktionerna är lika - såpa är så långt från finkultur man kan komma, och inte många stoltserar med sina såpakunskaper. Men ändå är tittarsiffrorna höga, snacket går kring fikaborden, och kvällspressen säljer lösnummer för miljoner. De flesta människor har tydligen någon inneboende drift att följa andras privata intriger i tidsperspektiv som får sköldpaddor att verka leva snabbt och hårt.
Efter Robinsonprogrammens framgång har mediebranschen och vanligt folk slentrianmässigt börjat kalla nästan all underhållnings-TV utan manus för "dokusåpor". Idol, Let's Dance, Nannyjouren, Top Model - och FCZ - är några realityprogram som genom att bli kallade "dokusåpor" hamnar i oförtjänt dåligt sällskap. FCZ uppfyller inte en enda av de fem punkter som gjorde Robinson till en såpa.
Senast ändrat 4 april, nytt i fetkursiv stil
Såpoperans uppgång och fall
På
I Sverige var amerikanska såpoperor i hundratals avsnitt - som Dallas och Falcon Crest - populära på 1980-talet. När vi på 90-talet fick svenska motsvarigheter som Rederiet, Tre kronor och Skilda världar började vi, kort och gott, kalla dessa för "såpor", för att skilja dem från seriösa kostymdramer, äventyrsserier och sitcoms. Vi kanske mest associerar ordet "såpor" till något trögflytande och alldagligt (dessutom låter det inte helt olikt "sopor"). Vi har också börjat använda ordet i överförd bemärkelse om skvallerpressens beskrivning av oändliga personliga intriger i verklighetens politik, nöjesliv och sport.
Doku och såpa - nu på samma gång
Sveriges och världens första dokusåpa var Expedition: Robinson 1997. Verkliga människor hade vi sett tidigare i tv i program som Fångarna på fortet, Dolda kameran, Det kommer mera och Jeopardy, men i Robinson råkade människorna ut för saker som förut bara brukade hända påhittade såpakaraktärer:
- Det finns inget högre mål att sträva efter, förutom att stanna kvar i tävlingen.
- Det är alltid någons tur att åka ut.
- Deltagarna lever tillsammans, avstängda från omvärlden, och är beroende av varandras sympatier. Även om det finns tävlingsmoment är det omröstningarna som avgör programmet.
- Naken hud, unga deltagare av båda kön och stora mängder alkohol borgar för sex och svartsjukedraman.
- Kameran är alltid på, och fotot är ofta påträngande intimt.
Såpa som såpa, det säljer ändå
Dallas-såpoperor, verkliga kändislivssåpor och Robinson-dokusåpor har liknande förutsättningar - maktkamp, sex, allseende kameror, oändlig tid och avsaknad av gemensamma utmaningar. Även publikreaktionerna är lika - såpa är så långt från finkultur man kan komma, och inte många stoltserar med sina såpakunskaper. Men ändå är tittarsiffrorna höga, snacket går kring fikaborden, och kvällspressen säljer lösnummer för miljoner. De flesta människor har tydligen någon inneboende drift att följa andras privata intriger i tidsperspektiv som får sköldpaddor att verka leva snabbt och hårt.
Efter Robinsonprogrammens framgång har mediebranschen och vanligt folk slentrianmässigt börjat kalla nästan all underhållnings-TV utan manus för "dokusåpor". Idol, Let's Dance, Nannyjouren, Top Model - och FCZ - är några realityprogram som genom att bli kallade "dokusåpor" hamnar i oförtjänt dåligt sällskap. FCZ uppfyller inte en enda av de fem punkter som gjorde Robinson till en såpa.
Senast ändrat 4 april, nytt i fetkursiv stil
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)