december 15, 2006
Ge blod i jul!
Idag gav jag blod på Kungstappen. Det råder akut blodbrist i Stockholm. Ge någon en ovärderlig julklapp du också!
december 10, 2006
Grattis, Christer!
Idag firar vi Christer himmelfärdsdag för att den förste fysikalaren har kommit upp i rymden.
november 23, 2006
Ironi är jättebra i skrift
Ironi fungerar väldigt bra i skrift. Många insändarskribenter har förstått det och skriver texter med klockren poäng som alla förstår. Jag tycker att alla borde skriva ironiskt, eftersom budskapet inte går någon läsare förbi.
november 12, 2006
Kvällspressen chockar på som vanligt
Susanne Nyhlén skriver på Aftonbladet om mitt privatliv. Hon hade pratat med mig på Sturecompagniet och hade åtminstone folkvett nog att ringa mig för att få citaten bekräftade. Givetvis är det alltid det grövsta citatet som blir rubrik, om man inte står på sig nog för att dementera det. När det gäller den här rubriken är det inte samma sak att "få ligga" som att verkligen göra det. Kräsen är jag.
Expressen har bara suttit på rumpan och citerat Aftonbladet och min blogg rakt av. Jag må ha varit på Laroy (nåja, man måste hålla koll på Svamplandet även om man inte känner sig helt hemma där) och träffat på en och annan mediamänniska, men jag gav ingen intervju. De har kryddat med Aspergerhistorien utan att bekymra sig om att jag har dementerat den; jag tvingades ringa upp dem än en gång för att ta bort det avsnittet från nätet.
Och även Metro har hakat på. Man kan säga att jag börjar lära mig vad jag ska säga för att skapa rubriker.
Expressen har bara suttit på rumpan och citerat Aftonbladet och min blogg rakt av. Jag må ha varit på Laroy (nåja, man måste hålla koll på Svamplandet även om man inte känner sig helt hemma där) och träffat på en och annan mediamänniska, men jag gav ingen intervju. De har kryddat med Aspergerhistorien utan att bekymra sig om att jag har dementerat den; jag tvingades ringa upp dem än en gång för att ta bort det avsnittet från nätet.
Och även Metro har hakat på. Man kan säga att jag börjar lära mig vad jag ska säga för att skapa rubriker.
november 03, 2006
"Skaffa något att dricka!"
När jag är på en fest utan ett glas i handen får jag oftast gliringar för det. Oavsett om man är på en lägenhetsfest, på något stekarställe vid Stureplan, på sunkhak eller någon annanstans där det finns alkohol, så träffar jag nästan alltid på någon typ som trugar att jag ska ha något att dricka, på egen eller någon annans bekostnad. Ordet "måttlighet" verkar vara bortblåst.
Könsroller spelar ingen roll i det här sammanhanget; det finns gott om killar och tjejer både bland förövare och offer. Den som inte har en bilnyckel i fickan eller ett ofött barn i magen behöver ett enormt civilkurage för att stå emot alla påtryckningar om att supa ner sig.
Varför måste det vara så här? Kan det inte vara coolt att vara nykter och fånigt att vara stupfull?
Könsroller spelar ingen roll i det här sammanhanget; det finns gott om killar och tjejer både bland förövare och offer. Den som inte har en bilnyckel i fickan eller ett ofött barn i magen behöver ett enormt civilkurage för att stå emot alla påtryckningar om att supa ner sig.
Varför måste det vara så här? Kan det inte vara coolt att vara nykter och fånigt att vara stupfull?
november 01, 2006
Människor som hatar fotboll
Flera tidningar skriver om dramat i herrallsvenskan. För den som har lika lite fotbollsbildning som jag drar jag en resumé:
AIK blir svenska mästare om de vinner över Malmö, och Elfsborg vinner över Djurgården. Utan någon speciell anledning hatar många djurgårdare AIK mer än Andreas hatar avokado. De vill till varje pris hindra AIK från att nå mästartiteln, och vill därför se sitt eget lag förlora mot Elfsborg, även om det skulle kosta Djurgården tre poäng och en plats i Royal League.
Fans som uppmuntrar det egna laget att lägga sig - och som till och med är beredda att sabotera det egna lagets match för att skapa nackdelar för en rivalklubb - är inte ett dugg bättre än huliganer som går in för att knäcka skallen på folk som har fel tröja. Det är människor som hatar fotboll och inte har på en läktare att göra.
Jag föreslår att Svenska Fotbollförbundet tvingar Djurgården, Hammarby och AIK att bilda en gemensam fotbollsklubb för att få slut på allt fjantande. Det skulle också lösa arenafrågan.
AIK blir svenska mästare om de vinner över Malmö, och Elfsborg vinner över Djurgården. Utan någon speciell anledning hatar många djurgårdare AIK mer än Andreas hatar avokado. De vill till varje pris hindra AIK från att nå mästartiteln, och vill därför se sitt eget lag förlora mot Elfsborg, även om det skulle kosta Djurgården tre poäng och en plats i Royal League.
Fans som uppmuntrar det egna laget att lägga sig - och som till och med är beredda att sabotera det egna lagets match för att skapa nackdelar för en rivalklubb - är inte ett dugg bättre än huliganer som går in för att knäcka skallen på folk som har fel tröja. Det är människor som hatar fotboll och inte har på en läktare att göra.
Jag föreslår att Svenska Fotbollförbundet tvingar Djurgården, Hammarby och AIK att bilda en gemensam fotbollsklubb för att få slut på allt fjantande. Det skulle också lösa arenafrågan.
oktober 27, 2006
Angående Halloween
I slutet av oktober tvingas vi hederliga människor se hur ljus- och blombutikerna basunerar ut den nordiska allhelgonahelgens ytliga, kommersiella budskap. Det är en skymf mot alla oss som ser halloween som en av årets viktigaste och allvarligaste högtider. Ingenstans kan man komma undan allhelgona-pesten - nyhetsprogram och tidningar dränker oss i vulgära bilder av lyktor på gravar.
Förstör inte barnens uppväxt genom att lära dem allhelgonahelgens skadliga seder. Låt barnen i stället växa upp till starka fria medborgare, genom att fira halloween med pumpor, huggtänder och 'bus eller godis'. Sverige behöver mer amerikansk kultur!
Förstör inte barnens uppväxt genom att lära dem allhelgonahelgens skadliga seder. Låt barnen i stället växa upp till starka fria medborgare, genom att fira halloween med pumpor, huggtänder och 'bus eller godis'. Sverige behöver mer amerikansk kultur!
oktober 26, 2006
Konstiga nomineringar inför Fotbollsgalan
Fotbollsgalan närmar sig, och förbundet har presenterat flera av nomineringarna. Liksom många sportkrönikörer blir jag förundrad över urvalet. De manliga kandidaterna är en blandning av landslagselit i kontinentala storklubbar med inkvoterade allsvenska spelare. Vi måste förlika oss med grundproblemet - att svenska klubbar kan utveckla spelare till världsklass, men inte har råd att anställa dem. Inte undra på att Fredrik Ljungberg inte hämtade priset för årets forward i fjol - det har ganska litet värde för honom. Damerna har motsatt problem - flera av gästspelarna i deras allsvenska är bättre än sina svenska kamrater utan att bli uppmärksammade.
Lösningen borde vara att helt reservera de mindre priserna för svenska spelare i svenska (eller möjligen nordiska) klubbar. Guld- och diamantbollen ska fortfarande gå till den bästa svenska spelaren oavsett klubbadress (Zlatans frånvaro lär ha andra orsaker). Dessutom borde de bästa utländska spelarna i herr- och damallsvenskan belönas.
(Tio mot ett att både Zlatan och Källström är nominerade till Guldbollen och att Kim vinner. Det skulle få tyst på allt gnäll.)
Tidernas mål är också en märklig prisklass som uppenbart är införd för publikens, inte branschens, skull. Juryn har tyvärr koncentrerat sig på historiskt avgörande mål som sällan är vackra, imponerande eller roliga, och pliktskyldigt slängt in några dam-mål som är långt från det bästa som fotbolls-Sveriges växande halva kan erbjuda.
Mer lämpligt vore ett presspris till den bästa fotbollsjournalisten, -kommentatorn eller -redaktionen. För att ge svenska folket bra fotbollsupplevelser behövs inte bara spelare, tränare och domare, utan också massmedier. (Undrar om ett reality-tv-program skulle vara valbart?)
Resten av galan verkar mer spännande än förra året. Take That är ju klassiska och Orup är en av mina barndomsfavoriter. Melody Club är tyvärr lite för smala för en galapublik. Dogge och Tomten har inslag enligt ungefär samma format som jag och Carolina på Formel 1. Adam Alsing blir en perfekt värd, och ryktet säger att det är han, inte Jessica, som står för bröstchocken i år. Eftersnacket blir förhoppningsvis mer seriöst än TV400:s partycrashing på Kristallen.
Lösningen borde vara att helt reservera de mindre priserna för svenska spelare i svenska (eller möjligen nordiska) klubbar. Guld- och diamantbollen ska fortfarande gå till den bästa svenska spelaren oavsett klubbadress (Zlatans frånvaro lär ha andra orsaker). Dessutom borde de bästa utländska spelarna i herr- och damallsvenskan belönas.
(Tio mot ett att både Zlatan och Källström är nominerade till Guldbollen och att Kim vinner. Det skulle få tyst på allt gnäll.)
Tidernas mål är också en märklig prisklass som uppenbart är införd för publikens, inte branschens, skull. Juryn har tyvärr koncentrerat sig på historiskt avgörande mål som sällan är vackra, imponerande eller roliga, och pliktskyldigt slängt in några dam-mål som är långt från det bästa som fotbolls-Sveriges växande halva kan erbjuda.
Mer lämpligt vore ett presspris till den bästa fotbollsjournalisten, -kommentatorn eller -redaktionen. För att ge svenska folket bra fotbollsupplevelser behövs inte bara spelare, tränare och domare, utan också massmedier. (Undrar om ett reality-tv-program skulle vara valbart?)
Resten av galan verkar mer spännande än förra året. Take That är ju klassiska och Orup är en av mina barndomsfavoriter. Melody Club är tyvärr lite för smala för en galapublik. Dogge och Tomten har inslag enligt ungefär samma format som jag och Carolina på Formel 1. Adam Alsing blir en perfekt värd, och ryktet säger att det är han, inte Jessica, som står för bröstchocken i år. Eftersnacket blir förhoppningsvis mer seriöst än TV400:s partycrashing på Kristallen.
oktober 10, 2006
Matteuseffekten - ett hot mot all mänsklig gemenskap?
"Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har." - Matteus 25:29
Ett av mina favoritämnen är visdomsord och lagar uppkallade efter personer. I kväll snubblade jag över Matteuseffekten - ett begrepp som jag känner igen från många skilda situationer men inte förrän nu kunnat sätta ett namn på.
Det finns många tillfällen i vårt samhälle där den redan framgångsrike har lätt att skaffa sig nya fördelar. I alla fotbollslag inklusive FCZ är det de bästa spelarna som får mest bollkontakt under träningar och matcher, och som på så sätt utvecklas ännu mer. I skolan är det de barn som läser snabbast som tar sig genom flest böcker och lär sig läsa ännu snabbare. Under en fjällvandring får de vältränade ett försprång och kan vila ut sig medan de väntar in sina trötta vandringskamrater. På banken kan den som har mest besparingar ta större risker och på så sätt bli ännu mer förmögen.
Denna effekt ger mig ångest.
fortsättning följer
Ett av mina favoritämnen är visdomsord och lagar uppkallade efter personer. I kväll snubblade jag över Matteuseffekten - ett begrepp som jag känner igen från många skilda situationer men inte förrän nu kunnat sätta ett namn på.
Det finns många tillfällen i vårt samhälle där den redan framgångsrike har lätt att skaffa sig nya fördelar. I alla fotbollslag inklusive FCZ är det de bästa spelarna som får mest bollkontakt under träningar och matcher, och som på så sätt utvecklas ännu mer. I skolan är det de barn som läser snabbast som tar sig genom flest böcker och lär sig läsa ännu snabbare. Under en fjällvandring får de vältränade ett försprång och kan vila ut sig medan de väntar in sina trötta vandringskamrater. På banken kan den som har mest besparingar ta större risker och på så sätt bli ännu mer förmögen.
Denna effekt ger mig ångest.
fortsättning följer
september 30, 2006
FCZ är inget makeoverprogram
FCZ är ett realityprogram. Men tittare och skribenter vill gärna kategorisera kulturfenomen så mycket som möjligt, och därför har de försökt inordna FCZ i fack där det inte riktigt passat in. Det kallas ofta dokusåpa. Varför det inte är en dokusåpa av samma snitt som Robinson eller Big Brother har jag förklarat tidigare.
En annan grupp program som breder ut sig över tablåerna är "hjälp-reality", "makeoverprogram", "goodwillsåpor" eller vad man vill kalla dem, där deltagarna saknar något viktigt i livet och får hjälp av proffs att hitta det. Där finns så skilda program som Extreme Makeover, Du är vad du äter, Malmvägen, Carl Jans änglar och Bonde söker fru. Syftet med dessa program är nästan alltid lovvärt (även om det som precis som all annan välgörenhet sker på finansiärens villkor). Många tyckare har bestämt sig för att FCZ är ett sådant program; att nördar utan bollkänsla skulle kunna se fram emot att förändras till ickenördar med bollkänsla. Tyckarna kan använda detta perspektiv för att kunna stoltsera med att ha upptäckt ett trendmönster och oja sig över stereotypa könsroller. FCZ avser inte att förändra deltagarnas personligheter och har inte lyckats med det heller. Vi är inte med för att vi saknar något (man kan vara lycklig utan att vara bra på fotboll) utan för att vi gillar äventyr.
Förvånansvärt också är hur "nördbegreppet", fast det bara använts i avsnitt 1 av FCZ, kunde ge upphov till en rent påhittad "nördtrend" som bland annat ledde till det pinsamma projektet Supernördarna.
Många skribenter har också, i alla haranger om dåliga könsroller, anmärkt på att det inte finns några kvinnliga protagonister i FCZ. Denna kritik är missriktad - flera gånger under säsong 1 blev vi hunsade av det motsatta könet (F91:orna, Vickan, avokado-Sara, de dryga dansöserna etc), och det blir ännu mer tuffa tjejer i säsong 2.
Ändrat okt 2006
En annan grupp program som breder ut sig över tablåerna är "hjälp-reality", "makeoverprogram", "goodwillsåpor" eller vad man vill kalla dem, där deltagarna saknar något viktigt i livet och får hjälp av proffs att hitta det. Där finns så skilda program som Extreme Makeover, Du är vad du äter, Malmvägen, Carl Jans änglar och Bonde söker fru. Syftet med dessa program är nästan alltid lovvärt (även om det som precis som all annan välgörenhet sker på finansiärens villkor). Många tyckare har bestämt sig för att FCZ är ett sådant program; att nördar utan bollkänsla skulle kunna se fram emot att förändras till ickenördar med bollkänsla. Tyckarna kan använda detta perspektiv för att kunna stoltsera med att ha upptäckt ett trendmönster och oja sig över stereotypa könsroller. FCZ avser inte att förändra deltagarnas personligheter och har inte lyckats med det heller. Vi är inte med för att vi saknar något (man kan vara lycklig utan att vara bra på fotboll) utan för att vi gillar äventyr.
Förvånansvärt också är hur "nördbegreppet", fast det bara använts i avsnitt 1 av FCZ, kunde ge upphov till en rent påhittad "nördtrend" som bland annat ledde till det pinsamma projektet Supernördarna.
Många skribenter har också, i alla haranger om dåliga könsroller, anmärkt på att det inte finns några kvinnliga protagonister i FCZ. Denna kritik är missriktad - flera gånger under säsong 1 blev vi hunsade av det motsatta könet (F91:orna, Vickan, avokado-Sara, de dryga dansöserna etc), och det blir ännu mer tuffa tjejer i säsong 2.
Ändrat okt 2006
september 12, 2006
Kristallen var bättre förr(a året)
Så får jag tillfälle att återvända till ämnet galor.
Vi i FCZ har sett fram mot Kristallengalan. Vi hoppades på att vinna pris, träffa alla stora tv-stjärnor och få festa natten lång. Vi fick allt detta och är innerligt tacksamma. Jag tycker också att alla andra pristagare förtjänade sina kristaller väl. Men i egenskap av galadiva måste jag säga att jag själv inte är helt nöjd med arrangemanget.
Underhållningen - ett skämt men inte roligt
Jag har skrivit att en gala behöver komiker. Sally är ingen komiker. Sally är en enkelspårig, plump farsrollfigur som har fastnat utanpå den seriösa och talangfulla Maria Lundqvist. Ta in Babben Larsson eller Grynet i stället!
En gala behöver också musiknummer. Förra årets Kristall hade ett potpurri med Melodifestivalen, Allsång på Skansen, Idol och Fame Factory som kanske var det roligaste musiknummer jag sett utanför en spexscen. Årets gala hade ingenting.
Inslaget om dramaprogram var svårbegripligt och verkade ha för hög budget. Sketchen med de personifierade kanalerna var övertydlig och verkade ha för låg budget. Den enda som var riktigt rolig var Lars Adaktusson, men även han var bättre förra året.
Kläderna gör mannen - och kvinnan
På inbjudan stod klädsel: fest, vilket är en styggelse för den som kan sin Magdalena Ribbing. De enda klädkoder som går att begripa sig på är högtidsdräkt, smoking, kavaj och möjligen vårdad klädsel.
Jag tycker att gästerna, särskilt damerna (oj, det blev väldigt politiskt inkorrekt), borde ha lagt mer möda på sitt utseende - de flesta såg ut som de kommit direkt från jobbet. Nästan alla kvinnor gillar att klä upp sig till fest (även de som läser teknisk fysik och är mer eller mindre genusmedvetna) så varför bära vardagskläder på årets kanske största högtid? Katarina Sandström var den som skötte sig bäst visuellt.
Ur klädsynpunkt är det förmodligen ett misstag att ha ett heldagsseminarium samma dag.
Priser i skymundan
Sex av priserna snabbpresenterades med grafik, och pristagarna fick komma upp på scenen först till eftertexterna. Visst, publiken blir uttråkad av för många brevsprättningar och krystade tacktal, men det känns ändå som ett olyckligt sätt att presentera priserna. Några alternativ är att dela ut kristallerna före sändning (och visa klipp under sändningen, som på Fotbollsgalan), eller minska antalet klasser. (Det borde gå att slå ihop nyheter/fakta, dokumentär och livsstilsprogram. Jag ser ingen poäng att ha en klass för sportprogram eftersom de flesta sporttittare är ute efter evenemangen i sig (om det inte handlar om glamiouurrr-reportage från Formel 1).)
Hoppa över efterfestfilmningen
TV400, kanalen som de flesta inte ens vet om att den finns, följde upp galan med att springa runt på efterfesten med kamera för att kunna kabla ut livebilder på berusade kändisar. Fel.
Pressen kan bli mer seriös
Dagspressen tar inte galan på något större allvar - vi har blivit drabbade av sakfel som att prisklassen kallades "dokusåpa" och att vi skulle tillhöra Kanal 5. Ett citat från Bert Karlsson utanför sändning var huvudnyheten från galan i en av kvällstidningarna. Alla är där, alla tittar, skriv något vettigt nästa år!
Vi i FCZ har sett fram mot Kristallengalan. Vi hoppades på att vinna pris, träffa alla stora tv-stjärnor och få festa natten lång. Vi fick allt detta och är innerligt tacksamma. Jag tycker också att alla andra pristagare förtjänade sina kristaller väl. Men i egenskap av galadiva måste jag säga att jag själv inte är helt nöjd med arrangemanget.
Underhållningen - ett skämt men inte roligt
Jag har skrivit att en gala behöver komiker. Sally är ingen komiker. Sally är en enkelspårig, plump farsrollfigur som har fastnat utanpå den seriösa och talangfulla Maria Lundqvist. Ta in Babben Larsson eller Grynet i stället!
En gala behöver också musiknummer. Förra årets Kristall hade ett potpurri med Melodifestivalen, Allsång på Skansen, Idol och Fame Factory som kanske var det roligaste musiknummer jag sett utanför en spexscen. Årets gala hade ingenting.
Inslaget om dramaprogram var svårbegripligt och verkade ha för hög budget. Sketchen med de personifierade kanalerna var övertydlig och verkade ha för låg budget. Den enda som var riktigt rolig var Lars Adaktusson, men även han var bättre förra året.
Kläderna gör mannen - och kvinnan
På inbjudan stod klädsel: fest, vilket är en styggelse för den som kan sin Magdalena Ribbing. De enda klädkoder som går att begripa sig på är högtidsdräkt, smoking, kavaj och möjligen vårdad klädsel.
Jag tycker att gästerna, särskilt damerna (oj, det blev väldigt politiskt inkorrekt), borde ha lagt mer möda på sitt utseende - de flesta såg ut som de kommit direkt från jobbet. Nästan alla kvinnor gillar att klä upp sig till fest (även de som läser teknisk fysik och är mer eller mindre genusmedvetna) så varför bära vardagskläder på årets kanske största högtid? Katarina Sandström var den som skötte sig bäst visuellt.
Ur klädsynpunkt är det förmodligen ett misstag att ha ett heldagsseminarium samma dag.
Priser i skymundan
Sex av priserna snabbpresenterades med grafik, och pristagarna fick komma upp på scenen först till eftertexterna. Visst, publiken blir uttråkad av för många brevsprättningar och krystade tacktal, men det känns ändå som ett olyckligt sätt att presentera priserna. Några alternativ är att dela ut kristallerna före sändning (och visa klipp under sändningen, som på Fotbollsgalan), eller minska antalet klasser. (Det borde gå att slå ihop nyheter/fakta, dokumentär och livsstilsprogram. Jag ser ingen poäng att ha en klass för sportprogram eftersom de flesta sporttittare är ute efter evenemangen i sig (om det inte handlar om glamiouurrr-reportage från Formel 1).)
Hoppa över efterfestfilmningen
TV400, kanalen som de flesta inte ens vet om att den finns, följde upp galan med att springa runt på efterfesten med kamera för att kunna kabla ut livebilder på berusade kändisar. Fel.
Pressen kan bli mer seriös
Dagspressen tar inte galan på något större allvar - vi har blivit drabbade av sakfel som att prisklassen kallades "dokusåpa" och att vi skulle tillhöra Kanal 5. Ett citat från Bert Karlsson utanför sändning var huvudnyheten från galan i en av kvällstidningarna. Alla är där, alla tittar, skriv något vettigt nästa år!
augusti 21, 2006
Hur fotboll blir en bra TV-sport
Fotboll är världens största sport sett till antal aktiva, men den är förvånansvärt otymplig som TV-underhållning. Efter att ha försökt följa VM har jag kommit fram till att följande bör göras:
Denna artikel har också publicerats på Bara ben på Glenn Hysén.
- Flytta bort straffpunkten några meter. Straffläggning är inte spännande när nästan alla skott går in.
- Utöka antalet tillåtna byten från tre till fem. Tränaren får på så sätt större chans att påverka en pågående match. Dessutom minskar risken att ett lag "får slut på spelare".
- Lägg in femminuterspauser i mitten på varje halvlek. Det skulle framför allt sponsorerna gilla.
- Ta bort offsideregeln helt. Det blir ändå bara tjafs.
- Reformera utvisningssystemet med inspiration från ishockeyn. Gult kort: Utvisad 3 minuter. Orange kort: 10 minuter. Rött kort: Spelaren utvisad resten av matchen men får
ett inbyte efter 20 minuter. Svart kort: Spelaren avstängd flera matcher, inbyte efter 20 minuter. - I en utslagsturnering ska de lag som haft bäst resultat i gruppspelet eller föregående omgång få välja sina motståndare. På så sätt finns det alltid något att spela för i gruppspelet, och det finns en anledning att avgöra på utsatt tid i slutspelet.
- Resultat i mästerskapsmatcher ska räknas in i kvalet till nästa mästerskap. Ännu ett sätt att göra alla VM-matcher meningsfulla.
- Stanna klockan vid långa avbrott. Stopptid är för godtyckligt.
Denna artikel har också publicerats på Bara ben på Glenn Hysén.
juli 24, 2006
Matsked funkar bra som tungskrapa
Tungskrapan är en behändig produkt, men det verkar gå lika bra att använda en matsked. Vilka är dina erfarenheter?
maj 30, 2006
Kejsaren är naken
Det gör ont att gå på glödande kol. I alla fall på vissa människor.
Om det gör ont, skrik. Det är inte tufft att tiga ihjäl sina känslor.
Om det gör ont, skrik. Det är inte tufft att tiga ihjäl sina känslor.
maj 10, 2006
Abpfiff!
Deutsche Frauenrat (Tysklands ledande kvinnoförbund) och tyska fotbollsförbundet driver i samband med fotbolls-VM 2006 en kampanj för förbättrade villkor för legala sexarbetare och mot tvångsprostitution. Deras sajt (på tyska).
april 28, 2006
Konsten att förlora
På flyget till Italien träffade jag fotbollsjournalisten Olle Svalander, som gjort sig känd under pseudonymen Mats Hård. Han gav mig ett exemplar av Konsten att förlora, hans blogg i bokformat. Den handlar mest om hur han under sommaren 2005 följer ett fotbollslag som nästan alltid förlorar - känns bekant. Om du ändå ska förbi bokhandeln och köpa den så kan du också greppa Ego Girl som är min arbetskamrat Carolinas memoarer.
april 14, 2006
Kändisskap förpliktar
Har kända personer större ansvar att vara goda föredömen än okända personer har? Den annars beundransvärda Alexander Bard berättade häromveckan i Studio Virtanen att han anser sig slippa vara det. Jag håller inte med.
Ett välkänt ordspråk är "barn gör inte som vuxna säger, barn gör som vuxna gör". Alla föräldrar vet att det är sant. Och inte bara barn, utan alla människor, påverkas av hur deras förebilder uppför sig.
Kändisar är dagens adel. På franska finns uttrycket "noblesse oblige", på tyska heter det "Adel verpflichtet". "Adel förpliktar" är tyvärr ett okänt begrepp på svenska.
Ett välkänt ordspråk är "barn gör inte som vuxna säger, barn gör som vuxna gör". Alla föräldrar vet att det är sant. Och inte bara barn, utan alla människor, påverkas av hur deras förebilder uppför sig.
Kändisar är dagens adel. På franska finns uttrycket "noblesse oblige", på tyska heter det "Adel verpflichtet". "Adel förpliktar" är tyvärr ett okänt begrepp på svenska.
april 10, 2006
Hur äkta är FCZ?
På tal om tv-myter kan det vara dags att berätta hur mycket reality FCZ egentligen är. Det skulle ta lång tid att ta upp alla detaljer, men jag kan försöka.
"Femton killar, som aldrig rört en fotboll."
Det är väl att ta i. Fotboll är man tvungen att spela på skolgympan. Men det fattar ni nog.
"Fyra månaders stenhård träning..."
Vi hade 2-3 träningar i veckan under maj och juni. I juli var produktionen på semester och träningsdisciplinen varierade inom laget. Under de tre veckorna i augusti var det träning nästan varje dag, plus en massa icke-idrottsliga aktiviteter. Fram till djurgårdsmatchen hade vi alltså bolltränat för Glenn och Richard i två och en halv månad.
Avsnitt 1
Bosön-tränaren råkade försäga sig och skvallra om att det var Glenn som skulle träna oss, fast det egentligen skulle bli en överraskning för oss.
Avsnitt 2
Dassbesöket var regisserat. Lägret var inte under en helg, utan en tisdag till onsdag.
Avsnitt 3
Från och med detta avsnitt är korrekt kronologi ett minne blott. Massor av tidsfusk, vilket kanske frisyrer och piercingar skvallrar om. Presentationen av låten, inspelningen, danslektionen och videoinspelningen ägde rum vid skilda tillfällen under det stressiga augusti. Flera av oss tyckte låten var skrattretande fånig. Matchen mot Djurgårdens pensionärer var förvisso vår tredje match.
Avsnitt 4
Matchen mot ZTV-profilerna var vår sjätte, inte fjärde. Den slutade 1-4, inte 1-6.
Avsnitt 5
Catolica och Söderhamn hade förväxlats.
Avsnitt 6
Träningen med Peter Antoine hölls före simhoppet, inte efter. Matchen på Beateberg var vår fjärde, och följdaktligen var målet det första. Den slutade 2-9, inte 2-11.
Avsnitt 7
Det borde vara straffbart att sälja så fula kläder så dyrt som Gate One gör. Debatten mellan Andreas och Robin var lång och intressant och borde vara given som extramaterial.
Avsnitt 8
Matchen mot FC Zulu spelades 31 oktober, alltså mer än två månader efter djurgårdsmatchen och träningslägret på Rönneberga.
Avsnitt 9
Tillbaka i augusti igen. Orsaken till att vi hade augustiträningarna på Stadshagens IP var att Kanalplan var bokat. Kanalplan är lika "fullsize" som Stadion, och vi spelade periodens enda 11-mannamatch (retur mot Hammarby F91) på Kanalplan.
Avsnitt 10
Bodström var ingen överraskning, nyheten hade läckt två dagar innan.
Saker som inte kom med
Joakims, Pers, och Per-Olofs presentationer, frisparksträning med Samba-Erik Johansson, en turnering på lägret på Rönneberga (med bland annat ett jättetråkigt parti fia med knuff) och marscherande i Pridetåget (där de flesta åskådare trodde att vi var ett homosexuellt fotbollslag).
Jaha, vad vill jag ha sagt med det här då?
Det är nog mindre intressant att lägga märke till allt i programmet som är fejk än till allt som är på riktigt.
fortsättning följer
"Femton killar, som aldrig rört en fotboll."
Det är väl att ta i. Fotboll är man tvungen att spela på skolgympan. Men det fattar ni nog.
"Fyra månaders stenhård träning..."
Vi hade 2-3 träningar i veckan under maj och juni. I juli var produktionen på semester och träningsdisciplinen varierade inom laget. Under de tre veckorna i augusti var det träning nästan varje dag, plus en massa icke-idrottsliga aktiviteter. Fram till djurgårdsmatchen hade vi alltså bolltränat för Glenn och Richard i två och en halv månad.
Avsnitt 1
Bosön-tränaren råkade försäga sig och skvallra om att det var Glenn som skulle träna oss, fast det egentligen skulle bli en överraskning för oss.
Avsnitt 2
Dassbesöket var regisserat. Lägret var inte under en helg, utan en tisdag till onsdag.
Avsnitt 3
Från och med detta avsnitt är korrekt kronologi ett minne blott. Massor av tidsfusk, vilket kanske frisyrer och piercingar skvallrar om. Presentationen av låten, inspelningen, danslektionen och videoinspelningen ägde rum vid skilda tillfällen under det stressiga augusti. Flera av oss tyckte låten var skrattretande fånig. Matchen mot Djurgårdens pensionärer var förvisso vår tredje match.
Avsnitt 4
Matchen mot ZTV-profilerna var vår sjätte, inte fjärde. Den slutade 1-4, inte 1-6.
Avsnitt 5
Catolica och Söderhamn hade förväxlats.
Avsnitt 6
Träningen med Peter Antoine hölls före simhoppet, inte efter. Matchen på Beateberg var vår fjärde, och följdaktligen var målet det första. Den slutade 2-9, inte 2-11.
Avsnitt 7
Det borde vara straffbart att sälja så fula kläder så dyrt som Gate One gör. Debatten mellan Andreas och Robin var lång och intressant och borde vara given som extramaterial.
Avsnitt 8
Matchen mot FC Zulu spelades 31 oktober, alltså mer än två månader efter djurgårdsmatchen och träningslägret på Rönneberga.
Avsnitt 9
Tillbaka i augusti igen. Orsaken till att vi hade augustiträningarna på Stadshagens IP var att Kanalplan var bokat. Kanalplan är lika "fullsize" som Stadion, och vi spelade periodens enda 11-mannamatch (retur mot Hammarby F91) på Kanalplan.
Avsnitt 10
Bodström var ingen överraskning, nyheten hade läckt två dagar innan.
Saker som inte kom med
Joakims, Pers, och Per-Olofs presentationer, frisparksträning med Samba-Erik Johansson, en turnering på lägret på Rönneberga (med bland annat ett jättetråkigt parti fia med knuff) och marscherande i Pridetåget (där de flesta åskådare trodde att vi var ett homosexuellt fotbollslag).
Jaha, vad vill jag ha sagt med det här då?
Det är nog mindre intressant att lägga märke till allt i programmet som är fejk än till allt som är på riktigt.
fortsättning följer
april 04, 2006
Tv-myter
Jag hade tänkt kommentera några vanliga missuppfattningar om svensk tv. Det är inte direkt några hemligheter, bara saker som tittare inte brukar tänka på till vardags, men som man själv kan lista ut med uppmärksamhet och skarpsinne.
Svenska tv-profiler är inte särskilt rika.
Så vitt jag vet har ingen blivit mångmiljonär på att jobba som programledare eller liknande i Sverige. (Jag räknar inte tävlande i Bingolotto.) Över lag är lönerna i den svenska tv-branschen inte särskilt frestande. Att några tv-profiler i USA badar i pengar är en annan historia. Det finns till och med folk som tror att vi blev rika på FCZ - folk som känner igen oss har till och med tyckt att vi borde bjuda dem på champagne.
Man sänder bara live när man måste.
Det finns stora tekniska och konstnärliga fördelar att spela in tv-inslag i förväg i stället för live. Nästan de enda tv-program som sänds live är nyheter, evenemang (typ sport) och inslag där tittare deltar (över telefon eller SMS). Annars brukar man ofta skapa en illusion av direktsändning.
Programmen görs av produktionsbolag, inte av kanaler.
De flesta tv-program görs av produktionsbolag, som tar hand om nästan allt - idéutveckling, planering, inspelning och klippning. Produktionsbolagen hyr i sin tur in frilansande fotografer och tekniker. FCZ gjordes av Nordisk Film, och vi i laget har alltså haft ganska lite kontakt med Viasat (företaget som sänder TV3 och ZTV).
Folk som jobbar med tv ser inte mycket mer tv än vanligt folk.
Det finns massor av tv, och den som har ett riktigt jobb hinner inte se allt.
De flesta tv-program är mer eller mindre regisserade.
Drama-tv (såpoperor, sketchprogram etc) följer självklart manus och regi. Men dokumentär-, underhållnings- och realityprogram gör det också, i viss mån. En stor del av FCZ:s publik var medveten om att svenska dokusåpor till viss del är "fejkade" - dels påverkas personligheterna av klippningen, av regissör eller av dem själva, dels har det varit omtagningar. Därför kan jag stolt meddela att FCZ var mer äkta än vad folk i allmänhet tror.
Graden av regi varierar mellan olika typer av program. Bland ytterligheterna finns Formel 1-reportagen som är resultat av en lång process av manus, regi, repetitioner och klippning, och Studio Virtanen, som är helt improviserat och oklippt.
fortsättning följer
Svenska tv-profiler är inte särskilt rika.
Så vitt jag vet har ingen blivit mångmiljonär på att jobba som programledare eller liknande i Sverige. (Jag räknar inte tävlande i Bingolotto.) Över lag är lönerna i den svenska tv-branschen inte särskilt frestande. Att några tv-profiler i USA badar i pengar är en annan historia. Det finns till och med folk som tror att vi blev rika på FCZ - folk som känner igen oss har till och med tyckt att vi borde bjuda dem på champagne.
Man sänder bara live när man måste.
Det finns stora tekniska och konstnärliga fördelar att spela in tv-inslag i förväg i stället för live. Nästan de enda tv-program som sänds live är nyheter, evenemang (typ sport) och inslag där tittare deltar (över telefon eller SMS). Annars brukar man ofta skapa en illusion av direktsändning.
Programmen görs av produktionsbolag, inte av kanaler.
De flesta tv-program görs av produktionsbolag, som tar hand om nästan allt - idéutveckling, planering, inspelning och klippning. Produktionsbolagen hyr i sin tur in frilansande fotografer och tekniker. FCZ gjordes av Nordisk Film, och vi i laget har alltså haft ganska lite kontakt med Viasat (företaget som sänder TV3 och ZTV).
Folk som jobbar med tv ser inte mycket mer tv än vanligt folk.
Det finns massor av tv, och den som har ett riktigt jobb hinner inte se allt.
De flesta tv-program är mer eller mindre regisserade.
Drama-tv (såpoperor, sketchprogram etc) följer självklart manus och regi. Men dokumentär-, underhållnings- och realityprogram gör det också, i viss mån. En stor del av FCZ:s publik var medveten om att svenska dokusåpor till viss del är "fejkade" - dels påverkas personligheterna av klippningen, av regissör eller av dem själva, dels har det varit omtagningar. Därför kan jag stolt meddela att FCZ var mer äkta än vad folk i allmänhet tror.
Graden av regi varierar mellan olika typer av program. Bland ytterligheterna finns Formel 1-reportagen som är resultat av en lång process av manus, regi, repetitioner och klippning, och Studio Virtanen, som är helt improviserat och oklippt.
fortsättning följer
Det här är inte en blogg
Tekniken för webbloggar - idag kallade bloggar - har något årtionde på nacken, men det var först under slutet av 2004 som "alla" började "blogga". De gamla bloggprettona som hade blogg "långt före alla andra" försöker givetvis död- eller idiotförklara trenden för att framställa sig själva som häftiga.
Det som är lite fånigt med bloggar är att det inte är någon konstform i sig, utan bara ett medium. De allra flesta nya bloggar har ointressant, trivialt innehåll, och är framför allt sina ägares nya teknikleksaker. Lite som personliga hemsidor var på 1990-talet och BASIC-program på 1980-talet.
Jag försökte mig på att skriva en politisk blogg i augusti 2004, som jag nu har raderat. I dag finns tillräckligt många politiska bloggar av 25-30-åriga socialliberala straighta svenneakademikersöner för att jag inte ska kunna tillföra så mycket unika tankar.
Ett år senare började jag, inspirerad av våra danska kollegor, att presentera det då helt okända FCZ för omvärlden. Jag valde bloggformatet eftersom den erbjuder hyfsat bra funktioner och finish med minimalt grund- och underhållsarbete. Jag kan tillräckligt med HTML och XML för att inte behöva bevisa något med en hemkodning.
Eftersom ordet "blogg" har blivit synonymt med antingen "25-30-årig socialliberal straight svenneakademikersons amatörpolitiska idéer" eller "25-30-årig straight svenneakademikerdotters katt- och väderdagbok" så har jag valt att inte kalla mina två bloggar för bloggar. Den du läser just nu är en krönika. Den andra är en nyhetstjänst. Förhoppningsvis kan jag inspirera andra människor att använda bloggen som ett medium för vettig information i stället för leksak.
Det som är lite fånigt med bloggar är att det inte är någon konstform i sig, utan bara ett medium. De allra flesta nya bloggar har ointressant, trivialt innehåll, och är framför allt sina ägares nya teknikleksaker. Lite som personliga hemsidor var på 1990-talet och BASIC-program på 1980-talet.
Jag försökte mig på att skriva en politisk blogg i augusti 2004, som jag nu har raderat. I dag finns tillräckligt många politiska bloggar av 25-30-åriga socialliberala straighta svenneakademikersöner för att jag inte ska kunna tillföra så mycket unika tankar.
Ett år senare började jag, inspirerad av våra danska kollegor, att presentera det då helt okända FCZ för omvärlden. Jag valde bloggformatet eftersom den erbjuder hyfsat bra funktioner och finish med minimalt grund- och underhållsarbete. Jag kan tillräckligt med HTML och XML för att inte behöva bevisa något med en hemkodning.
Eftersom ordet "blogg" har blivit synonymt med antingen "25-30-årig socialliberal straight svenneakademikersons amatörpolitiska idéer" eller "25-30-årig straight svenneakademikerdotters katt- och väderdagbok" så har jag valt att inte kalla mina två bloggar för bloggar. Den du läser just nu är en krönika. Den andra är en nyhetstjänst. Förhoppningsvis kan jag inspirera andra människor att använda bloggen som ett medium för vettig information i stället för leksak.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)