Wikileaks publicerar allt fler dokument, och börjar nu ifrågasättas även av folk som tidigare stödde projektet.
Frågan är om transparens alltid är bra. Eller om det finns vissa hemligheter som för allas bästa bör förbli hemliga. Jag tänkte göra en vågad liknelse.
Det sägs att pedofiler som begår övergrepp mot barn övertygar barnet att det som hänt är en hemlighet, och att barnet inte får skvallra. Den som vill skydda ett barn mot övergrepp, kan lära barnet skillnaden mellan bra och dåliga hemligheter. Det som ska hända i framtiden, som födelsedagspresenter och andra överraskningar, kan gärna fortsätta vara hemligt. Men om något har hänt, så är det ingen mening att hålla det hemligt, då är det tvärtom viktigt att alla får reda på det.
Jag tänker inte avgöra om den här metoden hjälper för att skydda barn. Men tankesättet går att tillämpa på säkerhetspolitik.
Strategiska planer som ska verkställas i framtiden, är oftast bara värda något av att de är hemliga. Vare sig det handlar om svenska utlandsstyrkans patrullschema i Afghanistan, en tenta, en affärsidé, opublicerad forskning, eller ett synopsis till ett tv-program. Den som tillåter framtidsplaner att läcka, ger facit till konkurrenten, och har i princip redan förlorat.
Däremot finns större nytta än skada med att publicera dokument om förflutna handlingar. Om svenska, amerikanska eller andra trupper har deltagit i en strid, så vet motståndarna redan om det. Däremot är det intressant för allmänheten att få veta om de har skadat civila.
Givetvis finns det folk som förlorar på publicerade dokument om utförda handlingar. Men det handlar framför allt om krigsförbrytare, och andra som har anledning att skämmas eller frukta straff för sina gärningar.
Det här är förstås en väldigt generaliserad idé, som säkert har viktiga undantag. Men i allmänhet förtjänar folket att veta vad militären har gjort. Men inte vad de planerar att göra.
8 kommentarer:
Om militären planerar att genomföra en operation som lär kosta civila liv, är det då inte bättre att detta offentliggörs i förväg snarare än att man efteråt beskriver hur många civila som strök med?
Det handlar som vanligt om att en god strateg aldrig ska ge facit till motståndaren.
Om en stat antar en policy att aldrig planera polisiära och militära operationer som skadar civila, så är det en direkt uppmuntran till motståndaren (maffia, terrorister och fientliga stater) att använda gisslan och mänskliga sköldar.
Jämför också med den ständiga frågan "Hur många svenskar ska dö i Afghanistan innan vi drar oss ur?" Säg att regeringen meddelade att vi kommer lämna Affe så fort 10 svenska soldater stupat (vi är uppe i 5 nu). Då kommer talibanerna göra allt för att döda fem svenskar, även om det skulle leda till stora förluster för dem själva.
Eller, för att ta några mer fredliga exempel. Tänk om Skatteverket berättade precis vilka avdrag de rutinmässigt godkänner utan granskning i årets deklaration. Eller om Trafikverket meddelade vilka fartkameror som kommer vara avstängda nästa vecka.
Tore, du förutsätter i dina argument att staten alltid är god. Att de planer den gör bör genomföras med så få störningar som möjligt för att allt skall bli så bra som möjligt. Jag tycker det är väl naivt, en del planer förtjänar att avslöjas och på så sätt saboteras.
Jag är väl medveten om att staten inte alltid är god.
De flesta stater kommer någon gång att hamna i ett trängt läge, där det är mindre dåligt att hota med att genomföra en attack där några civila kan dö, än att stå passiv medan ännu fler civila dör. (Förhoppningsvis är hotet tillräckligt, och attacken behöver aldrig genomföras.)
Givetvis förekommer att militär eller ordningsmakt genomför attacker som drabbar civila utan att rädda någon. Men om sådana fall alltid kommer fram i efterhand (med efterföljande skandaler), så minskar risken avsevärt.
Om Wikileaks funnits under andra världskriget, borde de ha publicerat planerna för Dagen D? Det fanns förmodligen risk för att en och annan civil fransman skulle få en granat i huvudet. Och nazisternas Oradour-massaker var ju till stor del en följd av Dagen D. Borde Wikileaks ha publicerat att USA kört slut på sina atombomber efter Nagasaki? Hur hade den kunskapen påverkat japanernas stridsvilja?
Det sista exemplet är dock trasigt, eftersom japanerna redan hade kapitulerat innan USA släpte några bomber. Frågan ska vara: "Hur hade den kunskapen påverkat Sovjets fredsvilja?
Christian
Que?
Nagasaki bombades den 9 augusti. Hirohito meddelade sitt beslut om att kapitulera den 12 augusti, och kriget slutade den 15 augusti.
Intressant är att Japan hade tillfångatagit den amerikanske piloten Marcus McDilda, som under tortyr hade berättat att USA hade atombomber kvar, och att Tokyo och Kyoto stod på tur. Det var nog tur att den japanska regimen inte visste bättre.
Skicka en kommentar