Nu är jag hemma från Japan.
Det finns en del att stå i. Och på måndag börjar årets stora nagelbitare - Pirate Bay-rättegången!
februari 14, 2009
januari 17, 2009
Jag är i Japan
Jag är för närvarande i Japan och medverkar i ett program för TV4. Se min japanblogg!
januari 15, 2009
Jag är inte politiskt korrekt ikväll
Jag är otränad utan att skämmas ett dugg.
Jag tycker modern konst är helt meningslös.
Romaner är tråkiga.
Kläder på modevisningar i Paris och Milano är skitfula.
Kvällstidningarnas kultursidor är kommunistpropaganda.
Modern konstmusik borde klassas som tortyr enligt internationell rätt.
Jag gillar bara skräpunderhållning som datorspel, science fiction-filmer, novelty-musik och serier.
Jag tycker modern konst är helt meningslös.
Romaner är tråkiga.
Kläder på modevisningar i Paris och Milano är skitfula.
Kvällstidningarnas kultursidor är kommunistpropaganda.
Modern konstmusik borde klassas som tortyr enligt internationell rätt.
Jag gillar bara skräpunderhållning som datorspel, science fiction-filmer, novelty-musik och serier.
januari 13, 2009
Då var det offentligt, äntligen...
Banzai!
Winter's cityside
Crystal bits of snowflakes
All around my head and in the wind
I had no illusions
That I'd ever find a glimpse
Of summer's heatwaves in your eyes
You did what you did to me
Now it's history I see
Here's my comeback on the road again
Things will happen while they can
I will wait here for my man tonight
It's easy when you're big in Japan
Crystal bits of snowflakes
All around my head and in the wind
I had no illusions
That I'd ever find a glimpse
Of summer's heatwaves in your eyes
You did what you did to me
Now it's history I see
Here's my comeback on the road again
Things will happen while they can
I will wait here for my man tonight
It's easy when you're big in Japan
januari 10, 2009
Yimby - Yes In My Back Yard
Ni har väl hört talas om Yimby - Yes In My Back Yard? Det är ett tvärpolitiskt nätverk för förnyande av Stockholm. (Det finns en göteborgssektion också.)
Framför allt handlar det om att bryta fastlåsta tankemönster kring att precis varenda tegelsten och träplanka i Stockholm, oavsett ålder, måste bevaras, att staden ska växa genom att man bygger bilberoende bostadsområden utan service i länets utkanter, och att halvmetersbreda klippta gräsremsor skulle vara bra för den ekologiska mångfalden.
Men det handlar också om att främja spårtrafik, både för Stockholm - som Spårväg City, och för hela Sverige - som Europabanan. (Ja, även Norrland har också nytta av järnväg söder om Stockholm.)
Framför allt handlar det om att bryta fastlåsta tankemönster kring att precis varenda tegelsten och träplanka i Stockholm, oavsett ålder, måste bevaras, att staden ska växa genom att man bygger bilberoende bostadsområden utan service i länets utkanter, och att halvmetersbreda klippta gräsremsor skulle vara bra för den ekologiska mångfalden.
Men det handlar också om att främja spårtrafik, både för Stockholm - som Spårväg City, och för hela Sverige - som Europabanan. (Ja, även Norrland har också nytta av järnväg söder om Stockholm.)
januari 09, 2009
Kulturpaket för pirater
Sverige behöver artister. Och artister behöver pengar.
Internet har - enligt skiv- och filmbranschen (som bara är en del av kultursektorn) - gjort det svårare att försörja sig på skivförsäljning, och därför vill regeringen och socialdemokraterna hjälpa till genom att ge multinationella skiv- och filmbolag befogenheter att massövervaka Internet och skicka ogrundade utpressningsbrev till barnfamiljer. Branschorganisationerna är tillräckligt farliga redan idag, när en pizzeria måste gå till rätten på egen bekostnad för att bevisa att de inte spelar radio.
Är det meningen att musiker ska leva på royalties om 7% av intäkterna från en CD (ett format från 80-talet) medan resten går till mellanhänder?
Om politiker verkligen vill bry sig om musiker och andra artister, så finns massor av åtgärder som skulle passa bättre.
Internet har - enligt skiv- och filmbranschen (som bara är en del av kultursektorn) - gjort det svårare att försörja sig på skivförsäljning, och därför vill regeringen och socialdemokraterna hjälpa till genom att ge multinationella skiv- och filmbolag befogenheter att massövervaka Internet och skicka ogrundade utpressningsbrev till barnfamiljer. Branschorganisationerna är tillräckligt farliga redan idag, när en pizzeria måste gå till rätten på egen bekostnad för att bevisa att de inte spelar radio.
Är det meningen att musiker ska leva på royalties om 7% av intäkterna från en CD (ett format från 80-talet) medan resten går till mellanhänder?
Om politiker verkligen vill bry sig om musiker och andra artister, så finns massor av åtgärder som skulle passa bättre.
- Ökade satsningar på public service och statliga institutioner (SVT, riksteatrar etc)
- Momsbefria all kultur, inklusive dansbandsspelningar och klubbar (som idag har 25% moms)
- En ny bolagsform för artister, med möjlighet till schablonavdrag och skattefri grundinkomst
- Avskaffa upphovsrätten för dödsbon, så levande artister kan spela covers på deras verk utan att punga ut med royalties till arvingar.
- Kulturcheckar till folket, så de själva får bestämma om de vill gå på opera, schlagershow eller punkkonsert
- Och så vidare
Alla som inte dansar
Man kan undra varifrån Maskinen fick sin idé till förra vinterns slagdänga. Kanske härifrån?
januari 05, 2009
Självslocknande cigarretter
Enligt ett EU-direktiv ska alla cigarretter göras så de slocknar när de inte röks. På så sätt räknar man med att rädda ett antal liv varje år.
Räddar man inte fler liv om cigarretterna är gjorda så de slocknar när de röks?
Räddar man inte fler liv om cigarretterna är gjorda så de slocknar när de röks?
december 17, 2008
Dags för lite politiskt engagemang
Bloggen har sovit ett tag av olika anledningar. Men nu har jag börjat få skrivklåda igen.
Jag gick med i Piratpartiet förra veckan.
Med den ena foten på den tekniska högskola som introducerade Internet i Sverige och där upphovsrättskritiken frodas, och med andra foten i en bransch som ser upphovsrätten som sitt levebröd, så har jag länge varit kluven i den här frågan. När bekanta till mig har tjatat om personlig integritet och hotet från en polisstat så tycker jag att de har överdrivit.
Med FRA-lagen, IPRED, ACTA och Datalagringsdirektivet så blir man orolig vart vi egentligen är på väg. De senaste dagarna har jag också fått högst personliga motiv att kämpa på piratsidan, genom att jag blivit utsatt för personangrepp och hot om våld i Facebookgruppen "Ja till IPRED". Ja, jag menar den riktiga, seriösa "Ja till IPRED", inte någon av de ironiska grupperna; men de samlar ju ungefär lika många medlemmar.
Notering 2 januari: Detta är ett engagemang jag har som privatperson, och inte på något sätt ett "celebrity endorsement". Jag är inte för ett totalt avskaffande av upphovsrätten, men anser bland annat att CD är ett föråldrat medium, och att dödsbon som Evert Taube och Astrid Lindgren bör förlora upphovsrätten. Döda artister behöver inget levebröd.
Jag gick med i Piratpartiet förra veckan.
Med den ena foten på den tekniska högskola som introducerade Internet i Sverige och där upphovsrättskritiken frodas, och med andra foten i en bransch som ser upphovsrätten som sitt levebröd, så har jag länge varit kluven i den här frågan. När bekanta till mig har tjatat om personlig integritet och hotet från en polisstat så tycker jag att de har överdrivit.
Med FRA-lagen, IPRED, ACTA och Datalagringsdirektivet så blir man orolig vart vi egentligen är på väg. De senaste dagarna har jag också fått högst personliga motiv att kämpa på piratsidan, genom att jag blivit utsatt för personangrepp och hot om våld i Facebookgruppen "Ja till IPRED". Ja, jag menar den riktiga, seriösa "Ja till IPRED", inte någon av de ironiska grupperna; men de samlar ju ungefär lika många medlemmar.
Notering 2 januari: Detta är ett engagemang jag har som privatperson, och inte på något sätt ett "celebrity endorsement". Jag är inte för ett totalt avskaffande av upphovsrätten, men anser bland annat att CD är ett föråldrat medium, och att dödsbon som Evert Taube och Astrid Lindgren bör förlora upphovsrätten. Döda artister behöver inget levebröd.
mars 18, 2008
Bröderna Schulmans karriär går vidare
Enligt ryktet har bröderna Schulmans bloggkarriär tagit ett nytt steg efter att de lämnat Värmlands Folkblad; nu ska de börja gästblogga på Älvsjöhyttans hembygdsförenings hemsida. Spelbolagen ger 25 gånger insatsen om de håller sig kvar längre än tre veckor.
januari 11, 2008
Fysikern och bartendern - en dialog i en akt
Förord: Inspiration till denna berättelse kommer bland annat från:
* En halvsideserie tecknad av Cecilia Torudd
* "När människan skapade världen", Johan Norberg 2006
* En sightseeingresa på Island sommaren 2007, där en turistanläggning i ödemarken drabbats av strömavbrott och lystes upp av levande ljus. Författarens kontokort var oanvändbart.
* Föreningen Vetenskap och Folkbildnings forum
***
Personer: Fysikern, bartendern
Scenografi: "The H-bar." En bardisk med pallar. På disken står ett par stearinljus. I baren finns en kassaapparat, en kortläsare, en mikrovågsugn och en stereoanläggning som spelar lugn musik. En bartender står bakom disken.
***
Fysikern kommer in, till synes lättad efter en dags hårt arbete.
- Det vanliga, eller? frågar bartendern igenkännande.
Fysikern nickar, och bartendern svarar:
- Läget idag då?
Medan fysikern funderar över ett bra svar, så drar bartendern ut en djupfryst pirogpåse ur frysfacket, kastar in den i mikrovågsugnen, skopar upp några isbitar i ett glas, greppar läsksmunstycket, fyller glaset med cola och garnerar i ett snitsigt handgrepp med ett sugrör och en citronskiva.
Fysikern ler igenkännande åt tricket - bartendern har visat det förut - och börjar sen berätta:
- Nja, vi har svårt med budgeten. Vi behöver minst en miljon till i år, för en doktorandtjänst och en ny mass-spektrometer, säger fysikern och räcker fram sitt kontokort till bartendern, som drar det genom kortläsaren.
- En ny mass-vadå?
- Ja, vi måste kalibrera mätningarna för att få signifikanta...
- Vem är det som betalar? avbryter bartendern för att slippa höra fler oförståeliga fackuttryck.
- Du! Fysikern ler lite fräckt.
Bartendern hajar till och fysikern tillägger:
- Staten, alltså.
Det här var inte den första diskussionen av det här slaget. Fysikern var en av bartenderns bästa stamgäster, och tillsammans hade de haft långa debatter om svåra ämnen. De brukade dela ut råa men hjärtliga pikar, än om hur krögare stödde fylleri och lösaktigt leverne, än om hur forskare skapat domedagsvapen och växthuseffekt.
- Du menar alltså att mina skattepengar går till era teknikleksaker? svarar bartendern behärskat upprörd.
- Nja, vårt jobb är ingen lek direkt, svarar fysikern något förnärmad.
Även om tonen för en utomstående kunde låta hetsig, så slutade den oftast lyckligt med att någon part erkände sig besegrad, och gratulerade med generös dricks eller glas på husets bekostnad, beroende på vem som vann. Fysikern stannade ofta till sista beställningen, i brist på familj att komma hem till.
- Men vad får jag ut av det, svarade bartendern. Det finns väl många saker som folk hellre lägger pengar på?
Bartendern dukar fram en tallrik, en servett och bestick framför fysikern.
- Som vad? Drinkar? Du har ju inga problem att leva på den här rörelsen, så ytliga och törstiga som som folk är...
- Nä, precis, men en hel del går ju bort i skatt.
Bartendern gjorde en gest som antydde det slösaktiga i att spendera miljoner på mass-spektrometrar.
- Nån måste väl betala för det vi gör? försökte fysikern försvara sig med.
- Men vill man betala? Du kommer ju hit frivilligt flera gånger i veckan, men det har aldrig fallit mig in att knacka på till ditt labb. Jag har ju aldrig behövt nåt av det du gör.
Fysikern blir lite ställd. Tystnad i ett par sekunder.
Men när mikrovågsugnen plingar skiner fysikern upp:
- Säkert? frågar fysikern retoriskt, drar fram en tändsticksask ur fickan och tänder ljusen på disken. Medan bartendern lägger den färdigvärmda pirogen på tallriken reser sig fysikern och rör sig mot utgången.
- Varsågod, maten är serverad. Men - vad håller du på med?
Fysikern trycker på huvudströmbrytaren vid lokalens säkringsskåp. Stereon tystnar, och en halv sekund senare också frysen. Lysrören i taket och alla lampor slocknar, likaså displayerna på kassaapparaten, kortläsaren, mikrovågsugnen och stereon.
Allt blir mörkt, bara ljusen på bardisken skiner. Bakom dem står bartendern och spärrar upp ögonen, inte bara för att kompensera för bristen på ljus.
Fysikern harklar sig högtidligt, och börjar sedan mässa från dörren:
- Man säger ibland att det var bättre förr. Din farfarsfar stod kanske också bakom en bardisk och ställde fram mat och dryck åt fysiker.
Bartendern nickar sakta.
- Men då var det mörkare. Fysikern Arthur Compton, som fick Nobelpriset 1927, uppfann lysrör på 30-talet.
Fysikern sätter på strömmen igen, och vandrar tillbaka till bardisken medan lysrörens flimrande skapar stroboskop-effekter. Stereons och mikrons displayer blinkar med "0.00."
- Kunderna fick vänta länge på maten också, berättar fysikern, promenerar in bakom baren och greppar den varma pirogen i handen.
- Men under andra världskriget jobbade ingenjören Percy Spencer med att tillverka magnetroner till radarantenner. En dag 1945 märkte han när han stod vid magnetronen att chokladkakan i hans ficka smälte.
Fysikern, som är nästan lika hemtam i bardisken som bartendern själv, tar fram en påse mikropopcorn som ligger i ett hörn, slänger in den i mikron och startar.
- Då gick han och hämtade en påse popcorn och la dem framför magnetronen. Gissa vad som hände? Han hade uppfunnit ett nytt sätt att laga mat!
Det första poppandet hörs från påsen.
- Men fysikernas kanske viktigaste verk under 1900-talet var transistorn.
Fysikern knäpper på stereon som börjar spela Britney Spears hit "Oops!... I did it again" från år 2000.
- Tack vare transistorn har vi CD, TV, 3G och alla andra prylar som vi inte kan leva utan.
Popcornen bedövar Britneys pop, och bartenderns haka sjunker bit för bit mot golvet.
- Tycker du fortfarande fysik är onödigt? flinade fysikern.
- Nja, nu har jag all teknik jag behöver. Och många projekt floppar jul Det är väl onödigt att lägga miljoner på forskning som kanske inte leder nånvart...
- Det finns ju robotbartendrar.
Bartendern börjar se smått illamående ut.
- Robotar?
- Ja, omprogrammerade industrirobotar som blandar drinkar.
- M-m-men då skulle jag ju bli arbetslös!
Fysikern stoppar in en sladd från sin mp3-spelare i stereon.
- Är det inte därför vi uppfinner saker?
- För att alla jobb ska gå till robotar så vi hederliga arbetare inte kan försörja oss? frågar bartendern upprört.
Britney Spears tystnar, och Povel Ramels "Varför är där ingen is till punschen?" börjar strömma ur högtalarna.
- Förr kom isen hit med iskarlar. Men sen kom frysskåpen och gjorde dem arbetslösa. Känner du någon arbetslös iskarl?
Bartendern ser ännu mer förbryllad ut.
- Eller någon arbetslös ljusstöpare? frågar fysikern retoriskt och blåser ut ljusen utan att lokalen blir märkbart mörkare.
- Säg vad gjorde du idag innan du kom hit?
- Som vanligt på onsdagar, körde boxpass med Kim, svarar bartendern för att återerövra något av sitt självförtroende.
- Visst, din personliga tränare. Fanns det några personliga tränare för hundra år sen? Nej, för de jobbade förmodligen med att släpa is till barer. Och det är väl roligare att ha en tränare? Och tänk på inredningsarkitekten som valde ut de här möblerna! Vi har råd med en massa vardagslyx för att fysiker har gjort så många människor arbetslösa.
Bartendern suckar svarslös och tittar ner i disken.
Efter ett djupt andetag greppar bartenderns händer i rask takt ett stort coupeglas och en isskopa, och går sedan lösa på dryckesbehållarna i en jonglering som skulle kunna rocka Youtube, och slå vilken robotarm som helst. Fysikern börjar nästan applådera med hela kroppen, stolt över att se vännen som en äkta hantverkare, i full färd att göra sig efterfrågad i det tjugoförsta århundradet.
En aluminiumburk, ett kinesiskt drinkparasoll, en flaska med industriellt destillerat innehåll, en aseptiskt förpackad tetrapack med juice, ett sugrör i polyeten, en koldioxiddriven gräddsprayburk, en pappersservett av sulfitmassa och en skiva av en citron influgen från Teneriffa med jetplan voltar genom luften innan bartendern parkerar en jättedrink, fulländad som en renässansskulptur, på disken mellan de två vännerna.
Bartendern svarar med eftertryck:
- Den här är din.
RIDÅ
* En halvsideserie tecknad av Cecilia Torudd
* "När människan skapade världen", Johan Norberg 2006
* En sightseeingresa på Island sommaren 2007, där en turistanläggning i ödemarken drabbats av strömavbrott och lystes upp av levande ljus. Författarens kontokort var oanvändbart.
* Föreningen Vetenskap och Folkbildnings forum
***
Personer: Fysikern, bartendern
Scenografi: "The H-bar." En bardisk med pallar. På disken står ett par stearinljus. I baren finns en kassaapparat, en kortläsare, en mikrovågsugn och en stereoanläggning som spelar lugn musik. En bartender står bakom disken.
***
Fysikern kommer in, till synes lättad efter en dags hårt arbete.
- Det vanliga, eller? frågar bartendern igenkännande.
Fysikern nickar, och bartendern svarar:
- Läget idag då?
Medan fysikern funderar över ett bra svar, så drar bartendern ut en djupfryst pirogpåse ur frysfacket, kastar in den i mikrovågsugnen, skopar upp några isbitar i ett glas, greppar läsksmunstycket, fyller glaset med cola och garnerar i ett snitsigt handgrepp med ett sugrör och en citronskiva.
Fysikern ler igenkännande åt tricket - bartendern har visat det förut - och börjar sen berätta:
- Nja, vi har svårt med budgeten. Vi behöver minst en miljon till i år, för en doktorandtjänst och en ny mass-spektrometer, säger fysikern och räcker fram sitt kontokort till bartendern, som drar det genom kortläsaren.
- En ny mass-vadå?
- Ja, vi måste kalibrera mätningarna för att få signifikanta...
- Vem är det som betalar? avbryter bartendern för att slippa höra fler oförståeliga fackuttryck.
- Du! Fysikern ler lite fräckt.
Bartendern hajar till och fysikern tillägger:
- Staten, alltså.
Det här var inte den första diskussionen av det här slaget. Fysikern var en av bartenderns bästa stamgäster, och tillsammans hade de haft långa debatter om svåra ämnen. De brukade dela ut råa men hjärtliga pikar, än om hur krögare stödde fylleri och lösaktigt leverne, än om hur forskare skapat domedagsvapen och växthuseffekt.
- Du menar alltså att mina skattepengar går till era teknikleksaker? svarar bartendern behärskat upprörd.
- Nja, vårt jobb är ingen lek direkt, svarar fysikern något förnärmad.
Även om tonen för en utomstående kunde låta hetsig, så slutade den oftast lyckligt med att någon part erkände sig besegrad, och gratulerade med generös dricks eller glas på husets bekostnad, beroende på vem som vann. Fysikern stannade ofta till sista beställningen, i brist på familj att komma hem till.
- Men vad får jag ut av det, svarade bartendern. Det finns väl många saker som folk hellre lägger pengar på?
Bartendern dukar fram en tallrik, en servett och bestick framför fysikern.
- Som vad? Drinkar? Du har ju inga problem att leva på den här rörelsen, så ytliga och törstiga som som folk är...
- Nä, precis, men en hel del går ju bort i skatt.
Bartendern gjorde en gest som antydde det slösaktiga i att spendera miljoner på mass-spektrometrar.
- Nån måste väl betala för det vi gör? försökte fysikern försvara sig med.
- Men vill man betala? Du kommer ju hit frivilligt flera gånger i veckan, men det har aldrig fallit mig in att knacka på till ditt labb. Jag har ju aldrig behövt nåt av det du gör.
Fysikern blir lite ställd. Tystnad i ett par sekunder.
Men när mikrovågsugnen plingar skiner fysikern upp:
- Säkert? frågar fysikern retoriskt, drar fram en tändsticksask ur fickan och tänder ljusen på disken. Medan bartendern lägger den färdigvärmda pirogen på tallriken reser sig fysikern och rör sig mot utgången.
- Varsågod, maten är serverad. Men - vad håller du på med?
Fysikern trycker på huvudströmbrytaren vid lokalens säkringsskåp. Stereon tystnar, och en halv sekund senare också frysen. Lysrören i taket och alla lampor slocknar, likaså displayerna på kassaapparaten, kortläsaren, mikrovågsugnen och stereon.
Allt blir mörkt, bara ljusen på bardisken skiner. Bakom dem står bartendern och spärrar upp ögonen, inte bara för att kompensera för bristen på ljus.
Fysikern harklar sig högtidligt, och börjar sedan mässa från dörren:
- Man säger ibland att det var bättre förr. Din farfarsfar stod kanske också bakom en bardisk och ställde fram mat och dryck åt fysiker.
Bartendern nickar sakta.
- Men då var det mörkare. Fysikern Arthur Compton, som fick Nobelpriset 1927, uppfann lysrör på 30-talet.
Fysikern sätter på strömmen igen, och vandrar tillbaka till bardisken medan lysrörens flimrande skapar stroboskop-effekter. Stereons och mikrons displayer blinkar med "0.00."
- Kunderna fick vänta länge på maten också, berättar fysikern, promenerar in bakom baren och greppar den varma pirogen i handen.
- Men under andra världskriget jobbade ingenjören Percy Spencer med att tillverka magnetroner till radarantenner. En dag 1945 märkte han när han stod vid magnetronen att chokladkakan i hans ficka smälte.
Fysikern, som är nästan lika hemtam i bardisken som bartendern själv, tar fram en påse mikropopcorn som ligger i ett hörn, slänger in den i mikron och startar.
- Då gick han och hämtade en påse popcorn och la dem framför magnetronen. Gissa vad som hände? Han hade uppfunnit ett nytt sätt att laga mat!
Det första poppandet hörs från påsen.
- Men fysikernas kanske viktigaste verk under 1900-talet var transistorn.
Fysikern knäpper på stereon som börjar spela Britney Spears hit "Oops!... I did it again" från år 2000.
- Tack vare transistorn har vi CD, TV, 3G och alla andra prylar som vi inte kan leva utan.
Popcornen bedövar Britneys pop, och bartenderns haka sjunker bit för bit mot golvet.
- Tycker du fortfarande fysik är onödigt? flinade fysikern.
- Nja, nu har jag all teknik jag behöver. Och många projekt floppar jul Det är väl onödigt att lägga miljoner på forskning som kanske inte leder nånvart...
- Det finns ju robotbartendrar.
Bartendern börjar se smått illamående ut.
- Robotar?
- Ja, omprogrammerade industrirobotar som blandar drinkar.
- M-m-men då skulle jag ju bli arbetslös!
Fysikern stoppar in en sladd från sin mp3-spelare i stereon.
- Är det inte därför vi uppfinner saker?
- För att alla jobb ska gå till robotar så vi hederliga arbetare inte kan försörja oss? frågar bartendern upprört.
Britney Spears tystnar, och Povel Ramels "Varför är där ingen is till punschen?" börjar strömma ur högtalarna.
- Förr kom isen hit med iskarlar. Men sen kom frysskåpen och gjorde dem arbetslösa. Känner du någon arbetslös iskarl?
Bartendern ser ännu mer förbryllad ut.
- Eller någon arbetslös ljusstöpare? frågar fysikern retoriskt och blåser ut ljusen utan att lokalen blir märkbart mörkare.
- Säg vad gjorde du idag innan du kom hit?
- Som vanligt på onsdagar, körde boxpass med Kim, svarar bartendern för att återerövra något av sitt självförtroende.
- Visst, din personliga tränare. Fanns det några personliga tränare för hundra år sen? Nej, för de jobbade förmodligen med att släpa is till barer. Och det är väl roligare att ha en tränare? Och tänk på inredningsarkitekten som valde ut de här möblerna! Vi har råd med en massa vardagslyx för att fysiker har gjort så många människor arbetslösa.
Bartendern suckar svarslös och tittar ner i disken.
Efter ett djupt andetag greppar bartenderns händer i rask takt ett stort coupeglas och en isskopa, och går sedan lösa på dryckesbehållarna i en jonglering som skulle kunna rocka Youtube, och slå vilken robotarm som helst. Fysikern börjar nästan applådera med hela kroppen, stolt över att se vännen som en äkta hantverkare, i full färd att göra sig efterfrågad i det tjugoförsta århundradet.
En aluminiumburk, ett kinesiskt drinkparasoll, en flaska med industriellt destillerat innehåll, en aseptiskt förpackad tetrapack med juice, ett sugrör i polyeten, en koldioxiddriven gräddsprayburk, en pappersservett av sulfitmassa och en skiva av en citron influgen från Teneriffa med jetplan voltar genom luften innan bartendern parkerar en jättedrink, fulländad som en renässansskulptur, på disken mellan de två vännerna.
Bartendern svarar med eftertryck:
- Den här är din.
RIDÅ
november 19, 2007
oktober 31, 2007
Kamerorna ur funktion, yeah right...
Ett av Stockholms mest ökända stekarställen hade lägligt nog problem med kameran när en av deras vakter sparkade en gäst i huvudet...
oktober 16, 2007
Prefixkändis
Jag är FCZ-Tore, alltså är jag prefixkändis.
Men det sjukaste prefixkändisnamnet står Aftonbladet TV:s reporter för idag, när han beskriver Frida Muranius som "Dunka mig-Frida".
Men det sjukaste prefixkändisnamnet står Aftonbladet TV:s reporter för idag, när han beskriver Frida Muranius som "Dunka mig-Frida".
oktober 15, 2007
Där är tvålen!
Det var för något halvår sen jag kom på att man kan göra en sketch där man framför salig Povel Ramels Var är tvålen i en fängelsedusch. Myggan på Kanal 5 har uppenbarligen snott idén.
september 10, 2007
Fortsättning på yttrandefrihetstemat
När staten censurerade muhammedbilder så teg jag, för jag klarade mig utan satir mot religioner.
När staten censurerade webbplatser som försvarar pedofili så teg jag, för jag var inte pedofil.
När staten censurerade våldsamma filmer så teg jag, för jag klarade mig utan våldsamma filmer.
När staten censurerade förnekande av Förintelsen så teg jag, för jag visste att historien var sann.
När staten censurerade bilder på naken kvinnohud så teg jag, för jag klarade mig utan kvinnohud.
När staten censurerade rasister så teg jag, för jag var inte rasist.
När staten censurerade forskning om biologiska olikheter mellan könen så teg jag, för jag trodde inte på forskningen.
När staten censurerade drogliberal propaganda så teg jag, för jag tyckte knark var bajs.
När staten censurerade fildelningsnätverk så teg jag, för jag klarade mig utan fildelning.
När staten censurerade propaganda mot homoäktenskap så teg jag, eftersom jag var för homoäktenskap.
När staten censurerade mina åsikter så fanns ingen kvar som protesterade.
Fritt efter Martin Niemöller
När staten censurerade webbplatser som försvarar pedofili så teg jag, för jag var inte pedofil.
När staten censurerade våldsamma filmer så teg jag, för jag klarade mig utan våldsamma filmer.
När staten censurerade förnekande av Förintelsen så teg jag, för jag visste att historien var sann.
När staten censurerade bilder på naken kvinnohud så teg jag, för jag klarade mig utan kvinnohud.
När staten censurerade rasister så teg jag, för jag var inte rasist.
När staten censurerade forskning om biologiska olikheter mellan könen så teg jag, för jag trodde inte på forskningen.
När staten censurerade drogliberal propaganda så teg jag, för jag tyckte knark var bajs.
När staten censurerade fildelningsnätverk så teg jag, för jag klarade mig utan fildelning.
När staten censurerade propaganda mot homoäktenskap så teg jag, eftersom jag var för homoäktenskap.
När staten censurerade mina åsikter så fanns ingen kvar som protesterade.
Fritt efter Martin Niemöller
september 06, 2007
Dryga företags-telemarketers
Telemarketing är ett otyg. Jag har inget emot att ibland få begränsade mängder reklam per fysisk post eller e-post. Men min telefon tillhör min privata sfär - jag vill bara bli uppringd av folk som jag redan känner, eller som har något seriöst ärende.
"Vanliga" telemarketers går att undvika genom att man anmäler sig till Nix-registret. De mer sluga köper nummerlistor från föreningar - något man kan åtgärda på föreningspolitisk väg genom att avsätta den föreningsstyrelse som gått med på sådana dumheter.
Om man, som undertecknad har företag, så blir det svårare. Många av de telemarketers som ringer företagare är dokumenterat oseriösa, och räknar med att den stressade näringsidkaren ska betala bluff-fakturor av misstag. Dessutom är de betydligt mer påstridiga och dryga än de blyga extrajobbande ungdomar som tillhör branschens huvudfåra.
Idag blev jag uppringd av en telemarketer som jobbade för Mobilpunkten. Han var påstridig och hade svårt för att ge upp samtalet. En firma med så uselt sinne för service förtjänar inga kunder.
Tillägg 7 september: Idag ringde en telefonbettlare från Mobilpunkten igen. Han hade i och för sig vett att be om ursäkt när jag berättat att jag redan blivit uppringd.
"Vanliga" telemarketers går att undvika genom att man anmäler sig till Nix-registret. De mer sluga köper nummerlistor från föreningar - något man kan åtgärda på föreningspolitisk väg genom att avsätta den föreningsstyrelse som gått med på sådana dumheter.
Om man, som undertecknad har företag, så blir det svårare. Många av de telemarketers som ringer företagare är dokumenterat oseriösa, och räknar med att den stressade näringsidkaren ska betala bluff-fakturor av misstag. Dessutom är de betydligt mer påstridiga och dryga än de blyga extrajobbande ungdomar som tillhör branschens huvudfåra.
Idag blev jag uppringd av en telemarketer som jobbade för Mobilpunkten. Han var påstridig och hade svårt för att ge upp samtalet. En firma med så uselt sinne för service förtjänar inga kunder.
Tillägg 7 september: Idag ringde en telefonbettlare från Mobilpunkten igen. Han hade i och för sig vett att be om ursäkt när jag berättat att jag redan blivit uppringd.
augusti 29, 2007
Aftonbladet väljer att blanda ihop högskole- och gymnasienollning
Den mindre dåliga av Sveriges två kvällstidningar anstränger sig för att blanda ihop seriös, positiv högskolenollning med förnedrande gymnazienollning. (Notera att alla de positiva exemplen är från högskolor och de negativa är från gymnasier.) Läsaren uppmanas till källkritik.
Kan det bero på att journalister är bittra på ingenjörer för att ingenjörerna har lättare att få jobb?
Tillägg 20.32:
Och Metro är inte främmande för att fejka "nollningsskandaler". Att de kan vara så desperata.
Kan det bero på att journalister är bittra på ingenjörer för att ingenjörerna har lättare att få jobb?
Tillägg 20.32:
Och Metro är inte främmande för att fejka "nollningsskandaler". Att de kan vara så desperata.
augusti 28, 2007
Yttrandefriheten hotad?
En fascistisk diktator påstår att Nerikes Allehanda styrs av sionister, för att de trycker en bild som han inte gillar.
Sloggi i Sverige stänger en fototävling som riktar sig till män och kvinnor över 18 år, eftersom det kan hända att pedofiler ser bilderna. I övriga Europa fortsätter tävlingen.
Justitieministern vill censurera svenska anstalter från osedligt material.
Dagens Nyheter vägrar låta de berörda komma till tals i debatten om sexköpslagen.
Vissa verkar tycka att yttrandefrihet är överflödigt.
Sloggi i Sverige stänger en fototävling som riktar sig till män och kvinnor över 18 år, eftersom det kan hända att pedofiler ser bilderna. I övriga Europa fortsätter tävlingen.
Justitieministern vill censurera svenska anstalter från osedligt material.
Dagens Nyheter vägrar låta de berörda komma till tals i debatten om sexköpslagen.
Vissa verkar tycka att yttrandefrihet är överflödigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)