Alternativhistoria: Oscar I grundar Nordiska unionen

Jag har länge varit intresserad av kontrafaktisk historia. Nu när det är viktigare än någonsin med sammanhållning i Norden, har det inspirerat mig till mitt första seriösa scenario.

 Sedan 1800-talet har nationen varit en viktig del av människors identitet, och idag tar vi Sverige, Norge, Danmark, Island och Finland för givna som nationalstater. Men på samma århundrade fanns skandinavismen; en drömmen en enad skandinavisk eller nordisk nation. Idén var inte mer långsökt än en tysk, italiensk eller jugoslavisk nation; även där fanns flera grannfolk med liknande språk och dialekter, ett gemensamt kulturarv, en forntida enad stat, och yttre fiender.

Så nyss som 1900 fanns bara två självständiga nordiska länder; svensk-norska unionen och kungariket Danmark (där Färöarna, Island och Grönland ingick). Men norrmännen var missnöjda med det svenska styret, och blev självständiga 1905. Finland var en del av det ryska kejsardömet fram till 1917. Andra världskriget och kalla kriget lämnade varje nordiskt land åt sitt eget öde, och även om de nordiska länderna på 2000-talet är bättre grannar än någonsin, så har de nordiska länderna idag, inlusive Åland, Färöarna och Grönland, sina egna tydliga identiteter.

Men det var nära att Norden enades under en kung och en flagga.

Tänk om Oscar I varit friskare
Oscar I var en skicklig kung som ville utöka medborgarnas rättigheter och ena Skandinavien, men hans verk begränsades av hans dåliga hälsa. Han gjorde både liberaler och konservativa besvikna, och blev inte äldre än 60 år. Divergenspunkten i det här scenariet är att Oscar håller sig frisk till ålderdomen, så han får genomföra liberala reformer och grunda en nordisk union.

Drottning Josefina var Oscars mest betrodda rådgivare, och verkade för frihetsreformer. Som Napoleon III:s kusin var hon viktig för Sveriges kontakter med Frankrike. Hennes inflytande avskräckte deras äldste son Karl (senare Karl XV) från kvinnosaken; han ska ha sagt "När jag blir kung ska jag minsann inte låta fruntimmer få styra!" När Oscar blev sjukare och svagare, tog Josefina stort ansvar för att vårda honom, och upprätthålla hans plikter.

I vår alternativa tidslinje håller sig Oscar I frisk till hög ålder, och kan tillsammans med Josefina förverkliga skandinavismen.

En propagandabild från 1845, vid höjden av den skandinavistiska andan.

Det nordiska eldprovet
1848 utbröt det slesvig-holsteinska kriget mellan Danmark och Tyska förbundet. Holstein var i personalunion med Danmark under kung Fredrik VII och samtidigt medlem i Tyska förbundet; men tyskarna var missnöjda med att Fredrik VII hade envälde över en tysk stat. I vår tidslinje förberedde sig Sverige på att försvara Danmark, men kriget slutade med svensk medling och status quo.

I denna tidslinje bestämmer sig Oscar I för att sätta press på tyskarna. Josefina får med sig sin kusin, president Louis Napoleon Bonaparte (för eftervärlden känd som Napoleon III) att hota med storkrig. I ett fredsavtal tvingas Holstein lämna Tyska förbundet och Fredrik VII erkännas som kung, medan han lovar parlamentariska reformer. Sverige grundlägger på så sätt en nordisk allians.

Krimkriget bryter ut 1853 mellan Ryssland och en fransk-brittisk koalition, som försöker få med sig Sverige och Danmark. I vår tidslinje avböjde de, men i denna tidslinje är Sverige och Danmark så stärkta av framgången i Holstein, att båda länder går i krig mot Ryssland. Sommaren 1854 tar franska, brittiska, svenska och danska flottan herravälde över både Östersjön och Ishavet, samtidigt som svenska armén samlas i Haparanda.

Under Krimkriget tog brittiska och franska flottan herravälde på Östersjön, och sprängde Bomarsunds fästning på Åland 1854. Med Sveriges och Danmarks stöd, hade framgångarna mot Ryssland blivit ännu större.

I denna tidslinje får Sverige del i krigsbytet genom att annektera Åland (som i verkligheten förblev ryskt men demilitariserat). Sverige får också igenom sitt krav på att reglera invandringen från Ryssland; något som framför allt skapat oro i Lappland. Ett långsiktigt utfall blir att den judiska och romska invandringen från Östeuropa till Sverige begränsas.

Segern i Krimkriget fördjupar Sverige/Norges och Danmarks vänskap med Storbritannien och Frankrike. När Danmark avskaffar Öresundstullen, kvitterar de ut ersättning genom att brittiska och franska ingenjörer moderniserar infrastrukturen med ångfartyg, fyrar, broar och järnvägar. En kanal mellan Nordsjön och Östersjön planeras, men skisser på en bro över Öresund avfärdas som orimliga.

Grundandet
De nordiska staterna hade många utmaningar i mitten av 1800-talet, och här tänker vi oss att det handlingskraftiga paret Oscar I och Josefina samlar experter till en kommitté för en strategi för den nya tiden.

• Hotet från Tyskland och Ryssland. Både Tyskland och Ryssland är hämndlystna, och även om Sverige, Norge och Danmark har starka flottor tillsammans, har deras armé inte samma antal som den tyska eller ryska.
• Norges, Islands och Färöarnas ställning. I nationalistisk anda håller flera nordiska folk på att återupptäcka sin gemensamma identitet, och efterfråga utökat självstyre.
• Finland. Med verk som Kalevala och Fänrik Ståls sägner frodas den finländska nationalismen, men ännu är landet en del av det ryska imperiet.
• Polarområdena. Sverige, Norge och Danmark bör fortsätta utforskningen av polarområdena, och ta resurser i anspråk.
• Utvandring. Fattigdom och förtryck har fått många nordbor att utvandra till Nordamerika. Skandinavien åderlåts på arbetskraft.
• Emancipation. Sveriges ståndsriksdag är förlegad. Allmän rösträtt och andra medborgerliga rättigheter efterfrågas.
• Industrialisering. Storbritannien och Frankrike är beredda att investera i Norden för att trygga importen av trä, metall och andra produkter.

Alla nordiska länder skapade och återskapade nationalromantiska verk på 1800-talet. Det finska eposet Kalevala var viktigt för en identitet skild från både Sverige och Ryssland.

Idén om en skandinavisk union hade funnits i ett par årtionden, och i den här tidslinjen blev den verklighet.

I vår tidslinje fanns ett förslag om att Fredrik VII skulle adoptera Oscar I som skulle få ärva den danska kronan. Något liknande sker i denna tidslinje, efter en ny grundlag som begränsar konungens makt.

Sverige, Norge, Danmark, Slesvig-Holstein och Island blir konstituerande länder med egen regering och riksdag. Färöarna får begränsat självstyre under en dansk guvernör. Grönland, St Pierre & Miquelon och Helgoland styrs av varsin enväldig dansk guvernör. Åland blir ett svenskt län.

Den svenska ståndsriksdagen hade levt på övertid, men det var inte uppenbart vem som skulle få rösträtt i framtiden. I vår tidslinje har många svenskar varit misstänksamma mot judar och romer. De judar som kommit till Sverige på 1600- och 1700-talet var integrerade, men på 1800-talet invandrade många judar och romer från ryska imperiet. Dessa var fattiga och illa ansedda, och bland annat därför ville lagstiftarna begränsa rösträtt och andra rättigheter till protestantiska män med egendom.

I denna tidslinje är Sverige något mer etnisk homogent, vilket tillsammans med Oscars och Josefinas engagemang underlättar reformer. Sverige får en riksdag där både icke-protestanter och kvinnor med egendom (varav många är änkor) får rösträtt. Allmän och lika rösträtt är påtänkt, men dröjer ytterligare några årtionden.

Unionens högsta organ skall vara det nordiska tinget. Unionshuvudstaden behöver ligga avskilt från fienden (särskilt Tyskland och Ryssland) vid en isfri hamn. För att begränsa Sveriges och Danmarks inflytande bör den ligga i Norge, så valet faller på Fredrikshald, som byter namn till Halden för att ta avstånd från danska anspråk. Fredrikstens fästning har en invecklad betydelse (här dog ju Karl XII) och svenska nationalister vill riva den för att ge utrymme åt den nya huvudstaden, men i och med nordiska tinget beslutar att bevara fästningen som ett museum och en högtidsplats. Kungen bor i Stockholm, som är tillfällig plats för det nordiska tinget, i väntan på att byggnaderna i Halden färdigställs.

Fredrikshald/Halden på 1890-talet, med Fredrikstens fästning.

Succession och krig med Tyskland
När Fredrik VII går bort 1863, blir Oscar I unionskung och befälhavare över Nordiska armén och Nordiska flottan. Eftersom kungens hov och flera andra institutioner (möjligen unionstinget och generalstaben) fortfarande ligger i Stockholm, och parlamentarismen i Holstein ännu har brister, klagar danska och holsteinska nationalister över den svenska dominansen. I Danmark protesterar folk, och i Holstein blir det ren upprorsstämning med strejker.

Tyska förbundet ser en chans att utnyttja situationen, underkänner Oscar I:s legitimitet som kung av Holstein, och kräver med hot om invasion att Holstein avsätter Oscar I och går med i Tyska förbundet.

Josefina reser till Holstein och håller ett tal som försäkrar landets självstyre. Tyskarna invaderar Holstein, men nordiska armén håller flera befästningar, samtidigt som den nordiska flottan sätter tyska hamnar i blockad. Kriget kräver stora förluster på båda sidor, tills främmande makter mäklar fred. Nordiska unionen tvingas avträda Sachsen-Lauenburg, demilitarisera Holstein, och fastställa tyska som officiellt språk där, men Oscar I erkänns som kung av Danmark, Slesvig och Holstein. Både Tyskland och Nordiska unionen framställer sig som segrare, och betraktar kriget som en enande händelse.

Drottning Josefina och en ålderssvag Oscar I sittande längst fram, 1857. I denna tidslinje lever kungen ett längre och friskare liv.

Den nordiska guldåldern
Unionen måste balansera länderna mot varandra, med kungen i Sverige, nordiska tinget i Norge, och flera andra institutioner i Danmark; möjligen hamnar arméns och flottans högkvarter i Köpenhamn, för att bemöta man det akuta yttre hotet från Tyskland. I Köpenhamn grundas också Polarinstitutet, som bygger upp ett imponerande museum.

De första ångbåtarnas räckvidd är begränsad, och Shetlandsöarna blir en viktig anhalt för de nordiska sjöfarten, som bidrar till att återuppväcka den skotska övärldens nordiska arv. London tydliggör att Nordiska unionen ska hålla sig borta från de brittiska öarna, och gör därför stora sociala satsningar på öarna, för att konsolidera det engelska språket och brittiska seder och bruk. Ändå blir många shetländare sjömän på nordiska skepp, och bidrar till den nordisk-brittiska integrationen.

Fredrikshamn, Göteborg, Halden, Oslo, Stavanger, Bergen och Trondheim knyts samman av ångbåtar som kallas "nordiska hansan" med ett nordiskt kreolspråk, och en frihetlig entreprenörsanda, bortom hoven i Stockholm och Köpenhamn, med inspiration från både vikingatiden och hansan. Här föds idén om utforskningen av polarområdena och världshaven som det stora nordiska äventyret.

Nord-Östersjökanalen byggs i ett något mer nordligt läge än i vår tidslinje. Den påverkas av nordiska hansans anda, och identiteten blir nordisk snarare än dansk eller tysk. Tyskland håller fast vid anspråken på Slesvig-Holstein, begär fri trafik genom kanalen även med krigsfartyg, och stoppar planerna på sprängkistor. Tyska nationalister ser annektering av Slesvig-Holstein som en tidsfråga; kanske också att Danmark ska bli en del av den tyska unionen. Där finns Nordens akilleshäl.

Nordiska unionen överlämnar alla koloniala anspråk i tropikerna till Storbritannien och Frankrike i utbyte mot polarområdena, där britterna misslyckats med flera expeditioner. Nordiska unionen blir en buffertstat mellan Brittiska imperiet och Ryssland, som ägde Alaska fram till 1867. Nordborna finner sitt kall i att utforska de högsta breddgraderna, Danmark köper Kanadas arktiska arkipelag, och det blir till slut Roald Amundsen som tar sig genom Nordvästpassagen. Godthåb och Julianehåb blir viktiga hamnstäder med storslagna visioner på trafik över världshaven; man gör även försök med luftskeppstrafik. Danmark förvärvar Helgoland och St Pierre & Miquelon.

Med en nordisk union hade nordiska äventyrare varit ännu mer framgångsrika.

 

Nordiska upptäcktsresor följda av fiske, jakt och valfångst når långt in i Arktis och Antarktis, med en vänskaplig rivalitet mellan svenskar, norrmän och danskar. Kontakten med arktiska ursprungsfolk inspirerar både till romantisering av "ädla vildar", och rasism klädd i vetenskaplig skrud; i denna tidslinje är de romska och judiska studieobjekten färre.

Svalbard blir en norsk koloni. Kanske lyckas ingenjör Andrée nå nordpolen. Frans Josefs land, Novaja Zemlja och andra öar i Ishavet är naturliga mål för nordisk expansion, men det enda utfallet är ökade spänningar med Ryssland.

Den inhemska utvandringen

I vår tidslinje utvandrade tre miljoner nordbor till Nordamerika mellan 1840 och 1914. Många flyttade även inom Norden; drygt 80 000 svenskar hamnade i Danmark. Utvandringen oroade framför allt svenska staten, som såg arbetskraften och skattebasen krympa, och det var först Emigrationsutredningen 1913 som föreslog sociala reformer för att begränsa utvandringen.

I denna tidslinje tänker vi oss att det nordiska tinget stämmer i bäcken redan på 1860-talet, för att styra om utvandringen till inrikes kolonisering, där man erbjuder betald resa, arbete, bostad, jord och medborgerliga rättigheter inom unionens gränser. Missväxtåren 1867-69 drabbade särskilt Norrland och Småland, och gör det även i denna tidslinje. Omvandlingen av indelningsverket till en krigsmakt sammansatt av värnpliktiga soldater och högskoleutbildade befäl är mer brådskande i denna tidslinje. Armén och flottan värvar en stor del av de unga männen i de svältdrabbade länen; det lindrar hungersnöden, men tömmer landsbygden på arbetskraft. Genom brittiska investeringar påskyndas järnvägsbyggen i hela Norden, och stambanan från Stockholm till Narvik står färdig redan 1890.

Rallarna hade högre lön än drängar, men arbetet var farligt. Satsningarna på järnväg var ett sätt för europeiska stater att hindra utvandring. Ordet "rallarsving" vittnar om konflikterna med ortsbefolkningen. I denna tidslinje hade den nordiska unionen mer arbetskraft, kapital och teknisk kompetens.

Unionsregeringen har många idéer för expansion; som att förvärva landområden i Argentina, Chile, Sydafrika och Nya Zeeland, men mer realistiska utfall är nordiska hamnar på Eldslandet och vid Kapstaden. Däremot blir öar som Tristan da Cunha, Falklandsöarna och Sydgeorgien de facto delar av Norge.

Några platser som drar till sig inflyttare är unionshuvudstaden i Halden, skeppsvarven i Göteborg och Esbjerg, de bördiga fälten i Slesvig-Holstein, Nord-Östersjökanalen som färdigställs på 1880-talet, Lapplands malmfält, arméns och flottans fästen i Slesvig och Norrbotten, och fiske- och valfångstlägen på Island, Svalbard, Grönland och Falklandsöarna. I den här tidslinjen flyttar två miljoner nordbor inom unionen, medan endast en miljon utvandrar. Nordiska unionen experimenterar med att omplacera samer till Labradorhalvön för att föda upp renar, men skalan hålls begränsad. Eftersom färre judar flyttat från Ryska imperiet till Sverige, hamnar ännu fler av dem i USA, där de etablerar sin kultur i städer som Chicago och Minneapolis. Med två miljoner färre nordiska nybyggare blir en större del av naturen och ursprungsbefolkningen kvar runt Stora sjöarna. Om Vilhelm Moberg föds, kommer han skriva om polarexpeditioner i stället för utvandring över Atlanten.

I vår tidslinje levde soldatfamiljer i torp fram till 1901. I denna tidslinje uppstår ett tidigare behov av en modern värnpliktsarmé.

Efter att ha utökat den svenska kungamakten, försvarat Danmark två gånger, befriat Åland, förstärkt Norges och Islands självstyre och gett hopp till Finland, är Oscar och Josefina älskade i hela Norden, och kan åldras med ära; möjligen överlever de sin äldsta son Karl (i vår tidslinje känd som Karl XV). Detta universum är fullt av konflikter mellan Sverige och Tyskland, och därför äktar Oscar II aldrig Sofia av Nassau, som sägs ha grundlagt ätten Bernadottes (och den svenska överklassens) tyskvänlighet. Hans friarresor går mer sannolikt till England eller Frankrike. Oavsett den kungliga avkomman, blir statschefens politiska inflytande begränsat. Om kungen i Stockholm försöker köra över unionsregeringen på ett sätt som liknar Gustav V:s borggårdstal, så kommer det på lång sikt urholka hans makt ännu mer.

Alfreds Nobels avsikt att belöna forskare, författare och fredsförfäktare, vare sig de är skandinaver eller ej, väcker ännu mer anstöt i denna tidslinje. Men Nobelpriset ger ändå Norden större prestige än det gjort om det blivit en inrikes angelägenhet. Kanske delas något pris ut i Köpenhamn.

Amundsens luftskepp "Norge" lyfte 1923. I denna tidslinje börjar luftfarten i polarområdena mycket tidigare än så.

Det stora kriget
Efter att nästan hela jordytan koloniserats i början av 1900-talet, var ett världskrig oundvikligt. Både landimperier som Tyskland och Ryssland, och sjöfartsländer som Storbritannien, ansåg sig kunna vinna ett stort krig med sina egna medel. Som i vår tid tar en brittisk-fransk allians över världens sjöfart och handel. De får med sig Nordiska unionen (i denna tidslinje har både kungafamiljen och nordiska företagare begränsat sina kontakter med Tyskland) och kallas här för "atlantiska alliansen". Eftersom både Tyskland och Ryssland ser Nordiska unionen som en rival, består den tysk-ryska allians som i vår tidslinje grundades på 1870-talet.

Trots hejdad utvandring är Nordiska unionens befolkning betydligt mindre än Tysklands och Rysslands. Redan i slutet av 1800-talet organiseras manlig värnplikt, och beredskapsarbete för kvinnor. Som i vår tidslinje medför det att både män och kvinnor organiserar sig politiskt, och allmän rösträtt för män och kvinnor kan införas redan före det stora kriget, med möjlig begränsning för vapenvägrare och bidragstagare.

Låt oss gissa hur andra länder väljer sida. Osmanska riket är förmodligen anti-ryskt, och i så fall söker de ortodoxa staterna Grekland, Bulgarien och Serbien stöd hos Ryssland, medan atlantiska alliansen stöder en polsk frihetsrörelse. Italien, Rumänien, USA, Kina och Japan är benägna att stödja den atlantiska alliansen. Österrike-Ungerns öde är oklart; i vår tidslinje var landet på väg att splittras i nationalstater på 1910-talet, och hade konflikter med flera av sina grannar. Riket hade kunnat delas i revolter som blir en del av det stora kriget, men det är enklare att anta att Österrike-Ungern blir neutralt.

Även utan skott i Sarajevo, kan vilken annan politisk incident som helst bli en utlösande gnista. Som i vår tidslinje gör det tidiga 1900-talets vapenteknik att framryckningar blir långsamma och dyrköpta, så kriget kan pågå i flera år. Den tysk-ryska koalitionen är överlägsen till lands, och gör stora landvinningar i Frankrike, Balkan, Kaukasus och Rumänien. Tyskarna tar över Jylland, medan brittiska flottan skyddar Skandinavien och de danska öarna.

För ryssarna blir det svårare att invadera Norrbotten, trots den enorma armén. De har ont om fartyg, tunga vapen och logistisk förmåga, Finlands befolkning är pro-nordisk, och tyskarna är långt bort. Varje å och älv hindrar ryssarna, och Bodens fästning tål att dränkas i ryska soldaters blod utan att ge vika. I skogen är ryska trupper chanslösa mot nordiska jägarförband. Med hjälp av flottan och finländska rebeller tar nordiska armén över en stor del av norra Finland.

Rödbergsfortet är en del av Bodens fästning, som bidrog till att hålla Sverige utanför två världskrig.

Som i vår tidslinje är den ryska överklassen stridslysten, medan arbetarklassen drabbades hårt av kriget. I vår tidslinje blev det två revolutioner 1917, tills bolsjevikerna tog makten och gav stora eftergifter för att få fred. Även i denna tidslinje uthärdar Ryssland stora förluster, och vare sig en tsar, liberal eller kommunist regerar, släpper de stora delar av Finland, som förr eller senare blir medlem i Nordiska unionen. Man kan tänka sig att Karelen förblir ryskt för att säkra Sankt Petersburg, så den finsk-ryska gränsen följer ungefär samma linje som på vår tids kartor.

Efter Rysslands separatfred kan Tyskland och deras allierade inte längre vinna kriget. Vare sig de förlorar eller det blir oavgjort, går den Nordiska unionen stärkt ur kriget.

Historiens slut?
Efter första världskriget skedde revolutioner med nya ideologier och allianser som är svåra att förutsäga. När vi kommit till 1920, åttio år efter att scenariet började, är också hela persongalleriet utbytt. Därför är det en rimlig tid att avrunda scenariet.

Vid det laget är Nordiska unionen en konstitutionell personalunion, med nästan 20 miljoner invånare. Regeringen och parlamentet finns i Halden i en byggnad i nationalromantisk stil, medan kungen bor i Stockholm, och den militära ledningen sitter i Köpenhamn. I unionen ingår de nordiska länder som vi känner till, inklusive Slesvig-Holstein, Helgoland, St Pierre & Miquelon, Grönland, och stora delar av Arktis och Antarktis. Man är världsledande i sjöfart, polarforskning och befästningskonst, och samtidigt en demokratisk union med omfattande medborgerliga rättigheter.

Se min show "Utanförskap i ett särskilt insatt område"

Här kan du se din billigaste hyrvideo någonsin!

Det är min standupshow Utanförskap i ett särskilt insatt område som går att se i 3 dygn för så lite som 19 kronor.

Mycket nöje!

Vilka prylar ger stil?

Prisvärda inköp som ger stil

• Karaffer för vin och vatten

• Små knivar och gafflar till smörgåsar och desserter

• Fiskbestick

• Servisglas för vatten, öl och vin

• Tygservetter

• Jordglob

• Schackbräde

• Inbundna klassiska romaner

• Stor tavla, affisch eller bonad som blir rummets centerpiece

• Svarta strumpor som når nästan ända upp till knät, så benet garanterat inte syns

• Inneskor

• Galoscher

• Hängslen

• Flätat bälte

• Marinblå kostym

• Den lilla svarta

• Läderportfölj

• Paraply utan souvenir- eller reklamtryck

 

Dyra inköp som inte ger stil

 

• Vattenskoter

• Segway

• SUV

• Cybertruck

• Personliga nummerplåtar

• Sleevetatuering

• Champagnevisp

• Canada Goose-jacka

• Allt från Franklin Mint

• Drinkbord på nattklubb

• Kasinospel

• Kokain

Checklista för dejter

I Sverige har vi först på senare år fått en dejtkultur. Om vi har kontakt med en person som verkar lite intressant, så händer det att vi har en dejt på kafé eller restaurang, eller i en bar.

Det kan kännas klyschigt att träffas på det sättet, men att äta eller dricka ute är ett sätt att enkelt hitta egenskaper hos partnern som kan bli ett problem i en relation. Här är beteenden som du själv ska undvika. Och som din partner gör det, kanske ni inte ska gå ut igen.

Tid och planering

• Ställer in dejten utan vettig anledning
• Kommer väldigt sent utan vettig anledning
• Lämnar dejten tidigt utan vettig anledning
• Väljer en uppenbart dålig lokal utan att fråga dig
• Låter dig välja lokal men klagar på ditt val i efterhand

Mat

• Anmärker på vilken mat eller dryck du väljer
• Har dåligt bordsskick
• Äter väldigt lite eller väldigt mycket

Andra människor

• Beter sig illa mot personalen. Den här punkten är den ursprungliga, som gav upphov till hela listan. Det är en egenskap som är ganska svår att försonas med.

Pengar

• Väljer en dyr lokal utan att diskutera i förväg (om man inte lovar från början att bjuda)
• Väljer något orimligt dyrt (vare sig man blir bjuden eller ej)
• Ber att bli bjuden flera gånger i rad, eller på något dyrt
• Hittar på trick för att slippa betala (har "glömt" plånboken eller har alla kort spärrade). Med Swish blir det förstås svårt att hitta på ursäkter

Alkohol

• Trugar dig att dricka
• Dricker mycket mer alkohol än du
• Skyller på alkoholen om personen gjort något dumt vid tillfället

Minns Hans Rosling med ordet "roslingare" för förlegad sanning

Det finaste en människa kan bli är en eponym; någon som ger sitt namn till något som lever vidare.

Fysiker kan ge namn till grundämnen, som einsteinium eller curium. Personer som John F Kennedy och Charles de Gaulle har flygplatser uppkallade efter sig. Det är framför allt avlidna personer som får den äran.

Man kan också ge namn åt begrepp. Folklivsforskaren Bengt af Klintberg har gjort sig känd för att samla in skrönor; anekdoter som påstås ha upplevts av en bekants bekant. De kallas idag klintbergare.

Hans Rosling blev framför allt känd för att påminna oss om att vår världsbild är föråldrad. Mycket av det vi tror vi vet, var sant förr, men är falskt idag. Häromåret försökte jag lansera begreppet roslingare, för något som varit sant,  men inte varit det på många år, fast folk fortfarande tror på det.

I förrgår morse försökte jag på nytt efterlysa roslingare på Facebook. Efter några timmar fick jag höra den obehagliga nyheten att Hans Rosling gått ur tiden.

Ett sätt att göra professorn odödlig, är att börja använda ordet roslingare för den typ av missförstånd som han brukade peka ut. Några exempel:

"Kvinnor i Indien föder massor av barn"
"Barn i Tanzania lär sig inte läsa"
"Medellivslängden i Kina är 40-50 år"

Sant för några årtionden sen. Och i de flesta svenskars medvetande. Men inte i verkligheten idag.

Några andra exempel:

"Brottsligheten är hög i storstäder i USA"
Runt 1990 minskade brottsligheten rejält och är idag lägre än i Västeuropa, med undantag för mord.

"Mottagning av nyantagna (n0llning) på svenska högskolor är elak och pennalistisk"
Det var delvis sant fram till 1980-talet. Idag är det annorlunda.


"I Sverige är det vanligt med naken- och toplessbad"
Även om vi är mer påklädda idag än på det glada 70-talet, lever föreställningen kvar i andra delar av Europa.

"Rödvin ska serveras i rumstemperatur"
Vinkännare rekommenderar 18 grader, vilket må ha varit en vanlig rumstemperatur tidigare under 1900-talet. Idag har de flesta varmare hemma.

Känner du till några andra roslingare?

Obama vs. Trump - rond 2

Efter skrällen i presidentvalet, är det många som tittar in i kristallkulorna.

Det är inte osannolikt att Donald Trumps tid i Vita huset blir mycket kortvarig.

Hans skandaler har inte hindrat honom från att väljas till president. Men affärerna kring Trump University kan ställa honom inför riksrätt, och avsätta honom. Och både demokrater och republikaner har starka skäl att vilja byta ut honom mot vem som helst.

Här är ett tänkbart scenario för vad som kan hända sen.

1: Trump framstår som en martyr bland sina anhängare, som får nya belägg för att systemet är riggat. Trump startar en TV-kanal, som väcker liv i en ny populiströrelse: Trumprörelsen.
 
2: Mike Pence tar över presidentposten. Han har det republikanska partiets förtroende, på ett helt annat sätt än Trump. Ordningen i partiet är återställd, och särskilt de marknadsliberala falangerna i båda partier gläds åt maktskiftet.
 
3: President Pence skiljer ut sig från Trump genom stöd till frihandel, Nato, och seriös internationell diplomati. Han räddar samarbetet med Europa och Latinamerika, utom när det gäller miljö och klimat. Rätts- och sexualpolitiken blir dock fortsatt ärkekonservativ, och han fyller vakansen i Högsta domstolen med den tuffaste högerhök han kan hitta. På många sätt blir han en ny Bush Jr.
 
4: Pence låter öka utvinningen av kol och olja. Men eftersom oljan är billig (pga att Saudiarabien och Iran ligger i luven på varandra) har det ingen större betydelse för ekonomin. Automatiseringen fortsätter att slå ut de enkla jobben i rostbältet. Trumprörelsen skyller på frihandel, Mexiko, och Kina, och utvecklar en dolkstötslegend mot Pence.
 
5: Det går bättre för hightech-industrin i kuststäderna, och de socioekonomiska klyftorna i landet blir allt djupare. De blå delstaterna axlar ett större ansvar för sjukvård, miljö, antidiskrimineringslagar, vapenlagar, och andra områden där det finns ett missnöje med den federala politiken. Det leder till hårda slitningar med president Pence.
 
6: Kongressvalet 2018 domineras av Trumprörelsen, där oberoende, populistiska kandidater blir framgångsrika. De går till val på tullmurar, isolationism, och vit identitetspolitik.

7: Trump lanserar sin son Donald Trump Jr som oberoende presidentkandidat i valet 2020. Han går till val på samma plattform som fadern, men utan hans smutsiga byk.

8: Demokraterna lär av Hillary Clintons svagheter. De letar efter en ung, vältalig, icke-vit presidentkandidat från rostbältet, obefläckad av skandaler.
Med andra ord en ny Obama.
Med andra ord Michelle.
 
9: 2020 får amerikanerna välja mellan Obama och Trump.
Hur det går? Det har jag ingen aning om.

Om rock fick samma sorts recensioner som standup får

Visst finns det bra svensk rock

Per Gessle på Hovet
3 getingar

Rock är en musikstil som har fått ett genombrott de senaste åren, inte minst genom Youtube, där den nått en bredare publik. Ni kanske inte visste det, men i USA och England har rock funnits sedan 1950-talet.

Vissa rockstjärnor har närmast komikerstatus idag. Vi pratar om Bruce Springsteen, Peter Gabriel och Axel Rose, som säljer ut arenor, gästar de mest populära pratshowerna, och till och med har egna fanclubs. Även kvinnliga rockartister som Madonna och Marilyn Manson har nått internationella framgångar. Sverige har idag en växande rockscen, och flera dagar i veckan går det att se nya talanger på krogar som Anchor och Harry B James, även om de självklart inte håller världsklass.

Ett namn i svensk rock som blivit mer bekant under 2000-talet, är Per Gessle. Sedan tidigare är han känd från gruppen Gyllene Tider, ett mångårigt samarbete med Marie Fredriksson, och vinjettmelodin till Filip och Fredriks TV-program Boston Tea Party.

Jag har inte hört så mycket av Gessle annat än ett Youtubeklipp från Skavlan, men jag tycker att rock är nytt och spännande, och att han är (förlåt om jag namedroppar) något av en svensk Paul McCartney. Därför var det självklart för Kvällsbladets nöjesredaktion att skicka ut mig som recensent av hans konsert på Hovet.

Publiken är blandad; här finns både gäng av tonårstjejer, och ett och annat pensionärspar. Inte så många av de skinnjackor som annars är så typiska för rockpubliken. Det är kö till ölkranarna; rockkonserter är ökända för att vara blöta tillställningar.

Per Gessle spelar inte bara gitarr själv. Han har också skrivit de underfundiga texterna. I Flickorna på TV2 leker han med tvetydigheten i frasen "tänk att få sätta på flickorna på TV2". De flesta texterna är på engelska, och även om det är svårt att hänga med i de snabba verserna, får han publiken att sjunga med i Nana-nanana, nana-nana-nana...

Han är en talangfull artist, som vi nog kommer få se mer av. Och att få komma ut och digga lite rock, är en skön start på kvällen.

"XYZ" på Södra Sällskapet 24-25 augusti

Den 24 och 25 augusti är det dags för min show XYZ igen, med MC Janne Westerlund, och några heta uppvärmare.

Biljetter bokar du här och här.

Välkommen!

Min show kommer tillbaka!

Eftersom min show på Södra Sällskapet den 27 april blev en sådan publiksuccé, att det kommer fler föreställningar. Snart hör jag av mig om det.

Jag har fått en hel del förfrågningar om komiker- och konferenciers-gig. Skicka dem till tore.kullgren@gmail.com så hoppas jag kunna svara.

Text till satirlåten "Yasri Khan"

Apropå de senaste dagarnas händelser har jag skrivit en sångtext till en klassisk tysk discolåt.

Fascister, islamister är som klister på Mehmet Kaplan.
Ministern vinner stöd av sin partikamrat Yasri Khan.

Han vägrar ta en kvinnlig reporter i hand,
fast många säger man ska göra så i vårt land,
och drevet går mot denne unge man!

Yas-, Yas-, Yasri Khan,
han skakar, hon skakar, hen skakar, alla skakar,
Yas-, Yas-, Yasri Khan,
folkhälsa, god hälsa, ohälsa, allmän hälsa
(kvinnor:) Vi är feminister 
(män:) hahahaha,
jämställdheten brister,
hehehehe, 
men i Sverige hälsar vi så här!

Koreografi:
På "Hu! Ha!" slår man höger och vänster handflata i bröstet.
På "Yas" gör man jazz hands.
På "skakar" tar man personerna bredvid i hand.

Min show "XYZ" har premiär 27 april på Södra sällskapet

När man syns på TV ska man förstås passa på och köra en soloshow.
Premiären blir på Stockholm Comedy Club den 27 april klockan 20.
Köp biljetter på Ticketmaster!
Här är ett Facebook-event.

Svenska nationalsymboler är yngre än man tror

De senaste åren har politiken handlat mycket om svenskhet. De som tycker att det är viktigast med svenskhet, är ofta de som har svårast att definiera den.

Men svenskhet kanske handlar om att samlas kring uråldriga symboler? Språket? Flaggan? Nationalsången? Dalahästen?

Sverige är en av världens äldsta nationalstater. Även om vi hoppar över Sverige före Kalmarunionen, och sätter grundandet så sent som till Gustav Vasas tillträde 1523, är det bara ett dussin länder som funnits kontinuerligt i Europa sedan dess. Men hur är det med nationalikonerna?

Sverige har ingen officiell nationalsång. Du gamla, du fria har de facto-status som nationalsång, men aldrig fastställt genom något politiskt beslut, även om förslag funnits. Texten skrevs av Richard Dybeck 1844; han valde Norden för att främja skandinavismen; en rörelsen för att bilda en union av Sverige, Norge och Danmark. Den enda nationalsång som nämner Sverige, är Polens. Många tror felaktigt att Du gamla du fria är förbjuden på svenska skolor, eller att den har tagits bort från skolavslutningsprogram. Det är fel; tvärtom ingår den i läroplanen.

Sveriges flagga finns belagd sedan 1562, även om legender säger att den är från 1100-talet. Dock var det länge bara arméer och fartyg som bar flaggor, och de svenska flaggorna och fanorna var två- eller tretungade; länge utan något särskilt reglemente. Det var först på slutet av 1700-talet som flaggor började användas som national- och statssymboler. Sveriges flagga fick sin nuvarande utformning 1906, efter unionsupplösningen. Allmänna flaggdagar infördes så sent som 1982.

Sveriges nationaldag är en ung högtid. Svenska flaggans dag infördes 1916, i konkurrens med Gustav Adolfsdagen den 6 november och Karl XII:s dödsdag den 30 november, och har inte varit behäftad med några särskilda traditioner. Det var först 1983 som Svenska flaggans dag fick rollen som nationaldag. Helgdag blev den först 2005. 

Sverigedräkten för damer började utvecklas 1902, och var avsedd för den svensk-norska unionen, som upplöstes tre år senare. Den föll i glömska under världskrigen, och återupptäcktes på 1970-talet. Den fastställdes som nationaldräkt på nationaldagen 1983. 

Dalahästar har tillverkats i Dalarna åtminstone sedan 1600-talet. I i trehundra år var dalahästen ett hemslöjdsföremål bland andra, och var knappt känd utanför Dalarna. Det var New York World's Fair 1939 som gjorde dalahästen till en svensk ikon.

En vanlig uppfattning om midsommardagen är att den skulle ha ursprung i fornnordisk religion, men vi saknar belägg för att den skulle ha firats i Norden före kristendomens intåg. (Eller så var folk så fulla att ingen kom ihåg något.) Däremot vet vi att kyrkan införde Johannes Döparens dag, som sammanfaller med midsommarhelgen. Stången infördes från Tyskland på 1300- eller 1400-talet och är inte en fallossymbol. Från medeltiden finns det belägg för inslag av nordisk folktro kring midsommarfirandet, men fram till 1925 kallades dagen Johannes Döparens dag i kalendern. Sedan bytte den namn till midsommardagen. Den inföll alltid den 24 juni fram till 1953, då den flyttade till närmaste lördag.

Svenska språket fick status som huvudspråk i Sverige så sent som 2009, tillsammans med svenskt teckenspråk. Det var nio år efter att vi utnämnde de fem officiella minoritetsspråken: finska, samiska, meänkeäli, romani chib, och jiddisch. I Finland var svenska officiellt språk redan under den ryska tiden, på 1800-talet.

Assassin's Creed: Svea 68

Assassin's Creed är en datorspelsserie som skildrar assassinerna, en lönnmördarsekt som blev känd under korstågen. I spelets handling överlever de fram till modern tid, och kämpar mot tempelriddarna om världsherravälde.

Dagen till ära, avslöjar jag synopsis till det kommande spelet Assassin's Creed: Svea 68; det första spelet i serien att utspela sig i Sverige.

Huvudpersonen Carl Hamilton blir indragen i 1968-rörelsen, som styrs av assassinerna. När hans mentor Astrid Lindgrens stenografiblad blåser iväg från Tegnérlunden, får Hamilton uppdraget att klättra runt på Vasastans takåsar och samla in dem. Hans vän Baltzar von Platen uppfinner en propeller till glidflygning. På så sätt uppstår berättelsen om Karlsson på Taket.

Samtidigt lyckas tempelriddaren Ebbe Carlsson nästla sig in i Socialdemokraterna, och styra hela statsapparaten, genom Informationsbyrån, bordellhärvan, Geijeraffären, och en konspiration med Volvo och Saab att riva Stockholms innerstad för att kunna öka biltrafiken.

Hamilton sätter stopp för skövlingen av Stockholm, genom att iscensätta almstriden i Kungsträdgården. I samband med detta får ett amerikanskt fruktbolag rätten till en tomt i norra Kungsträdgården.

Astrid Lindgren fäller Palmes regering genom att skriva sagan om Pomperipossa. Men efter att de återtagit makten och försökt skaffa absolut makt genom löntagarfonder, måste Hamilton mörda statsministern, och plantera bevis på en pundare från Sollentuna.

Ebbe Carlsson spårar assassinerna till Mellanöstern, och försöker komma åt dem genom att spionera på kurder i Sverige. Men det slutar illa för honom.

Spelet släpps på Steam någon gång på 2040-talet, när det inte är too soon längre.

Vi som aldrig sa snubbe: Från Söder till Alby, och tillbaka igen

Ett ord som verkar blivit vanligare i svenskan på senare år, är snubbe. Det har tagit en krokig väg genom samhällsskikten.

Ordet snubbe är helt enkelt en stockholmsk förvrängning av gubbe från mitten av 1900-talet. Likt andra ord från storstädernas arbetarslang (oavsett språk), har det en bohemisk och upprorisk ton, som den svenska översättningen av Aristocats (1970) försökte spela på i översättningen av Everybody Wants to be a Cat.

Adjektivet snubbig har varit en förvrängning av "snuskig"; inte lika positivt laddat, och egentligen ingen anknytning till snubbe. Från min barndom på 1980-talet minns jag båda orden, men framför allt den tjeckiska dockfilmsserien Två snubbar (originaltitel Pat & Mat) som visades på SVT.

1994 släppte The Latin Kings Snubben, som kom att bli stilbildande för svensk hiphop.

Sedan dess har "snubbe" fått fäste i miljonprogramssvenskan. Bland infödda svenska ("vita") medelklassungdomar verkar uttrycket ha dött ut vid den här tiden. Kanske ville de inte använda samma slangord som sina föräldrar, eller som invandrarbarnen.

Runt 2010 hittade snubbe tillbaka till Södermalm. Den här gången genom den radikalfeministiska rörelsen, som översättning av det engelskspråkiga dude. Det är avsiktligt objektifierande, som en motsvarighet till brud. Ordet syftar på en man, som tillhör ett tänkt manligt kollektiv, med negativa manliga värderingar. Det kanske antyder att mannen tillhör generationen från 1950- till 70-talet, och inte har uppdaterat sina värderingar till den medelklassfeministiska normen.

De som säger snubbe idag pratar sarkastiskt om den coola snubben. Men cool snubbe har aldrig varit ett seriöst uttryck de senaste 20 åren, efter att Dogge berättat att snubben bara trodde han var cool. Ordet snubbigt har också återupplivats. Det är fortfarande negativt, men idag är det associerat med det lika negativa snubbe.

De som säger snubbe idag är alltså:
1: Stockholmare födda på 1950- till 70-talet, som tagit med sig uttrycket från sin uppväxt.
2: 80- och 90-talister som är uppväxta i miljonprogrammet.
3: Radikalfeminister från etnisk svensk medelklass.

De lägger helt olika betydelse i ordet.

Julkrubban: Flyktingar, judar, araber och afrikaner?

Den 22 december skrev jag en tweet apropå den aktuella högtiden. Den fick en del uppmärksamhet.

Den är en fri översättning av en viral text på tyska, vars upphovsman jag inte hittar:

Bei einer Weihnachtskrippe ohne Araber, Afrikaner, Juden und Flüchtlinge bleiben nur noch Ochse und Esel übrig.

Jag har tagit emot flera svar på temat att särskilt araber och afrikaner skulle vara onda eller farliga. De förtjänar knappast att bemötas.

Andra invänder att ingen som traditionellt brukar finnas med i krubban, var flykting, arab eller afrikan. Som vanligt när det handlar om bildningsluckor och allmänobildning, har faktoidjägaren Peter Olausson gått till botten med saken.

Låt oss börja med nötkreaturet och åsnan. De nämns inte i julevangeliet, men är vanliga i judisk symbolik, där oxen representerar judarna, och åsnan hedningarna (Jesaja 1:3). Vilka som är boskapsdjuren i den svenska julkrubban, må vara osagt.

Att Josef, Maria och herdarna är judar, är allmänt veterligt. Men någon undrar var flyktingarna är. Romerska riket tvingade Josef och Maria att resa från Nasaret till Betlehem. Sträckan på 11 mil var ansenlig för tvåtusen år sedan, särskilt för en höggravid kvinna. Om det inte räcker för att räkna Jesu familj som flyktingar, så kan vi påminna om deras flykt till Egypten med Jesusbarnet.

De andra människorna i krubban, kallas i Karl XII:s bibel för vise män från Österlandet (Matteus 2:1). Det grekiska originalet kallar dem magoi, samma ordstam som "magi". Idag står det några österländska stjärntydare. Antalet har i västerländsk tradition bestämts till tre (kanske eftersom de hade med sig guld, rökelse och myrra) och fått namnen Balthasar, Melchior och Caspar. Deras ursprung har ändrats till Europa, Asien och Afrika, med hudfärg därefter, och ibland har de befordrats till kungar; till exempel i Tyskland, där de är kända som Heilige Drei Könige. Där har vi alltså afrikanen.

Men "österländsk" betyder att de kom från Babylon, som ligger i nuvarande Irak. Babylon var vid denna tid en del av det persiska riket. I en stor del av Mellanöstern, både Babylon och Betlehem, talades arameiska; som var Jesu modersmål. Arameiska, arabiska och hebreiska är semitiska språk.

Både det arabiska språket och det etniska och geografiska begreppet "arab" fanns vid Jesu födelse (600 år före Muhammed), om än inte i närheten av Babylon.

Om vi ska vara strikta, finns alltså inga araber i krubban, vare sig enligt Bibeln eller senare tradition. Ja, jag slarvade. Men då har vi redan missat poängen.

Vad berättar julkrubban egentligen om oss och vår värld?
Vi västerlänningar ser ofta kristendomen som en viktig del av vår identitet, även om långt från alla är är troende kristna. Men vi glömmer ofta att evangelierna handlar om människor från Mellanöstern (med undantag för romarna), på en tid då begreppet kristendom inte fanns.

Kristendomen har spridits från Mellanöstern till resten av världen. Det fanns kristna församlingar i Indien och Etiopien redan under första århundradet efter Kristi födelse. Sedan kom den till Europa, och fick fotfäste; de allra flesta viktiga idéer i Europa från bronsåldern fram till 1300-talet, har kommit från Mellanöstern, i många fall på omvägar.

Det är alltså märkligt att västeuropeiska nationalister försöker göra kristendomen till "sin" religion. Särskilt när de använder kristendom som slagträ, för att värja sig mot andra idéer och folkslag med ursprung i Mellanöstern.

Därför behöver inte Pippis pappa vara "negerkung" (spoiler)

Alla verkar ha en åsikt om Pippi Långstrump-affären. Men många har missförstått vad den egentligen handlar om, på ett sätt som liknar dramatiken kring Tintin i Kongo och andra 1900-talsverk som uttrycker fördomsfulla uppfattningar om "människoraser". Ryktet som sprids, brukar låta ungefär så här:

"På Sveriges Television finns en neurotisk panik för att lättkränkta människor ska anklaga dem för rasism. Därför, och enbart därför, har de klippt bort en nyckelreplik i 'Pippi Långstrump', en av de mest folkkära barnserierna någonsin, utan tillstånd från den avlidne regissören Olle Hellbom. Vi kommer aldrig mer kunna se 'Pippi' i sin helhet. Snart kommer de ge sig på andra klassiker, och klippa bort allt som någon kan anse stötande."

Men riktigt så har det inte gått till.

Låt oss för en stund lämna tröttsamma debatten om vad som är rasism, och hur vi ska förhålla oss till rasbegrepp. I stället kan vi bemöta kritiken, punkt för punkt.

Kritik: "Lättkränkta särintressen och ett neurotiskt debattklimat har tvingat SVT att klippa i klassiska filmer."
Svar: SVT har restaurerat de slitna Pippi-filmerna för att ge ut en nyutgåva.
Originalfilmerna har blekts och repats med åren. SVT har återställt bildkvaliteten, för att kunna visa serien på TV igen, eller kanske sälja den till utländska TV-kanaler, eller ge ut den på DVD. I den restaurerade versionen har SVT på eget initiativ valt att ta bort det famösa ordet "negerkung", och en sekvens där Pippi härmar en kines. Nyutgåvan är alltså inte ett resultat av påtryckningar, eller rädsla för rasistanklagelser.

Kritik: "Vi kan inte längre se Pippi i original!"
Svar: Jo.
Det går att få tag på Pippi som hyrvideo, på andrahandsmarknaden, och, än så länge, på Youtube. Men SVT kommer inte längre distribuera den i originalskick. Men det ingår i vilket fall inte i SVT:s uppdrag att tillhandahålla alla program de någonsin visat.
 
Kritik: "Klippningen kränker Olle Hellboms konstnärliga rättigheter!"
Svar: Frid över Olle Hellboms minne. Men det går inte att fråga honom.
Det går att anse att en konstnär som avsagt sig upphovsrätten till ett verk (regissörer brukar avsäga sig upphovsrätten till filmbolaget), fortfarande har en moralisk rätt att få verket visat i originalskick.

Astrid Lindgren, avliden 2002, sa i en intervju på 1970-talet att hon ångrade begreppet "negerkung". Olle Hellbom avled 1982. Med all respekt för hans anhöriga, är det inte rimligt att ta hänsyn till att en person som varit avliden i 32 år kanske skulle ha haft invändningar mot redigering av verket.

Och nu, när vi ska analysera berättelsen, blir det spoilervarning.

Kritik: "Hela bokserien är uppbyggd kring negerkung-repliken!"
Svar: Så är det med böckerna. Men i TV-serien är ordet "negerkung" oväsentligt. 
En av de egenskaper som gör Pippi Långstrump populär, är att hon är en sorts Münchhausen-figur, som ljuger friskt. Åtminstone berättar hon otroliga historier, som både Tommy, Annika och läsaren avfärdar som lögn... men det otroliga kan ibland visa sig vara sant.

I den första boken, Pippi Långstrump, säger hon i förbifarten att hennes pappa är "negerkung". I sig självt är det en oväsentlig detalj, och en typisk Pippi-skröna. Men i slutet av den andra boken, Pippi Långstrump går ombord, överraskas både Pippis vänner och läsaren av att pappan faktiskt är kung på en ö i Söderhavet, där folk har mörk hudfärg, som åtminstone på 1940-talet beskrevs med ordet "neger". Den tredje boken, Pippi Långstrump i Söderhavet, är en fristående fortsättning.

Det är ett exempel på en berättarteknik som beskrivits av den ryske författaren Anton Tjechov: om det står i första kapitlet att ett gevär hänger på väggen, måste det avfyras senast i tredje kapitlet. En enkel detalj i inledningen av en berättelse, blir senare avgörande för handlingen. I Pippi-böckerna är det "negerkungen" som är Tjechovs gevär.


Många som läst Pippi-trilogin tycker nog att kvaliteten sjunker efter första boken, och att Pippi Långstrump i Söderhavet inte tillhör Astrids mästerverk. Om den bör läsas alls, är det för det avslutande kapitlet med krumelurpillren, eller av samma skäl som Tintin i Kongo; den visar 1940-talets européers fördomar om ursprungsfolk i andra världsdelar.

1949 gjordes en Pippi-film, som fallit i glömska. Astrid var inte särskilt nöjd med den.

I den välkända Pippi-serien från 1969 finns många, men långt från alla, berättelser från boktrilogin. En av de som inte kommit med, är utflykten till Söderhavet. Pippis pappa dyker upp i sista avsnittet, som sjökapten. Den enda referensen till att han skulle vara "negerkung" är repliken i början. Här finns ingen vändning, som i bokserien. Ordet "negerkung" blir i TV-serien bara ett av många exempel på Pippis mytomani, och dramaturgiskt liktydigt med "kung".

Tillägg 10 oktober
Kritik: Publiken förtjänar att få se verk i sin helhet!
Svar: Filmer och dramaserier som visas på TV eller på vita duken är förkortade i flera led. Det som publiken får se (final cut) är oftast en förkortning av regissörens version (director's cut).

Vissa framgångsrika filmer ges ut som director's cut, men de flesta gör det inte. Att TV-serier visas offentligt i director's cut, är mycket sällsynt, eftersom de är så långa från början.

TV-serien Pippi Långstrump klipptes ner till långfilmen Här kommer Pippi Långstrump som visades 1973. Då förekom inga dylika protester.

Pippis pappa behöver inte längre vara "negerkung".

Eller, för att travestera en annan känd film, om huvudpersonens pappas omtvistade öde:

Prussiluskan (andas genom respirator, och pratar med basröst):
SVT BERÄTTADE ALDRIG VAD SOM HÄNDE DIN PAPPA!
Pippi: De berättade tillräckligt! De berättade att han var negerkung!
Prussiluskan: NEJ. KUNG ÄR DIN PAPPA!
Pippi: Nej. Nej. Det är inte sant! Det är omöjligt!
Prussiluskan: SÖK I DINA KÄNSLOR! DU VET ATT DET ÄR SANT!
Pippi: Neej! Neej!

Sammanfattning av 4 års debatt

Ungefär så här har den politiska debatten låtit sedan förra riksdagsvalet.

Anna Hedenmo: 
Vilken migrations- och integrationspolitik ska vi ha? Det sägs också att man i Sverige inte får prata om invandring, eftersom man kan bli stämplad som rasist. Är det sant?

Vänstern:
Vi vill inte prata om invandring eller integration, eftersom det gynnar rasisterna. Problemet är rasism. Sverigedemokraterna är rasister. Alliansen är smygrasister eftersom SD har röstat på alliansens förslag.

Alliansen:
Det är ingen som hindrar någon att prata om invandring. Vi gör det ju nu. Vi tycker att invandring...

Vänstern:
Sluta prata om invandring, det gynnar rasisterna! Prata i stället om de enorma bristerna i skolan och välfärden. Hela skol- och vårdbudgeten hamnar i skatteparadis, arbetslösa svälter ihjäl på gatorna, och dödssjuka människor blir satta i tvångsarbete av försäkringsläkare.

Alliansen:
Det där är ju inte sant. Välfärden är jättebra.

Vänstern:
Välfärden är jättedålig! Den kommer bli bra igen med en rödgrön regering, det är bara att höja skatterna.

Alliansen:
Okej, det finns problem i välfärden. Men de är Göran Perssons eller socialdemokratiska kommunpolitikers fel. Och vi kan fixa dem om vi får fyra år till på oss.

Anna Hedenmo:
Ni kanske kan svara på frågan om vilken invandringspolitik vi ska ha?

Vänstern:
Ni journalister gynnar rasisterna genom att framställa invandring som det stora problemet. Problemet är att Sverige är ett rasistiskt land.

Alliansen:
Nej, Sverige är inget rasistiskt land.

Vänstern:
Ni borgare vet inget om rasism. Vita borgare är för privilegierade för att se strukturell rasism. Och rasifierade borgare är husnegrer som springer de vitas ärenden.

Alliansen:
Vad betyder rasifierad? Och vad är en husneger?

Vänstern:
Lol n00b... skaffa er en postkolonial analys.

Anna Hedenmo:
Ni kanske kan svara på frågan?

Alliansen:
Vi ska ta emot flyktingar. Även om det i ett inledande skede kan kosta någon procent av statsbudgeten, vinner Sverige på det i slutändan. Och då kan vi sänka skatterna ännu mer.


Vänstern:
Sluta påstå att invandring kan vara en kostnad för staten. Ni spelar rasisterna i händerna! Påstå inte heller att någon kan göra vinst på invandring, det är cynisk nyliberalism. Och förresten är välfärden URUSEL! Det var bättre på Palmes tid.


Jimmie Åkesson: 
Vi har fått bekräftat att massinvandringen urholkar Sveriges ekonomi. Vi har också fått veta att inget av blocken kan rädda välfärden. Vi kan återupprätta ett idylliskt folkhem som aldrig funnits, genom att stoppa invandringen av muslimer. Då blir vi dessutom av med terrorister, tjuvar och våldtäktsmän.

Vänstern:
Rasister!

Alliansen:
(...)

Jimmie Åkesson:
Vad var det vi sa? Vi vill bara föra en ansvarsfull invandringspolitik för att rädda välfärden, och hindra våldtäkter, kriminalitet och terrorism. Det enda ni har att komma med, är att brännmärka oss som rasister.


...och så undrar folk varför folk röstar på Sverigedemokraterna.

Försvarstal för det autonoma våldet, och bemötande

Den senaste tiden har det varit mycket debatt om de autonoma nätverkens (AFA, Revolutionära Fronten, Allt åt Alla m fl, ibland kallade "våldsvänstern") aktioner mot rasister. Jag tänkte kortfattat ta upp några av de argument som används för att försvara det autonoma våldet.

"Nazisterna är värre, vi borde kritisera dem i stället"
Den svenska vitmaktrörelsen har flera liv på sitt samvete; de autonoma har ännu inte mördat någon. Nazism och rasism innebär i sin essens att hata små oskyldiga barn; något motsvarande går inte hitta i någon autonom vänsterideologi. Så ja, nazisterna är värre på fler än ett sätt.

Men det spelar ingen roll, eftersom det är ett tu quoque-argument, som inte spelar någon roll för sakfrågan. Två fel gör inte ett rätt. Framför allt bör vi ställa högre moraliska krav på antirasister, än på rasister.

"Strukturell rasism, sexism eller något annat samhällsproblem är värre än det autonoma våldet, vi borde kritisera det i stället"
Ytterligare ett tu quoque-argument som inte har med debatten att göra. Det går att engagera sig mot olika former av våld och förtryck samtidigt, utan att förminska något av dem.

"AFA och RF skyddar fredliga antirasister"
När vissa Ung Vänster-distrikt och andra etablerade politiska organisationer tar ställning för AFA och RF, hörs ibland argumentet att AFA och RF skulle ha agerat "livvakter" eller på annat sätt skyddat fredliga vänsterorganisationer eller antirasister från rasistiskt våld.

Det finns tyvärr en verklig hotbild mot vissa antirasister. Men det finns inga belägg för att AFA eller RF skulle ha någon personskyddsverksamhet. Den som vet något alls om hur livvaktsskydd fungerar kan ställa några enkla följdfrågor, som kan betraktas som retoriska.

• Är arbetet ren välgörenhet? Förväntar de sig någon motprestation? Eller skickar de faktura?
• Utför de beprövade metoder för personskydd, som att köra klientens bil, hämta post och sköta annan korrespondens åt klienten, eller söka av lokaler som klienten ska besöka?
• Personskydd består typiskt av minst en heltidsanställd livvakt per klient; fler livvakter om hotbilden är stark. Ungefär hur många autonoma kan tänkas utföra livvaktsskydd, och hur många klienter känner vi till?

Påståendet att de autonoma nätverken extraknäcker som vaktbolag, är med andra ord orimligt.

"Fredliga kampmetoder räcker inte"
Det finns massor av enkla, fredliga metoder för att bekämpa rasism. Har svårt att tänka mig att de som väljer att ta till våld, har hunnit pröva den mjuka vägen.

"Nazismen växer"
Gör den verkligen det? Förr lockade Salemmarschen, som hölls en vinterkväll i en ytterförort till Stockholm, 2000 nazister och pro-nazister, flera år i rad. Idag lyckas varken Svenskarnas Parti, eller någon annan nationalistisk organisation utanför Sverigedemokraterna, dra ihop i närheten så många deltagare. När SvP fick Gustav Adolfs torg för sig själva, en lördag eftermiddag på sensommaren, var de inte ens 80 stycken. Nationaldemokraterna började som en mer extrem utbrytargrupp ur Sverigedemokraterna, samarbetade öppet med nazister, och blev invalda i flera kommunfullmäktige. ND lades ner i våras.

"Den organiserade rasismen växer; Sverigedemokraterna sitter ju i riksdagen"
Det fanns rasister i rikspolitiken långt innan Sverigedemokraterna gjorde sitt intåg i riksdagen 2010. Minns valstugereportaget 2002, som visade att rasistiska och främlingsfientliga åsikter var vanliga i de stora partierna. Minns Ny Demokrati, som satt i riksdagen 1991-94, hade fler mandat än SD, och som deltog i regeringssamarbetet. Och jargong som idag skulle ha ansetts rasistisk eller åtminstone fördomsfull, var vardagsmat för ett par årtionden sedan. Med vår tids måttstock, satt förmodligen fler rasister i riksdagen på 1970-talet, än det gör idag.

"Om vi inte stoppar nazisterna, så återuppstår en regim som liknar Nazityskland"
I Weimarrepubliken fick nazisterna sympatier på grund av att kommunisterna och den radikala vänstern eskalerade våldet. Särskilt mordet på Horst Wessel bidrog till att svetsa samman nazistpartiet.

"Det är borgare, vita och andra privilegierade människor som kritiserar de autonoma, utan att förstå rasism eller annat förtryck"
En orsak till att jag själv har en skräckblandad fascination för de autonoma nätverken, är att deras bakgrund liknar min egen. De består framför allt av etniskt svenska killar (utom i djurrättsrörelsen, där tjejerna är fler) från akademikerhem i storstadsområdena. Enligt traditionella rasbegrepp är de "vita", precis som undertecknad. Människor som åtnjuter nästan alla de strukturella privilegier som brukar åberopas i intersektionell maktanalys, borde veta bättre än att ta till våld. De här nätverken består av män som slår och hotar män och kvinnor, men ändå har mage att kalla sig feminister.

Jämför med vitmaktrörelsen. Den typiska vitmakt-aktivisten är uppväxt i en socialt och ekonomiskt ansträngd familj i ett område med hög arbetslöshet. Den som vill förklara extremism med utsatthet, hittar ett tydligare mönster hos nazister, och borde förvånas av den autonoma miljön.

"Parlamentarism är ingen demokratisk struktur"
Den som vill kritisera det nuvarande parlamentariska systemet från vänsterhåll, kan organisera kritiken i till exempel Kommunistiska Partiet eller SAC. Våld är inte nödvändigt för att ha en intern idédebatt.

Sammanfattningsvis:
Den autonoma miljön är en av tre politiska våldsrörelser i Sverige, bredvid vitmaktrörelsen och jihadism. När det gäller våld eller värderingar, är de långt från värst. Det som är obehagligt med de autonoma nätverken är i stället att artister, kulturprofiler och politiska rörelser, envisas med att försvara och trivialisera dem. De borde veta bättre än så.