januari 29, 2012
Modebloggande om skor
Hemma har jag fem par Ecco-skodon, vissa i nyskick, andra mer patinerade. Tyvärr har de inte börjat sponsra mig än.
Ingen är profet i sitt eget land: En lärorik motgång
Fysikalen är en spexförening för studenter eller före detta studenter från fysikprogrammet på Kungliga Tekniska Högskolan. Sedan 1999 har jag, till och från, skrivit manus och sångtexter, med ödmjukhet och beundran inför dem som agerar, sjunger (video) och dansar (video) på scenen.
Jag har länge närt en ambition om att uppträda själv. Under 2011 har jag hittat in på Stockholms standupscen, och fått förmånen att köra (uppträda) på många stora klubbar och evenemang, inklusive Skrattstock-festivalen och Svenska Standupgalan. Tillsammans med Leone Milton har jag också drivit en egen klubb, med bland andra Evelyn Mok (video) och Zeid Andersson (video) på scenen. Väl medveten om att jag än så länge är en nykomling, fortsätter jag skriva, repa och köra på klubbarna i Stockholm.
Mitt första gig i högskolevärlden var i december, hos Ingenjörssektionen på KTH i Södertälje, och ett av dem som gått bäst. Ikväll (lördag den 28 januari) var det middag med 40 andra Fysikalare, efter en workshopdag. På de här festerna framförs gyckel, det vill säga sånger och sketcher med varierande innehåll och kvalitet. Alla på festen, oavsett talang, får framträda på lika villkor.
Mitt bekväma val, var att använda några av mina mest beprövade rutiner. Novisen kan anteckna att en rutin är en inövad monolog, som innehåller några komiska poänger, och ger visst utrymme för improvisation.
Som väntat, blev jag häcklad av mina gamla spexkamrater. En del av spexkulturen, är att från publikplats driva med gamla kollegor som uppenbart tål det (vilket jag gör). För en standupkomiker är det också viktigt att lära sig hantera häcklare. Inte heller var jag förvånad över att responsen var svagare än den brukar vara på klubbgig. En publik som samlats för att höra ett framträdande, brukar vara mer tacksam än en publik som hamnat i lokalen i andra syften. Därför är det svårare att köra standup på fester och evenemang, än att köra på klubb. Men ändå kändes publikresponsen positiv, fram till den sista rutinen.
Vi kan kalla den tennisrutinen. Kaxigt men ärlig kan jag säga att på vissa gig, bland annat på KTH i Södertälje, har jag tvingats vänta ut publikens skrattsalvor för att kunna fortsätta den. Enligt skråreglerna bör material inte publiceras som text. Men här finns en video, där jag avslutar med tennisrutinen. Rutinen har fler sexuella anspelningar än något annat i min repertoar. Den innehåller också några klichéer kring könsroller. Ikväll lade det sordin på feststämningen, och jag lämnade scenen till spridda, krystade applåder.
Efter showen kom en av festdeltagarna fram och påpekade att det fanns folk som kan ta illa upp. Denna deltagare passade också på att nämna andra saker jag gjort bra. Men den omedelbara protesten var tydlig.
En spexpubliks starkaste hyllning till ett nummer är att skandera "Omstart!". Då förväntas artisten ha förberett ett extranummer. Om jag hade fått en omstart, hade jag tänkt framföra en annan av mina rutiner, som handlar om den vanligaste frågan till komiker: gränsen för vad man kan skämta om (video).
Överskrider tennisrutinen gränsen för vad som går att framföra inför tekniska fysiker? Frågan är inte retorisk, utan uppriktig.
En del av sammanhanget, är att många av klubbkomikerna i Stockholm har så grova rutiner att det blir rent obehagligt. Att driva med tabun är viktigt, och vissa proffskomiker, som Jason Rouse, kan dra det obscena till sin spets (video), men när materialet är offensivt utan att ha komisk poäng, så undrar man om sådana komiker förtjänar mer scentid. Min kollega Daniel Nord skrev en debattartikel där han tycker det gått för långt. Magnus Betnér, å andra sidan, påpekar att allt är känsligt för någon, och att det inte går att förbjuda allt (video).
Över huvud taget är det viktigt att anpassa sitt material efter publiken. Det är särskilt viktigt när man uppträder inför en publik som väntat sig något annat.
Det finns andra trådar i denna berättelse, men nu är jag för trött för att skriva ner dem.
Imorgon söndag ska jag se genomdraget av akt 1 i Fysikalen. Det är en helt annan underhållningsform än den som levereras på Big Ben eller andra standupklubbar. Vilken som är roligast, är kanske bara en smaksak.
Jag har länge närt en ambition om att uppträda själv. Under 2011 har jag hittat in på Stockholms standupscen, och fått förmånen att köra (uppträda) på många stora klubbar och evenemang, inklusive Skrattstock-festivalen och Svenska Standupgalan. Tillsammans med Leone Milton har jag också drivit en egen klubb, med bland andra Evelyn Mok (video) och Zeid Andersson (video) på scenen. Väl medveten om att jag än så länge är en nykomling, fortsätter jag skriva, repa och köra på klubbarna i Stockholm.
Mitt första gig i högskolevärlden var i december, hos Ingenjörssektionen på KTH i Södertälje, och ett av dem som gått bäst. Ikväll (lördag den 28 januari) var det middag med 40 andra Fysikalare, efter en workshopdag. På de här festerna framförs gyckel, det vill säga sånger och sketcher med varierande innehåll och kvalitet. Alla på festen, oavsett talang, får framträda på lika villkor.
Mitt bekväma val, var att använda några av mina mest beprövade rutiner. Novisen kan anteckna att en rutin är en inövad monolog, som innehåller några komiska poänger, och ger visst utrymme för improvisation.
Som väntat, blev jag häcklad av mina gamla spexkamrater. En del av spexkulturen, är att från publikplats driva med gamla kollegor som uppenbart tål det (vilket jag gör). För en standupkomiker är det också viktigt att lära sig hantera häcklare. Inte heller var jag förvånad över att responsen var svagare än den brukar vara på klubbgig. En publik som samlats för att höra ett framträdande, brukar vara mer tacksam än en publik som hamnat i lokalen i andra syften. Därför är det svårare att köra standup på fester och evenemang, än att köra på klubb. Men ändå kändes publikresponsen positiv, fram till den sista rutinen.
Vi kan kalla den tennisrutinen. Kaxigt men ärlig kan jag säga att på vissa gig, bland annat på KTH i Södertälje, har jag tvingats vänta ut publikens skrattsalvor för att kunna fortsätta den. Enligt skråreglerna bör material inte publiceras som text. Men här finns en video, där jag avslutar med tennisrutinen. Rutinen har fler sexuella anspelningar än något annat i min repertoar. Den innehåller också några klichéer kring könsroller. Ikväll lade det sordin på feststämningen, och jag lämnade scenen till spridda, krystade applåder.
Efter showen kom en av festdeltagarna fram och påpekade att det fanns folk som kan ta illa upp. Denna deltagare passade också på att nämna andra saker jag gjort bra. Men den omedelbara protesten var tydlig.
En spexpubliks starkaste hyllning till ett nummer är att skandera "Omstart!". Då förväntas artisten ha förberett ett extranummer. Om jag hade fått en omstart, hade jag tänkt framföra en annan av mina rutiner, som handlar om den vanligaste frågan till komiker: gränsen för vad man kan skämta om (video).
Överskrider tennisrutinen gränsen för vad som går att framföra inför tekniska fysiker? Frågan är inte retorisk, utan uppriktig.
En del av sammanhanget, är att många av klubbkomikerna i Stockholm har så grova rutiner att det blir rent obehagligt. Att driva med tabun är viktigt, och vissa proffskomiker, som Jason Rouse, kan dra det obscena till sin spets (video), men när materialet är offensivt utan att ha komisk poäng, så undrar man om sådana komiker förtjänar mer scentid. Min kollega Daniel Nord skrev en debattartikel där han tycker det gått för långt. Magnus Betnér, å andra sidan, påpekar att allt är känsligt för någon, och att det inte går att förbjuda allt (video).
Över huvud taget är det viktigt att anpassa sitt material efter publiken. Det är särskilt viktigt när man uppträder inför en publik som väntat sig något annat.
Det finns andra trådar i denna berättelse, men nu är jag för trött för att skriva ner dem.
Imorgon söndag ska jag se genomdraget av akt 1 i Fysikalen. Det är en helt annan underhållningsform än den som levereras på Big Ben eller andra standupklubbar. Vilken som är roligast, är kanske bara en smaksak.
januari 20, 2012
Vad är framgång?
Framgång är...
...för en treåring, att slippa kissa på sig.
...för en sjuåring, att kunna läsa.
...för en tolvåring, att ha vänner.
...för en 18-åring, att kunna köra bil.
...för en 24-åring, att kunna ha sex när man vill.
...för en 30-åring, att ha ett bra jobb.
...för en 40-åring, att ha en bra familj.
...för en 50-åring, att ha ett bra jobb.
...för en 60-åring, att kunna ha sex när man vill.
...för en 70-åring, att kunna köra bil.
...för en 80-åring, att ha vänner.
...för en 85-åring, att kunna läsa.
...för en 90-åring, att slippa kissa på sig.
...för en treåring, att slippa kissa på sig.
...för en sjuåring, att kunna läsa.
...för en tolvåring, att ha vänner.
...för en 18-åring, att kunna köra bil.
...för en 24-åring, att kunna ha sex när man vill.
...för en 30-åring, att ha ett bra jobb.
...för en 40-åring, att ha en bra familj.
...för en 50-åring, att ha ett bra jobb.
...för en 60-åring, att kunna ha sex när man vill.
...för en 70-åring, att kunna köra bil.
...för en 80-åring, att ha vänner.
...för en 85-åring, att kunna läsa.
...för en 90-åring, att slippa kissa på sig.
januari 19, 2012
Big Ben och Copycat Singers ikväll kl 20
Standupkalendern börjar fyllas av klubb- och företagsgig. Snart kommer en webbplats för Heart Comedy där jag, Leone och Björn kan samla allt vi sysslar med i humorväg. Till dess kommer jag köra den här bloggen.
Ikväll klockan 20 ska jag blanda nytt och beprövat på Big Ben. Samtidigt är det Copycat Singers i TV3, med Christer Sandelin. Så ni har svårt att undvika mig!
Ikväll klockan 20 ska jag blanda nytt och beprövat på Big Ben. Samtidigt är det Copycat Singers i TV3, med Christer Sandelin. Så ni har svårt att undvika mig!
januari 18, 2012
Svart blogg för slacktivism
Idag har jag härmat Wikipedia och gjort bloggen svart. Vete sjutton om någon amerikansk politiker bryr sig. Men snyggt är det väl?
januari 16, 2012
År 2032: Programmeringsbranschen fortfarande patriarkal
Statens Nyheter (Genuscertifierad) den 16 januari 2032
Jämställdhetsverkets nya statistik för programmerare är ingen munter läsning. Trots årtionden av hedervärt jämställdhetsarbete, är fortfarande 55 procent av yrkeskåren män. Andelen manliga chefer och projektledare i programvarubranschen är hela 59 procent. Det är mer ojämställt än i tekniksektorn i stort, där anställda med eftergymnasial kompetens till 63 procent är kvinnor.
"Programmerare är en maktposition, med högre lön än genomsnittet", säger Jämställdhetsverket generalsekreterare Beatrice Gudrunsdotter. "Dessutom öppnar programmeraryrket för missbruk. Vi har flera brottsfall där män med sina programmeringskunskaper kunnat kringgå licenssystemet för porr och datorspel." Licensen för destruktiva medier infördes 2021 för att förebygga mäns våld och sexuella övergrepp, som en utökning av den statliga internetlicensen. "Jag tänkte påminna om att det bara är två år sedan Nackafallet. En man kvinnomisshandlade en kvinna, och vi vet att han hade sett det pornografiska tv-programmet 'Tutti Frutti' åtminstone en gång." Gudrunsdotter hänvisar till regeringens vision för våld i samhället: att mäns våld mot kvinnor ska upphöra helt, och att mäns våld mot män ska hållas på samma nivå som på sent 1900-tal. Antalet våldsbrott utförda av kvinnor ökade kraftigt fram till 2019, då en lagändring omdefinerade många av dessa handlingar som nödvärn.
Remissinstansen Genusinstitutet har studerat programmerarkulturen och identifierat en patriarkal subkultur med rötter i förra århundradet. Ett av deras förslag är att det tillfälliga befordrans- och anställningsförbudet för män, som idag endast har kunnat användas offentlig sektor, ska kunna påföras de kooperativ och statsföretag som fortfarande har patriarkala problem. Direktör Valerie von Crusenstierna berättar för SN att förbudet medförde att polisen och kriminalvården idag har en majoritet av kvinnor bland de anställda, och kvalificerad majoritet av kvinnor bland cheferna. Men åtgärden var inte tillräcklig för att skapa jämställdhet bland brandpersoner. Där fick männen i befälsposition omplaceras till återvinningsbranschen, tills jämställdhet var uppnådd. "Exproprieringen av privata storbolag fick gubbkapitalisterna att lämna landet, detta kan vara en lika betydelsefull reform" säger von Crusenstierna. Robin Inezdotter, institutets manlige representant, håller med. Men något totalförbud mot programmering tror inte Crusenstierna på. Det är bara motiverat i verksamheter som visat sig omöjliga att göra jämställda, som ishockeyindustrin. Den sista ishockeymatchen i Sverige spelades 2025. Crusenstierna är inte orolig för svårigheter att omplacera männen. "Inte många känner till att Sverige redan på 1900-talet hade läger för unga män, där de under ett år fick utföra hårt, farligt och ofta okvalificerat arbete med spartanskt boende, mot nästan ingen betalning alls. Tänk så mycket av mäns löner vi kunde spara in genom att återinföra dem. Med sådan effektivisering går det inte längre att skylla på att feminism är dyrt."
En annan åtgärd är att införa ytterligare en obligatorisk termin i genusvetenskap på ingenjörsprogrammen, även för de ingenjörer som redan är yrkesverksamma. Den föreslås finansieras med en höjning av manstillägget på inkomstskatten. Victoria Lillienhök på fackförbundet Genusvetarna är nöjd, och räknar med ytterligare ett hundratal arbetstillfällen i branschen.
Jämställdhetsverkets nya statistik för programmerare är ingen munter läsning. Trots årtionden av hedervärt jämställdhetsarbete, är fortfarande 55 procent av yrkeskåren män. Andelen manliga chefer och projektledare i programvarubranschen är hela 59 procent. Det är mer ojämställt än i tekniksektorn i stort, där anställda med eftergymnasial kompetens till 63 procent är kvinnor.
"Programmerare är en maktposition, med högre lön än genomsnittet", säger Jämställdhetsverket generalsekreterare Beatrice Gudrunsdotter. "Dessutom öppnar programmeraryrket för missbruk. Vi har flera brottsfall där män med sina programmeringskunskaper kunnat kringgå licenssystemet för porr och datorspel." Licensen för destruktiva medier infördes 2021 för att förebygga mäns våld och sexuella övergrepp, som en utökning av den statliga internetlicensen. "Jag tänkte påminna om att det bara är två år sedan Nackafallet. En man kvinnomisshandlade en kvinna, och vi vet att han hade sett det pornografiska tv-programmet 'Tutti Frutti' åtminstone en gång." Gudrunsdotter hänvisar till regeringens vision för våld i samhället: att mäns våld mot kvinnor ska upphöra helt, och att mäns våld mot män ska hållas på samma nivå som på sent 1900-tal. Antalet våldsbrott utförda av kvinnor ökade kraftigt fram till 2019, då en lagändring omdefinerade många av dessa handlingar som nödvärn.
Remissinstansen Genusinstitutet har studerat programmerarkulturen och identifierat en patriarkal subkultur med rötter i förra århundradet. Ett av deras förslag är att det tillfälliga befordrans- och anställningsförbudet för män, som idag endast har kunnat användas offentlig sektor, ska kunna påföras de kooperativ och statsföretag som fortfarande har patriarkala problem. Direktör Valerie von Crusenstierna berättar för SN att förbudet medförde att polisen och kriminalvården idag har en majoritet av kvinnor bland de anställda, och kvalificerad majoritet av kvinnor bland cheferna. Men åtgärden var inte tillräcklig för att skapa jämställdhet bland brandpersoner. Där fick männen i befälsposition omplaceras till återvinningsbranschen, tills jämställdhet var uppnådd. "Exproprieringen av privata storbolag fick gubbkapitalisterna att lämna landet, detta kan vara en lika betydelsefull reform" säger von Crusenstierna. Robin Inezdotter, institutets manlige representant, håller med. Men något totalförbud mot programmering tror inte Crusenstierna på. Det är bara motiverat i verksamheter som visat sig omöjliga att göra jämställda, som ishockeyindustrin. Den sista ishockeymatchen i Sverige spelades 2025. Crusenstierna är inte orolig för svårigheter att omplacera männen. "Inte många känner till att Sverige redan på 1900-talet hade läger för unga män, där de under ett år fick utföra hårt, farligt och ofta okvalificerat arbete med spartanskt boende, mot nästan ingen betalning alls. Tänk så mycket av mäns löner vi kunde spara in genom att återinföra dem. Med sådan effektivisering går det inte längre att skylla på att feminism är dyrt."
En annan åtgärd är att införa ytterligare en obligatorisk termin i genusvetenskap på ingenjörsprogrammen, även för de ingenjörer som redan är yrkesverksamma. Den föreslås finansieras med en höjning av manstillägget på inkomstskatten. Victoria Lillienhök på fackförbundet Genusvetarna är nöjd, och räknar med ytterligare ett hundratal arbetstillfällen i branschen.
januari 11, 2012
Tillbaka
Just nu har Stockholmsfolket tekniska problem. Jag kommer blogga här tills det löser sig.
Om du vill ha kontinuerliga nyheter, så rekommenderar jag min twitter: https://twitter.com/#!/ToreK
Om du vill ha kontinuerliga nyheter, så rekommenderar jag min twitter: https://twitter.com/#!/ToreK
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)